Svar på kommentar
Kommentar till inlägget "En liten dagens":
jag kom på vem du påminner om!! BJÖRK (sångerskan, inte trädet :)
Svar:
Ja du.. OM jag har hört det förut, alltså! När jag var liten fick jag höra att jag var lik två personer; Björk och då och då Kate Moss. Men det måste vara att jag har/hade lite sneda ögon och ja.. Lite småasiatiskt utseende. Men jag har verkligen fått höra från folk att jag är lik Björk och hon är verkligen jättevacker. Framförallt när jag var liten som sagt.. Min mamma jobbade då i reklambranschen och av de flesta där fick jag höra att jag var lik Björk. Vissa tyckte jag såg ut som ett skogsrå, om ni vet vad jag menar med det. En sagofigur liksom. Det gör att jag önskar att jag kunde få se ut som jag gjorde när jag var 2-5 år.. Jag vill se ut som en sagofigur men den här jävla anorexin har helt gjort om mitt utseende (detta håller mina vänner+familj dock inte med om men jag kan visa er före och efterbilder om ni vill det.. jag ser själv enorm skillnad)
En liten Julia.. Julia Anna Holknekt.
Äntligen kan jag pusta ut
Efter en avskyvärd bilresa sitter jag nu vid en sprakande brasa med frusna fötter och njuter av att äntligen vara framme i fjällen. Skidhyrning är klart och i morgonbitti åker vi i full vart ut i backen. Wunderful med lov hörni!
Klok människa, kloka ord.
Idag när jag gick på bussen från Djurgården var busschauffören otroligt otrevlig mot mig. Han skrek och gormade och klankade ner på mig, bara för att jag är en decimeter kortare och hälften så gammal. Har han verkligen den rätten att klanka ner på mig? Jag har otrolig respekt för vuxna, därför kunde jag inte säga emot. Men en sak kan jag säga er och det är att när min faster Maria kom på efter mig och sa åt honom att sluta skälla på mig, ja då blev han tyst. Busschaufförer är exempel på såna som tar första bästa chans att känna sig överlägsna när ungdomar kommer på bussen och sen när de upptäcker att barnet är i sällskap med en vuxen så blir de tysta. Så otroligt respektlöst.
-
"Jag hatar människor som tar energi" sade jag till Maria.
Maria är typ världens vackraste människa, jag tror hon är 40 år och hon har inte en enda rynka. Hon är VD på rosendals trädgårdar och typ en av de vackraste människorna på jorden. Hur som helst, detta gav hon mig som svar;
"Istället för att tänka på att han tar energi, kan du tänka att det är du som är snäll och ger energi frivilligt."
-
Det tycker jag var väldigt bra sagt. Klok människa, kloka ord. Like that.
Fina Maria, en väldigt bra förebild. En av några jag ser upp till på riktigt riktigt.
All I want to do
Ask us Anything
Glöm inte frågestunden! Vi svarar på ALLT i slutet av sportlovet, det finns inga dåliga frågor! :) KLICK KLICK KLICK
Ännu en underbar dag!
God morgon! Jag är på topphumör och efter lite frukost med surdegsbröd, philadephia och varm nyponsoppa i magen är jag fit for fight!
-
Antaligen finns det dem som inte alls är på lika bra humör som jag. Men då mina vänner, då tycker jag ni ska ta er an en utmaning. Jag ger er den här och nu!
-
Istället för att ligga hemma och slöa, alternativt sitta framför datorn eller se på TV. Gör så här:
1. Sätt på bra musik som man blir glad av. Jag blir glad av salsa, därför spelar vi salsa på högsta volym nere i köket. Sen bara dansar du, oavsett om du är bra på det eller inte. Dansa dansa! När du dansat lite kommer du vara lite piggare och aningen gladare.
2. Gå in i garderoben, ta på dig stora härliga byxor. Tight ska man inte ha en dag som denna! Ta på en t-shirt och en skön kofta. Sen sätter du upp håret i flätor/knut/hästsvans. Efter det skrubbar du ansiktet, smörjer in det och lämnar sen ansiktet orört, inget smink idag mina vänner!
3. Efter det; ät en rejäl frukost. Fattiga riddare är min favoritfrukost och jag kan gott rekomendera det till er! Glöm inte en stor kopp té MED mjölk och honung för det är då det blir som godast. Pepparmintsté med sojamjölk och ekologisk honung dricker jag VARJE dag för det är så gott att man storknar.
4. Nu är du klar för att möta ännu en underbar lördag, det är ju trots allt lov! Nu ringer du upp en kompis. Antingen en du träffar ofta eller så överaskar du en gammal vän och frågar om ni ska träffas! Jag lovar att kompisen kommer bli överlycklig och så har du gjort hans/hennes dag!
5. Nu packar du en liten väska för att t.ex ta en promenad i skogen med din vän. Du värmer på lite nyponsoppa eller o'boy. Brer några mackor. Köper några kanelbullar och rör ihop en fruktsallad. Det finns inget bättre än att äta ute i snön!
6. Dags att gå! Möt din kompis, prata om allt från smink till konst, till dofter och artister. Efter en timme eller två äter ni en god fika och myser.
-
Det jag vill säga är; gör det positva av dagen! Själv ska jag, min kusin Alma och min lillasyster Lilian och eventuellt min faster Maria gå på söder och kolla inredning, second hand och smycken. Sen blir det en god lunch och sen utställning på något museum!
Jag är på toppenhumör, men är inte du det så följ mina tips. Av erfarenhet vet jag att mat+frisk luft+musik gör en pigg och glad!
-
Nu ska jag spela M.I.G med familjen och sen bär det av till söööööder!
Puss!
Kvällen slut
Nu står jag på t-centralens perrong, mätt, belåten och med ett stort flin. Det blev sushi till middag och det är fan det äckligaste jag ätit. Fy alltså. Vidrigt! Men jag fick äta snällt med mina två mammor lisa och kajsa. Aldrig mer säger jag bara. Efter den "otroligt goda" middagen gick vi vidare till "vårt" ställe. Det stora espressohouse som är öppet till 21. Vi satt och lät maten smälta i några minuter innan vi gick fram till disken och beställde en stor chokladboll och en latte. I stort sett kommer allt på tal när vi pratar med varann. Jobbiga saker som folk lättar från hjärtat och alla kan känna igen sig, glatt och positivt och såklart kommer en hel del random saker upp, som vi skrattar åt i en timme efter.
När jag kommer hem ska jag gå och lägga mig glad och ingenting annat.
God natt alla individer som sitter och läser mina tråkiga inlägg. Kram hanna
Ja ha ja...
Jag har precis ätit kvällis och nu stoppar jag i mig små daimkulor.. Livet är allt bra ibland.
SPORTLOV!
Åh! Det är sportlov! Imorgon ska jag sova till 10, fy tuuuuuusan vad skönt!
Jag har haft en fantastisk dag! I alla fall när jag inte var i skolan. Vaknade klockan 7 efter 10 timmars sömn, kom ju hem från Romme igår och var otroligt trött! Åt en jättegod frukost (iof samma vanliga men den var ändå god)
Sen efter skolan åkte jag med min älskade, bästa vän Emma till stan. Vi åt yoghurtglass som är typ det godaste i hela världen. Jag hade start på min, så damn gott!
Sen, efter att vi gått runt bland lite butiker så hälsade vi på Linn och Oskar som var på Coffeehouse by george men var tvungna att dra lite direkt. Men vi hann köpa en take away is-sojalatte. Skitgott de första klunkarna, sen var det jätteäckligt!
-
Nu har jag precis ätit lasagne. Kan nog vara världens mest mättande och världens godaste mat! Jag lyssnar på Erik Hassle och är glad. Snart kommer Alma, Andrea och Maria och vi ska se på let's dance. Jag vill ha varm nyponsoppa och blåbärsbrioche till kvällis, fatta vad gott?
-
Jag ska skriva massa blogginlägg nu på lovet, är sjukt pepp!
Hur mår ni idag? Tipsa mig om några bra låtar jag kan spotify-a!
Det är härligt att leva
Nu är det hög tid för mig att börja avrunda och bege mig in till stan för att möta Kajsa och Lisa. Ikväll blir det sushi, goda och spontana lattar (haha, älskar numera med ordet) och tjejsnack till hundra procent. Jag har på mig min nya tröja och är pirr inför kvällen
Livet är härligt!
Sportlov!
Nu är det äntligen sportlov! Underbart!
-
Är sjukt trött (som vanligt?) men känner mig väldigt avslappnad. Besöket på scä gick bra. Eller bra och bra... Jo det gick bra. Jag hade gått upp som jag visste att jag skulle, men det är en del av mitt liv. Inget att göra åt saken. Eller, alltså det är precis som det ska vara. Jag har en bit kvar att gå, och det är för sent att stanna nu.
-
Jag känner mig lite ledsen. Blir så himla lättpåverkad av vädret. Igår var jag solskensglad och sprudlande lycklig. Idag är jag regngrå och sorgsen. Jag måste lära mig att sluta påverkas så starkt av vädret, eller flytta till något soligare land. Det här fungerar inte.
-
Det blir sushi ikväll iallafall, med Kajsa och Hanna. Siktar på ropongi eller ki-mama tror jag. Borde väl boka bord. Hum. Ska muntra upp mig med en hundprommenad i det vackra vårvädret (host). Vi hörs senare.
-
-
Redo till tusen
Nu kom pappa precis innanför dörren med två fleecar och ett par skidglasögon. Perfa! I morgon gäller det, fjällen här kommer vi! Extra näringsdrycker men så värt det. Oroar mig bara för att jag inte kommer kunna åka, eftersom jag nästan inte har någrna muskler i kroppen, jag får ta det lugnt till en börjar alla fall.
Vad ska ni göra på lovet?
Sommartankar
John Rocha, Tiered, Marchesa, Cholé, Lanvin, YSL Tribute Sandal, YSL TribToo, Miu Miu , Chanel
Härliga fredag
God morgon!
Istället för att se ett vampyrprogram så var jag på en alldeles vanlig thairestaurang men finaste tjejerna i världen. Vi åt goda rätter, drack mangoshake och år glass i lass.
åå, jag hade det så härligt att jag ville inte komma hem. Jag ville inte komma hem för då visste jag att alla tankar skulle svämma över mig, jag var ärligt rädd för vad som skulle hända när jag kom hem och var ensam i mitt rum. Så jag gjorde det säkraste och gick och la mig precis när jag kom hem. idag är det ovanligt varmt, solen är inte framme men det känns ändå bra, jag har på mig min nya tröja som jag kan visa sen och jag är glad. Jag vill vara glad, jag vill vara normal, känna mig normal och vanlig.
Jag vaknade av att finaste lillasyster knackade mig i huvudet och sa förskräckt "Hanna, vet du vad vi missade igår?" Jag svarade med en "mmmmmmmm" och ville helst somna om, jag hade ju faktiskt sovmorgon. "Vampires diary, Vi missade vampires diary!!!!! det som slutade så spännande förra veckan."
Istället för att se ett vampyrprogram så var jag på en alldeles vanlig thairestaurang men finaste tjejerna i världen. Vi åt goda rätter, drack mangoshake och år glass i lass.
Mardrömmar
Inatt drömde jag världens mardröm om min gamla svenska och engelska lärare Pia Hasselborg. Det hela började i att jag på min väg till skolan tappade en tand. Den visade sig vara helt genomrutten, helt kolsvart var den. Så sjukt äckligt verkligen. Självklart bidrog det till att jag kom lite försent till lektionen. Nu var det inte i min nuvarande skola, utan i min förra högstadieskola Åsö. Pia blev skitsur men sa först inget. När lektionen slutade brast hon ut i världens utskällnings harang om vilken världelös människa jag är, vilken hemskt dålig elev jag är, att jag var den värsta eleven hon någonsin har haft.
-
Varför kommer det här nu? Jag förstår inte. Måste hon komma och plåga mig i mina drömmar nästan ett år efter att jag har slutat hos henne? Lämna mig ifred jävla surkärring du förstör mitt liv. Iallafall min sömn och min morgon. Morr...
-
Det där med tanden förstår jag inte riktigt heller. Skitkonstigt. Är det någon som kan tyda drömmar som kan förklara för mig?! Galet irriterande.
-
Nu ska jag klä på mig kläder och rusa till skolan. Idag måste man nog ha hjälm på sig när man går ute, nollgradigt. Gulp. Snacka om att minst hundra kommer att dö av en istapp i huvudet idag. Hoppas att Pia är en av dem... Nej jag skämta... Eller inte... Eller jo. Eh.
-
Ha en bra dag hörni! och vad matdagboken beträffar, jag skippar den. Några tyckte att det skulle bli jobbigt, och då måste jag ta hänsyn till dem. Bara så ni vet.
-
-
Jag för ca två år sedan, på Åsö-tiden.
Spontant normal torsdag.
Jag har inte gråtit på länge, alltså riktigt, riktigt länge.
Har jag någon gång mått sämre, har jag bara tryckt bort den känslan.
Tårar tyder på ledsam, ledsam tyder på svaghet. Jag är inte svag, fan heller.
Förut, ni vet, var det många tårar som föll, men på senaste tiden har de bara inte funnits, för än idag.
Jag stod i duschen och tårarna bara rann.
Först trodde jag det var av allt nytt, att det kanske blev för mycket ikväll. Men det kändes ju inte som det?
Jag var ju jättelycklig när jag satt på thairestaurangen med kokosglass på haken med Lisa och Hanna. Då borde inte dessa tårar falla.
Men sedan insåg jag vad det var. Glädjetårar. Flera, riktiga glädjetårar.
Jag var så glad. Jag har gjort något spontant, gå ut på en torsdag, ojoj! Sedan åt jag på restaurang. Och så åt jag som vem som helst.
Jag är helt fucking normal, Sverige!
Ellinor has gone normal.
Så nu ligger jag och njuter av en ovanligt spontan, normal torsdag med tända ljus i sängen, och tänker att det som kallas livet är ju så underbart.
It's me, by the way♥
Med solsken i blick
Hej bloggen. Vet ni? Jag är lycklig. Alldeles välderligt lycklig. Av solen. Av en fantastisk sushi och espressohouse lunch med Kajsa. Av att våren är på väg. Av att jag helt själv sitter och äter macka och dricker egen gjord smoothie till mellis, utan problem. Lotta ligger brevid mig på golvet, och där får hon ligga. Mackan är reserverad till min knorrande mage, där råder inga oklarheter.
-
Sån är jag nu för tiden. Jag klarar mig själv. Iallafall allt oftare. Igår åt jag middag själv, mamma är sjuk så hon låg i sovrummet och vilade sig. Jag satt framför TVn med en tallrik fylld till bredden med rotsaker och kyckling, jag var hungrig som en varg efter ridningen! Som föresten gick JÄTTE BRA. Jag kan säga att jag faktiskt kände mig riktigt duktig. För att öva på att uppskatta alla mina begåvningar. För jag är begåvad, det är bara det att jag inte har insett det än.
-
Jag är alldeles för glad för att plugga, som jag egentligen borde göra. Vet ni, imorgon hoppas jag att jag har gått upp i vikt när jag väger mig på scä. Hör ni vad jag säger?! Jag VILL gå UPP i VIKT. Minst ett kilo imorgon. För tänk vad glada mina föräldrar blir då. Tänk vad glad Christina kommer att bli då. Tänk vad mycket mer jag kommer få göra hela lovet, för bara några hekto till. Vilka otroliga gulbonusar jag kommer belönas med. Hur mycket bättre jag själv kommer att må när jag får mer energi. Det är ju helt galet! Varför inte lixom? Det är ju inte direkt som att någon annan än jag själv(som ändå bara inbillar mig) kommer att se någon skillnad.
-
Ikväll ska jag, Hanna, Ellinor och Sofia äta middag ute på någon trevlig resturang. Phi phi island lutar det mot tror jag minsann, ska ösa i mig stark och underbart god thaimat tills jag nästan spricker. Då ska jag lägga kommentaren "man kan äta mycket sen man är mätt" (som min pappa alltid drar varje måltid varje dag i veckan), klappa mig på magen och beställa in efterrätt. För det är så det ska vara. Det är ingenting med det lixom, jag bara sa det i brist på annat.
-
jag vill ha sommar! Nu ska jag måla naglarna i en sommarfärg och sjunga med i abbalåtarna som spelas på högsta volym här hemma. Livet leker. DET NI!
Gripen av morgontystnaden
Nu sitter jag här med tårar i ögonen framför datorn igen. Som så många gånger förut. Men nu är det inte längre ångesttårar som sprutar ut ur mina ögon. Sakta rullar stora klara droppar renade av lycka ut ur mina ögonvrår. Ner för blosssnde glädjeröda kinder för att sedan avdunsta på min välfyllda mage. Det här är livet. Det är det här som de kallar lycka. Min älskade familjen Multqvist, har nu tagit det första avgörande steget fria ut i världen. Nu är vi herrar över våra egna hjärnor. Nu är vi drottningarna över oss själva, och innom oss har ett krig startat för att bilda ett enmanna styre, mot en diktatur där bara vi härskar. Hon som kan nämnas med a, inget stort a för det är hon inte värld, är portad från vårat rike. Svartlistad. Utdriven. Än kommer hennes svarta riddare försöka borra sig in i stadskärnan, men nu är vårat försvar oförstörbart.
-
Man måste känna sin fiende för att kunna besegra den, och vem känner denna onda häxa bättre än vi? Våra murar sprider så mycket glädjekraft innom oss att hon inte längre klarar av att andas. Hon hatar allt som kallas lycka, för det kväver henne till döden.
-
Jag kan ibland grämja mig över att jag inte har varit så sjuk som de andra. Jag blev aldrig tvångsinlagd på slutenvård, jag behövde aldrig dygnet runt vak. Visst, jag är den ena av två av alla patienter på hela scä som har behövt åka akut ambulans ut därifrån. Men sedan tar det stopp. Sjukare än så blev jag inte. Smalare än så blev jag inte.
-
Men vad spelar det för roll nu? Vem belönar en för att ha varit sjukast en gång i tiden? Ingen. Får man extra mycket uppmärksamhet och beröm bara för att man har legat inlagd? Nej.
-
Det finns inget positivt med att vara sjuk. Man vinner ingenting på att ha varit "sjukast", bara en svårare resa tillbaka ut i livet. För det är i livet alla belöningar, bragdguld och vinster väntar. I den friska friheten finns enorma prestationer att övervinna, det är det som kallas att leva.
-
Så har jag längre någon anledning att hålla kvar vid det sjuka? Nej. Det finns inget där att hämta. Allt som är värt att leva för ligger i det friska livets vagga, och det är först när man har gott ombord och helt lättat ankar som man kan segla ut mot det.
-
Nu kapar jag alla linor och bojar. Jag vill ut i livet. Nu har jag sagt det, och jag menar allt jag säger.
-
-
Lisa Högkil 25/2 - 10 07.22
Då och nu..
Min status för ett drygt år sen...
Min status idag, ett år efter..
Jag vill leva.
Vad ska jag säga. Ja, vad finns det att säga? Ingenting. Jag är helt tom, glädjerus rusar genom min kropp men också oro och rädsla. Efter dem vilda diskutionerna på facebook kom allt fram. Det här är slutet, slutet för häxan, för ana. Vilket jävla löjligt namn egentligen. Men hon finns nu bara i minnet, tillhör till förflutna, nu ska jag ignorera henne.
Innan jag stängde av strömknappen tänkte jag. Hela huvudet knakade. Hon skrek på mig, jag skrek på mig. Det är inte värt längre, det leder ingenstans. Jag tryckte försiktigt ner den oranga knappen med foten. Och så blev det mörk på dataskärmen och tyst. Tyst och stilla, jag satt och stirrade ett par minuter, ångesten kom och jag slog bort den. Sen kom glädjen. Det här är början på mitt liv. Nu är leken över, jag vill inte vara med längre. Jag vill leva. Jag har aldrig varit säkrare.
Fina ni..
Fina, vackra ni. Underbara läsare, jag har bestämt mig för en sak..
Jag tänker nu bli frisk. På riktigt. Jag är trött på att vara sjuk. Det finns inget positivt i det längre. Jag har varit på botten, jag har varit akutinlagd, blivit tvångsmatad och haft dygnetrunt-vak. Jag tänker inte gå tillbaka. Jag vill inte längre följa något matschema. Jag vill inte känna mig sjuk. Jag är pisstrött på det här jävla anorexisnacket. Kalorier kan slänga sig i väggen. Jag kommer finnas kvar på EscapeAna och blogga, men endast som stöd för er som tänker ta er ur anorexi eller ätstörningar.
-
Jag är en jävel på att stötta och peppa folk. Så antingen lägger ni till mig på MSN; [email protected] eller min facebook: Julia Holknekt (skriv gärna ett meddelande där ni berättar att ni lägger till mig genom bloggen, för annas kommer jag neka vänförfrågan) om ni vill få hjälp och motivation. Jag finns här, men inte längre som den sjuka Julia.
Jag lever ut mina känslor i största ensamhet
Idag tittade till och med solen fram bakom molnens tjocka täcke. Sol ger mig både glädjepirr och oro. Jag kände det direkt när solen strålade in i skolans fönster, det var mycket minnen som växte fram. Jobbiga känslor och minnen. Men ett glödjesprutt rusar igenom mig och jag undviker att tänka tillbaka till det förflutna.
Istället tryckte jag hörlurarna långt in i öronen, skruvade upp volymen och njöt. Njöt av solen, av musiken och njöt av livet, det lilla liv jag nu har.
När jag traskade hem från bussen lägger jag märke till att ingen är bakom mig, och inte heller framför mig. Jag höjer musiken ännu en gång, tar upp min mikrofon (som då var min hand) och gjorde värsta showen. Hopplade runt, mimade och slängde mitt hår fram och tillbaka i solen.
