e-a

Hej gullungar! Det var länge sedan jag skrev här märker jag nu. Dåligt av mig... Men jag har faktiskt viktigare saker för mig nu förtiden, som att försöka leva. Nu ska jag inte säga att den här bloggen får mig o-levande, tvärtom. Den har fört mig ut i livet igen. Men till platsen den har fört mig kan jag inte längre ha sällskap av dens trygga famn. Jag måste våga släppa taget och lita på att jag kan bäras upp av mina egna ben. Att jag faktiskt också kan lära mig att bli självständig och modig igen.

Godmorgon!

Vilket underbart väder det är ute! Jag älskar sol och jag älskar vår och jag älskar att snön äntligen smälter. Det är tur att det händer nu. Om det hade varit grått och kallt skulle jag nog inte ha orkat längre. Fast så är det så lätt att säga, det är klart att jag skulle ha orkat. Det skulle bara varit lite svårare.

Hej gott folk! Idag har jag varit hemma, jag är lite efterbliven i huvudet så ibland behöver jag stanna upp mitt liv för att mitt psyke ska ha en chans att hinna ikapp. Nu sitter jag ute på min balkong (!) som förvisso är inglasad, men ändå, 22 grader i mars är inte illa. Älskar hur solen påverkar mitt humör. Mina sprudlande vårkänslor får mig att börja tänka på vad jag ska ha på mig i den kommande årstiden. Gummistövlar behöver jag helt bestämt. Frågan är vilka? Hunter och Tom Joule står som två starka kanditater, ilse jacobssen är inte riktigt min stil. Jag vill ha ett par riktiga gummistövelstövlar, inget krimskrams. Däremot är inte rosetten på Tom Joule stövlarna något minus, tvärtom! De är otroligt söta. Fast hunter stövlarna är lite mer klassiska på något vis. Olivgröna, de gröna är för ljusa för min smak. De olivgröna är helt perfekta! Fast TJ är så söta... Besluuuutsss åååångeeeeeest.

Då har jag jobbet för dig!

Hej bloggen. Det var ett tag sedan jag skrev nu, sorry. Varför vet jag inte riktigt. Har bara inte orkat helt enkelt, så kan det vara ibland. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om vad jag gillar att äta. Då menar jag vad jag tycker om, inte anorexin. Jag tror att mina smaklökar har förändrats lite från förr, men tro mig det här är vad jag tycker är godast i världen just nu, utan att tänka på vad det innehåller:

Nu är det äntligen sportlov! Underbart!

Inatt drömde jag världens mardröm om min gamla svenska och engelska lärare Pia Hasselborg. Det hela började i att jag på min väg till skolan tappade en tand. Den visade sig vara helt genomrutten, helt kolsvart var den. Så sjukt äckligt verkligen. Självklart bidrog det till att jag kom lite försent till lektionen. Nu var det inte i min nuvarande skola, utan i min förra högstadieskola Åsö. Pia blev skitsur men sa först inget. När lektionen slutade brast hon ut i världens utskällnings harang om vilken världelös människa jag är, vilken hemskt dålig elev jag är, att jag var den värsta eleven hon någonsin har haft.

Hej bloggen. Vet ni? Jag är lycklig. Alldeles välderligt lycklig. Av solen. Av en fantastisk sushi och espressohouse lunch med Kajsa. Av att våren är på väg. Av att jag helt själv sitter och äter macka och dricker egen gjord smoothie till mellis, utan problem. Lotta ligger brevid mig på golvet, och där får hon ligga. Mackan är reserverad till min knorrande mage, där råder inga oklarheter.

Nu sitter jag här med tårar i ögonen framför datorn igen. Som så många gånger förut. Men nu är det inte längre ångesttårar som sprutar ut ur mina ögon. Sakta rullar stora klara droppar renade av lycka ut ur mina ögonvrår. Ner för blosssnde glädjeröda kinder för att sedan avdunsta på min välfyllda mage. Det här är livet. Det är det här som de kallar lycka. Min älskade familjen Multqvist, har nu tagit det första avgörande steget fria ut i världen. Nu är vi herrar över våra egna hjärnor. Nu är vi drottningarna över oss själva, och innom oss har ett krig startat för att bilda ett enmanna styre, mot en diktatur där bara vi härskar. Hon som kan nämnas med a, inget stort a för det är hon inte värld, är portad från vårat rike. Svartlistad. Utdriven. Än kommer hennes svarta riddare försöka borra sig in i stadskärnan, men nu är vårat försvar oförstörbart.

Vi är alla enormt beroende av att ha saker att se fram emot i vår vardag. Inte bara långsiktiga stora planer utan även små ljuglimtar varje dag som gör det värt ansträngningen att stiga upp på morgonen. Jag har väldigt svårt att övertala mig själv att det faktiskt är värt att trycka i mig frukosten och gå till skolan varje dag. Värst är det de tidigaste morgonarna, för ju tröttare jag är desto svårare har jag att parera alla dåliga tankar.

... Är barnvagnspapporna!

Åh, den här låten alltså... Stranden i thailand, phi phi islands eller railey beach. Hotellsolstolarna vid poolen, en annanas shake i handen, solen stekande het. Visst, jag var i ett av mina sjukaste tillstånd, men ändå var allt otroligt bra. Thailand 08-09, två veckor att minnas.

Godmorgon alla söta bloggläsare!