e-a -

Mot nya mål

Hej gullungar!

Har varit för trött för att skriva under helgen. Tyvär. Jag är trött på att vara trött. Nu vill jag bli en pigg Lisa istället för en trött och blek Lisa. Det är mitt nya mål. Delmål är att få börja jobba som te-försäljare, få bli medryttare en dag i veckan, kunna åka skidor ordentligt på båda loven, orka umgås med kompisar och orka med att gå mitt reducerade schema.

Det känns bra att få det sagt nu. Få det nerskrivet i ord att jag faktiskt vill komma någonvart. Inte bara ligga och stirra i taket och vilja gå och lägga mig halv åtta varje kväll alla dagar i veckan. Vad behöver jag göra för att komma dit?

¤ Äta hela matschemat, inte en smula i underkant. Hela tiden fylla på med energi och äta alla de mål som jag faktiskt själv får ansvara över att ta.

¤ Dricka soyalatte utöver schemat, det piggar upp

¤ Ta extra näringsdrycker till större ansträngningar som jobb och ridning

¤ Prioritera rätt - plugga då jag har energi, träffa kompisar som ger energi istället för att ta energi, och sedan sova mycket

¤ Inse att lycka inte sitter i vikten. För att mitt liv ska kunna börja snurra normalt igen krävs lite mer gravidationskraft för att få mig ner på jorden igen. Det går inte att undankomma, hur jag än har försökt att snirkla mig bort från det.

¤ Blogga under min väg mot friheten. Skriva av mig alla känslor som bubblar upp. Få er att förstå helvetet man sätter sig i då man drar på sig en ätstörning. Men även att få er att förstå att man faktiskt kan bli frisk också, bara man vill. Det är verkligen inte omöjligt, bara en tung och lång resa. Men då man är flera att bära på bördan blir den mycket lättare. Jag har fem stycken som tillsammans med mig gemensamt går framåt mot ett och samma mål -friheten. Om en snubblar, mosas alla av det tunga lastet som vi bär över våra huvuden. Därför håller vi hårt hårt i varandra, och tänker aldrig släppa taget. Desto starkare vi blir, desto mindre blir bördan att bära. Tillslut har vi vuxit i från den helt och hållet, och äntligen kan vi flyga ut i livet mot en bar himmel utan gråa moln.

Ursäkta för ytterligare ett osamanhängande inlägg som ingen begriper. Det där med röd tråd är inte riktigt min grej för tillfället. Vad jag iallfall försöker förmedla är att nu jäklar ska här kämpas! Jag är riktigt riktigt taggad på att komma ut i livet igen! Mot friheten.

2010-02-21 @ 19:56:17 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: *

Jag håller också på att mig ur mina ätstörningar. Eller att kämpa mot friheten som du säger. Saken är den att jag ändrar mig hela tiden.

Just nu skulle man väl kunna säga att jag nästan är frisk, men jag har fortfarande kvar alla jobbiga Ana-tankar även fast jag inte lyder dem och de inte har kontroll över mig som förut. Jag har fortfarande ångest, och även fast jag tycker om godsaker så känner jag mig jätteusel efteråt. Och jag vet att det kommer ta tid innan jag blir helt frisk ( det var för lite mer än ett år sen det började ) men jag känner mig bara så förvirrad. Ibland känns det som jag vill vara sjuk (!) för att jag på något sett tycker om de där känslorna av att vara bräcklig, olycklig och smal. Låter sjukt ja, men samtidigt vill jag mest av allt vara frisk och lycklig. Känner någon av er igen sig? Eller kan komma med några tröstande ord? :C Fin blogg föresten.

2010-02-22 @ 15:45:55

Postat av: *

2010-02-22 @ 15:47:20

Trackback