När jag kom hem så välkommnades jag av en go pappa som redan var hemma. Jag bestämde mig för att variera mig på mellisen. Ta något annat än dem två mackorna och glaset mjölk. Jag var sugen på fil, det klart att jag skulle ta det också. Det kändes ballt att sitta och äta vaniljyoghurt med flingor brevid pappa, sitta där och äta yoghurt istället för mackor som jag gjort i snart ett år. Jag lossades att det var för flera år sedan, när jag inte var sjuk. Det kändes bra, riktigt jäkla bra och härligt.
-
Efter melliset skjutsade pappa mig till tunnelbanan och det var dags för sånglektioner hos min sångpedagog.
Och nu sitter jag här, en och en halv timme senare med huvudvärk och min näsa sniffar upp matlukter nere från köket, alltså är det middag snart sen blir det lite plugg. Pöss (Coolt ord som jag börjat använda va? eeh.. inte.)
Istället tryckte jag hörlurarna långt in i öronen, skruvade upp volymen och njöt. Njöt av solen, av musiken och njöt av livet, det lilla liv jag nu har.
När jag traskade hem från bussen lägger jag märke till att ingen är bakom mig, och inte heller framför mig. Jag höjer musiken ännu en gång, tar upp min mikrofon (som då var min hand) och gjorde värsta showen. Hopplade runt, mimade och slängde mitt hår fram och tillbaka i solen.
När jag kom hem så välkommnades jag av en go pappa som redan var hemma. Jag bestämde mig för att variera mig på mellisen. Ta något annat än dem två mackorna och glaset mjölk. Jag var sugen på fil, det klart att jag skulle ta det också. Det kändes ballt att sitta och äta vaniljyoghurt med flingor brevid pappa, sitta där och äta yoghurt istället för mackor som jag gjort i snart ett år. Jag lossades att det var för flera år sedan, när jag inte var sjuk. Det kändes bra, riktigt jäkla bra och härligt.
-
Efter melliset skjutsade pappa mig till tunnelbanan och det var dags för sånglektioner hos min sångpedagog.
Och nu sitter jag här, en och en halv timme senare med huvudvärk och min näsa sniffar upp matlukter nere från köket, alltså är det middag snart sen blir det lite plugg. Pöss (Coolt ord som jag börjat använda va? eeh.. inte.)
En liten dagens
Efter förfrågan lägger jag in "dagens outfit" (gillar det namnet starkt. not.)
Jag måste tyvärr göra er besvikna då min klädsel inte är särskilt speciell idag. Jag har på mig Sonia Rykiel pour h&mtröja, svarta jeans och mormors stickade raggsockar. Till det mina bruna argyle knit UGG's och fjällräven för att det är -15 grader samt en brun DKNYväska i kalvskinn men den är inte så intressant.
-
Om 40 minuter kommer pappa och hämtar mig och sedan drar vi iväg på middag. Mycket trevligt, det ryktas om att det blir cadierbaren ikväll, det gillas. Kanske ska vi fira att allt går så bra just nu. Jag har börjat lära mig plugga ordentligt och koncentrera mig, jag har blivit kvinna(tyvärr tog det slut igår), en massa bra grejer har hänt pappa och oss två tillsammans. Lite vardagslyx, liksom!
-
Nu ska jag passa min lillasyster så länge, glöm inte att ge en fråga i
FRÅGESTUNDEN FRÅGESTUNDEN FRÅGESTUNDEN FRÅGESTUNDEN och skriv gärna MÅÅÅÅÅÅNGA frågor, här finns inga gränser!!
Värt att kämpa för
Vi är alla enormt beroende av att ha saker att se fram emot i vår vardag. Inte bara långsiktiga stora planer utan även små ljuglimtar varje dag som gör det värt ansträngningen att stiga upp på morgonen. Jag har väldigt svårt att övertala mig själv att det faktiskt är värt att trycka i mig frukosten och gå till skolan varje dag. Värst är det de tidigaste morgonarna, för ju tröttare jag är desto svårare har jag att parera alla dåliga tankar.
-
Därför har jag ett ständigt behov av att planera in saker som jag ser fram emot, varje dag. Svårt att ta det lungt? Ja kanske. Men jag har redan tagit det lungt så det räcker när jag har varit sjukskriven.
-
Onsdagar är nog en av de klart bästa veckodagarna för mig. Jag har sovmorgon, vilket betyder att jag får vakna utvilad och äta frukost i lugn och ro. Sedan har jag bara två lektioner, och när skolan är slut bär det av till stallet. Att rida är nog något av den bästa terapin som finns. Under en hel timme är jag helt fokuserad på mig själv och hästen under mig, inget annat i världen spelar någon roll.
-
Att få en sådan "fri-timme" varje vecka, är värt enormt mycket. Så pass mycket att jag är berädd att äta extra mycket och acceptera en viktuppgång för att jag ska få fortsätta med det.
-
Det är så himla värt det verkligen, att få göra något jag älskar. Om priset för det är att vågen visar några siffror mer, som ändå ingen annan än jag själv kommer att märka, så är jag lätt beredd att betala det. Jag vill leva och ha roligt, inte ligga hemma i sängen och inte få röra på mig.
-
Ibland känns allt bara så självklart. Varför kan det inte alltid vara så?
Jenny, jag och Dylan -09
2010's barnvagnsmammor
... Är barnvagnspapporna!
Idag när jag gick hem från skolan för att förtära lite lunch med pappsen, såg jag en härlig syn i solskenet: Två pappor iklädda kill-uggs och fjällräven parkas med varsin fräsig barnvagn av något dyrt märke framför sig.
-
Det måste vara 2010's nya fenomen. Istället för barnvagnsmammor som ockuperar sofforna på Foam och Mocco, kommer vi nu få se barnvagnspapporna där istället. Sippande svartkaffe - det ska ju vara manligt.
-
I år är det ombytta roller på det mesta. På toppjobben ser vi istället för enbart svarta kostymer, alltmer buissnes-kvinnor i höga kjolar och kavajer med axelvaddar för att markera den "nya power kvinnan", sexigt seriös i höga klackar och en latte i handen.
-
På "inne cafeerna", har dagens husman fått en självklar plats på menyn. Kedjor som Jensens Boffhous och Friday's slår igenom bland de förut så hälso kräsna stockholmarna. Rent kött och sesongsrotfrukter är den nya cesarsalladen.
-
Samtidigt satsar modekedjorna på klädkollektioner för män, vilka blir allt mer modekänsliga. Nu är det inte längre godkänt att bara slänga på sig en skjorta från dressman och komma i mjölfrilla till arbetet. Nu ska det vara Acne med tighta jeans och figursydda kavajer i fräsiga färger. Håret ska vara fixat, diskret men ändå fixat.
-
Då kvinnorna tar över de högsta posterna på toppjobben passar männen på att stanna hemma och ta hand om barnen i lugn och ro istället. Disskutera politik och sport på något hippt café på söder i timmtals med andra pappor även de med barnvagnar med kromade metalldetaljer.
-
2010 är året då allt är tvärtom. Istället för den vanliga slaskvintern som brukar härja envist i stockholm, har vi alpkyla och en halvmeter snö. Istället för mansdomminans har vi kvinnodomminans. Kvinnliga former är det nya size cero.
-
-
Det är förändringarnas år, vi är på gång Stockholm!
Lost
Åh, den här låten alltså... Stranden i thailand, phi phi islands eller railey beach. Hotellsolstolarna vid poolen, en annanas shake i handen, solen stekande het. Visst, jag var i ett av mina sjukaste tillstånd, men ändå var allt otroligt bra. Thailand 08-09, två veckor att minnas.
Godmorgon
Godmorgon alla söta bloggläsare!
-
Här sitter jag och äter frukost, älska att ha bärbar dator, då kan man ju göra två saker samtidigt! Att jag inte har kommit på det tidigare... Idag har jag en bra dag framför mig: Bara två lektioner och sen ridning. Längtar ut till stallet som bara den! Det är helt fantastiskt roligt att ha fått börja rida igen.
-
Jag tänkte tanken att jag kanske skulle skriva en matdagbok här på bloggen imorgon? Att jag skriver allt jag äter, och lägger upp bilder på det och så. Det kanske kan få er att inse att jag faktiskt ÄTER, och inte i små mängder precis. Då kanske ni som äter lite dåligt kan tänka "jamen hon som har anorexi och allt, om hon äter så mycket, då kan jag också göra det..." Mina sex mål om dagen är precis den mängen en ungdom i min ålder behöver få i sig. Därför kan alla lika gärna börja äta samma saker som jag gör, så är alla ätstörningsproblem ur världen. Smart va?
-
Min psykolog sa till mig en gång att mitt matschema är precis samma som det som överviktiga får hos en seriös behandlare för att den ska gå ner i vikt. Då snackar vi inte gå ned så mycket i vikt så att man blir underviktig, utan bara äta så att man väger sin bästa möjliga vikt. Där stannar kroppen och blir nöjd, sätter igån förbränningsapparaten och ger dig massor av fördelar som mer energi, ork och kraft.
-
Vad sägs om det? Eller känns det bara jobbigt/tråkigt att läsa om det? Det är för er jag skriver, så ni bestämmer om det är någon bra idé eller inte.
-
Nu ska jag fortsätta med min frukost och sen klä på mig. Take care ♥
Inte precis min frukost...
GLÖMINTE!
Humörhöjare
Tips för finare hy
Godkväll från mig också, såg att Julia precis hann före. Jag blir så glad av vår blogg, självbelåtenhet kallas det, och det är absolut inget dåligt med det! Vi svenskar måste lära oss att slopa jantelagen och låta oss vara fulla av självförtroende och självkänsla! Jämnställdhet betyder inte att alla behöver vara dåliga bara för att några andra råkar vara det. Det är inte fult att själv lyckas, det fula är att bli arg då andra lyckas. Vi ska ju bli glada för varandras skull, inte tvärtom.
-
Någon gav en otroligt värmande kommentar till ett av mina tidigare inlägg -tack! Även fast jag inte kan ta åt mig av kommentarer kring mitt utseende, betyder inte det att det inte glädjer en något enormt att höra att man ser bra ut. Tvärtom kan en liten kommentar göra ens dag fulländad och få en att sommna med ett leende på läpparna. Det är så lite som krävs för att göra mig glad, precis som att det är så lite som krävs för att göra mig ledsen. Lättpåverkad är bara mitt förnamn.
-
Många kommenterar att jag har fin hy, vilket jag såklart blir väldigt glad över, även fast jag inte direkt själv instämmer. Men jag har några tips iallafall, för att "få så fin hy" som jag har:
¤ Jag använder bara rengörings produkter från Neutrogenas serie på apoteket. Förut hade jag en ca halvtimmes process varje dag då jag tvättade, peelade, tvättade och smörjde ansiktet i olika omgångar. Det gav resultat ordentligt. Nuförtiden använder jag bara sminktvätt och möjligtvis smörja om jag är duktig.
-
¤ Ansiktsmask från Neutrogena en gång i veckan ger en djuprengöring som håller huden fräsch en vecka framöver, den kan sitta i hur länge som helst, även fast det står 15 min på förpackningen (man kan alltid använda inpackningar för hår och ansikte hur länge man vill, rekomendationerna på förpackningarna står endast där för att få folk att tro att produkten ger ett extra snabbt resultat - det är bullshit, ju längre desto bättre!
-
¤ Som smink använder jag endast I.d bare minerals, som har positiv välgörande inverkan på huden. Det ger även en perfekt lagom täckande yta som ser helt naturlig ut och får en att känna sig som att man inte har något smink alls i ansiktet. En liten fondation burk räcker desstuom riktigt länge, så det är helt klart pengarna. Jag ser det mer som en investering än en utgift.
-
¤ Annars är väl rengöring och återfuktning mina bästa rekommendationer, produkter spelar egentligen inte så stor roll. Jag tror att det går exakt lika bra med willys tvål och hudkräm från h&m, det är så mycket tjafs kring alla dyra produkter, jag tror det mest är fina burkar med samma innehåll.
-
-
Det var lite kvällstips ifrån mig, sov nu riktigt gott så hörs vi imorgon!
Kram på er♥
Frågestund!
Med glimten i ögat.
Jag är en sådan där pinsam person. Sådan som får folk som inte känner mig ordentligt att rodna, säga "men herregud.." och skratta lite förläget.
Jag gör bort mig, all the time. I genomsnitt 2 gånger/dagen gör jag riktiga tabbar, dubbelt upp blir det under helgerna.
Sådana där "aoo, varför sa jag det?"-tabbar.
Jag är en så kallad klant.
Jag ramlar och snubblar över mig själv, skrattar högt och lite underligt, kan bli enormt dålig på foton, skriker alltid högst och fulast, svär i kyrkan, säger fel saker till fel personer eller i fel situation (det sistnämnda har avtagit en aning på sista tiden), jag fräser mot lärare som jag inte tycker behandlar mig rätt.
Jag blir ofta förklarad som helt enkelt "jäkligt odiskret".
Ibland vill jag bara passa in lite mer i någon kategori, någon som inte innehåller beskrivningar som "allmänt konstig".
Men, sedan kan jag faktiskt vända på det här. Jag kallas även "charmig", "söt", "rolig att vara med", "någon man alltid skrattar med", just pga många dem saker som jag ser som nackdelar hos mig själv.
Det är dem kommentarerna är det som får mig att acceptera mitt jäkliga odiskreta jag, eller min klantighet.
Det är så himla svårt att vända på sina nackdelar, det är som att en liten myra ska vända på ett stort mynt. Han behöver ta mycket sats, verkligen kämpa och inte släppa taget, för då kan han ju få myntet över sig.
Att se sina nackdelar från den ljusa sidan, med glimten i ögat är nog en av de underligaste saker man kan göra. Det känns ju så fel.
"Men det är ju inte en bra egenskap hos mig!"
Jo, du måste bara orka vända på myntet, så kommer du höra och se det som redan finns, det du redan är.
Att du faktiskt är allt mellan charmig, söt, rolig att vara med och någon folk skrattar med.
Om en myra kan göra det, så kan också du.
Ciao. Många pussar!
God kväll!
God kväll gott folk! Jag har haft en ypperlig dag, om man får kalla den det!
Jag vaknade 07:00, klädde på mig, åt frukost, insåg att jag hade en timme tills jag skulle gå så jag la mig i sängen en stund och vilade.
Vid 08:40 traskade jag iväg till skolan med ett leende på läpparna. Genast när jag kom till skolan sjönk det leendet ihop till en sur min. Från den sekunden var jag så sur att jag trodde jag skulle slå ner alla som kom i min väg, tyvärr. Så höll det även på efter skolan när Linda följde med hem till mig för att plugga.
"Jag har värmt bullar! Ät en till mellis!" hör jag mamma säga. "Nej, tack! Jag tar gärna yoghurt istället" säger jag och försöker låta artig trots att inte ens fjorton atarax hade lugnat ner mig..
"Du är så snäll och äter en bulle, annars blir det bråk"
Well, well.. Jag sparkade Ana i ansiktet och tog en bulle med peparmintsté. Jag och Lindis gick upp till mitt rum med fikat, tände ljus och började plugga.
I tre timmar satt vi och läste om kortslutningar, jordade kontakter och säkringar. Vi skrev fyra A4 med anteckningar trots att vi bara har 6 sidor i läxa tills imorgon + läxförhör. Det kommer gå toppen! Med tanke på att hon betygsätter läxförhöret är det värt att plugga!
-
Efter plugget åt vi middag. Spenatsoppa som rester åt jag och resten av familjen åt korv och pasta. Jag gillar spenatsoppa och surdegsbröd så jag klagar inte :-)
-
Efter middagen var jag så mätt att magen stod åt alla håll, men inte brydde jag mig om det. Istället tog jag på mig en t-shirt och jeans och vi åkte iväg till söder för att dansa salsa med Rodney!
Salsakursen är veckans höjdpunkt enligt mig!
-
Efter salsakursen (20:00) kom vi hem och då tog jag mig ett kokhett bad och hade Aussies 3-minute hårinpackning och nu doftar mitt hår underbart av kokos!
Sen var det kvällis som gällde och efter det städa jag rummet lite och nu sitter jag här! Ska skriva lite stödord till min krönika vi ska skriva i skolan, men sen blir det datorn för fulla muggar.
-
Imorgon är det SCÄ klockan 09:00! Jag har så mycket att berätta för Maria!
Svar på kommentar
"Så, ni som känner med er att ni slarvar med maten eller tränar lite väl mycket - tänk efter en gång till."
Tänka efter går. Men ångest är sjukt mycket starkare än tankarna. Hur får man bort ångesten efter varje tugga..
Tänka efter går. Men ångest är sjukt mycket starkare än tankarna. Hur får man bort ångesten efter varje tugga..
-
Jag ger dig ett snabbt svar eftersom att jag satt vid datorn redan. Ångesten äter man bort. Tro mig. Det är förjävligt i början. Jag var tvungen att vara sjukskriven i tre veckor för att klara av allt ätande. Men med sertralin som gör humöret gladare, samt atarax som är ångestdämpande inför varje mål, var det genomlidligt. Ataraxen gör en dåsig och trött, så kroppen orkar helt enkelt inte sätta igång "ångest processen". För visso blir man väldigt trött, men i början är det värt det.
-
När man har vant sig vid det märker man att det inte var så farligt ändå. Man rusade inte upp i vikt på det sättet som ana ville få en att tro. Det är bara en myt. Att gå upp i vikt tar otroligt lång tid, för det är så många reserver och celler som slukar all enerergi innan kroppen kan få börja lagra den igen.
-
Alltså förstår man att det faktiskt går att äta de enorma mängder mat som det känns som att man äter, utan att det knappt ens ger något resultat. Därför kan man känna sig lugn med att äta normalt, och därmed kommer ingen ångest, oavsett atarax eller inte.
-
Man vänjer sig, även fast det tar ett tag. Det är helt enkelt så - ångesten äter man bort. Därför är det så viktigt att ha föräldrarna och behandlarna där som verkligen tvingar i en allt, tills man kommer till den punkten då man kan sköta allt självmant.
-
Det blir bättre, håll ut. Nu vet du att vi sex klarar av det, då kan du också! Tro mig. Kram ♥
Svar på fråga
Hello tjejer! Jag tycker att eran blogg är toppen och läser den varje dag :)
Jag tror på er och ni kommer verkligen att klara detta!
Men jag har en fråga. När ni var djupt nere i den här skiten, hur ofta åt ni då? Vad åt ni då? Hade ni nåt sorts "matschema" Hur mycket tränade ni?
Tacksam för svar!
Puss och kram på er!!
/Ella
Jag tror på er och ni kommer verkligen att klara detta!
Men jag har en fråga. När ni var djupt nere i den här skiten, hur ofta åt ni då? Vad åt ni då? Hade ni nåt sorts "matschema" Hur mycket tränade ni?
Tacksam för svar!
Puss och kram på er!!
/Ella
-
-
Hej Ella, tack för det fina berömmet!
Jag kan tyvär inte ge dig något vidare specefikt svar på din fråga. Att skriva hur lite jag åt och hur mycket jag tränade kan vara extremt triggande för andra, och det sista jag vill är att driva någon längre ner i sjukdomen. Därför skippar jag att skriva ut det. Det ända jag kan säga att det var alldeles för lite mat för att min kropp skulle orka i det långa loppet, samt för mycket träning för att min kropp skulle ha någon chans att hantera det.
-
Det hela slutade i förlorad menstration, nedbrytning och urkalkning av skelettet, förintning av muskler, försämrad cellbildning, skador på organ, försämrad hjärnkapacitet... Ja listan kan göras alltför lång. Alltså - vi har makten att förstöra våra kroppar något enormt. Den makten får absolut inte missbrukas, och om vi gör det kan vi allvarligt förstöra våra kroppar och därmed våra liv, för all framtid om man har otur.
-
Så, ni som känner med er att ni slarvar med maten eller tränar lite väl mycket - tänk efter en gång till. Är det verkligen värt det? Är det värt att ni ska få allvarliga problem när ni blir äldre, är det värt att ni helt förstör era kroppar och riskerar svåra sjukdomar om inte nu så längre fram i livet?
-
Nej jag skulle inte tro det. Finns det något mer ovärt? Ingen vettig människa gör ett aktivt val att förstöra sig själv. Det skulle isåfall både vara egoistiskt och idiotiskt. Tänk på era familjer, era nära och kära som älskar er för dem ni är. De blir inte direkt glada av att se er förstöra er själva och långsamt tyna bort. Var inte så jävla egoistiska som jag har varit, det är inte bara ni som lever här på jorden. Tänk på er omgivning och hur mycket ni förstör av att bete er idiotiskt mot er själva och era kroppar.
-
Jag brukar tänka att om jag inte kan äta för mig själv, kan jag ändå äta för de jag älskar, för de vill se mig äta. De vill ha mig tillbaka till livet, de vill ha en glad Lisa och inte en depprimerad Lisa. Tanken på hur stora möjligheter jag faktiskt har att göra andra glada, bara genom en sån liten sak som att äta, känns helt fantastisk. Det bästa jag vet är att göra andra glada, för först då kan jag tillåta mig själv till att vara glad.
-
Så vad väntar jag på? Dags för kvällis!
En låt för att ni är underbara
Livet väntar inte. Hoppa med när ni väl kan ..
Jag är friii som en fågel...
Kommer ni ihåg när ni såg denna film senast? Erkänn att ni älskar nostalgikänslan ni får just nu?
Det var av en ren slump att jag hittade det här klippet, men när jag såg det på Youtube, så var jag bara tvungen att se på det!
