gloria tågtripp hjärtestripp
Tjenare babes!
Fick mental nackspärr med blicken mot backspegeln härom natten, och tänkte att shit - dags att skriva här. Varför? För att bevisa livets storhet såklart! Hur explosivt och nakendramatiskt fantastiskt det är!
(Bilder delvis kallblodigt stulna av goda vänner (eftersom jag inte orkar ta tummen ur röven och scanna in några neg för tillfället). Bland annat kära hanna som ni ju känner till! )
Arma, ljuva friska tid. Så mycket som finns i den! Så mycket fint!
Så många fantastiska händer att krama och skaka, eller tafatt och nervöst knappt våga nudda. Så många papper att hälla färg över, åh! Som alla ackord att spränga trumhinnorna i ren extas med! Alla människor att värma sängar och bröstkorgar med! Grafittimålade övergivna hus! Att skriva skrivmaskin i takt med fosforprosa mellan orangea väggar! Att stå framför en femtio år gammal tavla få klump i halsen för att den tar en så med storm, får välmodet att växa i en och hjärtat att slå tre gånger så snabbt. Att våga prata med personer som man egentligen inte borde våga prata med! Att våga vara kär i en så fel person! Att sjunga fast man är sämst i hela världen på det! Poesi! Nakenbad! Skrika! Dansa! Att våga åka till andra sidan jorden helt själv! Att aldrig gå och lägga sig, utan bara måla och måla och måla flera dygn i sträck. Att äta vad man vill när som helst var som helst. Att vandra i berg och lata sig på motelsängar och ha ett så himla stort äventyrsliv framför sig! Böcker! Att färga tyg! Mörkerrum! Att fylla sida efter sida med hjärnfordon och följa sina instinkter till fullo, för att man litar på dom. Åh ljuva liv! Ljuva Egon Scheile! Ljuva Karin Boye! Ljuva Allen Gingsberg! Ljuva Kerouac! Ljuva jag! Ljuva Patti Smith! Ljuva Hasselblad!
Alltså ja. Ni kanske tror att jag är hög nu, and maybe baby, men livet i love you so much stundtals. Även om du sticks och bits mest hela tiden, och tycks ta år och dar att tämja fullt ut så är du ju det bästa jag har.
Här är låtlistan som ekar och tjuter i mitt förmak just nu: Explosion.
(Jackson Pollock<3)
Och nej, livet är inte en sammetslen välkomnande smekvärld, men det ÄR SÅ VÄRT! Och inget av de exeptionellt fantastiska sakerna som mitt lilla liv lyckats innehålla det senaste året, skulle någonsin, någonsin NÅGONSIN inträffat om jag varit det minsta sjuk i någon ätstörning. Om jag skulle haft för lite energi i min hjärna så hade jag inte kunna växa mentalt så mycket som jag gjort det senaste året/1,5 åren. Och om några veckor flyttar jag till andra sidan jorden i ett år. För att spana in nya zeeländska maoriska människor, käka kiwiglass och se månen åt andra hållet. Så, mina goda vänner, bli friska! Bli glada! Snälla! Och våga vara fula när ni inte orkar leka plastic!
/sofia
Härliga och underbara dag ...
Här får ni ett smakprov från Hanna som liten. Fick en impuls av att visa er när jag fick se Ellinors inlägg.
Jag vet dock inte hur mycket andra bilder jag ska lägga in. Vi får se!
Min söndag har varit u n d e r b a r. Jag har mått så otroligt bra i dag och haft det så himla kul.
I morse blev jag snabbt irriterad på att sommartiden var inne= går miste om en timme. Men den irritationen tog snabbt slut och ersattes av lycka inför planerna för dagen.
Sure, jag hatar egentligen söndagar. Kallar det "hat-dag". Får bara skolångest och skit.
Men efter lunch mötte jag upp Sofia, vi tog oss in till stan tillsammans och började strosandet. Vi provade kläder, lekte på BR och fikade morotskaka och vanlij latte. Mums filibabba!
När det blev middagstid tog vi oss hem tillsammans och skjildes när var och en skulle åt olika håll. Min dag kunde inte blivit mer toppen!
-
Jag kände strålar av lycka i hela kroppen när jag kom hem och det smittades såklart över på resten av familjen. Vi hade en lång och pratfull (speciellt från mitt håll, när jag väl börjat prata får man inte stopp på mig) middag som bestod av spagetti och köttfärssås.
