Värt att kämpa för
Vi är alla enormt beroende av att ha saker att se fram emot i vår vardag. Inte bara långsiktiga stora planer utan även små ljuglimtar varje dag som gör det värt ansträngningen att stiga upp på morgonen. Jag har väldigt svårt att övertala mig själv att det faktiskt är värt att trycka i mig frukosten och gå till skolan varje dag. Värst är det de tidigaste morgonarna, för ju tröttare jag är desto svårare har jag att parera alla dåliga tankar.
-
Därför har jag ett ständigt behov av att planera in saker som jag ser fram emot, varje dag. Svårt att ta det lungt? Ja kanske. Men jag har redan tagit det lungt så det räcker när jag har varit sjukskriven.
-
Onsdagar är nog en av de klart bästa veckodagarna för mig. Jag har sovmorgon, vilket betyder att jag får vakna utvilad och äta frukost i lugn och ro. Sedan har jag bara två lektioner, och när skolan är slut bär det av till stallet. Att rida är nog något av den bästa terapin som finns. Under en hel timme är jag helt fokuserad på mig själv och hästen under mig, inget annat i världen spelar någon roll.
-
Att få en sådan "fri-timme" varje vecka, är värt enormt mycket. Så pass mycket att jag är berädd att äta extra mycket och acceptera en viktuppgång för att jag ska få fortsätta med det.
-
Det är så himla värt det verkligen, att få göra något jag älskar. Om priset för det är att vågen visar några siffror mer, som ändå ingen annan än jag själv kommer att märka, så är jag lätt beredd att betala det. Jag vill leva och ha roligt, inte ligga hemma i sängen och inte få röra på mig.
-
Ibland känns allt bara så självklart. Varför kan det inte alltid vara så?
Jenny, jag och Dylan -09
Kommentarer
Trackback