Sommar; skitiga fötter mot gruset, gräs mellan fingrarna, glada människor vart man än vänder sig om, och så den kära "ko-skit"-sången som jag älskade när jag var liten.
"nu är det sommar, nu är det sol, nu är det koskit i hagen! tjolitalekolitalej, kom ska jag kasta koskit på dej, tjolitalekolitalej, så att du tappar andan!"
I sommar ska jag vara fri som en fågel. Flyga fritt bland molnen. Fri, fri, fri...!
Fri från Ana, fri från tårar. Jag ska springa ner till ängen och sjunga ""nu är det sommar, nu är det sol, nu är det koskit i hagen!..." med en picnickorg i handen som är fylld med egengjord saft, nybakade kakor och en härlig skål med färska jordgubbar.
Det låter ju helt jäkla underbart, eller hur?
Magen är mätt
Gullisar! Usch i helskotta vad kallt det är. Tänk om det aldrig slutar att snöa. Tänk om det fortsätter att snöa och snöa och snöa. Tänk om vi faktsikt väntar på en ny istid.
Nejnejnej, få bort tanken....
Det vill vi inte, ett stort OGILLA. Nu sitter jag med magen full och halvsover. Egentligen är det inte jag som halvsover, utan Ella som ligger brevid mig i soffan.
För en timme sen åt vi mellis tillsammans. Jag och min fina tioåriga lillasyster. Det var lite coolt att vi kunde äta tillsammans, faktiskt riktigt coolt, men lite läskigt att jag ska behöva ta så mycket ansvar själv.
~
Idag har jag haft två stycken prov, historia och hemkunskap som jag sa igår. Historian hade vi första lektionen och hemkunskapen sista. Jag var nervös men kände mest att jag ville bli av med dem och få dem klara. Nu har jag bara lite matte i veckan annars inget. Så oooooooooooootroligt skönt.
~
På lördag åker jag till fjällen. Det var jättelänge sen jag stod på ett par slalomskidor så jag kommer nog vara lite skakis dem första dagarna. Det känns så bra att jag klarar av att åka, det var ett minimål för mig, att få åka skidor på sportlovet. Känns lite jobbigt men ändå helt okej, helt okej att min vikt är där den är just nu och jag får åka. För annars hade jag inte fått det, inte fått göra någonting. Och att inte få göra ett skit, sitta och dricka näringsdrycket ... vad är det för liv? Inget, skulle nog alla svara på den frågan.
Så ge nu gärnet för att få göra mer. Åka utomlands, skidor, cykla, träna eller vad ni nu önskar. Kämpa kämpa kämpa
Chocolate
Hej gullungar. Nu ligger jag nedkrypen i min alldeles för sköna säng med täcket uppdraget till hakan. Burr vad kallt det var ute! Pappa kom precis in med en atarax, lunchen nalkas. Egentligen har jag nästan slutat med ataraxen nu, det började bli lite överdrivet när jag tog 25 mmg till varje mål, inte konstigt att jag var trött. Men då jag måste öka på mina portioner för att få mer energi så är det lite kämpigare nu igen. Det är iallafall bra att ta ett litet piller för säkerhetens skull, helldre det än ett plötsligt ångestanfall.
-
-
-
Igår åt jag 3 geisha chokladbitar och en kopp varm choklad med en skorpa helt själv tillsammans med Signe. Idag fick jag förklaringen till hur det kunde gå till - Julias lingonvecka har flyttats över till mig istället. Suck. Det förklarar chokladsuget. Men det är bra att äta choklad! Man blir sugen på det av en anledning, det är inte bara våra hjärnor som vill jävlas med oss som en viss ana vill få oss att tro.
-
Ett ämne i chokladen utlöser ett slags hormon särskilt hos kvinnor som vi behöver för att kunna föda barn. Om kroppen har brist på det ämnet signalerar den kraftigt att den behöver få det omgående - därav chokladsuget. Chokladen utlöser desstuom endorfiner, som gör oss glada, lyckliga och mer kärleksfulla. Är det inte precis vad vi vill vara?
-
En mörk chokladbit om dagen förebygger desstuom hjärtsjukdomar, demens och diverse andra åldersdilemman. Det håller även nere sötsuget och ger kroppen en påfyllning av antioxidanter (vars funktioner vi inte ska bry oss om).
-
-
Såå... ja gissa vad jag ska äta någon gång idag?
Kvällstankar.
Åh, ännu en kväll. Tiden springer förbi.. (Med risk att låta som en poet..)
Det är alltid på kvällarna de flesta tankarna kommer och det är då risken att man får ångest är som störst.
Jag ligger i sängen med laptopen i knät. Jag har shorts på mig och jag kan tydligt känna hur mina lår går ihop. Jag sätter på webcamen och möter ett ansikte med 45 hakor. Jag tänker på att såhär såg jag inte ut för två år sen, när jag inte åt. Jag vet hur lätt jag kan bli lika smal som då. Vi vet alla hur det går till. Vägra, vägra, vägra.
-
-
-
-
-
Men är det värt det?
-
Nej.
Nej.
Nej.
NEJ NEJ NEJ!!
Jag vägrar gå tillbaks dit. Om jag fick välja skulle jag aldrig mer dricka en näringsdryck. Aldrig mer få en tallrik med 3 äggstora potatisar, 8 köttbullar, 3/4 dl gräddsås och ett glas mellanmjölk för det är precis vad som serveras på avd. Eller 3 potatisbullar, ett knäcke med smör, keso, lingonsylt och mjölk.
ALDRIG mer!
-
-
För oavsett hur mycket jag går ner kommer jag behöva gå upp lika mycket plus lite till. Och det gäller även er. Är ni inte nöjda med hur ni ser ut och försöker ändra på det drastiskt så har det bara ett slut. Vårdavdelningen.
-
"Det blir inte roligare än såhär, Julia. Nu har du kommit hit. Du är inlagd. Det är så här det är att ha anorexi. Det blir helt enkelt inte roligare än såhär. Nästa steg är döden, och dit vill du väl inte?"
Så sa min behandlare Marie till mig under min tid på avd. Så kloka ord. För såhär ser det ut:
En flicka/pojke är missnöjd med sig själv. Drar ner på maten. Går ner i vikt. Tränar lite extra, går ner ännu mer i vikt. Slutar äta. Rasar i vikt. Kollapsar. Läggs in på akutvård med sond. Går igenom ett par helvetesår. Tappar livslusten. Förlorar sin ungdom. Förstör sitt liv. That's it.
-
Det finns inget glamouröst med att ha anorexi. Jag vet hur gärna ni vill tro att det finns det. Men det är ingen med BMI 15 som springer runt i små lätta blommiga klänningar, äter sockervadd och skrattar så som här.. Sorry att jag förstör era drömmar om ett anorektiskt liv men får man anorexi är höjden av lycka när man svimmar i duschen eller när man inte kan sova. Det finns inget "äta macarons och dricka pepparmintsté på en parkbänk bland körsbärsträd" i anorexins värld. Nej, du kommer till ett mörkt helvete med en shot laxeringsmedel, en äggvita och några isbitar om dagen och överdoseringar av förbjudna tabletter. Många tror att detta bara är en slags bild av en typisk anorektiker, men så blir vi alla.
-
I've been there, done that. You don't want it..
Aja, nu ska jag sleepa.. Och drömma om hur bra livet är.
Önskar att det var längre
Om jag skruvar upp musiken riktigt riktigt högt, undviker att kolla mig i spegeln eller lägga handen på magen för några sekunder kan jag känna det medningsfulla med alla leva.
För några få sekunder vill jag leva, flyga ut i världen och upptäcka. Önskar att sekunderna blev till minuter och minutrarna blev till timmar. Och så småningom blir timmarna till dygn och månader.
Stora planer
Jag blev så inspererad av Julias inlägg och så sugen på att ta tag i förändring i mitt rum. Jag har tänkt länge att jag vill göra om. Göra mitt rum till ett trivsamt rum som jag gillar att vara i. Jag vill ha förändringar, förändringar förändringar. Känner att det kan vara bra för mig också.
Och man kan säga att jag har resultatet i huvudet, ska bara hitta drömprylarna och göra lite underverk.
Jag skulle vilja måla ett träd på väggen i mitt rum, ungefär som bilden ovan. Det är dröm som aldrig riktigt uppfyllts.
Sen så vill jag ha doftljus, rökelser, sidenkuddar och massor av goa filtar.
Och längs väggen ska det stå en antik, lång och bred spegel.
Yum yum, Vill ut på shoppingfärd.
Nu ska jag gå igenom historian och hemkunskapen en extra gång inför proven i morgon. Kram
Resultat
Jag köpte ljus, doftolja, keramikplattor och dekorationsstenar i guld och silver + pennor och sudd till mitt skrivbord!
Jag började skriva ut bilder, men sen..
... tog bläckpatronerna slut.. -.-
Det hann i alla fall bli lite fint! Nu spelar jag Hurt - Christina Aguilera och njuter av livet.
Nu blir det OSmys med kvällsmellis. Jag gillar det här alltså!
Det som kallas livet.
"Ellinor är så himla duktig! Se, hon äter upp allt! Varför kan inte du vara lika duktig? Och åhhh, vilka underbara betyg! När jag var i din ålder så åkte jag mest moppe, herregud så du satsar! Ellinor är inte alls jobbig tonåring, hon är jätte duktig!"
Så har det låtit sedan jag var liten.
Lillasystern Ellinor. Hon som får det mesta som hon pekar på, för hon är ju bara lillasyster.
Hon var jätteduktig på att äta upp maten. Alla hennes kompisars mammor var så avundsjuk på hennes mamma och kommenterade när dem alla sa vid matbordet "hon äter så duktigt!"
Ellinor fick alltid väldigt bra resultat på sina prov, förhör, uppsatser, allt, allt. Sa läraren att bara en person hade fått full pott, då var det Ellinor alla snegla på.
Vuxna kommenterade hennes resultat och berättade att när de var unga brydde de sig inte om skolan, det var bara kompisar och mopparna som snurrade runt deras värld.
Hennes mamma hade en arbetskamrat vars dotter var riktigt jobbig i början av tonåren, och Ellinors mamma berättade nästan varje kväll det som arbetskamraten hade klagat på om sin dotter, sen avslutade alltid hennes mamma med "jag är så glad att Ellinor inte är så jobbig! Hon stannar hemma och umgås!".
Men okej, då vet vi vad omvärlden hade för syn på Ellinor, fine, sjukt intressant, men Ellinor då?
Hon hatade när hennes kompisars föräldrar kommenterade hur mycket hon åt, hon avskydde att dem jämförde henne med deras pinnsmala små barn. Hon satte armarna i kors och försökte skyla magen som kompisen inte hade, medan föräldrarna bredde på hur "duktig ätare" hon var.
Ellinor älskade faktiskt att få bra resultat, se avundsjuka blickar från de andra, kunna säga "men fem fel är ju helt okej" med ett leende till en kompis, medan att hon själv hade alla rätt. Visst, det låter extremt elakt, men hon visste att de andra gjorde samma sak. Det vet hon.
Men sedan kom vuxnas kommentarer, och då började hon inse. "Jag har ju inget liv. Till och med mina föräldrar struntade blankt i skolan när de var i min ålder. De levde det som kallas livet."
Tårar strömmade ofta ner för Ellinors kinder. Ingenting hände i det som kallas livet. Samma sak varje dag, vakna, gå upp, äta, skola, äta, plugga massor, äta igen, plugga igen, sova, vakna.. osv.
Det var en jäkla ond cirkel. De enda vänner hon hade gick i hennes miniskola. Det var allt. Hennes liv skulle kunna sammanfattas på en post it-lapp.
Andra levde livet, gjorde uppror, ville ut i livet. Men Ellinor nöjde sig med soffan framför tvn. Sitta under den där korkeken och lukta på blommorna. Eller nej, hon nöjde sig inte, men hon kände sig bekväm i det. Det var.. roligt.
Ni har ju hört historien om den sjuka Ellinor, hon som började ta antidepressiva, sprang hem bara för att få gråta ensam.
Men vet ni, Ellinor har faktiskt lärt sig något av denna skit.
Jag lever varje sekund. Jag har så mycket att göra, när ska jag hinna med att satsa mest, bäst och starkast i skolan?
Nu är det en självklarhet att träffa kompisarna på lördagen, även fast jag har prov på måndagen och borde plugga. Resultatet blir ändå ungefär detsamma.
Nu omringas jag av nya, gamla och kära vänner.
Så jag har lärt mig något av denna skit.
Jag har lärt mig att leva i nuet. Jag har lärt mig att inte hela tiden ifrågasätta med "tänk om...".
Jag lever det som kallas livet.
Visst, vissa dagar skriker Ana i ansiktet på mig, förklarar med extrema beskrivningar hur dålig, slarvig och tjock jag är, jag borde skämmas.
Men tänk på att Ana är ju där jag var. Hon vet ju inte vad det som kallas livet är. Så man måste lägga dövörat till och fokusera på nu, här, hos dem du älskar.
Gråt inga tårar över tiden som har varit eller fortfarande är, för tom en tjej med en post it-lapp liv kan få saker att börja rulla, man måste bara ta lite sats lite för att få bollen i rullning.
Okej, jag märkte nu att det blev en hel del text. Ursäkta mig.
Pussar.
Ett superinlägg!
Vilken dag jag har haft. Jag är alldeles lycklig inombords!
Här sitter jag just nu:
Jag lyssnar på "I'm like a bird" med Nelly Furtado och dansar runt i rummet. Jag funderar på att gå igenom alla våra möbler och försöka göra om mitt rum lite grann. Ska gå till närmsta affär och köpa rökelse + doftljus, ta in en matta i rummet och tända ljus! Ska ha ett riktigt mysrum!
-
Sen ska jag läsa lite i min bok, dricka pepparmintsté, prata i telefon, se på film och njuta som tusan.
Jag kan inte låta bli att vara riktigt glad när jag ser på min fina tapet, såhär ser den ut:
Den är lite starkare orange i verkligheten, och så har den glitter på och så är den lite relief-ig sådär att det orangea och glittret sticker ut från väggen, eller så.. Åh, det är svårt att förklara men det är jättefint och uppiggande!
Här är min säng, som jag gärna ligger i mest hela tiden:
Jag funderar på att skriva ut sisådär 13940 bilder på min fotoskrivare och göra ett fantastiskt kollage med bilder på mig och vänner som jag kan sätta upp på väggen bredvid sängen. Det kommer bli skitfint! Sen ska jag sätta upp lite tavlor, växter och sådär. Jag gillar't!
-
Jag ska absolut lägga in bilder på hur det ser ut när det är klart.
Ja! Nu vet jag vad jag ska göra resten av dagen!! Jag ska pyssla! Göra små fina drömfångare, tavlor och sånt! Nästa: Bea varuhus! Jag ska köpa fjädrar, pärlor, tråd, färg, ståltråd, ljus, rökelser och sängkläder. Tusan vad mysigt det kommer bli!
-
Sen kan jag även lägga in en låt så att ni blir glada.
Jag bryr mig inte om att han som sjunger är sjukt auto-tunad för jag älskar låten ju mer jag lyssnar på den! Mamma ska iväg på afro-dans och då ska jag och min syster laga middag. Spenatsoppa med surdegsbröd blir det.. Sånt GILLAS! Jag ska dricka nyponsoppa till = my drug! Jag tror jag ska ta en extra portion soppa, bara för att sparka fucking äckelana i ansiktet. Sen fikade jag även med lillsyrran, en kaka och sojalatte! Bara sådär på en måndag. Jag är cool!
-
Såhär ser det ut utanför mitt fönster just nu! Snö, snö, snö! -22 grader men i like it!
Jag har varit ute och promenerat med mamma på förmiddagen och jag kom in med rosiga kinder och en stelfrusen näsa men viktigast av allt, ett stort leende på läpparna.
-
Jag har på mig tiiiiiiighta jeansleggings OCH tjocka strumpbyxor udner så mina ben ser ut som stockar men whatever? Stockar är också snygga, liksom?
-
Glad blir jag när jag får en MASSA fina kommentarer på facebook! Typ xx pers har gillat mina statusar de senaste dagarna + lika många som har kommenterat mina profilbilder. Jag blir skitglad och smickrad!
-
Jag har verkligen skrivit ett SUPERINLÄGG nu alltså. Så pass att ni har att läsa hela eftermiddagen, eller hur?
-
"I'm like a bird"
22 minus. OGILLA
"Godmorgon Lisa, det är 22 minusgrader ute idag" väcktes jag med från en morgonpigg mamma. Kan dagen starta bättre? hurm... Gud. Vad. Jag. Är. Trött. På. Vintern. ! . Jag orkar seriöst inte, 22 minus? Det är inte humant. Plikttrogna som mina föräldrar är vägrar de låta mig vara kvar hemma, trots att tunnelbanan inte fungerar och att jag kommer frysa ihjäl på vägen till skolan. Suck. Om du läser det här Christina, kan inte du försöka prata lite vett i dem? Åtminstonde beställa en taxi.
Om det inte vore för företagsekonomi provet skulle jag totalvägra att ens sticka ut näsan genom dörren. Frågan är om lektionen ens kommer att bli av? Visst, jag klarar mig för innerstadstrafiken fungerar då den bara är i tunnlar, men alla de som bor i förorterna då? Knappast att de kommer kunna ta sig in. Ovärt om jag kommer dit och det visar sig att det bara är jag och några få andra där? Eeeehh...
Jag hatar att behöva ha mycket kläder på mig. Det får mig att känna mig ännu tjockare än vad jag redan är, och tro mig det räcker. Känslan av långkalsonger som fyller upp byxorna oroväckande mycket får mig att vilja kräkas. Tur att jag har ett par odd molly chinos iallafall, jag skulle aldrig stå ut med jeans.
Nu sitter jag och funtar på om det verkligen är värt att försöka pallra sig till skolan. Fast mina föräldrar är så envisa att de inte tänker låta mig stanna hemma. Suck. Jaja på med dunkappan och ut i kylan. BURR! Idag lämpar det sig minsann med en varm choklad skulle jag tro... MMMM...
uyfgvblnkm
God morgon alla morgonpigga människor!
Jag är INTE pepp på att gå till skolan. Det är 22 minusgrader! TJUGOTVÅ MINUSGRADER! Jag har på mig dubbla byxor, tre tröjor, två par strumpor och så blir det fjällräven och UGG's.
Jag ska ta mig till skolan och känns det inte bra går jag hem. Jag har full rätt att stanna hemma för 1. jag är sjuk och ska lyssna på min kropp, 2. jag borde egentligen ha världens mensvärk och där en anledning till att stanna hemma, 3. min mamma är ledig för första gången på jättelänge och 4. det är så kallt att hjärnan stelnar till och hjärnkapaciteten sänks till 50% (något sånt sa min gympalärare)
-
Jag vill bara ta på mgi täckbraller och gå en LÅNGpromenad med mamma. Prata, prata, prata!
Jag har frukost och förmiddagsmellis i magen och vill helst av allt bara sova. Eller möjligtvis dricka te i snön. Men skola? Nej, tack!
-
-
-
Just kill me...
Skarpö med alldeles för mycket snö.
Men tjena alla där ute!
Nä, inte mycket bloggande alls har det blivit för någon av oss Multqvistare (förutom flitige Hanna!)
MEN, nu ska ni få se lite bilder från i fredag-lördag på moi, Kajsa och Lisa på Lisas lantställe på Skarpö.
Efter att jag hade följt den lilla stigen som de hade gjort till huset så hoppade jag in i bastun där Kajsa och Lisa satt. Vi satt i fleecetröjor och njöt av värmen som strålade ifrån aggregatet.
Efter middagen (som vi gjorde själva föresten, extremt god!) så hackade vi frukt och gjorde latte och tea med mjölk och förflyttade oss till den mysiga friggeboden och såg "Chocolate", väldigt härlig film.
Sen var det bums ner i sängs och ta ... unika bilder, enjoy!
Sedan på lördagen blev det eftermiddagsfika med riktiga, härliga bullar med latte och tea med skummad mjölk!
Lev nu livet för dem som inte gör det ordentligt. Lev lite för mig är ni snälla, jag känner mig lite uschlig nu inför skolan.
Puss<3
Mot nya mål
Hej gullungar!
Har varit för trött för att skriva under helgen. Tyvär. Jag är trött på att vara trött. Nu vill jag bli en pigg Lisa istället för en trött och blek Lisa. Det är mitt nya mål. Delmål är att få börja jobba som te-försäljare, få bli medryttare en dag i veckan, kunna åka skidor ordentligt på båda loven, orka umgås med kompisar och orka med att gå mitt reducerade schema.
Det känns bra att få det sagt nu. Få det nerskrivet i ord att jag faktiskt vill komma någonvart. Inte bara ligga och stirra i taket och vilja gå och lägga mig halv åtta varje kväll alla dagar i veckan. Vad behöver jag göra för att komma dit?
¤ Äta hela matschemat, inte en smula i underkant. Hela tiden fylla på med energi och äta alla de mål som jag faktiskt själv får ansvara över att ta.
¤ Dricka soyalatte utöver schemat, det piggar upp
¤ Ta extra näringsdrycker till större ansträngningar som jobb och ridning
¤ Prioritera rätt - plugga då jag har energi, träffa kompisar som ger energi istället för att ta energi, och sedan sova mycket
¤ Inse att lycka inte sitter i vikten. För att mitt liv ska kunna börja snurra normalt igen krävs lite mer gravidationskraft för att få mig ner på jorden igen. Det går inte att undankomma, hur jag än har försökt att snirkla mig bort från det.