-
Nu ska jag ta vara på min underbara-känsla och kolla på OTH med pappa och Ella. Härlig med söndag hörrni!!!!!!
PÖÖÖSSS OCH KYSSAR. (hundra procent seriös, hoho)
Halleluja ...
Snön håller på att dö ut, halleluja! Idag var det sol och jag kunde till och med sitta och sola mig en stund på lunchrasten.
Middagen och extra mellisen ligger precis i magen och nu är det bara ett mål kvar. All den här planerade maten blir lite övervälldig ibland.
I morgon fyller ingen mindre än Julia år och det är som sagt våffeldagen då också, ska ni äta våfflor? Kom igen!! ni vågar.
Fortsätta att utmana monstret, nästa gång ni ska fika/eller något liknande och ni stannar framför en jättelik gräddbakelse och huvudet skriker "Neeeeeeeej!" Då vet ni precis vad ni ska göra, springa snabbt till kassan och köpa en. För det är då ni trotsar henne, och det gör henne mindre på långsikt.
/H
Lisa svarar på frågor
Postat av: Stephanie
Hur många kalorier innehåller en chai latte? :)
Hur fick ni/varför fick nu sjukdomen?
Julia- Kan inte du lägga ut fler dagens outfit och skriva vart kläderna kommer ifrån? Du har så otroligt fina kläder (alla andra har säkert också det, men innan så läste jag julias blogg!) :) KRam
2010-02-23 @ 22:11:38
Jag skulle aldrig hjälpa någon annan att räkna kalorier på det sättet som jag har gjort. Det är slöseri med tid och helt onödigt. Ät vad du vill med måtta istället och skit i vad det innehåller, det blir du lyckligare av.
Varför jag blev sjuk skulle jag kunna skriva en hel bok om (har övervägt tanken haha) så det kan jag inte gå in på så djupt här. Dessutom är det väldigt personligt, och det vill jag hålla för mig själv. Men jag kan säga att det är en blandning av en jobbig uppväxt, bråk inom familjen, osäkerhet, dåligt självförtroende, prestationskrav, avundsjuka och en omänsklig ideal bild.
Postat av:
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Lite många frågor kanske, men jag antar att ni tycker att det är roligt :-)
Stor kram
2010-02-23 @ 22:14:57
Mellan 90-200 besökare per dag.
Inte än, but we working on it.
Jag förstår precis hur du menar, för du sätter fingret precis på anorexins svaga punkt. Själva sjukdomen är att man inte vill bli frisk (=gå upp i vikt). Det är det som gör att vägen till att bli frisk är lång och svår. Om man ville bli frisk (=gå upp i vikt), skulle det inte vara några problem. Då skulle det bara vara att äta upp sig till sin målvikt, och på vägen skulle man märka av effekten då hjärnan får mer energi och man blir gladare och piggare. Ångesten äter man bort, och då tankarna blir lättare blir man också gladare. Då vikten har stabiliserats är man då istort sett frisk. Problemet ligger i att få anorektiker vill gå upp i vikt, eftersom att en del av sjukdomsbilden är viktfobi, precis som vilken fobi som helst. Det gör att bara tanken på att gå upp i vikt är skräckinjagande, och man utsätts för tvångsmatning och inläggning för att ens egen vilja(ANAS!) inte längre spelar någon roll. Det är det som är det svåra med anorexin.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag skulle väldigt gärna ställa upp på en intervju/föredrag om min sjukdom etc. Hela idén med den här bloggen var att få med oss så många som möjligt till ett friskt liv, ju fler desto bättre. Att komma ut och prata om sjukdomen är en väldigt bra möjlighet att sprida information som varnar andra att sätta sig i samma situation som vi här har hamnat i.
Jämförelsen finns alltid, även det är en del av sjukdomsbilden. Jag blir otroligt triggad av de andra, hela tiden på alla möjliga sätt. Men det spelar ingen roll, för jag riskerar inget med det. Mina föräldrar eller SCÄ kommer aldrig släppa kontrollen över mig, så det är omöjligt för mig att påverka min vikt negativt på något sätt. Kärleken till mina underbara multqvistare är starkare en anorexins jämförelse. Den finns där, men jag bryr mig inte om den.
