e-a

Jag brukar alltid ha funderingar över hur bloggar borde skrivas, fina saker jag kommer på och skulle vilja berätta för så många, men när man väl sitter här, så är det tomt.

Jag är väl en sådan som tänker, en tänkare. Jag kan ligga i min säng klockan tolv på natten och undra varför inte såpbubblor kan bli fyrkantiga, varför rymden är så svart, eller hur fina människor det finns runt omkring en.

Sådant tänker jag på nu, men för bara några månader sen så fyllde helt andra tankar min tid. Tankar om mat, kalorier, träning, manipulation, matmatmatmat. Men sch, det är en hemlighet. För av någon anledning skäms jag, verkligen. Jag skäms att jag har slösat bort ett år på ingenting. Jag minns inte min vår och vinter 2009, den finns inte. Mina vänner kan prata om "minns ni vad vi gjorde den där kvällen i kalla februari?" och alla skrattar.

Nej, det minns jag inte. För min vinter och vår har försvunnit det året. Minnesluckor stora som svarta hål.

Allt jag minns, om det är något jag minns från det, så var det då jag satt på golvet i det där lilla rummet vid köket som har golvvärme och bläddrade i kokböcker. Kokbock efter kokbock. Dag efter dag. Jag rörde lätt vid bilden på en pasta bolognese, och bläddrade vidare till desserterna.

Mitt andra stora intresse var skolan. Plugga, plugga, få bra betyg, "va?! fick jag ETT FEL?! Fan.." Jag skrev uppsatser på gymnsienivå och tyckte jag kunde bättre.

Men nu då?

Nu, nu kan jag ärligt stå framför mina vänner och säga att jag är lycklig. Visst, det var en lång process och jag tar fortfarande medicin, men ingen medicin i världen kan ersätta ren lycka, kom ihåg det alla ni fina.

Jag har insett att skolan inte är allt, jag fyller upp min fritid med att smsa dessa fem tjeje om fina tankar, att fina tankar är starkast, bara svårast att finna. Jag fyller också upp den med att fnittra med kompisar om allt, men framförallt om ingenting, att uppmuntra dem som har varit mina pelare i mitt stormväder. Jag skulle kunna diskutera i timmar om fina saker som kyssar, kramar, kärlek, musik osv. En riktig liten drömmare är vad jag är.

I min spellista på Spotify kan du hitta band från längesedan som The Who, Arthur Brown, Syd Barret, mfl. Du kan också finna modernare musik som Timo Räisänen, Jushua Radin och Håkan Hellström.

Miike Snow kan du absolut hitta där, men det är en annan historia, som jag nog berättar någon annan gång.

Alla har en hemlighet gömda i sina liv, jag har valt att faktiskt berätta min, ett sätt att fortsätta, att ta ett kliv ur det svarta hålet och in i det värmande, ljusa livet.

Puss.