¤ Blogga under min väg mot friheten. Skriva av mig alla känslor som bubblar upp. Få er att förstå helvetet man sätter sig i då man drar på sig en ätstörning. Men även att få er att förstå att man faktiskt kan bli frisk också, bara man vill. Det är verkligen inte omöjligt, bara en tung och lång resa. Men då man är flera att bära på bördan blir den mycket lättare. Jag har fem stycken som tillsammans med mig gemensamt går framåt mot ett och samma mål -friheten. Om en snubblar, mosas alla av det tunga lastet som vi bär över våra huvuden. Därför håller vi hårt hårt i varandra, och tänker aldrig släppa taget. Desto starkare vi blir, desto mindre blir bördan att bära. Tillslut har vi vuxit i från den helt och hållet, och äntligen kan vi flyga ut i livet mot en bar himmel utan gråa moln.
Ursäkta för ytterligare ett osamanhängande inlägg som ingen begriper. Det där med röd tråd är inte riktigt min grej för tillfället. Vad jag iallfall försöker förmedla är att nu jäklar ska här kämpas! Jag är riktigt riktigt taggad på att komma ut i livet igen! Mot friheten.
Ursäkta för ytterligare ett osamanhängande inlägg som ingen begriper. Det där med röd tråd är inte riktigt min grej för tillfället. Vad jag iallfall försöker förmedla är att nu jäklar ska här kämpas! Jag är riktigt riktigt taggad på att komma ut i livet igen! Mot friheten.
Svar på fråga - "Känner jag rätt?"
Hittade just en ny fråga i kommentarrutan. Jag älskar att ni frågar så mycket, för det är precis därför vi har den här bloggen, för att hjälpa folk. Och det gör vi på bästa sett genom att svara på alla era frågetecken.
I min skola är det några som inte äter så mkt. då känner jag mig tjock, fet, klumpig och allt när jag går förbi med en tallrik i handen. Känner jag rätt? Tack för förra svaret, verkligen jättesnällt!
Nejnejnej, du kan såklart inte styra över hur du reagerar och dina känslor men du ska inte känna skuld över att du äter.
Det kommer alltid att finnas folk som äter mindre, det är jobbigt och tufft, men dem personerna kommer vi alla stöta på lite här och där.
Några frågor till anonym som ställde frågan, är det jättesmala? tror du dem har någon ätstörning?
För det finns överallt, på alla skolor oftast tjejer som tar ett salladsblad till lunch. Men är de det ända dem äter? oftast inte. Vi ser inte allt alla människor på jorden propar i sig. Jag ser inte all mat mina kompisar äter, och inte heller mina familjemedlemmar. Friska människor äter när dem är hungriga, punkt slut.
Men det ser vi ju inte, vi ser inte när kompisen tar en bulle efter middagen hemma. Därför kan det vara så jobbigt att se dem personerna som äter lite.
Men du har absolut ingen anledning att känna dig tjock och klumpig. Vi människor behöver mat, vi klarar oss inte utan mat. Det är bara att börja banka in det i huvudet för det är sanningen. Mat är bra.
Nu finns det säkert tjejer och killar som sitter och tänker "Jag ska visa dem, jag klarar mig utan mat. Mat är bara äckligt och kommer göra mig fet." RADERA TANKEN! För dem stämmer inte någonstans.
Mat kommer inte att göra något tjock, det gäller bara att hitta balans i sina egna matvanor. Ge kroppen det den är sugen på. Det är sunt!
Skippa alla regler som ni ska försöka hålla "Nu ska jag äta nyttigt - bra i veckan." Det är bara skit. Släpp allt sånt och njut av livet. För när man väl har börjat leva vill man inget hellre än att fortsätta.
Och som svar till din fråga- Nej, strunta i tankarna. Bara blås dem bort. Din kropp behöver mat, och ingen människa är värd att få dig må dåligt för att göra något så livsnödvändigt och normalt som att äta.
Ät med stolthet och över att du mår bra och lever livet.
Fortsätt fråga alla vackra där ute.
Hanna
I min skola är det några som inte äter så mkt. då känner jag mig tjock, fet, klumpig och allt när jag går förbi med en tallrik i handen. Känner jag rätt? Tack för förra svaret, verkligen jättesnällt!
Nejnejnej, du kan såklart inte styra över hur du reagerar och dina känslor men du ska inte känna skuld över att du äter.
Det kommer alltid att finnas folk som äter mindre, det är jobbigt och tufft, men dem personerna kommer vi alla stöta på lite här och där.
Några frågor till anonym som ställde frågan, är det jättesmala? tror du dem har någon ätstörning?
För det finns överallt, på alla skolor oftast tjejer som tar ett salladsblad till lunch. Men är de det ända dem äter? oftast inte. Vi ser inte allt alla människor på jorden propar i sig. Jag ser inte all mat mina kompisar äter, och inte heller mina familjemedlemmar. Friska människor äter när dem är hungriga, punkt slut.
Men det ser vi ju inte, vi ser inte när kompisen tar en bulle efter middagen hemma. Därför kan det vara så jobbigt att se dem personerna som äter lite.
Men du har absolut ingen anledning att känna dig tjock och klumpig. Vi människor behöver mat, vi klarar oss inte utan mat. Det är bara att börja banka in det i huvudet för det är sanningen. Mat är bra.
Nu finns det säkert tjejer och killar som sitter och tänker "Jag ska visa dem, jag klarar mig utan mat. Mat är bara äckligt och kommer göra mig fet." RADERA TANKEN! För dem stämmer inte någonstans.
Mat kommer inte att göra något tjock, det gäller bara att hitta balans i sina egna matvanor. Ge kroppen det den är sugen på. Det är sunt!
Skippa alla regler som ni ska försöka hålla "Nu ska jag äta nyttigt - bra i veckan." Det är bara skit. Släpp allt sånt och njut av livet. För när man väl har börjat leva vill man inget hellre än att fortsätta.
Och som svar till din fråga- Nej, strunta i tankarna. Bara blås dem bort. Din kropp behöver mat, och ingen människa är värd att få dig må dåligt för att göra något så livsnödvändigt och normalt som att äta.
Ät med stolthet och över att du mår bra och lever livet.
Fortsätt fråga alla vackra där ute.
Hanna
En vecka kvar till lov
Här får ni en till bild från igår bara för att ni bad om det! :)
Hejsan, det verkar som alla vi tjejer har varit lite sega på inläggs fronten den här helgen. Jag var nyfiken och såg fram emot nya inlägg som dem andra skrivit men upptäckte att det senaste var det jag skrev igår kväll.
Hum ...
Idag har jag försökt mig på att åka längdskidor. Det var inte första gången men första gången på några år. Det gick, tjaa.. sudär. Menmen, det var kul ändå.
Ny vecka, nya tag. I morgon är det måndag, igen. Tyvärr så blir det alltid måndag igen. Jag ska som tur är (?) till SCÄ i morgon klockan två så det blir halv dag.
Men på tisdag har jag två prov som jag inte ser fram emot, Historia och hemkunskap. Känner att jag måste få bra.
Nu ska jag plugga vidare. Kramar
Föresten, jag har köpt min kofta på MQ, den är från märket "Stockholm". Kul att ni gillade den.
Hanna
Mys i soffan med filt
Hejsan alla underbara flickor och pojkar. Dagen har varit lång. Från elva till två var det fotografering med model house. Vi fotades alla i familjen, för sig och med mamma. Det var hur kul som helst! Älskade att bli fotograferad, men bilderna på mig blev dock förskräckliga. Jag skojar inte, det blev inte bra.
Ingen av mina kära kompisar har nappat på sms så jag stannar hemma ikväll, ser lite melodifestivalen och baksmällan.
Vad ska ni äta för gått till fredagsmys?
Hanna
Det bästa som har hänt mig
Idag hände det bästa som någonsin har hänt mig. Hela jag surrar av lycka. Jag kan inte stå still, allting bara sprakar och gnistrar i mig!
Nu får ni gissa vad det är!!
(Ledtråd: den har varit borta i två år)
Fråga
hej, jag har en fråga till er; Vad tycker ni om vanliga, kanske lite kraftiga personer? Tänker ni " oj, vad tjock hon är" elr kanske " vad lycklig hon är som lever ett vanligt liv och äter utan att bry sig om sin vikt"? Eller ni kanske tänker på nått helt annat sätt. Tacksam om någon svarar!
ps. jag tycker eran blogg är jättebra!
ps. jag tycker eran blogg är jättebra!
Svar:
Det där är en fråga som kan ha väldigt varierande svar. Vissa blir äcklade, vissa blir glada, vissa blir överlägsna, vissa blir rädda, det är upp till var och en.
För mig spelar det stor roll om det är en person jag känner och umgås med eller om personen är någon jag ser på gatan.
Om det är en vän till mig som har lite hull och stor aptit gör det mig mer bekväm. För om hon äter mer än mig kan jag slappna av och äta precis så mycket som jag ska. Jag behöver inte göra mig till för att verka sjuk (vilket egentligen låter HELT insane och dumt i huvudet, men det är så vi fungerar).
Men jag kan absolut påverkas om en kompis är lite "större" men det är bara åt det positiva. För jag ser hur killar vänder sig om efter henne när hon svänger på sina vackra höfter och har rosiga kinder och tjockt hår. Då vill jag se ut som hon, ha former, BRÖST, och vara den killar vill ha.
Jag tänker ALDRIG "åh fy fan vilken vidrig tjej, hon borde skippa den där mackan" utan jag blir bara, bara glad om jag ser en tjej eller kille sitta med en bit äppelpaj och vaniljsås med en varm choklad till för de lever livet. Men jag tycker man inte bara ska fokusera på hur fantastiskt bra förebild man är om man är stor/mullig/kurvig (kalla det vad ni vill) för man kan även va en skitbra person och äta precis vad man vill även om man är smal som en sticka.
Om jag t.ex är med en kompis till mig som är väldigt tunn sätter det ganska direkt igång tankar. Men när vi sen fikar och hon tar ett rejält fika med socker i latten eller extra vaniljsås på pajen, ja då känner jag att kan hon så kan jag.
-
Hur som helst.. Jag tror att de andra känner precis likadant. Vi tycker INTE att det är äckligt med stora personer, tvärt om, det kan vara riktigt attraktivt. För jag ljuger inte när jag säger att killar vill ha något att ta i. Det ÄR INTE kul att vara den enda i tjejgänget som har a-kupa, följer ett matschema eller måste äta huvudmåltiderna med föräldrar.
Så länge du lever ett fritt liv och är lycklig får du se ut precis som du vill, frihet och lycka är oerhört attraktivt.
Älskade fredag
Jag tror aldrig att fredagen är mer efterlängtad förens veckan därpå.
Jag har ett stakt behov av en sak just för tillfället. Och det är sömn. Jag behöver verkligen sova!
I natt har jag hosat som en galning och knappt fått någon blund. Och nu är det helg, och då kommer jag inte få så många timmars sömn. Jag lever ju! inte fullt ut, men jag träffar kompisar, ute och flänger på kvällarna och har kul. Och det ska bli mer sånt, det ska bli så mycket mer. Är trött på att sitta hemma varje kväll, varje helg, varje dag. Det har jag gjort i snart ett år och sånt är det slut med nu.
Det ska tydligen bli snöstorm. Det har varit det i göteborg och karlstad (Har släkt där som raporterar). JAG ORKAR INTE MER SNÖ!! nej, tack. Det är räcker nu. Orkar inte dö varje gång jag går utomhus. Orkar inte med alla dessa kläder jag måste bära för att inte frysa. När jag har satt på mig alla världens jackor och filtar så fryser jag ändå.
Lev livet fullt ut ikväll. Ta en extra näve popcorn för att du är sugen på det. Håll inte emot det kroppen begär. Om ni är sugen på ett till glas fanta, en till portion tacos eller choklad ... ta det! Det finns ingen anledning att inte ge det kroppen vill ha.
Ta hand om er!
Jag har ett stakt behov av en sak just för tillfället. Och det är sömn. Jag behöver verkligen sova!
I natt har jag hosat som en galning och knappt fått någon blund. Och nu är det helg, och då kommer jag inte få så många timmars sömn. Jag lever ju! inte fullt ut, men jag träffar kompisar, ute och flänger på kvällarna och har kul. Och det ska bli mer sånt, det ska bli så mycket mer. Är trött på att sitta hemma varje kväll, varje helg, varje dag. Det har jag gjort i snart ett år och sånt är det slut med nu.
Det ska tydligen bli snöstorm. Det har varit det i göteborg och karlstad (Har släkt där som raporterar). JAG ORKAR INTE MER SNÖ!! nej, tack. Det är räcker nu. Orkar inte dö varje gång jag går utomhus. Orkar inte med alla dessa kläder jag måste bära för att inte frysa. När jag har satt på mig alla världens jackor och filtar så fryser jag ändå.
Lev livet fullt ut ikväll. Ta en extra näve popcorn för att du är sugen på det. Håll inte emot det kroppen begär. Om ni är sugen på ett till glas fanta, en till portion tacos eller choklad ... ta det! Det finns ingen anledning att inte ge det kroppen vill ha.
Ta hand om er!
Insnöad
Imorse när jag vaknade hade det snöat in i mitt rum, genom den lilla lilla glipan jag får ha öppet i fönstret hade det öst in snö så att hela min skolkatalog som befann sig på fel ställe vid fel tidpunkt blev helt dränkt. Suck. Jag är trött på vintern nu, tack det räcker. Jag orkar inte frysa längre. Jag orkar inte ha köldnypna tår trots rekordvarma uggs. Jag orkar inte ha blå knogar och blåa läppar. Jag. Orkar. Inte.
Inatt var det väldigt konstigt. Jag vaknade och allt bara snurrade omkring mig. När jag gick upp för att gå på toa svimmade jag och ramlade ihop i hallen. Fast jag vaknade upp väldigt fort, reste på mig och gick illamående på toa. Det var väldigt förvirrande, för sedan gick jag och la mig igen som att inget hade hänt och på morgonen var allt normalt igen. Iallafall hyfsat. Jag förstår verkligen inte varför det blev så. Men alla blir lite småsnurriga då och då antar jag.
Idag är det två lektioner, kämpigt värre. Sedan bär det av till landet tillsammans med Kajsa och Ellinor! Det kommer att bli helt underbart, as usual. Lite ansiktsmask, kanske lite bastubad med hårinpackning, filmtittning och nattprat. Vi har världens underbaraste kvällar tillsammans.
Nu ska jag övertala mig själv att sminka mig, bylsa på mig ytterkläder i flera lager och sen skynda iväg till skolan. Det blir nog inte fullt så lätt idag, med tanke på snön som fortfarande faller utanför mitt fönster. Huuuh...
Ha en bra dag allesammans, och glöm inte att se allting jobbigt som en utmaning, och bara tillåta dig själv att tänka positiva tankar. Tillsammans klarar vi allt!
Inatt var det väldigt konstigt. Jag vaknade och allt bara snurrade omkring mig. När jag gick upp för att gå på toa svimmade jag och ramlade ihop i hallen. Fast jag vaknade upp väldigt fort, reste på mig och gick illamående på toa. Det var väldigt förvirrande, för sedan gick jag och la mig igen som att inget hade hänt och på morgonen var allt normalt igen. Iallafall hyfsat. Jag förstår verkligen inte varför det blev så. Men alla blir lite småsnurriga då och då antar jag.
Idag är det två lektioner, kämpigt värre. Sedan bär det av till landet tillsammans med Kajsa och Ellinor! Det kommer att bli helt underbart, as usual. Lite ansiktsmask, kanske lite bastubad med hårinpackning, filmtittning och nattprat. Vi har världens underbaraste kvällar tillsammans.
Nu ska jag övertala mig själv att sminka mig, bylsa på mig ytterkläder i flera lager och sen skynda iväg till skolan. Det blir nog inte fullt så lätt idag, med tanke på snön som fortfarande faller utanför mitt fönster. Huuuh...
Ha en bra dag allesammans, och glöm inte att se allting jobbigt som en utmaning, och bara tillåta dig själv att tänka positiva tankar. Tillsammans klarar vi allt!
Smile to the world, and it will smile back to you.
Thanks for making me a fighter
Herregud, är det normalt att gråta när man läser sin egen blogg? Inte till mina egna inlägg förstås, utan till min kloka familjs djupa och betydelsefulla ord. Sjuttsingen vad glad jag är att jag har dem.
Idag har jag varit snurrig hela dagen. Svimmfärdig. Yrslig. På det där irriterande ständiga sättet som jag alltid var förut när det var som värst, den tiden då svimmfall inte var något ovanligt i min vardag. Men det hör inte hemma nu. Svimmningstiderna ska ju vara över för länge sedan. Varför är jag då ett sånt yrsel? Ingen aning. Illa mår jag iallafall, även i skrivande stund.
Idag var jag på scä. Vågen vill inte sammarbeta, jag förstår inte. Påökningar på matschemat igen, trots att det ändå fungerar med det som är. Suck. Nu blir det krig. Igen. Men jag vill inte ha något krig! Ser ingen hur mycket jag viftar med fredsflaggan framför deras ögon? Jag vill sammarbeta. Fast på mina vilkor.
Det är så svårt det där. Jag vet inte riktigt om det verkligen är mina vilkor, eller om det är anas. Det kan man aldrig veta riktigt säkert. Vad jag vet är att om det blir för mycket tryck på en gång kommer jag inte få en lugn stund längre, vare sig från mina föräldrars håll eller från anas håll. Då orkar jag ingenting, och så vill jag inte ha det.
Det måste vara humant, jag måste kunna leva och tänka klara tankar. Allt kan inte handla om mat. Balansgången är svår mellan vad som är för snällt för mitt eget bästa, och vad som blir för svårt för att jag ska stå ut. Men nu får jag helt enkelt ta smällen att äta ytterligare lite mer. Det är så läget är, det finns inget annat att göra åt saken. Ska de samarbeta med mig måste jag samarbeta med dem. Och viktigast av allt, med mig själv.
Det är till mig själv jag gör den största tjänsten, för jag vill ju inte sitta på Christinas rum hela livet. Verkligen inte! Jag ska bort därifrån, det är det som är målet med det hela. Den punkten får man inte glömma, det är nyckeln till allt.
Vi ska ju faktiskt bort därifrån en gång, föralltid. Ju snarare desto bättre, varför dra ut på eländet? Ut i världen. Det är målet.
Idag har jag varit snurrig hela dagen. Svimmfärdig. Yrslig. På det där irriterande ständiga sättet som jag alltid var förut när det var som värst, den tiden då svimmfall inte var något ovanligt i min vardag. Men det hör inte hemma nu. Svimmningstiderna ska ju vara över för länge sedan. Varför är jag då ett sånt yrsel? Ingen aning. Illa mår jag iallafall, även i skrivande stund.
Idag var jag på scä. Vågen vill inte sammarbeta, jag förstår inte. Påökningar på matschemat igen, trots att det ändå fungerar med det som är. Suck. Nu blir det krig. Igen. Men jag vill inte ha något krig! Ser ingen hur mycket jag viftar med fredsflaggan framför deras ögon? Jag vill sammarbeta. Fast på mina vilkor.
Det är så svårt det där. Jag vet inte riktigt om det verkligen är mina vilkor, eller om det är anas. Det kan man aldrig veta riktigt säkert. Vad jag vet är att om det blir för mycket tryck på en gång kommer jag inte få en lugn stund längre, vare sig från mina föräldrars håll eller från anas håll. Då orkar jag ingenting, och så vill jag inte ha det.
Det måste vara humant, jag måste kunna leva och tänka klara tankar. Allt kan inte handla om mat. Balansgången är svår mellan vad som är för snällt för mitt eget bästa, och vad som blir för svårt för att jag ska stå ut. Men nu får jag helt enkelt ta smällen att äta ytterligare lite mer. Det är så läget är, det finns inget annat att göra åt saken. Ska de samarbeta med mig måste jag samarbeta med dem. Och viktigast av allt, med mig själv.
Det är till mig själv jag gör den största tjänsten, för jag vill ju inte sitta på Christinas rum hela livet. Verkligen inte! Jag ska bort därifrån, det är det som är målet med det hela. Den punkten får man inte glömma, det är nyckeln till allt.
Vi ska ju faktiskt bort därifrån en gång, föralltid. Ju snarare desto bättre, varför dra ut på eländet? Ut i världen. Det är målet.
Med blicken mot nya mål!
Välj bort dåligt för er
Överallt. Överallt finns bilder, program och texter som peppar åt fel håll.
Det är så farligt ibland. Jag satt och kollade på satc som gick på tv i avsnitt. Sen hör jag plötsligt en vänlig röst på tv-rutan "Snart blir det top model 8".
"Yeees", tänkte jag automatiskt. Men vänta lite nu, fortsatte jag tanken. Är det så bra? Nej, jag tror inte det. Jag ska inte utsätta mig för det idag.
Jag ska vara stakt. Jag knäppte över till trean istället och såg det som var kvar av one tree hill.
Dagen har varit lååååååång. Allför lång och jobbig. Jag har varit trött så in bänken och slumrat till på varje lektion känns det som. Men dagen slutade bra med reslutatet på matteprovet jag gjorde i tisdags. M V G!!
Happy happy happy. Matte som jag har haft så svårt med sen jag blev sjuk. Nu ska jag bara försöka hålla det betyget på resten av proven.
Hanna
Det är så farligt ibland. Jag satt och kollade på satc som gick på tv i avsnitt. Sen hör jag plötsligt en vänlig röst på tv-rutan "Snart blir det top model 8".
"Yeees", tänkte jag automatiskt. Men vänta lite nu, fortsatte jag tanken. Är det så bra? Nej, jag tror inte det. Jag ska inte utsätta mig för det idag.
Jag ska vara stakt. Jag knäppte över till trean istället och såg det som var kvar av one tree hill.