Sedan måste jag ju säga att jämförelsen kan vara positiv också. Jag känner ofta så att om jag nu är så här tjock och ful så kan ju iallafall de andra känna sig extra snygga när de är med mig. Det får mig på bättre humör, då det bästa jag vet är att få andra att må bra och bli glada.
Postat av:
1. När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning?
2. Hur mycket vägde ni som minst och hur långa är ni?
Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
2010-02-24 @ 10:15:44
1. Jag kommer faktiskt ihåg dagen då jag verkligen bestämde mig. Jag minns det som det var igår. Men det är ytterligare en alltför lång historia.
2. Vi skriver inte ut några siffror i bloggen då det kan vara triggande.
Postat av:
Vad är det godaste/enklaste att äta?
2010-02-24 @ 16:51:24
Sushi! Love it love it love it. Underbara fantastiska sushi. Även sashimi är en stor favorit. Som mellis är det helt klart gallerians underbara yoghurtglass, den är min drog! Som dryck är det soyalatte som är en stor favorit. Fruktsallad är såklart både gott och lätt att äta också.
Postat av: Agnes
Skriv några bra filmtips TACK :D
2010-02-24 @ 17:14:57
Såg precis "miss Potter", det var en väldigt söt film. Annars gillar jag Big Fish och harry potter filmerna (haha). Jag gillar filmer som är värklighetsflykter, det behöver jag.
Postat av: Liten och orolig
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
2010-02-24 @ 19:29:32
Tyvär måste jag svara ja på den frågan. Dina föräldrar måste veta för att kunna hjälpa dig, och tro mig, du behöver hjälp. De kommer absolut bli ledsna av att inse att du är sjuk, men de skulle vara ännu ledsnare om de visste att du valde att dölja det för dem. Dölj aldrig något för dina föräldrar, de älskar dig och vill dig bara ditt bästa. Det kommer att bli bra, jag lovar.
Postat av:
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
2010-02-24 @ 23:00:47
Först och främst, får du vård? Om inte måste du prata med dina föräldrar/skolkurator/sjuksyster omgående innan ätstörningen blir värre. Det är livsviktigt. Anorexi är en dödlig sjukdom och inget att leka med. Om det är dit du är på väg är det otroligt viktigt att du får hjälp NU, innan det är försent.
Det där med att ta åt sig av komplimanger är väldigt svårt, något som jag jobbar med varje dag. Ett tips är att ha en fin liten bok som du skriver ner alla komplimanger du har fått i varje kväll. De känns på något vis mer värkliga när man har dem nedskrivna.
Ta hand om dig!
Postat av: Lina
hej, jag är lite överviktig och jag undrar om ni har några tips? Jag vet att ni gärna inte vill dela med er, men jag skulle gärna behöva lite hjälp. Det är trots allt en blogg om ätstörningar och vikt. Tack, Lina
2010-02-25 @ 15:40:21
Det är svårt att ge dig råd när jag inte vet hur du ser ut på riktigt. Du kan mycket väl vara en annonym anorektiker som bara vill ha lite bantar-tipps. Det skulle jag aldrig ge ut, aldrig att jag skulle trigga någon till att bli sjuk/sjukare.
Däremot kan jag ge dig lite allmänt sunda tipps:
¤ Ät sex gånger varje dag: frukost, mellis, frukost, e.m mellis, middag och kvällis.
¤ Ät aldrig för lite, huvudmåltid= ca 600 kcal, mellis= ca 300 kcal.
¤ Ät mycket frukt och grönt, det är gott och ger massor av bra vitaminer och mineraler (det kan du äta utöver alla andra måltider - hur mycket du vill!)
¤ Förbjud INGET! Tillåt dig att äta precis allt, bara inte hela tiden. Tänk på tänderna också, godis på lördagar, men bullar och kakor på vardagar går utmärkt.
¤ Skippa "tränings-måsten". Kör på vardagsmotion istället. En prommenad i friska luften, cyckla till skolan och gör sånt som du tycker är roligt.
¤ Drick mycket vatten, gärna två glas till varje måltid.
Om du följer de riktlinjerna kommer du att bli full med ny energi och livskraft, och då är det bara att börja älska din kropp precis som den är.
