e-a

Det här med att drömma är ganska nytt för mig. När jag var liten drömde jag förstås massor av långa och invecklade drömmar, men de senaste två åren har det varit väldigt dåligt på den fronten. Med sömnbristen kom också en drömlöshet, vilket inte var så konstigt. När jag sedan började ta sömnpiller började hjärnan veva igång på högvarv igen. Alla drömmar som hade missats skulle plötsligt få plats på en gång. Det ledde till helt sinnesjukt galna drömmar, som var som en bergochdalbana runt i huvudet. På morgonarna när jag vaknade var jag ofta tröttare än när jag gick och lade mig, för jag hade drömt så intensivt.

Nu mera har drömmarna börjat stabilisera sig åtminstonde lite iallafall. Det är inte lika ofta jag vaknar skrikandes, gråtandes eller skakandes längre. Tur det, annars hade väl aldrig mina föräldrar stått ut. Fast konstiga är de fortfarande, det går inte att undgå. Jag förstår verkligen inte vart jag får allt ifrån.

Inatt drömde jag ett ihopkok av SCÄ, oljetankar, baracker, thailand, krashande flygplan, hus som sprängs i luften, näringsdrycker i bensintankar och en rökandes Christina. Allt huller om buller i ett kaosartat drama, som trots allt kändes otroligt verkligt medan jag drömde det. Vissa försöker ju tyda drömmar, jag undrar hur de skulle tyda det här. Lite för mycket näringsdrycker kanske? He-he.

Nej nu ska jag sluta svamla om massa ointressantheter. Ska sätta mig och apatiskt stirra ut i vinterkylan, det finns inte så mycket annat att göra här ute på Skarpö.

Det är lite sick när man börjar drömma mardrömmar om näringsdrycker...