Dagen har varit lååååååång. Allför lång och jobbig. Jag har varit trött så in bänken och slumrat till på varje lektion känns det som. Men dagen slutade bra med reslutatet på matteprovet jag gjorde i tisdags. M V G!!
Happy happy happy. Matte som jag har haft så svårt med sen jag blev sjuk. Nu ska jag bara försöka hålla det betyget på resten av proven.
Hanna
VAd ska jag göra
Eftermiddag alltså. Ännu en skol/SCÄdag avklarad. Jag är inte trött någonstans, bara glad!
Idag har jag fått reda på en grej som kommer hända om några månader som gör mig jätteglad. Great success!
-
På gympan hade vi bandy, det var väldigt tråkigt men jag hade kul. Hur går det då ihop? Det vet jag inte, men det är nog mitt positiva humör som förvandlar allting till något bra just nu.
-
Jag åt kassler under chilitäcke med fullkornsris till lunch (jag gissar att x antal skolor också hade det till lunch idag eller har haft det tidigare.) och det gick ner utan problem. Riktigt gött faktiskt. Mamma satt bredvid och åt och vi hade det bra! Måltiden avslutades med ännu en älskad sojalatte. Jag har väldig lust att träffa mina multqvistar just nu så om någon vill träffas och ta en fika är jag på. Måste bara föna håret, klä på mig och göra mig i ordning. Then i'm fit for fight!
-
Ikväll ska jag och pappa bowla, ska bli jättemysigt. Jag älskar pappa så mycket. Jag kanske lagar en god middag eller så till honom när han kommer hem. Jag är själv sugen på kyckling.
-
Jag har märkt att jag är expert på att svamla, så jag ska vara tyst.
juuules
god morgon söta människor! jag väntar på att klockan ska slå 09:26 så att jag i lugn takt kan promenera iväg till tunnelbanan, för att där som vanligt se att det står "hässelbystrand 2 min" och då gå upp för trapporna och möta synen "hässelbystrand 1 min", gå mot mitten, stå kvar i ca 15 sek för att sedan höra "ding ding" och se det blå tåget åka mot plattformen. Jag kan min torsdagsrutin och jag gillar att ha koll och kontroll över vad som sker. Jag vet att jag kommer rulla in på mariatorget 9:51 och vara vid SCÄ ca 9:56 vilket är perfekt för att sitta i väntrummet bara ett par minuter. Nu ska jag alltså på vägning och samtal på SCÄ, känner mig likgiltig. Sen skolgympa och sen är dagen slut. Då ska jag plugga religion, jag har bestämt mig för att få högsta betyg på provet om den kristna kyrkan, jag kan allt typ.
-
Ha en toppendag alla människor!
Jag kan få er att skratta
Nu ligger kvällis och jäster i min mage.
Dagen har varit härlig, gått fort och har faktiskt kännts ovanligt "icke-jobbig".
Så fort skolan slutat skyndade jag mig fort som fasiken för att få träffa Ellinor. Fina Ellinor med hennes vackra leende och härliga humor. Ellinor som jag saknat så.
Tanken var att vi skulle ta gamla hederliga chailatte. Gott, varm och säkert. Ett säkert val.
Men tänk, bara tänk som vi skulle ta någon konstig skapelse utan att ha någon idé hur mycket kalorier den innehöll.
Ja, Ana fanns där. OM hon fanns där. Skrek, sparkade, högg, spottade. Hade panik helt enkelt. Panik över att jag trotsade henne. Hon trodde att jag aldrig skulle göra det, hålla fast vid henne föralltid.
Hon har skrämt oss alla så, hotat oss, hon har blivit säker på att vi inte vågar utmana henne. Det är just därför det blir mycket motstånd med utmaningar. Hon blir ursinnig!!
Men det är så det ska vara, det är det man måste gå igenom för att nå friheten.
"Den där ser god ut, vad är det för något ....." (Något extremt konstigt namn som inte ens tjejen i kassan kunde uttala.)
Så satt jag och Ellinor, omringad bland killgäng hit och dit och smaskade på vår bakelse.
Ovanför texten finns en video som jag hittade nyss. Jag skrattade så att jag höll på att trilla av stolen. Ok, det är officielt. Jag är sinnessjuk. Haha, skyller på anorexin.
Jag tror seriöst att ingen inte kommer att börja skratta!!!!!
Hanna
EXTREMTMEGAHELTWOHO-GLAD
Hejsan alla underbara, dunderfina, älskade människor där ute!
Jag är så lycklig!
Jag tror jag ärligt kan flyga just nu, flyga upp bland molnen, igenom atmosfären, runt månen och vidare till mars.
Jag är så lycklig över att se hur många som finns och stödjer oss, finns här och säger underbara saker som får hela mig att le stort mot dataskärmen.
Jag är så lycklig över att musik finns, särskilt sådan som får mig tänka på fina människor.
Jag är så lycklig över att få kärleksfulla sms när jag inte tror på mig själv. Dem från honom värmer mig så mycket att jag måste öppna ett fönster.
Jag vill skrika massa vackra ord ut genom detta fönster, låta grannarna, fåglarna och de frusna blåbären höra mig och ta emot och omsluta orden.
Världen behöver flera vackra ord!
Jag älskar att använda ord som
underbar
fin
älskling
pussar
söt
lycka
gullig
snäll
charmig
kyss
vacker
kärlek
vänner
Vad fler för fina ord finns det? Skicka era älsklings-ord, jag vill veta!
Kram.
Julia
Någon slags outfit. Fast i profil. Och dålig hållning. Och ett oaccetabelt ansiktsuttryck.. Idag har jag på mig en tunika från Odd Molly och paljettväst från Zara..
Men ja, vi tog en fika, no big deal.
Idag pallrade jag mig till Täby Centrum för att träffa Hanna och fika på Expresso House. Att fika gör mig inte darrig längre, knäsvag, vilja blunda. Nej, fika får mig att tänka "vad vill jag ha idag då?". Underbar känsla va? Den där normala känslan. Vi hade först tänkt ta en Chailatte, gamla hederliga, säkra kortet, man vet det exakta kaloriinnehållet.
Men sedan när jag stod och väntade på henne så börja jag tänka. Kanske ska man ta något annat...?
När Hanna kom så gick vi närmare glaset där alla bakelserna låg för att se alla godingar.
"Men vad är det här?"
"Den ser god ut, den tar vi!"
Så för oss blev det en hallonmousse-sak med små kakbitar i (eller vad det nu egentligen var, det enda jag vet är att min kompis alltid hade det hemma när man var liten) och små mashmallows. Den var uuunderbar!
Och vet ni?
Vi har ingen aning om vad den innehöll, rent kalorimässigt alltså.
Det enda vi vet att den smakade hallon och var extremt god. Rekommenderas!
Nästa gång ska vi prova den med choklad.
Efteråt kände jag mig glad och lättad över att ha träffat Hanna, fått höra om gårkvällen hemma hos Lisa, och att den perfekta killen verkligen finns. (Sågs senast på T-centralen, håll utkik flickor!)
Pussar på näsan.
Halelulja Moment
Hej gullungar. Sitter med ett stort leende på läpparna när jag ser läsarstatistiken som har gått spikrakt uppåt de senaste dagarna, hatten av för er. Ute snöar det, men jag trotsar vädret och tänker ändå bege mig ut till stallet för en ridlektion. Jag vill knappast missa det nu när jag äntligen har fått börja igen efter ett långt kallt halvår. Så otroligt värt den där näringsdrycken som ligger och skvalpar i magen.
Igår var en fantastisk dag! Kajsa och jag åt sushi från AKKI (gudomligt god, prova den!) till lunch helt själva hemma hos mig, och tittade lite på patrik 1,5. Sedan pallrade jag mig iväg till scä och fick massage av sjukgymnasten där, det behövdes verkligen. Till eftermiddagsmelliset kom vackra Hanna också, och tillsammans åt vi tre varsin "superbulle" med soyalatte/te med mjölk. Riktigt ultimat mellis!
Vi försökte oss på att plugga ett tag, men när även Sofia knackade på dörren så var koncentrationen ganska så bortblåst. Vi satte igång med att laga middag istället, under många fniss och skratt. Lax i ugn med röd quinoasallad blev det, något av en favoriträtt faktiskt. Till middagen kom pappa hem från Italien också. Med sig hade han TVÅ fantastiska parfymer till mig och mami: Flora by Gucci och Miss Dior, vilka jag badar i nu.
Kajsa sov över sen när de andra hade gått. Vi hyrde filmen "the Ugly Truth", faktiskt riktigt sevärd! Till det blev det massor av fruktsallad samt mitt nya te. Kvällen kunde med andra ord inte ha blivit bättre!
Nu är det dags för mig att bylsa på mig hundra lager kläder, och sedan bär det av ut mot Häringe! WIHO!
Ovanligt bra amerikansk komedi
Nu blev jag sur.
Vadå utnyttjar sjukdomen? Du som kommenterade det måste inte riktigt ha tänkt till. De som är grovt sjuka i anorexi och ligger med sond på sluten avdelning, de vill gärna undvika att prata om det. Jag har varit där och jag vet hur det är. Men nu, när jag abslut är på bättringsvägen vill jag inget hellre än att visa andra att DET GÅR att bli frisk från det här jävla äckelfittcphelvetet (ursäkta ordvalet, men det var en mildare beskrivning av anorexi) och lite typ: kan jag så kan ni! Vi utnyttjar inte sjukdomen för att få uppmärksamhet, vi vill visa vidare hur man lever på riktigt. Ett liv fullt av kaloritabeller och tvångsträning är inget liv. Jag skulle kunna skriva ett inlägg om hur jag har mått, månad för månad sen maj 2007 hur jag mått. Då kan ni börja tänka efter om jag låtsas vara sjuk eller om jag bara vill visa hur jävla mycket bättre livet är när man kan unna sig något gott. Samtidigt visar vi knappt våra svaga sidor, jag vill gärna inte prata om det jag mår dåligt över. För jag vet själv hur man påverkas av sånt. Men vill ni se mer drama och mer smärta från mig, så visst. Jag kan skriva precis vad jag känner men kom då inte och skyll på att jag har dålig påverkan på er.
- - - - - - - - - - - - - - - -
Låtsas ha anorexi, vilket jävla skitsnack.
Bara vara
Känns som en dröm. Och ingen bra dröm precis. Jag har drömt så mycket mardrömmar om att jag ätit godis, bakelser och vaknat kallsvettig morgonen efter. Igår åt jag en semla. En semla, på riktigt!!! Det är helt orimligt. Jag ignorerar ana. Hennes tankar och hennes försök att dra mig tillbaka en liten bit.
Det finns fortfarand glädje i mig, bara jag inte tänker. För då får hon mig. Just nu skulle jag inte kunna stå emot. Men glädjen i mig finns där. Jag är så glad för att jag fick träffa kajsa, Lisa och Sofia. Jag är så glad för att vi hade så kul, skrattade så att magen gjorde ont. Jag är så glad för att jag och sofia hade så otroligt trevligt tillsammans. Och att jag faktiskt åt semlan med henne och inte någon utanför Multqvist.
Idag ska jag bara vara. Bara vara hanna. Inte tänka bara njuta av det lilla liv jag har. Kram
Kära anonym...
Kära du där som påstår. Du som påstår, vad jag förstår det, att jag, Kajsa, Lisa, Hanna, Sofia och Julia utnyttjar vår sjukdom för att få uppmärksamhet, snälla läs detta, är du gullig.
Vi har anorexia, den verkliga, mardrömsliknande anoerixa, vi alla har det tom på papper.
Fyra av oss har legat inne på Stockholm Centrum för Ätstörningar (även kallad SCÄ) för insluten vård med föräldrar. Vissa har tom gjort det flera gånger.
Vi alla har smusslat bort mat, tränat sönder våra kroppar, tappat mängder av hår, hatat men samtidigt älskat vågen som stod där inne i badrummet. Frusit pga ingen näring i kroppen, men sagt att det är för "den ovanligt kalla vintern". Sagt "jag mår bra", när vi skriker av ilska, besvikelse och ledsamhet inom oss själva.
Vi alla har gått igenom sömnlösa nätter där ångesten tränger igenom kroppen, hela en själv skakar. Man vill inte finnas, vill bara bort. Vill bara springa ut genom dörren och aldrig komma tillbaka.
Vi alla går på SCÄ, några gånger i veckan, en gång i veckan, olika för alla, och har psykologer som lyssnar, säger kloka ord.
Tror du SCÄ finns bara för att sno pengar från allmänheten? Bara för att höja skatten lite? Kan det inte finnas en liten baktanke att det faktiskt fungerar?
Vi alla har varit där, då man bara vill gömma sig, sin sjukdom. Så jävla pinsamt. "Jag är ju inte sjuk! Varför lyssnar ni inte på mig?!".
Men vi har insett något. Något som är större. Mycket tack vare SCÄ, men även mycket mer tack vare varandra.
Livet.
Ja, jag vågar påstå att vi inte längre är grovt sjuka, och det tackar jag för. Jag tackar för att jag är villig att leva mitt liv. Så himla fin gåva, varför ska jag slösa bort det?
Det finns olika steg i denna sjukdom, det finns inte bara antingen eller. Svart eller vitt. Frisk eller sjuk.
Jag är en sjuk flicka på 16 år som tillfrisknar. Är på bättringsvägen. Ser livet glimta där framme.
Det är här tanken bakom bloggen kommer fram. Jag minns den dagen väldigt väl.
Vi hade varit på vårt första fika, på expressohouse. Alla tog något drickbart, men innehöll tillräckligt för ett mellanmål. Vi fikade, vi fikade verkligen, helt otroligt!
Tankar som "är det såhär någon som mår bra?"
"Wow, jag känner mig ju..normal".
Vi stod vid tunnelbanestationen, då, någon sa "men, kan vi inte starta en blogg? En blogg där vi skriver i allt vi lyckas med, våra framsteg och så. Peppar andra sjuka till lycka." Från anorexin, in till livet.
Ni kan läsa allas berättelser, det var ett av de första inläggen vi skrev, bara klicka på den flicka du vill läsa om, bläddra ner, och bara sjunka in i en annans sjuks liv.
Pussar, Ellinor.
En snörvlande paus i allt.
Min mamma under helgen:
"Ellinor, du är förkyld!"
"Neeej, det är jag absolut inte!" Säger jag och gör allt för att inte prata genom näsan.
Måndag.
"Mammaa, jag är förkyyyld...!"
Så idag har jag spenderat dagen först framför en viss "Coco före Chanel", sedan mest vid det överbelamrade skrivbordet framför en viss mattebok och kemibok.
Här är nallen jag fick från ni-vet-vem föresten.<3 Min kompis fick också en nalle av killen hon gillar. Prislappen satt fortfarande kvar "tjaa, den var dyr" sa hon, men jag bara garvade.
Jag rekommenderar denna film varmt, en fin kostymfilm där du kan få glimta många av de underbara klänningarna som vackra kvinnor svävade runt i. Audrey Tautou spelar rollen som Coco Chanel fint. Ana gjorde sig hörd ett antal gånger, när jag såg hennes slanka kropp, men dessa tankar sköt jag tillslut iväg och njöt av att se på filmen, fina bilder och vackra leenden.
Ni kommer inte att tro oss!
Jag och sofia skulle sätta oss på tunnelbanan på väg hem från Lisa då vi bestämde oss för att äta kvällis tillsammans. Och det är ju faktiskt den dagen man ska passa på att äta semla. Så vi gick till döm mysigt café och nu sitter vi med varsin stor semla och te. Nu blir det mellis, mums!
Semeldagen
Ja, semeldagen.. INTE fettisdagen. Nu är jag på väg till t-centralen för att träffa älsklings Julia. Sedan ska vi åka vidare till Lisa. Känns så ...länge sen vi träffades fast konstigt nog var det bara två dagar sen.
Hih.. Vi ska plugga, äta och prata. Sen blir det hemfärd runt åtta ikväll.
Hur har er dag varit med allt?
-Hanna
Brrr
Jag skakar, skkkakar. Och fryser, skakar och fryser. Varför ska det vara så groteskt kallt. Varför varför varför? Jag vill ha värme. Värme och sol, ljus och fågelkvitter. Jag undviker så gott det går att gå utomhus, för när jag gör det spänner jag mig som en fryst fiskpinne. Längtar tills då man kan byta ut duntäcket till sommartäcke, ha öppet fönster om natten och vakna av pip pip. Och gud så kul vi tjejer kommer att ha. Första sommaren tillsammans.
-Hanna
Söta Signe
Hej mina söta små bloggläsare :)
Ursäkta bloggtorkan från mitt håll (de andra har varit duktiga och legat i ser jag, och ni också! tack för alla fina kommentarer som börjar strömma in!)
Helgen har varit fullspäckad med födelsedagsmiddagar och gårdagen spenderades på Yasuragi med weidermans, underbart trevligt! Jag och Felicia höll på att dö av skratt under "tvättnings genomgången", så otroligt komiskt.
Signe, barnet jag är barnvakt till, var hos en kompis idag så jag fick inte träffa henne. Tråkigt värre. Här får ni en liten bild på henne. Sov gott!
12/2-14/2
Min helg var helt wonderbar!
En fredag som började så himla bra, hade en handling som krashade enormt, men räddades av hångel i fåtölj.
Lördagen, åhh, 13/2-2010, något att minnas!
Ni har ju läst om vårt fika, fått bilder på fikat. Jag vill bara tillägga, jag vill ju också skryta, att JAG ÅT EN MUFFINS!
Sådär, då har jag också fått det sagt.
Sedan var det krama hej då, och vidare, via matbordet, till Gribbylund, där alla var, eller skulle till. Jag hade på mig min nya blommiga kjol som jag kände mig fantastisk i och dansade till sommarlåtar och dunkande Miike Snow.
Groteska till fina bilder togs (flest var väl det förstnämnda).
Sedan satt jag i hans knä när klockan slog 00.00, "grattis" sa han och kysste mig. "Grattis på födelsedagen!" Utropade alla andra som kom in och sjöng, en kille sprang och hämtade ett ballerina kex med ett tänt värmeljus "en tårta!" Jag skrattade, blåste ut ljuset och tuggade på den chokladiga kakan. (Ljudeffekter som "mmmmh!" ska tilläggas här)
Någon timme senare satt vi där, han och jag ni vet, på en säng. Han höll om mig. "Vänta, gå ingenstans." Sa han och lämnade mig i det mörka rummet. Sedan kom han tillbaka med något prassligt i höger hand.
"Grattis på födelsedagen och alla hjärtans dag" sa han och gav mig något i sådant där genomskinligt, riktigt prassligt plast, knuten i toppen med rosa, krulligt presentsnöre.
Han fick hjälpa mig få upp det. I låg det en 15 dm hög, beige nalle med en vit tröja där det står "kram" i röda stora bokstäver över magen.
Jag "ååååh, så söt" och kysste honom.
Söndag. Alla hjärtans dag. Hade knappt sovit en blund. Vet inte varför.
Mamma och pappa kom in med presenter och ylade "jaaa må hon levaaa". Fina presenter fick jag.
Men nallen tar priset, den var ju från någon riktigt speciell.
Men jag ville inte vara hemma på min födelsedag, vill ututut!
Så jag rymde hem till en kompis, en annan kom sedan. Vi sjöng till Håkan Hellström, pratade om att "Kenza on the cover" av någon underlig anledning låter som "Kenza the padda", osv.
Gästerna kom 14.50 hem till oss.
Jag kom hem vid 15.30. De sjöng för mig när jag stod i hallen. Jag låtsades tycka det var pinsamt, men egentligen skämdes jag inte alls. Jag lever mitt liv, vad mer kan ni begära?
Sedan blev det super-bulle med saft, sedan en gooood liten tårtbit!
På kvällen, efter kvällis, tog jag en hjärtformad chokladbit.
En extrem sammanfattning av min helg. Men vet ni, den var fantastisk, och jag kommer aldrig glömma den<3
Jag har aldrig gillat måndagar
Äntligen är denna måndag slut. Nu är det färre timmar kvar tills i morgon klockan fyra. För då, hurrni, då ska jag träffa Sofia, Kajsa och Lisa hemma hos Lisa. Vi ska äta mellis tillsammans - Lisas superbullar och sen ska vi göra middag tillsammans - Lax och quinoa.
Mitt så här i veckan!! ska bli så dundertrevligt.
Idag har varit en jobbig- och tråkdag. Jag har varit svag i hela troppen. Kännts tom på något sett. Som om någon släppt ut luften. När jag ställer mig upp känns det som om mina ben ska gå mitt itu och ska ska falla ner på golvet.
Ska verkligen försöka somna tidigare ikväll så att jag är utvilad tills morgondagen.
Vad har ni gjort denna "underbara" måndag?
-Hanna
God morgon
God morgon alla ni små EscapeAna-läsare (som helt plötsligt börjat kommentera ännu mer, toppen)
Min lilla frukost ligger nu och vilar i min mage. Mmmmmmmm smör mmmmmmm ost mmmmmmmmmmm vitt bröd de e najs.. Jag försöker inte tänka positivt nu, jag bara gör det av ren automatik! Grymt va?
-
Egentligen börjar jag 08.10 men det är gympa och jag är bara med en gång i veckan och det är på torsdagar så jag har sovmorgon till halv tio. DET är nice om någonting.
-
Jag är sjukt skoltaggad, konstigt då jag känner mig otroligt deprimerad just nu. Jag har ingen ordning på allting, helt enkelt. På kärleksfronten känns det mest hopplöst, på utseendefronten - ännu mer hopplöst, när det gäller skolan och alla prov - katastrof och kontroll på vänner, tid och pengar finns liksom inte. Jag lever i ett mindre kaos just nu. Vi hade fått en lägenhet men mäklarna ljög och helt plötsligt hade budet höjts trots att de sagt att lägenheten var vår dagen innan.