Postat av:
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Behöver ju inte vara just outfits, utan liksom bara "vardagskort"? :)
2010-02-25 @ 19:03:19
Ens förflutna är med en hela tiden. Det går aldrig att glömma saker i det förflutna, bara bearbeta och acceptera det. Men jag försöker att tänka på det så lite som möjligt.
Ja, om alla samtycker så absolut kan jag lägga upp fler bilder :)
Postat av:
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
2010-02-25 @ 22:11:14
Jeans shorts, vackra blusar, söta ballerina, en snygg brun läderväska och bruna ben. Samt träskor!
Postat av: peva
läste ni pro ana bloggar/forum m.m under tiden ni insjuknade?
2010-02-26 @ 17:26:47
Ja det är väl ganska svårt att undvika, och jag måste säga att det hjälpte mitt insjuknande väldigt mycket på traven. Därför HATAR jag pro ana bloggar och att det ens får excistera. Det är förfärligt. Massmord.
Postat av:
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
2010-02-26 @ 22:50:17
Det är svårt. Men jag tror mycket på människans förmåga att bara bestämma sig. Helt enkelt bara ge fan i att räkna något mer. Inte tillåta sig själv att ens tänka tanken. Utmana sig själv i det oändliga med att äta saker som man inte har en aning om vad det innehåller och inse att det verkligen inte spelar någon roll.
Ett av de värsta är helt klart att åka ambulans ut från scä till akuten. Det var nog den värsta upplevelsen i hela mitt liv.
Postat av:
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
2010-02-27 @ 15:43:24
De såg det på mig, märkte det på mitt ätande och mitt beteende. Men det var först när min skolkurator ringde dem som de verkligen insåg.
Postat av: Mikaela
2. Väger ni normalt nu?
3. Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
4. Har någon av er gått på något annat ställe än SCÄ?
5. Hur ofta går ni till SCÄ?
6. Vilka skolor går ni alla i?
7. Vad är det roligaste ni varit med om?
8. Vad är det hemskaste ni varit med om?
9. Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
10. Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
2010-02-28 @ 13:36:38
URL: http://www.babydollie.bubbleroom.se
URL: http://www.babydollie.bubbleroom.se
2. Nej det är en bit kvar.
3. Ja, multi family på scä, men den finns även i göteborg.
4. Ja bup.
5. ca 2 ggr i veckan.
6. Östra Real än så länge.
7. Det är så sällan jag tänker på roliga minnen att jag nästan glömmer dem. Men jag har haft en hel del fantastiska upplevelser. Thailand med min älskade vän Lovisa är en av dem.
8. Ambulansen...
9. Ja allt går, ingenting är omöjligt! Ingen är dömd till anorexi på livstid, alla förtjänar att leva livet de är födda till att leva.
10. Christina Lillman, Annika Heiman, Lisa (minns inte efternamnet) och Ingeborg(sjukgymnasten, minns inte hennes efternamn heller... mitt minne är inte riktigt vad det borde vara) Det är de som har varit med mest.
Postat av:
Har alla fått tillbaka sin mens
2010-02-28 @ 13:42:08
Jag har fått tillbaka den iallafall, och behållit den genom en tuff period så det är jag enormt lättad över!
Postat av:
Om man gått ner mycket i vikt, haft problem med att äta o ätit jätte lite varje dag. Är det då jätte lätt att gå upp i vikt om man t.ex äter normalt för en dag? Eller nått onyttigt
2010-02-28 @ 14:26:09
Att gå upp i vikt är nog det svåraste som finns, både fysiskt och psykiskt. Att gå ned i vikt är som att åka störtlopp i en svart backe. Tänk dig att försöka stanna någon som gör det. Vilken enormt kraftansträngning som behövs för att parera den höga hastigheten och få skidåkaren att stanna. Det är samma sak som när man ska bryta en viktnedgång. Att bara hålla vikten utan att tappa ner är en enorm kraftansträngning som kräver galet mycket energi. Att sedan gå upp i vikt därifrån är precis lika tungt som att gå uppför en svart backe i pjäxor. Det är tungt, det går långsamt, och du kan räkna med att ramla omkull några gånger, och kanske tillochmed glida ned en liten bit. Men med scä är man aldrig ensam. De går bakom en i backen för att fånga en om man skulle råka glida ned. Då man väl är uppe på toppen är man fortfarande väldigt skakig och trött, och behöver då ännu mer energi för att orka hålla sig uppe där och inte ramla ner igen. Men när man väl har fått i sig den energi som man behöver och har vilat upp sig, så är man redo att gå ut i livet utan att behöva ha scä som stöd bakom sig.
