e-a

Det kliar inte i mina fingrar, men det kliar i min hjärna. Har tusen grejer jag vill skriva men orkar inte. Orkar inte svara på sms, på facebook eller på msn. Jag vill prata med folk. Jag önskar ni läsare kunde läsa/höra mina tankar. Jag tänker tillräckligt mycket för att fylla en bibel på 10 minuter. Allt från tésmaker till kloka ord till komedi till pälsar. Jag tar upp något i mitt huvud, firnular lite på det. Tänker på det som en idé och stöttar den idén tills jag plötsligt vill hitta motargument och efter en liten till stunds firnulande byter jag idé. Eller så sitter jag och ältar samma tanke. Som varför jag inte har fin hy. Det har jag alltid undrat. Alla har fin hy, utom jag. Jag kommer på anledning, efter anledning, efter anledning till varför jag inte borde ha dålig hy. Sen slår det mig att jag kanske förtjänar det. Och då går mina hy-tankar över till karma. Kanske gjorde jag något dumt i mitt tidigare liv som fick gud att besluta sig för att nej, Julia Anna Holknekt som föddes 25e mars 1995 ska nog straffas med prickar i ansiktet för att hon kanske var otrogen mot en kille som hon egentligen inte förtjänade i sitt förra liv. Jag planerar mitt liv, hur jag ska få bra karma och att jag bara ska vara snäll. Och då får jag ångest över att jag inte alltid varit snäll. Över att jag faktiskt läste min kompis sms i femman trots att jag lovade att inte röra hennes mobil. Idag skulle jag inte göra något sådant. Sen går mina karmatankar över till hur förbannat jävla bortskämd jag är. Jag vill inte äta för att jag vill vara smal. Hör ni egentligen hur jävla dumt och egoistiskt det låter? Jag är bortskämd, egoistisk och korkad som inte fattar hur andra har det och som inte har tillräckligt med empati för att kunna skänka iväg min månadspeng till regnskogen. Nej, för jag går hellre på stan och köper plagg efter plagg efter plagg när jag redan har hundratals plagg hemma. En bortskämd, egoistisk skit är vad jag är. Sen går mina självhatstankar över till hur mycket mina behandlare hade skällt på mig om jag hade sagt allt det här till dem. Hur många regler jag har trots att jag snart kanske förklaras som.. Ja ni vet det där man helst inte ska nämna. Det är som voldemort. Jag är så rädd för ordet att jag inte vågar säga det.