-
K
A
O
S
-
Men jag ska ju liksom inte klaga, har varit med om waaaaay mycket mer värre. Men ta det här som exempel; vi har prov i organisk kemi imorgon. Ni vet alkoholer, ester, syror och koler.. Hur metan och etynsyra reagerar med varandra. Vilka atomer som försvinner och vad som blir till. Jag kan liksom inte banka in det i huvudet. Sen har vi prov på possesiva pronomen på franskan på onsdag, där har jag lätt för mig. Ton ta tes, mon ma mes, son sa ses, leur leurs osv. Skitenkelt, franska är mitt favoritämne. Och matte. Btw får vi tillbaka franskaprovet idag. Man får ha max två fel för att ha MVG, jag vet redan två fel jag hade så det blir inget MVG för mig och det känns jävligt tungt. Men jag skriver mer i eftermiddag hur det gick.
-
Jag läser en bok just nu. "The curious incident of the dog in the nighttime". Den är bra, den får mig att vilja vara underlig och en sån person som isolerar sig själv bara för att räkna ut alla primtal från 2 till 7 507. Att se koder i färgerna på bilar och läsa folks ansiktsuttryck. I smyg har jag alltid velat vara ett psykfall, ni vet sån där som folk tycker är konstig. Men jag vill vara annorlunda och konstig i skallen, men samtidigt jävligt smart. Kanske därför jag fick Anorexi, har man det är man ju minst sagt ett psykfall, fast det där med att vara jävligt smart försvinner. Och det är inte särskilt kul heller, om jag ska vara helt ärlig. Några synligare ben, lite mer kroppshår, lite blåare läppar, grått hår, lila naglar och sånt. Det kan ju anses som charmigt och fint av vissa, men det är banne mig inte kul väl där.
-
Kanske är det snyggt att fylla ut jeansen, att helt plötsligt kunna ha 70b och att jag har färg i ansiktet. Jag har fått höra av killar att jag är söt på senaste tiden. Det fick jag aldrig höra när jag vägde som minst. Snarare att jag var allt utom söt. Självklart tolkade jag det som om jag var för fet, men vilken anorektiker skulle inte göra det? Jag kan se på benrangel på bloggar men ändå slå bort tanken att de är snygga. För visst, det kan locka att ha xx cm com midjemått igen, men inte fan vill en kille ha en sån tjej. Tro mig, jag vet det. Been there, done that.
-
Jag ska sluta svamla.. Jag ska gå till skolan nu. Le, vara artig, svara på tilltal, tacka för komplimanger, skjuta bort negativa kommentarer, acceptera VGn (vilket egentligen ska vara en självklarhet), skratta, koncentrera mig och ha det skitbra trots att jag egentligen inte mår så jävla toppen.
Jag tro inte någon läst hela inlägget, men en eloge till er som gjort det.
-
Gillar er läsare, trots att jag inte känenr er. Ni är bra.
Bildregn
Här kommer ett härligt bildregn från helgen som gått.
Blev jag fet av bakverket på espressohouse - nej!
Blev vi feta av pizzan vi åt - nej!
Blev vi feta av den lilla läsken vi drack - nej!
Ville vi lägga oss ner på golvet, gråta tills vi försvann - nej!
Mådde vi ovanligt bra, hade en härlig känsla i magen och kände vi oss normala och fria för en stund - ja!
Åkte vi hem, pratade, skojade och hade trevligt innan vi började göra i ordning kvällis tillsammans - ja!
Kunde vi faktiskt njuta av maten vi ätit under dagen utan att känna skamm - ja!
Somnade vi tidigt på morgonen med ett leende på läpparna och faktiskt kände oss stolta över varann och sig själv - ja!
Ta ett steg, bara ett så märker ni hur mycket bättre det är en decimeter fram än bak. För det är ni alla värda, våga inte inbilla er något annat.
Vi är värda det - ni är värda det.
Jag har haft en underbar helg tillsammans med multiqvistarna (minus Julia) med fika på vårt ställe och ett härligt dygn med finaste Sofia.
Jag har i stort sett ätit utmaningsmat vid varje mål (nästan) alla fall varje dag och jag mår inte dåligt över det. Tvärt om. Jag är på väg mot livet nu, och det har aldrig känts bättre.
- Hanna
Blev jag fet av bakverket på espressohouse - nej!
Blev vi feta av pizzan vi åt - nej!
Blev vi feta av den lilla läsken vi drack - nej!
Ville vi lägga oss ner på golvet, gråta tills vi försvann - nej!
Mådde vi ovanligt bra, hade en härlig känsla i magen och kände vi oss normala och fria för en stund - ja!
Åkte vi hem, pratade, skojade och hade trevligt innan vi började göra i ordning kvällis tillsammans - ja!
Kunde vi faktiskt njuta av maten vi ätit under dagen utan att känna skamm - ja!
Somnade vi tidigt på morgonen med ett leende på läpparna och faktiskt kände oss stolta över varann och sig själv - ja!
Ta ett steg, bara ett så märker ni hur mycket bättre det är en decimeter fram än bak. För det är ni alla värda, våga inte inbilla er något annat.
Vi är värda det - ni är värda det.
Jag har haft en underbar helg tillsammans med multiqvistarna (minus Julia) med fika på vårt ställe och ett härligt dygn med finaste Sofia.
Jag har i stort sett ätit utmaningsmat vid varje mål (nästan) alla fall varje dag och jag mår inte dåligt över det. Tvärt om. Jag är på väg mot livet nu, och det har aldrig känts bättre.
- Hanna
Lördagskvällis
Veckans utmaning var hallonsorbe med fruktsallad. Passar ju bra till en lördagkväll med mys framför tv:n!
Det gick hel okej att äta ingen höjdare men det gick ner
Puss och god natt <3 <3
Fika på esspresohouse
Idag har jag haft en underbara stund med mina älskade vänner! Vi var och fika på esspreso house vid hötorget. Jag tog en stor cafe latte, så himla gott. Mina underbara vänner var så himal modiga och tog en hallonmuffins. Blev så himla stolt!! Ni får mig att våga ta utmaningar. Ikväll ska jag äta hallonsorbe med fruktsalla. Att sitta där i soffan på esspresohouse med er är verkligen livet. Allt känns så himla bra när jag är tillsammans med er. Ni har verkligen förändrat mitt live. När jag satt där och drack min latte och ni satt och åt era era muffinsar så kännde jag mej verkligen så normal och frisk det känns inte alls konstigt. Det är så skönt att bara sitte där och prata om killar och om vanliga tjej problem som vanliga människor gör. Diskutera kläder och nya skor man ska köpa. Åh vad jag mår bra av det. Tide går så himla snabbt när man har kul så tillslut var jag vi tnugna att säga hejdå. precis när vi skillts åt början man längta tills näste gång vi ska träffas.
Bli så himla lycklig när jag är med er!! Kom på mig själv med att stå och le på tunnelbanan sån himla skön kännsla. De här livet är värt att kämpa för, mera frihet och glada stunder, det är så livet ska vara och det vi ska sträva efter! Jag är så glad att jag lärt känna er vi kommer klara det här tillsammans för tillsamman är vi hur starka som hälst och vi klarar allt!!!
Ni betyder mest!! Älskar er <3 <3
Tack för en underbar eftermiddag!!
Kajsa
VI SKA ÄTA PIZZA
Nu sitter jag och sofia, spända och väntar på av vår pizza ska bli klar. Efter många men så kom vi fram till att pizza ska det vara. Pizza och läsk. Det är lördagsmat. Det här är stort, riktigt stort. Viva la vida
Jag satt precis och googlade hur mycket kcal det kan tänkas vara i en american muffin i gallerian. Men vad tusan. Vad håller jag på med egentligen?! Varför undrar jag ens?! Jag blir så ARG på mig själv. Jag ska ju sluta med den här skiten. Sluta slaviskt räkna varenda kalori som färdas genom min kropp. Det gör knappast mig gladare, och det driver min omgivning till vansinne.
Jag önskar att jag bara kunde sluta. Räkna till tre och sen skulle alla dumma tankar vara borta. Varför är det inte så enkelt? Varför? Jag vill ju inte längre. Jag vill inte vara med i hennes spel. Men det är inte bara att sluta spela. Har man gett sig in i leken får man leken tåla som ett gammalt ordspråk lyder. När får man sluta då? Det kan inte fortsätta för alltid. Eller kan det det?
Jag ska iallafall göra allt för att övertala henne om att jag inte vill vara med längre. Att jag har tappat förtroendet för henne och att jag har mycket bättre vänner än henne nu. Hon är bara så otroligt envis och trögfattad. Bara för att jag säger att jag inte vill vara med, spelar inte det någon roll för henne. Hon har för länge sedan struntat blankt i mina känslor och hur jag mår. Nejnej, det är inte över än. Hon kommer inte ge sig i första taget.
Jag undrar när hon slutar knacka på min dörr och ringa till min telefon flera gånger varje dag. Undrar när hon faktiskt ger upp, när hon inser att jag inte vill köpa hennes tjänster. Hon är exakt som en envis telefonförsäljare som ringer i tid och otid. Exakt så. Lika hatad. Lika påträngande.
Det värsta är att det hjälper inte om jag byter adress eller telefonnummer. Hon kommer hitta mig ändå, det är sån hon är. Hon vet allt helt enkelt. Hon har lurat av mig nycklarna till mina mest gömda dörrar, lurat av mig telefonnummret till min mest privata telefon. Hon lyckades med det, för i hennes fotspår blev jag exakt lika dum och korkad som hon. Jag gav henne allt, lät henne ta över kontrollen som jag var för "dålig" för att hålla själv.
Shit vad det här är sjukt. Och ja, det är en sjukdom. Anorexia nervosa är ingen diagnos på undervikt, det är en diagnos på en psykisk jävla störning.
My sisters keeper
Det här blir mitt tredje inlägg, vart är alla fina multiqvistare ikväll?
Jag har precis sett en sån otroligt fin film. "My sisters keeper". Eller "Allt för min syster" som den också heter.
Den gick rakt in hjärtat på mig, långt in och jag blev helt tagen. En jobbig, härlig film som kommer få alla att gråta.
- Hanna
flåsande Hanna
Nu sitter jag svettig och röd som en tomat i ansiktet iförd i mjukiskläder och ska strax gå ner och äta middag. Dansen var underbar, vi lärde oss nya, svåra figurer i jive och det är inte ett långsamt tempo.
Till middag blir det kyckling och potatisklyftor... gott va?
Ikväll har inget speciellt kommit upp på kompis fronten så jag bryter mitt mönser och är faktiskt hemma ikväll. Kanske till och med blir skönt!
- Hanna
Det är dags för fredagsmys ....
Hello!
Om en halv timme ska jag åka till dansen och min kropp pirrar och skakar av dans-sug. Skönt att ha en hel helg framför sig. Egentligen gillar jag fredagskvällar allra bäst. Skolveckan är slut, när vi vaknar upp nästa dag är det bara lördag.
Något jag avskyr, verkligen avskyr är söndagar. Jag får ångest jag bara tänker på ordet "söndag".
Haha, men nu är det fredag, jag ska snart iväg och dansa och humöret är på topp. Min lilla syster är dessutom kaninvakt åt hennes kompis kanin så nu har vi en tjock, svart Bamse i helgen. Väldigt mysigt, skönt att gosa med någon som inte kan säga emot när man helt enkelt behöver en kram.
- Hanna
Helg!
Hej alla vackra, hoppas ni har haft en fin dag och får en underbar kväll!
Jag skickar denna hälsning nu, för jag tror inte jag själv kommer blogga så mycket denna helg, så himla mycket, kommer ha fullt upp!
Skriver på måndag om ett rött hus som jag ska besöka idag, en fika på stan med Multqvistfamiljen som kommer ske på lördag, fest i Gribbylund på kvällen, och en födelsedag på alla hjärtans dag!
Ha det gött, lev på dina drömmar om verkligheten inte överstämmer med fantasierna!
Pussar<3
Jag vill inte.
Jag vill inte vara sjuk längre.
Jag vill inte bara bli fri(sk) utan jag vill inte vara sjuk. Jag är fortfarande "den sjuka"
Jag skulle kunna lägga mig på golvet och sparka, skrika och gråta som en bebis för jag HATAR att vara sjuk.
2008 fick jag diagnosen Anorexia Nervosa.. Hur jävla länge ska det hålla på..?
Jag HATAR att vara sjuk. Hon som inte får äta tillsammans med de andra på tjejmiddagen utan måste äta med pappa innan. Och det är över ett år sen jag var inlagd på vårdavdelningen? Borde jag inte få äta middag själv EN gång? Nej, tydligen inte.. Åh, blir så trött.
Jag hatar att jag inte får vara frisk. För så länge jag har den här diagnosen måste jag leva upp till andras förväntningar, att inte kunna äta fulla portioner med kompisar trots att jag måste det och jag KAN faktiskt. Men jag har någon slags outtalad regel om att jag inte får äta normalt för då verkar jag frisk fast jag egentligen är sjuk men JAG VILL JU INTE VARA SJUK.
-
Kan ingen bara avdiagnosticera mig med den här jävla anorexin så jag får äta normalt igen. För jag tror jag kan. Jag har gjort en jävla massa svårare saker så att äta lite mat som egentligen inteens är farligt klarar jag. I know it.
-
FUCK ATT VARA SJUK.
Glad i magen
Jag ville bara säga att jag är glad just nu. Bara därför att lixom. God natt ♥
Snart kvällis
Jaha, då var kvällen nästan slut. Tråkigt tycker jag, timmarna efter middagen går så snuskigt fort när man sitter vid datorn. Men nu har jag faktiskt gått från mitt rum, ner till vår datorn vid tv så nu blir det tv också. Wiiie, och om jag inte sagt det förut säger jag det nu. Jag är galen i vampyrer. Nu vet ni det!
Och en vampyrälskare missar inte ett nytt program om just vampyrer - "The vampires diaries" på tv6. Fast det är snart slut dem som tänkte sätta på tv och kolla.
Snart är det mellis, eller kvällis som vi säger. Kram
-Hanna
Oskönt.
Lisa
Jag fattar inte på mig själv ibland. Lisa humörsvängningar Högkil. Det är jag det. Igår kände jag rent sagt för att ta en överdos och sluta med skiten. Sedan kom jag ut till stallet - började leva igen. Grät nästan av lycka när jag red, sjukt bra gick det dessutom. Imorse när jag blev väckt kvart i sex för att gå ut med Lotta i kålmörkret var allt skit igen. Ingen energi till någonting. Kände mest för att ta Lotta och rymma iväg till ingenstans.
Sedan fick jag i mig min soylatte, med kanel i dagen till ära. Hömeret blev en minimiplutt bättre. Skyndade iväg till skolan. Men jag var inte så snabb att jag han ifrån henne. Inte idag. Kände hur hon flåsade mig i nacken, drog mig i håret i viskade hemska ord i mina öron.
Helvete. Där var den morgonen körd. Panikångest kallas det. Kunde inte hålla mig. Det svartnade för ögonen samtidigt som pulsen rusade. Andningen blev kort och snabb. Hyperventilera. Tårar tränger okontrollerat fram och tankarna snurrar villt.
Helvete. Där var den morgonen körd. Panikångest kallas det. Kunde inte hålla mig. Det svartnade för ögonen samtidigt som pulsen rusade. Andningen blev kort och snabb. Hyperventilera. Tårar tränger okontrollerat fram och tankarna snurrar villt.
Vad tänker jag? Jag har gått upp i vikt jag har gått upp i vikt jag har gått upp i vikt. Jag hade inga bevis. Bara en envis känsla som växte sig starkare och starkare. Varför? Jag vet inte. Det bara kommer. Panikpanikpanik. Plöttsligt vill jag inte längre. Vill ingenting. Inte bli frisk. Inte ens för frihetens skull.
Tvingar mig iallafall att fortsätta. Skolan är viktigare än mig själv. Den går alltid först. Jag är van, det här är inget nytt för mig. Väl i skolan lugnar jag ner mig. Lite dirty pretty things i öronen och sen flyter jag upp till ytan igen. Under andra lektionen får jag reda på väldigt intressant information, som får en hel del att ändra på sig. Till det bättre. Iallafall för mig.
Lunch på thairesturang. Ingefärskyckling och ris. Det gick ner. Hade köpt nagelfilar på Åhléns innan. Det höjde humöret en aning. Bra för mig.
Tillbaka lite sent i skolan, fastnade i en underbar klädaffär på odenplan, lade undan lite hunkydory för mami att gå och handla åt mig efter jobbet. Jag hoppas att hon nappar! Solen sken och himlen var blå. Det är vår tänkte jag, till jag märkte hur iskallt det var. Väl bemött i skolan, humöret steg till skyarna. Det är tur för mig att allt inte alltid är så dåligt som jag måler upp det för mig själv att vara.
SCÄ. Bra möte. Älskar Christina. Okej, lite starkt ord kanske. Men jag gillar henne skarpt, utan henne skulle jag försvinna. Sedan: Fikelifika med ♥ HANNA ♥ Megabulle med soyalatte, sjukt gott. Trevlig pratstund med min älskling, humöret steg ytterligare. Så pass mycket att jag inte kunde låta bli att svänga in på johan&nyström och köpa mig ett grönt goji&jordgubb te. Lovely!
Sedan spenderades någon timme på konsum då jag velade mellan vad jag skulle ha med mig till romme imorgon. Jag är nog den människan som kan stanna längst i en mataffär i hela världen. Hehe. Hemma igen; pasta och tonfisksås med halvbror Gustav. Gott och bra.
Det var en liten sammanfattning av min dag. Minst sagt varierande. That's my life. Nu ska jag plocka fram vad jag ska ha på mig imorgon då vi drar till romme. Interesting, jag vet.
Puss på er♥
Jag skulle då inte säga nej till chanels skidkläder...
Jag skulle då inte säga nej till chanels skidkläder...
Ropa hej till världen
Äntligen är den här extremt långa och ointressanta skoldagen slut. Ett tag trodde jag att den aldrig skulle göra det. Men nu är den det och jag ska om drygt en halv timme möta lisa för en fika innan scä. Känns skönt att få ladda om batterierna innan skräcktimmen/ timmarna. Men som tur är blir det inte vägning idag, vi har nämligen infört vägning varannan vecka, helt UNDERBART! Oroar mig för tillräckligt varje vecka. 
Så jag och Lisa ska ta något riktigt smarrigt och reta Ana mitt upp i ansiktet.
Solen skiner, himmelen är blå och i morgon är det fredag.
Vädret är verkligen på vår sida idag. Känns bra med stöttning. Ropa hej till världen.
-Hanna
Så jag och Lisa ska ta något riktigt smarrigt och reta Ana mitt upp i ansiktet.
Solen skiner, himmelen är blå och i morgon är det fredag.
Vädret är verkligen på vår sida idag. Känns bra med stöttning. Ropa hej till världen.
-HannaImorgon, snart, för imorgon...
Mina vackra, underbara läsare! Är det inte en fantastisk dag för att vara lycklig?
Nu tänker väl ni, jaha, har hon fått en överdos av anitdepresvia nu? Slagit sig i huvudet? Blivit bortrövad av små rymdmonster och ersatts av någon lycklig liten hycklare?
Nej, allt är precis som det ska, och det kanske därför allt är så himla bra?
Jag vet inte, jag fick bara en liten glädjekick, jag får sådana ibland. Kanske för att jag slog undan allt lyckligt förra våren, så nu kommer den i doser denna vår istället. Trevligt är det i alla fall.
Det som fick denna dos kicka igång var att jag insåg en sak. En viktig liten sak. En detalj.
Imorgon, snart, imorgon är det fredag! Är det inte underbart?
Lika underbart för mig varje gång!
Åh, tänk att få komma hem efter en lång dag i skolan, kasta av sig vinterkängorna och sätta sig och mysa med lite musik i bakgrunden.
Mamma och pappa kommer hem, serverar en lite-finare-för-det-är-ju-fredag-middag, man sitter där lite till, bara för att vara lite social med dem.
Sedan blir det bråttom, måste bättre på sminket, vill ju inte se ut som en panda heller, plattången hinner bara bli halvvarm, hinner inte vänta. Lite hårspray borde göra susen.
Sedan är det på med fina strumbyxor, nya tröjan, springa ner, för att sedan komma på att mobilen ligger fortfarande slängd på sängen. När jag har kommit upp igen har jag två oöppnade meddelanden. Ett från honom, ett från henne, "vart är du?!"
Precis då jag ska ropa hej då till föräldrarna, de skriker efter mig "KVÄLLSMELLIS!". Jag slänger i mig en smoothie, pussar dem hej då och springer i mina höga klackar i snödrivorna.
Precis innan jag hinner svänga runt hörnet till mötesplatsen så saktar jag ner, fixar till håret. De flesta står redan där, klagar lite på att jag är "tjugo minuter sen!", men sedan skrattar alla och vi börjar gå mot nya äventyr.
Så brukar mina fredagar oftast se ut, hur brukar dina se ut?
Håltimmar tillför ju också lite till en viss lycka såhär på en torsdag.
Puss<3
Rädsla
Några av tjejerna här tar piller som dämpar rädslan. Jag undrar om inte jag också behöver lägga till några sådanna till min samling. Jag är rädd för allt. För livet, för att äta, för att se mig själv i spegeln, för att åka tunnelbana, för trånga utrymmen(klaustrofobi), dammråttor, riktiga råttor, jeans, kläder som inte passar. SCÄ.