Postat av:
läser era föräldrar/behandlare bloggen?
när t ex. sofia skrev om mat i sin gamla blogg, var det på låtsas för att hålla uppe skenet typ?
2010-03-01 @ 18:58:53
Våra föräldrar läser, men jag är tveksam om våra behandlare gör det, fast det kanske de gör? Jag vet inte. Men iallafall allt jag skriver här är sanning, om jag ljög skulle ingenting bli trovärdigt, och vad är det då för vitts att blogga?
Postat av:
Har någon av er haft bulimi EFTER anorexin?
2010-03-02 @ 13:39:25
Nja, snarare en bit under. Anorexi/UNS - bulimi - anorexi.
Postat av:
Hej!
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
2010-03-02 @ 19:04:18
Vi träffades genom gruppterapin multi family på SCÄ, som alla vi är med i tillsammans med våra föräldrar, så ja de känner varandra.
Det är klart att maten alltid ligger i åtanke, men vi kan numera umgås som helt vanliga (hoho) tonåringar.
Postat av:
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
2010-03-03 @ 19:11:03
Jo, alltså det där är alltid en balansgång. Jag har lätt att tänka att alla andra tänker precis som jag. Jag dömmer aldrig någon, försöker alltid förstå och ser det bästa i allt och alla. Men jag får det hela tiden bevisat att jag inte ska ha så höga tankar om människor som jag vill ha. Det är synd.
Visst kan jag ibland inse hur otroligt korkade många måste tycka att vi är. Men det bjuder jag på, jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker längre, jag har fullt upp med mina egna tankar om mig själv så ingen annans får plats. Varken positiva eller negativa saker.
Så, nu har ni fått er lite svar från mig, om det är något särskilt ni undrar kan ni kontakta mig på [email protected] eller lisa högkil på facebook. Kram ♥
STOPP OCH BELÄGG!
Tack för alla kloka, nyfikna och många frågor!
Det är roligt att ni undrar så mycket och att så många frågor vågas frågas, men nu har tiden gott ut mina vänner. Kom ihåg att aldrig vara rädd att sticka in någon fråga senare som ni känner behov av att få svar på, vi svarar mer än gärna!
Vi svarar på alla frågor individuellt, så allas svar kommer droppa in under den kommande veckan.
Gå in på kategorin Svar på frågor! för att hitta svaren!♥
Ha en så mysig lördag!
Pussar!
FRÅGESTUND!
Lily Allen
Hon är typ coolast i världen
Ask us Anything
Glöm inte frågestunden! Vi svarar på ALLT i slutet av sportlovet, det finns inga dåliga frågor! :) KLICK KLICK KLICK
GLÖMINTE!
Humörhöjare
Frågestund!
Mot nya mål
Hej gullungar!
Har varit för trött för att skriva under helgen. Tyvär. Jag är trött på att vara trött. Nu vill jag bli en pigg Lisa istället för en trött och blek Lisa. Det är mitt nya mål. Delmål är att få börja jobba som te-försäljare, få bli medryttare en dag i veckan, kunna åka skidor ordentligt på båda loven, orka umgås med kompisar och orka med att gå mitt reducerade schema.
Det känns bra att få det sagt nu. Få det nerskrivet i ord att jag faktiskt vill komma någonvart. Inte bara ligga och stirra i taket och vilja gå och lägga mig halv åtta varje kväll alla dagar i veckan. Vad behöver jag göra för att komma dit?
¤ Äta hela matschemat, inte en smula i underkant. Hela tiden fylla på med energi och äta alla de mål som jag faktiskt själv får ansvara över att ta.
¤ Dricka soyalatte utöver schemat, det piggar upp
¤ Ta extra näringsdrycker till större ansträngningar som jobb och ridning
¤ Prioritera rätt - plugga då jag har energi, träffa kompisar som ger energi istället för att ta energi, och sedan sova mycket
¤ Inse att lycka inte sitter i vikten. För att mitt liv ska kunna börja snurra normalt igen krävs lite mer gravidationskraft för att få mig ner på jorden igen. Det går inte att undankomma, hur jag än har försökt att snirkla mig bort från det.
