e-a

Har jag någon gång mått sämre, har jag bara tryckt bort den känslan.

Tårar tyder på ledsam, ledsam tyder på svaghet. Jag är inte svag, fan heller.

Förut, ni vet, var det många tårar som föll, men på senaste tiden har de bara inte funnits, för än idag.

Jag stod i duschen och tårarna bara rann.

Först trodde jag det var av allt nytt, att det kanske blev för mycket ikväll. Men det kändes ju inte som det?

Jag var ju jättelycklig när jag satt på thairestaurangen med kokosglass på haken med Lisa och Hanna. Då borde inte dessa tårar falla.

Men sedan insåg jag vad det var. Glädjetårar. Flera, riktiga glädjetårar.

Jag var så glad. Jag har gjort något spontant, gå ut på en torsdag, ojoj! Sedan åt jag på restaurang. Och så åt jag som vem som helst.

Jag är helt fucking normal, Sverige!

Ellinor has gone normal.

Så nu ligger jag och njuter av en ovanligt spontan, normal torsdag med tända ljus i sängen, och tänker att det som kallas livet är ju så underbart.