Idag är det vägning med Christina. Veckans hemskaste stund. Då avgörs det - ska det läggas på en till näringsdryck? ska vi öka på något mål? eller ska vi fortsätta som vi har gjort?
Vad som än bestäms blir lika jobbigt. Jag vet inte varför, allt som rör vikten är bara så otroligt känsligt. Just nu är jag dödsrädd för att någon av siffrorna ska visa lite mer än vad de gjorde förra veckan. Dödsrädd. Men till vilken nytta? Det spelar ingen roll om jag vill det eller inte, det finns bara en väg för mig att gå. Jag har inget val.
Visst vill jag få friheten, men hur mycket är jag berädd att betala? Hur mycket mer kan jag stå ut med att hata kroppen jag ser i spegeln hundra gånger om dagen? Hur kan jag stå ut med att den ska bli ännu värre, utan att jag har någon möjlighet att ändra på den igen?
Jag vet inte. Ibland känns bara allting helt svart. Då måste man leta och leta och leta och inte ge sig för än man har hittat någon liten ljuspunkt. När den är hittad får man klamra sig fast vid den för glatta livet och bara, BARA, fokusera på den.
Just nu är ljuspunkten att jag har en skön tröja på mig, röd cashmir med massa mönster i olika färger från Lyle&Scott. Det får jag fokusera fram till jag hittar något annat, ännu bättre, att lägga mina tankar på. Frågan är när nu det kan tänkas ske. Mitt i allt det här envisa mörkret.
Dags att springa till skolan. Lunch på sibirens soppkök är nästa målet nu, det är iallafall trevligt. Sköt om er.
Chanel är lycka
Jag är inget modefreak. Ingen som slaviskt följer vad som står i någon modetidning och kopierar allt som visas på catwalkarna runt om i världen. Det har jag aldrig varit, och kommer aldrig att bli. Det betyder inte att jag inte är intresserad av kläder, tvärtom. Men det är kläderna jag är intresserad av, inte något mode. Någon klok människa sa någon gång "mode varierar men stil består", det är så sant.
Jag är en sån som helt kan go crazy i min garderob ibland. Blanda helt olika klädesplagg till en galenmix, där slutresultatet blir att jag känner mig bekväm och tillfreds. Det är väl så det ska vara antar jag?
Jag är en sån som helt kan go crazy i min garderob ibland. Blanda helt olika klädesplagg till en galenmix, där slutresultatet blir att jag känner mig bekväm och tillfreds. Det är väl så det ska vara antar jag?
Ibland däremot, kan jag bli helt fängslad av vissa visningar. Just nu är jag helt betuttad i chanels senaste visning; lantidyll med höstackar, träskor, blommiga klänningar och små söta förkläden. Helt underbart! Det är där jag kommer få min inspiritation ifrån nu i vår.
Kemp Muhl, Sean Lennon och Irina Lazareanu på chanelvisningen i paris (lägg märke till Kemps skor!)
Jag vill bort dit
Jag vill bort. Bort från 2000-talet. Bort från allt dumt, allt ont och allt meningslöst. Jag vill in i en kostymfilm som utspelar sig på landet. Där jag får springa på ängar med min ljusblå klänning som mer liknar ett bakverk och som fladdrar runt om mig, min hatt blåser bort och en stilig man tar upp den, tittar mig djupt i ögonen och frågar om jag vill ta en promenad.
Jag vill till 60-talet där jag får bära klassiska, chanel insperarade klänningar. Där jag får ha glamorösa fester, åka i gammelmodiga bilar och äta croassointer utanför tiffany´s.
Prata på ett vuxet och moget sett, ha telefonen i resväskan och en orange katt som inte har ett namn.
Jag vill ha en stilig granne som påminner om min bror, som jag kan klättra upp till när jag känner mig ensam.
Jag vill gå till ett gammalt sten biblotek och läsa. Och så vill jag sticka, sticka ett rep som jag kan kasta, kasta runt månen och dra den till mig.
Jag väntar. Jag vet att det är meningslöst att vänta. Men jag vill så gärna att någon ringer. Jag vill att någon ringer på min röda telefon, att det ska vara sommar och någon ska ringa på min röda telefon och fråga om jag vill gå ner till kiosken och köpa glass. Jag ska traska i mina blå ballerinaskor och ta med mig min lackväska.
Jag vill gå till torget där alla hänger, nej inte gå. Cykla till torget där alla hänger, träffa en söt kille som jag inte vågar prata med. Möta hans blickar gång på gång och alltid bli lika röd i ansiktet.
Jag vill sedan att jag ska springa hem fnittrandes med mina tjejkompisar, hem till en villa med grönskande tomt.
Jag vill bära rosa, gula, oranga, blå, gröna, lila och vita klänningar. Prickigt, randigt, rutigt, enfärgat. Spelar ingen roll. Bara jag slipper det här århundrandet.
- Hanna
Jag vill till 60-talet där jag får bära klassiska, chanel insperarade klänningar. Där jag får ha glamorösa fester, åka i gammelmodiga bilar och äta croassointer utanför tiffany´s.
Prata på ett vuxet och moget sett, ha telefonen i resväskan och en orange katt som inte har ett namn.
Jag vill ha en stilig granne som påminner om min bror, som jag kan klättra upp till när jag känner mig ensam.
Jag vill gå till ett gammalt sten biblotek och läsa. Och så vill jag sticka, sticka ett rep som jag kan kasta, kasta runt månen och dra den till mig.
Jag väntar. Jag vet att det är meningslöst att vänta. Men jag vill så gärna att någon ringer. Jag vill att någon ringer på min röda telefon, att det ska vara sommar och någon ska ringa på min röda telefon och fråga om jag vill gå ner till kiosken och köpa glass. Jag ska traska i mina blå ballerinaskor och ta med mig min lackväska.
Jag vill gå till torget där alla hänger, nej inte gå. Cykla till torget där alla hänger, träffa en söt kille som jag inte vågar prata med. Möta hans blickar gång på gång och alltid bli lika röd i ansiktet.
Jag vill sedan att jag ska springa hem fnittrandes med mina tjejkompisar, hem till en villa med grönskande tomt.
Jag vill bära rosa, gula, oranga, blå, gröna, lila och vita klänningar. Prickigt, randigt, rutigt, enfärgat. Spelar ingen roll. Bara jag slipper det här århundrandet.
- Hanna
Snösnösnösnösnösnö...
Ja, jag vet att jag borde uppskatta denna vargavinter som råder där ute "så här har det inte sett ut sen jag var ung!" säger mina föräldrar och skrockar.
Men någon gräns måste det väl finnas? Där väderguden säger "stopp, nu räcker det! Jag dränker ju de stackars svenskarna ju!"
Jag tycker det är mysigt med snö vid jul. Ni vet väl själva hur man drömmer om att få ha en vit jul, att få vakna på julaftonsmorgon och se stora tussar falla ner för himlen.
MEN, nu är julen över, jag uppskattade dessa tussar då och tackar gott för dem, men snälla.
Tänk att slippa strumpbyxor under jeansen, extratröja, sockor, en halsduk som är virad ett extra varv runt halsen, vantar, mössa, osv.. osv..
Nu vill jag ha värme, sol och blå himmel! Bort med mörker och slask, fram med vårblommorna!
Väntar med spänning till mars, då snön sakta börja försvinna, och när man ser april glimta inte så överdrivet långt borta.
Hälsningar från flickan under filten!<3
Julia
Jag vet att jag aldrig skriver, men det ska jag ändra på.. Jag lovar!
Nu mer när jag vaknar på morgonen ser jag en anledning att gå upp. Det pirrar i magen när jag tänker på alla möjligheter jag har. Klart jag blir missnöjd och besviken när jag kommer på att jag är hemma på "rehabiliteringsvecka" pga för mycket tankar kring Ana. Bara den här veckan, sen har jag byggt upp styrka nog att kunna äta mellisar med kompisar och så. Allt kommer bli bra.
-
Jag gillar inte hur jag ser ut. Det stör skiten ur mig. Allt känns så bra, tills jag ser mig i spegeln. Jag tycker jag är skitful. Där sa jag det, jag är skitful. Rent ut sagt.
Försöker slänga på mig lots of make up men det hjälper inte. Det sägs ju att om man mår bra innuti så mår man bra utanpå, det kan inte stämma om mig..
-
Ett tecken på att man i alla fall är stark är när man kan se sig i spegeln, känna hur det bränner bakom ögonlocken och känna hur byxorna helt plötsligt sitter extra tight, men trots det bara sträcka på sig och gå vidare. För ärligt talat, är det någon mer än jag som tänker "fy fan vad ful, äcklig, grotest, värdelös och misslyckad människa", nej jag skulle inte tro det. Och skulle de tycka det, så skulle de åtminstone inte säga det. För så är människan skapt. Man vet att man ska tänka innan man säger något, även psykopater kan vara empatiska.
-
Tänker man nej, åh, neeej vad hemskt det ska bli att se mig i spegeln så blir man inte fin. Men ler man med mun, ögon och själ när man ser sig i spegeln, ja, då ska du nog inse att du faktiskt är snygg. Ja, snygg är du. Snygg som fan!
Sträck på dig! Le! Möt folks blickar!
-
Du är grym. Jag är också grym. Vi är grymma. Vi kanske inte är snyggast i världen, men vi duger absolut.
-
"Jag duger."
Det låter rätt bra i munnen, om jag ska vara ärlig.
En av alla nackdelar
Om jag känner mig själv rätt kommer jag bli sittandes här om jag inte bestämmer mig själv för att logga ut från datorn så fort jag har skrivit klart det här inlägget.
Jag måste verkligen få lite matte gjord, eftersom det är det svåraste att ta igen tycker jag.
Och matte just, inte ett favorit ämne. I försig har jag världens bästa lärare i det ämnet men sjukdommen och matte funkar inte ihop.
Jag trodde att jag skulle vara grym i ämnet när jag kom tillbaka till skolan. Alla kalorier som jag hade räknat.
Men nej, allt snurrade, stod still och vad som helst kunde distrahera mig.
Liksom precis som nu. På lektionerna kan jag sitta och stirra på ett tal, bara sitta och stirra. Det kan se ut som om jag tänker, det gör jag. Men inte på mattetalet, utan på milijontals andra tankar som svävar runt i mitt huvud.
En känsla, inte min känsla, utan hennes känsla. En känsla som hoppas och hoppas att matteläraren ska glömma bort mitt mellis, min blanka näringsdryck med jordgubbssmak som står på bordet framför mig och ler. Ett leende som jag uppfattas fult och retsamt, men som egentligen är ett hjälpande och stöttande leende.
En annan känsla som vet att den andra känslan är fel. Skriker åt mig att jag ska tänka på min familj, mina vänner och släkt. Att jag ska tänka på mig själv, och tänka på konsekvenserna.
Mina tankar avbryts alltid av en röst som frågar om vi ska ta drycken. Är det ens är fråga? Tanken slår mig om vad som skulle hända om jag vägrade. Men då kommer en bra röst upp och skriker på mig att tänka på dem dåliga konsekvenserna.
Demonen skriker att jag ska hitta på en lögn, springa där i från eller något liknande. Men jag står alltid still, tar min dryck i handen, suckar medans jag diskrek försöker gömma den bakom mig när jag går igenom allas nyfikna blickar. Varje dag, klockan tio. Borde dem inte vant sig att jag går vid den tiden och både min lärare och jag är borta en stund.
Och det är otur dem dagarna jag har matte vid den tiden. Måndag och tisadg.
Det är just därför jag måste räkna lite nu. Eftersom det sällan blir stora mängder av tal gjorda på lektionerna.
- Hanna
Jag måste verkligen få lite matte gjord, eftersom det är det svåraste att ta igen tycker jag.
Och matte just, inte ett favorit ämne. I försig har jag världens bästa lärare i det ämnet men sjukdommen och matte funkar inte ihop.
Jag trodde att jag skulle vara grym i ämnet när jag kom tillbaka till skolan. Alla kalorier som jag hade räknat.
Men nej, allt snurrade, stod still och vad som helst kunde distrahera mig.
Liksom precis som nu. På lektionerna kan jag sitta och stirra på ett tal, bara sitta och stirra. Det kan se ut som om jag tänker, det gör jag. Men inte på mattetalet, utan på milijontals andra tankar som svävar runt i mitt huvud.
En känsla, inte min känsla, utan hennes känsla. En känsla som hoppas och hoppas att matteläraren ska glömma bort mitt mellis, min blanka näringsdryck med jordgubbssmak som står på bordet framför mig och ler. Ett leende som jag uppfattas fult och retsamt, men som egentligen är ett hjälpande och stöttande leende.
En annan känsla som vet att den andra känslan är fel. Skriker åt mig att jag ska tänka på min familj, mina vänner och släkt. Att jag ska tänka på mig själv, och tänka på konsekvenserna.
Mina tankar avbryts alltid av en röst som frågar om vi ska ta drycken. Är det ens är fråga? Tanken slår mig om vad som skulle hända om jag vägrade. Men då kommer en bra röst upp och skriker på mig att tänka på dem dåliga konsekvenserna.
Demonen skriker att jag ska hitta på en lögn, springa där i från eller något liknande. Men jag står alltid still, tar min dryck i handen, suckar medans jag diskrek försöker gömma den bakom mig när jag går igenom allas nyfikna blickar. Varje dag, klockan tio. Borde dem inte vant sig att jag går vid den tiden och både min lärare och jag är borta en stund.
Och det är otur dem dagarna jag har matte vid den tiden. Måndag och tisadg.
Det är just därför jag måste räkna lite nu. Eftersom det sällan blir stora mängder av tal gjorda på lektionerna.
- Hanna
Orkar inte detta snöväder
God morgon solstrålar!
Jag dör för det här vädret. Orkar inte mer snö längre. Det var kul i början, skönt med en vit vinter men inte längre.
I morse känner jag mig lite bättre alla fall så jag försökte gå till skolan. Vill verkligen inte missa mer, och jag blir så otroligt rastlös hemma. Så nu kommer jag lagom till bildlektionen, perfekt. Ett favoritämne.
-Hanna
Jag dör för det här vädret. Orkar inte mer snö längre. Det var kul i början, skönt med en vit vinter men inte längre.
I morse känner jag mig lite bättre alla fall så jag försökte gå till skolan. Vill verkligen inte missa mer, och jag blir så otroligt rastlös hemma. Så nu kommer jag lagom till bildlektionen, perfekt. Ett favoritämne.
-Hanna
Jag vill ju så gärna.
Dumma, dumma värld.
Att den ska vara så osamarbetsvillig ibland, det är ju helt otroligt. Dagen man ska ha nationella och borde pumpa i energi för att orka dessa 80 minuterna, koncentrerat skrivande.
Att ens lärare ska då vara sjuk, just den dagen man faktiskt äter i skolan, då passar idioten på.
Denna generande situation, då man som vanligt sätter sig vid ett bord med sina kompisar, med väskan med mat hemifrån, redo för att mentorn ska komma och hälla upp och se till att allt kommer med.
En kille som sitter mitt emot mig frågar och nickade menande på min tomma matplats "ska du inte äta?".
"Jag.. jag vet inte." Svarade jag bara och tittar över axeln, men denna männska dyker inte upp.
Minuterna går, folk börjar resa sig för att gå, tillslut går jag och min ena kompis.
Inne i klassrummet så sitter alla på bord och stolar och pratar, men jag har tankarna någon helt annanstans, i en helt annan värld.
I en värld där jag slits i två. Ana står och hoppar av glädje, medan Multqvist står med sådana där sorgsna ögon på mig, och jag ser friheten långsamt springer sin väg.
Nej, inte min frihet, i helvete heller.
Jag går ut ur klassrummet och håller först osäkert i telefonen, stirrar stint på skärmen, sedan har jag bestämt mig. Jag knappar in bokstaven M på telefonboken. Mamma kommer upp först och jag trycker på "ring". Efter tre signaler svarar hon och jag säger kort "hon var sjuk idag". Mamma säger att hon kommer direkt och hämtar mig så att jag ska äta, men jag invänder "jag har nationella prov om 20 minuter, jag kan ju inte missa nationella proven". Tillslut kommer vi fram till att hon ska komma direkt efter att provet har slutat.
Mina klasskompisar har dukat fram framför sig med bullar, festisar, godis, läsk och annat gott. Jag pillar tyst med min penna, sätter mig vid en killkompis som kramar om mig. Jag värmer mina kalla fingrar mot hans nacke. Han håller en stödjande hand runt mig hela tiden, det känns tryggt.
Efter provet, hemma igen, så säger mamma att jag verkligen var stark idag. "Du ringde och berättade som det var, det var verkligen starkt av dig gumman."
Jag ler snett tillbaka.
Det är svårt, så jäkla svårt. Jag vill ju så gärna. Tänk, frihet. Vilken himla fin känsla. Göra som man vill, och göra det bästa för sig själv, låter ju helt otroligt, finns något sådant?
Jag dras mellan två olika sidor. Båda suktar på olika sätt, och ibland suktar den ena mer än den andra, särskilt när man har chansen att verkligen välja den sidan.
Detta var en motgång idag. Jobbigt. Men vet ni? Snart fyller jag år. Sexton bast. Sexton vintrar. På söndag blir det. På alla hjärtans dag. När vi var små fick jag altid ett extra hallonhjärta på alla hjärtans dag för att jag fyllde år.
Då ska jag sitta och äta mina bullar och skratta åt Ana mitt i ansiktet på henne. Ska dricka hemmagjord vinbärssaft också. Det kommer sitta fintfint det.
Sov gott.<3
Dags att åka utomlands
Ibland får man bara den där känslan av att nu, en gång för alla, är det ta mig tusan dags att åka utomlands. Jag behöver komma iväg, jag står inte ut en sekund till i det här landet. Varför kan inte mina föräldrar också få den känslan i magen? Jag orkar inte vänta till påsklovet, jag behöver åka nu. Punkt slut. Vill någon rymma iväg med mig? Boka en sista minuten biljett till thailand eller någon öde ö i söderhavet?
Ta mig härifrån. Jag orkar inte längre.
Jag borde nog flytta till någon håla i norrland med ett dussin islandshästar och leva ett sameliv. Jag klarar ju inte av något annat, vem tusan har gömt instruktionsboken till mitt liv?
Donkeyboy - Ambitions
Helt random började jag lyssna på den här låten. Lite glad tänkte jag. Så därför delar jag med mig av den till er, bra va?
Nu är mitt hår klart, blev riktigt nöjd! Även fast det inte direkt syns någon skillnad hoho. Jaja. Be happy don't worry lixom. Btw, hörde ni om slagsmålet utanför värmdö gymnasium? :O Om sverigedemokraterna ska till östra får de minsann att låta bli att slåss, samma sak gäller ung vänster. Fy vad pinsamt.
♥ Lisa
Vardagslyx
Gud vilken lyx det är att ha en granne som är frisör! Nu sitter jag med slingor i håret som ska sitta i ca fem minuter till, och sedan ska jag gå tillbaka till lägenheten brevid våran och få dem utsköljda och lite genomklippning av håret. Ni får se resultatet sen! :)
Tom
Ibland blir jag bara så irriterad. Nu har det gått en hel eftermiddag, jag hade hur mycket plugg som helst som behövde göras, och jag har inte fått ett skit gjort. Lyckat Lisa, verkligen. Ibland fungerar det bara inte att koncentrera sig. Det är som att hjärnan är helt tom. Här har jag legat som en hjärndöd fisk och druckit hemmagjord soyalatte och försökt förstå mig på ett omöjligt ps3 hela eftermiddagen. Till vilken nytta? Nada. Varför kan det inte alltid vara som i fredags? Då hjärnan gick på högvarv i fem timmar oavbrutet, och jag fick hur mycket som helst gjort?
Jag behöver inte att min hjärna ska krasha ihop just nu. Inte nu när det är så mycket som står på spel. Visst, "det är för att du inte får i dig tillräckligt med energi som du inte kan koncentrera dig...". Men hallå jag orkar inte. Jag ska dit en dag, men just nu är det som det är, och jag behöver min jäkla hjärna. Jag har inte tid för att den ska hålla på att protestera så fort den får en matsked för lite yoghurt på morgonen. Överkänsliga skithjärna.
Dessutom är det en hel del annat som rör sig i mitt huvud, som sliter tankarna från allt som skolan anser vara viktigt. En tung och vardagsbrytande process som kommer förändra mitt liv. Och nej, den här gånen pratar jag inte om ÄS, jag har faktiskt annat i mitt liv också. Tro det eller ej.
Nu ska jag gå iväg och klippa mig, sedan får jag ösa i mig middag tills min hjärna säger "pling!" och börjar fungera som den ska igen. Efter det får jag väl räkna med att sitta uppe hela natten med det plugg som jag inte har "kunnat" göra nu. Vad jag klagar. Men vad sjuttsingen, ibland måste även jag få vara lite negativ.
Självbild 1
Hur man är på riktigt, hur man känner sig själv.
Hur man själv tror att andra ser en.
Och hur man vill vara.
Verkliga - Jag:
Det är dem tre bubblorna i sig själv. Och för att man ska hitta lycka i livet måste man också hitta harmoni mellan bubblorna. Det är endast en själv som känner sig själv bäst. Nära vänner och familjemedlemmar kan vara nära inpå men dem kommer aldrig att lära känna och se alla sidor av dig. För du kanske inte ens visar dem själv. Du kanske bygger upp en bild hur man ska vara och följer det. Du kanske ler när du är ledsen, skrattar när du egentligen är riktigt arg. Då får folk en felaktig bild av dig, som du tills slut inte kommer orka att hålla upp.
Någon gång kommer allt att brista, och då kommer folk att bli förvånade. Den glada tjejen som alltid är på toppen humör, alltid klarar sig själv och är så stark. Nej, det var egentligen en tjej som är osäker med sig själv och väldigt missnöjd.