¤ Blogga under min väg mot friheten. Skriva av mig alla känslor som bubblar upp. Få er att förstå helvetet man sätter sig i då man drar på sig en ätstörning. Men även att få er att förstå att man faktiskt kan bli frisk också, bara man vill. Det är verkligen inte omöjligt, bara en tung och lång resa. Men då man är flera att bära på bördan blir den mycket lättare. Jag har fem stycken som tillsammans med mig gemensamt går framåt mot ett och samma mål -friheten. Om en snubblar, mosas alla av det tunga lastet som vi bär över våra huvuden. Därför håller vi hårt hårt i varandra, och tänker aldrig släppa taget. Desto starkare vi blir, desto mindre blir bördan att bära. Tillslut har vi vuxit i från den helt och hållet, och äntligen kan vi flyga ut i livet mot en bar himmel utan gråa moln.
Ursäkta för ytterligare ett osamanhängande inlägg som ingen begriper. Det där med röd tråd är inte riktigt min grej för tillfället. Vad jag iallfall försöker förmedla är att nu jäklar ska här kämpas! Jag är riktigt riktigt taggad på att komma ut i livet igen! Mot friheten.
Ursäkta för ytterligare ett osamanhängande inlägg som ingen begriper. Det där med röd tråd är inte riktigt min grej för tillfället. Vad jag iallfall försöker förmedla är att nu jäklar ska här kämpas! Jag är riktigt riktigt taggad på att komma ut i livet igen! Mot friheten.
Kära anonym...
Kära du där som påstår. Du som påstår, vad jag förstår det, att jag, Kajsa, Lisa, Hanna, Sofia och Julia utnyttjar vår sjukdom för att få uppmärksamhet, snälla läs detta, är du gullig.
Vi har anorexia, den verkliga, mardrömsliknande anoerixa, vi alla har det tom på papper.
Fyra av oss har legat inne på Stockholm Centrum för Ätstörningar (även kallad SCÄ) för insluten vård med föräldrar. Vissa har tom gjort det flera gånger.
Vi alla har smusslat bort mat, tränat sönder våra kroppar, tappat mängder av hår, hatat men samtidigt älskat vågen som stod där inne i badrummet. Frusit pga ingen näring i kroppen, men sagt att det är för "den ovanligt kalla vintern". Sagt "jag mår bra", när vi skriker av ilska, besvikelse och ledsamhet inom oss själva.
Vi alla har gått igenom sömnlösa nätter där ångesten tränger igenom kroppen, hela en själv skakar. Man vill inte finnas, vill bara bort. Vill bara springa ut genom dörren och aldrig komma tillbaka.
Vi alla går på SCÄ, några gånger i veckan, en gång i veckan, olika för alla, och har psykologer som lyssnar, säger kloka ord.
Tror du SCÄ finns bara för att sno pengar från allmänheten? Bara för att höja skatten lite? Kan det inte finnas en liten baktanke att det faktiskt fungerar?
Vi alla har varit där, då man bara vill gömma sig, sin sjukdom. Så jävla pinsamt. "Jag är ju inte sjuk! Varför lyssnar ni inte på mig?!".
Men vi har insett något. Något som är större. Mycket tack vare SCÄ, men även mycket mer tack vare varandra.
Livet.
Ja, jag vågar påstå att vi inte längre är grovt sjuka, och det tackar jag för. Jag tackar för att jag är villig att leva mitt liv. Så himla fin gåva, varför ska jag slösa bort det?
Det finns olika steg i denna sjukdom, det finns inte bara antingen eller. Svart eller vitt. Frisk eller sjuk.
Jag är en sjuk flicka på 16 år som tillfrisknar. Är på bättringsvägen. Ser livet glimta där framme.
Det är här tanken bakom bloggen kommer fram. Jag minns den dagen väldigt väl.
Vi hade varit på vårt första fika, på expressohouse. Alla tog något drickbart, men innehöll tillräckligt för ett mellanmål. Vi fikade, vi fikade verkligen, helt otroligt!
Tankar som "är det såhär någon som mår bra?"
"Wow, jag känner mig ju..normal".
Vi stod vid tunnelbanestationen, då, någon sa "men, kan vi inte starta en blogg? En blogg där vi skriver i allt vi lyckas med, våra framsteg och så. Peppar andra sjuka till lycka." Från anorexin, in till livet.
Ni kan läsa allas berättelser, det var ett av de första inläggen vi skrev, bara klicka på den flicka du vill läsa om, bläddra ner, och bara sjunka in i en annans sjuks liv.
Pussar, Ellinor.
Jag har aldrig gillat måndagar
Äntligen är denna måndag slut. Nu är det färre timmar kvar tills i morgon klockan fyra. För då, hurrni, då ska jag träffa Sofia, Kajsa och Lisa hemma hos Lisa. Vi ska äta mellis tillsammans - Lisas superbullar och sen ska vi göra middag tillsammans - Lax och quinoa.
Mitt så här i veckan!! ska bli så dundertrevligt.
Idag har varit en jobbig- och tråkdag. Jag har varit svag i hela troppen. Kännts tom på något sett. Som om någon släppt ut luften. När jag ställer mig upp känns det som om mina ben ska gå mitt itu och ska ska falla ner på golvet.
Ska verkligen försöka somna tidigare ikväll så att jag är utvilad tills morgondagen.
Vad har ni gjort denna "underbara" måndag?
-Hanna
Fika på esspresohouse
Idag har jag haft en underbara stund med mina älskade vänner! Vi var och fika på esspreso house vid hötorget. Jag tog en stor cafe latte, så himla gott. Mina underbara vänner var så himal modiga och tog en hallonmuffins. Blev så himla stolt!! Ni får mig att våga ta utmaningar. Ikväll ska jag äta hallonsorbe med fruktsalla. Att sitta där i soffan på esspresohouse med er är verkligen livet. Allt känns så himla bra när jag är tillsammans med er. Ni har verkligen förändrat mitt live. När jag satt där och drack min latte och ni satt och åt era era muffinsar så kännde jag mej verkligen så normal och frisk det känns inte alls konstigt. Det är så skönt att bara sitte där och prata om killar och om vanliga tjej problem som vanliga människor gör. Diskutera kläder och nya skor man ska köpa. Åh vad jag mår bra av det. Tide går så himla snabbt när man har kul så tillslut var jag vi tnugna att säga hejdå. precis när vi skillts åt början man längta tills näste gång vi ska träffas.
Bli så himla lycklig när jag är med er!! Kom på mig själv med att stå och le på tunnelbanan sån himla skön kännsla. De här livet är värt att kämpa för, mera frihet och glada stunder, det är så livet ska vara och det vi ska sträva efter! Jag är så glad att jag lärt känna er vi kommer klara det här tillsammans för tillsamman är vi hur starka som hälst och vi klarar allt!!!
Ni betyder mest!! Älskar er <3 <3
Tack för en underbar eftermiddag!!
Kajsa
flåsande Hanna
Nu sitter jag svettig och röd som en tomat i ansiktet iförd i mjukiskläder och ska strax gå ner och äta middag. Dansen var underbar, vi lärde oss nya, svåra figurer i jive och det är inte ett långsamt tempo.
Till middag blir det kyckling och potatisklyftor... gott va?
Ikväll har inget speciellt kommit upp på kompis fronten så jag bryter mitt mönser och är faktiskt hemma ikväll. Kanske till och med blir skönt!
- Hanna
Tom
Ibland blir jag bara så irriterad. Nu har det gått en hel eftermiddag, jag hade hur mycket plugg som helst som behövde göras, och jag har inte fått ett skit gjort. Lyckat Lisa, verkligen. Ibland fungerar det bara inte att koncentrera sig. Det är som att hjärnan är helt tom. Här har jag legat som en hjärndöd fisk och druckit hemmagjord soyalatte och försökt förstå mig på ett omöjligt ps3 hela eftermiddagen. Till vilken nytta? Nada. Varför kan det inte alltid vara som i fredags? Då hjärnan gick på högvarv i fem timmar oavbrutet, och jag fick hur mycket som helst gjort?
Jag behöver inte att min hjärna ska krasha ihop just nu. Inte nu när det är så mycket som står på spel. Visst, "det är för att du inte får i dig tillräckligt med energi som du inte kan koncentrera dig...". Men hallå jag orkar inte. Jag ska dit en dag, men just nu är det som det är, och jag behöver min jäkla hjärna. Jag har inte tid för att den ska hålla på att protestera så fort den får en matsked för lite yoghurt på morgonen. Överkänsliga skithjärna.
Dessutom är det en hel del annat som rör sig i mitt huvud, som sliter tankarna från allt som skolan anser vara viktigt. En tung och vardagsbrytande process som kommer förändra mitt liv. Och nej, den här gånen pratar jag inte om ÄS, jag har faktiskt annat i mitt liv också. Tro det eller ej.
Nu ska jag gå iväg och klippa mig, sedan får jag ösa i mig middag tills min hjärna säger "pling!" och börjar fungera som den ska igen. Efter det får jag väl räkna med att sitta uppe hela natten med det plugg som jag inte har "kunnat" göra nu. Vad jag klagar. Men vad sjuttsingen, ibland måste även jag få vara lite negativ.
Myspys
Nu gör alla sig i ordning till myskvällen. Mjukiskläder och knutar i håret.
Det var inte lätt att komma hit, en väldigt väldigt lång och jobbig resa. Haha, fast riktigt kul var det.
Det slutade med att vi ringde och beställde en taxi.
Sen åt vi fruktsallad och glass till kvällis. Det var faktiskt smarrigt.
Nu ska vi sätta på proposal och dricka te. Muuuuuums! :)
Natten kommer bli lång.
Kram från alla multiqvistare minus Julia. Snyft!
Det var inte lätt att komma hit, en väldigt väldigt lång och jobbig resa. Haha, fast riktigt kul var det.
Det slutade med att vi ringde och beställde en taxi.
Sen åt vi fruktsallad och glass till kvällis. Det var faktiskt smarrigt.
Nu ska vi sätta på proposal och dricka te. Muuuuuums! :)
Natten kommer bli lång.
Kram från alla multiqvistare minus Julia. Snyft!
Skorea!!
Imorse när jag vaka vaknade jag med tjocktankar som var 100 gånger värre en vanligt. Då kände jag verkligen inte för att gå till skolan men eftersom jag skulle ha skolmöte var jag iallafall tvungen att göra mig i ordning och åka iväg till skolan med mamma.
Efter mötet gick jag och mamma och åt lunch på en proppfullt restaurang, vilket blev ännu jobbigare och ångest blev ännu större. Men efter lunchen skulle mamma åka och kolla på en overål till min lille bror och då lyckedes jag övertal mamma att vi skulle åka förbi solna. För det fösta så lindrar shopping ånget och så är det så himla kul! Min favorit shoppingsak just nu är skor!! Så jag fick in på Scorett och kollade på skorean. De har verkligen så mycket fina skor där! Efter mycket velande fram och tillbaka. Hade länge kollap på ett par svarta skor med ganska hög klack men guldringar på. Det är så himla fina! Men det sluta med att jag köpte att par andra skor med klacka, lite brunsvarta med ludd på insidan som man kan vika ner, så att det blir en kant. De är jättefina!! Bliden kommer lite senare
Nu sitter jag och väntar på att mina underbara små sötnosar ska komma. Vi kommer att ha en underdar kväll tillsammans myckat skratt och glädje! Till kvällis ska vi äta fruktsallad och glass, en utmaning för mig men de kommer gå jättebra när alla är här. Ni är så underbara och tillsammans klarar vi allt!!
puss och kram kajsa
Orkar inte.
Nu ska jag inte skriva något deppinlägg, men ärligt talat, ni måste faktiskt få se de negativa sidorna med anorexin också, så att ni fattar vilket helvete det är.
Jag är trött på att vakna varje dag med gåshud över hela kroppen, och sedan gå så hela dagen. Aldrig bli varm, hur mycket kläder man än har på sig.
Jag är trött på att det svartnar för ögonen och susar i öronen varje gång jag ställer mig upp efter ha legat eller suttit ned.
Jag är trött på att åka hem varje lunchrast för att äta lunch med min pappa, det blir ett jäkla resande fram och tillbaka.
Jag är trött på att vara beroende av tabletter för att klara av dagen utan panikångest attacker.
Jag är trött på allt det här. Jag blir bara så himla trött.
Utan de här tjejerna skulle jag aldrig orka, they bring me back to life.♥