Du måste känna dig själv, lita på dig själv och se hur du egentligen är. Alla har sina dåliga sidor, det är bara att acceptera det. Det är vanligt att stöta bort dem mindre bra sidorna, men istället för att stöta bort dem kan du ta tag i dem och arbeta på dem. Det kan vara mindre saker som att man är väldigt slarvig eller störe saker som att du älskar att göra folk ledsna. Att du är väldigt stökig kan du acceptera och kanske bli bättre på att städa upp efter dig. Eller det andra kanske du sla tänka lite djupare på och fundera varför det är så.
Men alla är vi olika. Ingen är den andra lik. Och det är nu dags att börja tycka om sig själv som man är och koncentrera sig på folk som tycker bra om en, och gillar just dig.
Det kommer alltid finnas folk som ogillar dig, så är det bara. Men istället för att anpassa sig för dem, vara någon som är bra och intressant i deras ögon, så håll dig till dem personerna som gillar dig, precis som du är.
- Hanna
Lisas veckoplanering
Kommer att sakna dig Gustav
Nu är det klart. Min bror har blivit antagen.
Min kära bror som har hjälp och stöttat mig ska flytta till USA i ett helt år och bo i världsfamilj. Han åker redan i augusti.
Känns helt sjuk, orimmligt. Ett helt år, 365 dagar, 19760 timmar. Dem rekomenderar att man inte åker och hälsar på. Jag kommer att gå under av saknad.
Sju månader kvar, sju månader, sen är han borta i tolv. Det känns udda, konstigt. När jag tänker tillbaka på vad som har hänt sen ett år tillbaka har det hänt mycket, väldigt mycket. Jag har förendrast både ytligt och inne. Jag har mognat. Blivit flera år äldre. När jag tänker på att vara borta en helt år från min bror stöter jag bort tanken. Det känns bara så sjukt konstigt. Men ändå kul. Tänk vad mycket som kommer ha hänt när vi står på flygplatsen 2011 och ska möta honom. Efter ett år på östkusten.
Det sista jag vill är att han ska vara orolig för mig under det året han är borta.
Men tänk hur mycket han kommer att uppleva.
- Hanna
Veckoplanering
Hej hopp. Det blev inget stadsbibliotek för mig idag. he-he. Nej men jag måste skriva en megauppsats i SH till imorgon, på datorn. Därför måste jag vara hemma och sitta framför en skärm hela eftermiddagen, kuuul!
Först ska jag muntra upp mig själv med en liten lista över roliga händelser varje dag den här veckan. Det får mig att se framåt med glädje istället för med trötthet, vilket jag är i ett akut behov av att göra. Det hjälper alltid mig att skriva upp listor över positiva saker, för då kan jag verkligen se "svart på vitt" att allt inte är skit i mitt liv. Trög som jag är behöver jag upprepa sådant stup i kvarten för att min hjärna ska kunna smälta det hela.
Det är nog det största jobbet jag gör varje dag (förlåt om jag tjatar), att hela tiden försöka se det positiva i ALLT. För ni som har sett filmen pollyanna kanske detta är lite mer förståeligt. Om ni inte har sett den, se den! Mer livsbejakande film är svårt att hitta.
Snart kommer min lilla lista, medan ni väntar kan ni ju alltid själva skriva er en liten lista. Det hjälper alltid lite :)
♥ Lisa
Världens gulligaste film!
Morgonmusik
Jag tyckte att det var en trevlig idé det här med lite morgonmusik, tycker ni inte? Det får iallafall mig att vakna till en smula.
Idag blir det två lektioner, samhälle och engelska. Sedan ska jag spendera större delen av eftermiddagen på stadsbiblioteket -pluggapluggaplugga! Det är det bästa stället att sitta på om man vill kunna koncentrera sig. Fast jag är i stort behov av en macbook air, ska nog tjata lite på pappsen när han kommer hem. Det är inte direkt att jag tänker släpa med mig den här acer klumpedunsen på ett ton. Nejnej. Det går inte för sig.
Igår var det veckans besökarrekord -wiho! Dags för en liten utvärdering kanske?
- Vad tycker ni är bra med bloggen, och vad tycker ni är mindre bra?
- Vad vill ni läsa mer om, och vad är helt ointressant?
TELL US! ♥ Lisa
Bättre sent än aldrig
Här kommer lite bilder från i lördags och i söndags.
Vi åt brownie och vaniljglass till kvällis.
Karameller och pastiller utanför matschemat.
Fattiga riddare med socker, kanel och chokladglass till frukost.
Och en god smoothie.
Helgen har varit ... otrolig! Ätit så mycket utmaningar på en helg. Det är sinnessjukt härligt.
- Hanna
Hjälp mig fina läsare
På svenskan i skolan har vi något som kallas "dikttoppen". Varje elev ska läsa upp en dikt för klassen, och sen ska klassen rösta om vilken dem tyckte bäst om och då blir det final mellan dem populäraste dikterna. Jag ska läsa upp på torsdag. Jag har ett svårt dilemma, vilken dikt ska jag läsa upp?
Dem flesta har än så länge läst upp fina och glada kärleksdikter. Vilket jag aboslut inte vill läsa upp. Jag skriver ganska mycket själv, men dock bara när jag mår dåligt så min dikt kommer antagligen bli någon väldigt tung och svart dikt.
Jag har lite olika att välja på men tänkte då att ni skulle få välja vilken ni tyckte bäst om. Skriv numret i en kommentar så vet jag.
1. Våga tala om
Varför måste jag vara stark, när jag helst
vill falla ihop
gråta som ett barn - högt och besinningslöst
Varför måste jag pressa fram ett leende, när
allt är grått och tungt
när det inte finns något att skratta åt
Varför vågar jag inte låtsas om det lilla knytet inom mej
som gallskriker
Jag ser mej själv som en annan person
i ett stort hjul
som rullar utför backen
men lämnar mej kvar
Jag vill att någon ska hejda det
så att jag kan hoppa på
eller av om jag vill
En vänlig röst i det grå:
Hur är det?
Jag tvekar bara en sekund
innan det självklara svaret:
Bara fint, själv då?
2.
Tomhet är du nu.
Bara en velig tomhet.
Som bygger bo i hjärtat
och som har bestämt sig
för att inte flytta.
3.
Jag är svag i hela kroppen. Min kropp är svag, mitt sinne, min själ.
Jag hatar att känna mig svag. Jag vill vara en glad person. En person som är lätt att tycka om.
Det känns som själen har sugits ut, och lämnat kroppen kvar, som ett tomt skal.
Jag vill resa mig upp, men mina ben viker sig, går av mitt itu.
Huvudet snurrar. Ser trianglar, fyrkanter och färger.
Jag ligger kvar. Stirrar upp i taket som ett lik. Jag vill inte vara svag. Jag ska inte vara en svag människa.
Jag vill vara stark, starkast. Folk gillar starka personer.
Jag vill kunna dra ett flygplan hur lätt som helst, kunna springa och aldrig bli trött. Springa ända upp till månen, och tillbaka.
Jag är för trött för att sova, och för trött för att vara.
För trött för att leva, för att finnas och vara glad.
Kan ingen slå mig, snälla.
Så det gör riktigt ont, så jag äntligen kan få känna.
En knytnäve, hård mot min kind
En örfil, som slår riktigt, riktigt hårt.
Varje dag och varje natt svider det inne från.
Slag, vrede, skratt
En gäll röst som skriker. Skriker på mig, skriker hur ful, tjock och värdelös jag är.
Det är jag som skriker, fast en annan del av mig själv.
Beordrar mig, hotar mig
Jag känner mig så liten, liten och hjälplös.
Så det finns inget annat än att lyda.
En konflikt, ett bråk, ett krig
Ja, ett krig, som andra världskriget, fast större
varje dag, varje minut
Skulle vara så skönt att slippa alla myror som kryper i kroppen och alla skrik för bara en ända sekund.
Det är allt jag begär.
En sekund, inte ens det får jag.
- Hanna
Skönt att bara vara
Jag har en stor nyhet som hände tillsammans med den snygga tjejen brevid mig på kortet. Vi åt mellis tillsammans innan bion igår. Stor seger och frihet!
Nu ligger jag med täcke och två filtar i sängen och bara myser.
Gosar in mig i täcket så mycket det går och njuter av solen som kikar in genom fönstret. Sol och ljus är härligt. Man blir pigg och gladare, starkare och mer motiverad.
Men idag är jag sjuk, halsont och en jäkla hosta. Men konstigt nog bryr jag mig inte så mycket. För helgen har varit så fantastisk så jag kan leva på att bara tänka tillbaka. Så nu ligger jag, med mitt gossedjur bredvid mig och tänker, ler smått för mig själv och längtar till livet ska börja på riktigt. Jag är på god väg.
-Hanna
Morgon musik
Godmorgon mina solstrålar! Just strålar solen in i mitt rum. Det är nog den bästa känslan som finns. När solen kommer tillbaka. Det känns som att komma hem.
♥ Lisa
Mumsiga bulllar.
I eftermiddags bakade jag och min mamma super-bullarna. Man bakad lite, jäste massor, bakade lite till, jäste i hundra år till. Mycket väntan.
Men det var så värt väntan! Här är resultatet:
Jag åt en med ett glas mjölk till kvällis, JÄTTEGOTT!
Det var så längesedan jag åt bullar, och åhh, så gott det var, mycket efterlängtat!
Möms!
Joel Kinnaman nu kommer vi!
Så här ser jag ut idag. Godingen från Odd Molly som jag köpte igår och ett par svarta jeans. Skön söndagsklädsel!
Jag och Maggie överväger att kanske åka och se Snabba Cash, vill så jättegärna se den så det vore perfekt.
Vad gör ni idag då? =)
- Hanna
Ååååh!
Escapeana.se
INGET JÄVLA BLOGG.SE BARA .SE NU :D
Känns bra! Nu är jag peppad att skriva i den här bloggen, ho ho ho!
Ska berätta om allt när jag inte är barnvakt, men håll ut. Allt ska bli bra!
Söndag, dagen efter lördag.
Massa med känslor, de gör ont. Jag vill bara komma någon nära. Vill bara att någon ska säga "allt kommer gå bra, du förstörde inget".
Vill gömma mig under täcket, skrika mot min kudde, få ett samtal där någon säger "allt är bra".
Vill hålla någons hand, vill komma närmare, vill skratta så att jag kiknar, säga något klokt till behövande, känna mig behövd.
Jag vill inte sakna, vill inte ha denna känsla i hela kroppen. Den vibbrerar, slår mig i ansiktet. Varje hjärtslag känns, gör ont ända ner till tåspetsarna.
Jag hatar söndagar tänker jag, tittar ut genom fönstret som är omgivet av ett vitt puder och sätter på sommarlåtar, längtar till ljuset.
Skulle göra allt för en kram just nu
Längtar!
Tre rätters middag
Nu ska ni får höra på en lyckad utmaning!
Idag kom ju min moster och hennes.. Roffe (vad de nu har för sorts titel på deras förhållande) på middag.
Jag hjälpte mamma med att fixa i ordning och hon bad mig hämta tallrikar till förrätten, jag tänkte högt om jag skulle ta förrätten som kvällis (vända på det) eller ta efterrätten som kvällis.
Mamma sa då "du ska äta allt".
"Ursäkta?" Frågade jag, trodde jag hade hört fel.
"Förrätten är för lite för ett helt mellis, samma med efterätten. Om du tar förrätt och en bit av efterrätten så blir det som ett mellis."
Ojoj, tänkte jag. Efter många om och men så gick jag med på det, det blev ju i slutändan samma kaloriinnehåll (om man ska vara sådan).
Lite italienskinspirerad förrätt med bland annat parmaskinka, efterrätten var citronpaj, "en nyttig version" från en sådan där "nyttig-alternativ-kokbok" som vi har i bokhyllan.
Även fast jag fick lite bråttom vid efterrätten eftersom jag skulle träffa några kompisar, så kan jag säga att den var underbar! Inte alls jobbigt söt eller fettig, utan syrlig och vårig, mums!
Det som jag först, till min lilla förfäran, trodde var maränger, var egentligen bara ägg. Det är det här "fluffet" på bilden.
Ha det gött, hälsningar från den kvällspigga!
Ny domänpekning!
WOHO TITTATITTATITTA! Nu har vi domänen EscapeAna.se! Satsigt värre!
happyface
Duschdilemmat
Jag har precis stigit ur duschen och jag känner mig som en riktig vinnare. Livsvinnare. Inte sjukvinnare.
Det här med att duscha är en riktig klurig grej i vardagen. Jag tror inte att det finns något annat tillfälle som innefattar fler knepiga situationer.
Dilemma 1: Badrumsspegeln.
Ta av sig alla kläderna, se sig själv i den stora spegeln brevid badkaret. Studera allt in i minsta detalj. Se hur de ben som en gång syntes så fruktansvärt tydligt, försvinner bort allt mer. Se hur innåtputningar blir till utåtputningar. Ana ser på en gång sin chans. Ner med dig och gör situps ditt feta äckel, det gjorde du ju alltid förut, varför ska du vara så dålig och slapp nu, se på dig tjockis!. Ser ner på golvet. Fan. Jag har ju lovat. Lovat mina systrar Multqvist att sluta smygträna. Jag kan inte bryta ett löfte emot dem. Sorry Ana, du får gå och hacka på någon annan.
Stirrar beslutsamt på en punkt i duschkaklet och drar fram duschdraperiet.
Dilemma 2: Vattentemperaturen.
Automatiskt vrider jag kranen så att vattnet som forsar över mig blir isande kallt. Ana målar ett fult leende på mina läppar. Sedan kommer jag på mig själv. Vems sida ska jag egentligen stå på?! Jag tänker inte följa någon falsk lögnare, nejnej. Beslutsamt vrider jag kranen helt om mot det varmaste, tills vattnet nästan bränner huden. Det är så det ska vara. Det ska vara varmdusch efter en tvåtimmarsritt och eftermiddag i stallet. Allt annat vore idioti, det fattar vem som helst.
Nu så här efteråt känner jag en melankomisk matthet. Jag klarade det. Ytterligare en gång har jag segrat mot det onda inom mig. Ytterligare en gång tvingas hon backa undan. Hon får helt enkelt inte plats i mig nu när Multqvistarna har tagit sån stor kraft. De är mina änglar som slåss mot demonerna.
Varje gång jag kämpar emot blir hon lite svagare, och jag blir lite gladare. Starkare. Livfullare. Det är ända sättet att besegra henne -kämpa emot för allt i världen. Ingen har sagt att det är lätt, men det är inte heller omöjligt.
♥ Lisa
Det här med att duscha är en riktig klurig grej i vardagen. Jag tror inte att det finns något annat tillfälle som innefattar fler knepiga situationer.
Dilemma 1: Badrumsspegeln.
Ta av sig alla kläderna, se sig själv i den stora spegeln brevid badkaret. Studera allt in i minsta detalj. Se hur de ben som en gång syntes så fruktansvärt tydligt, försvinner bort allt mer. Se hur innåtputningar blir till utåtputningar. Ana ser på en gång sin chans. Ner med dig och gör situps ditt feta äckel, det gjorde du ju alltid förut, varför ska du vara så dålig och slapp nu, se på dig tjockis!. Ser ner på golvet. Fan. Jag har ju lovat. Lovat mina systrar Multqvist att sluta smygträna. Jag kan inte bryta ett löfte emot dem. Sorry Ana, du får gå och hacka på någon annan.
Stirrar beslutsamt på en punkt i duschkaklet och drar fram duschdraperiet.
Dilemma 2: Vattentemperaturen.
Automatiskt vrider jag kranen så att vattnet som forsar över mig blir isande kallt. Ana målar ett fult leende på mina läppar. Sedan kommer jag på mig själv. Vems sida ska jag egentligen stå på?! Jag tänker inte följa någon falsk lögnare, nejnej. Beslutsamt vrider jag kranen helt om mot det varmaste, tills vattnet nästan bränner huden. Det är så det ska vara. Det ska vara varmdusch efter en tvåtimmarsritt och eftermiddag i stallet. Allt annat vore idioti, det fattar vem som helst.
Nu så här efteråt känner jag en melankomisk matthet. Jag klarade det. Ytterligare en gång har jag segrat mot det onda inom mig. Ytterligare en gång tvingas hon backa undan. Hon får helt enkelt inte plats i mig nu när Multqvistarna har tagit sån stor kraft. De är mina änglar som slåss mot demonerna.
Varje gång jag kämpar emot blir hon lite svagare, och jag blir lite gladare. Starkare. Livfullare. Det är ända sättet att besegra henne -kämpa emot för allt i världen. Ingen har sagt att det är lätt, men det är inte heller omöjligt.
♥ Lisa
Kanelbulle och mjölk på sturekatten.
Nu har jag precis fikat på sturekatten med mamma och lillasyster Ella. Det blev en kanelbulle och mjölk. Kändes ganska normalt, men det var extremt varmt och mycket folk. Det blev en ny tunika från odd molly, egentligen inga färger som jag brukar sätta på mig men det var just därför jag föll för den. Mamma och Ella shoppade loss lite också, ett par snygga byxor, trosor och linne.
Snart ska jag iväg till lisa och äta middag, Lammfärsbiffar. Sen kommer julia med ekologiska semlor som vi ska smaska på vid melodifestivalen. Puss och kram. Bullrecept - superbullarna!
Nu kommer äntligen det efterlängtade receptet på mina kalasbra bullar, ska inte skriva ut kcal antal för ni ska inte räkna sånt skit, men jag kan säga så här: Det är mindre i en av mina bullar än vad det är i en fullkornsmacka med pålägg. Alltså, såå värt som mellis!
Bullar med kanel eller kardemumma:
40 st bullar
5 dl mjölk
3/4 dl (75 g) flytande matfett
50 g röd jäst
1/2 dl socker
ca 14 dl vetemjöl (en del av mjölet kan bytas ut mot havrekli eller grahamsmjöl för grövre bullar)
1 msk nymalen kardemumma (kan uteslutas)
Fyllning
1/2 dl (50g) flytande matfett
2 msk socker
1 msk kanel/2 msk stött kardemumma
Pensling
1 ägg
Blanda mjölk och matfett. Värm tills det är fingervarmt. Rör ut jästen och kardemumman i degspadet. Blanda degspad, socker, och större delen av mjölet. Arbeta degen smidig tills den släpper bunken. Låt jäsa i ca 30 minuter till dubbel storlek.
Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta den smidig. Dela den i fyra delar. Kavla ut en del i taget till en fyrkantig platta. Rör ihop fyllningen och pensla på den med en brödpensel. Vik plattan på mitten (så att den blir vikt dubbel) och skär sedan remsor ungefär 3 cm breda. Snurra sedan en remsa i taget så att den blir till en spiral, och snurra sedan ihop den till en rund bulle. Lägg bullarna i bullformar på en plåt. Täck dem med en bakduk och låt jäsa i ca 30 minuter.
Sätt under tiden ugnen på 225-250 grader. Pensla bullarna med ägg och garnera med hackade nötter eller mandel. Grädda i 5-10 minuter tills bullarna har fått fin färg. Låt svalna på galler under bakduk.
Lycka till med baket!
Bullar med kanel eller kardemumma:
40 st bullar
5 dl mjölk
3/4 dl (75 g) flytande matfett
50 g röd jäst
1/2 dl socker
ca 14 dl vetemjöl (en del av mjölet kan bytas ut mot havrekli eller grahamsmjöl för grövre bullar)
1 msk nymalen kardemumma (kan uteslutas)
Fyllning
1/2 dl (50g) flytande matfett
2 msk socker
1 msk kanel/2 msk stött kardemumma
Pensling
1 ägg
Blanda mjölk och matfett. Värm tills det är fingervarmt. Rör ut jästen och kardemumman i degspadet. Blanda degspad, socker, och större delen av mjölet. Arbeta degen smidig tills den släpper bunken. Låt jäsa i ca 30 minuter till dubbel storlek.
Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta den smidig. Dela den i fyra delar. Kavla ut en del i taget till en fyrkantig platta. Rör ihop fyllningen och pensla på den med en brödpensel. Vik plattan på mitten (så att den blir vikt dubbel) och skär sedan remsor ungefär 3 cm breda. Snurra sedan en remsa i taget så att den blir till en spiral, och snurra sedan ihop den till en rund bulle. Lägg bullarna i bullformar på en plåt. Täck dem med en bakduk och låt jäsa i ca 30 minuter.
Sätt under tiden ugnen på 225-250 grader. Pensla bullarna med ägg och garnera med hackade nötter eller mandel. Grädda i 5-10 minuter tills bullarna har fått fin färg. Låt svalna på galler under bakduk.
Lycka till med baket!
Jag idag.
Hej alla, hoppas alla kommer ha en toppenbra lördag!
'
Idag kommer min moster och hennes sambo (eventuellt också fästman, är inte så insatt, hehe) på middag. Ska se vad som serveras till efterrätt och kommer då kanske ta det som kvällis. Men om det tar vi ikväll.
'Detta är dagens! Älsklingströjan med ett linne med ett par strumpbyxor jag inte har sett på flera månader.
Närbild på de söta strumbyxorna med små hjärtan på.
Sitt nu inte hemma hela kvällen, ut med er, träffa på en gammal vän eller en ny kärlek!
Spenatsoppa
God förmiddag. Jag har precis ätit lunch och sånt där.
Igår var jag och Emma på fest hos sonja, det var jättekul och så, vi kom hem till mig efter och då gjorde vi vaniljmjölk och yoghurtglass och sånt där fint. Vi somnade runt småtimmarna och sen när vi vaknade gjorde vi frukost. Det går ganska bra just nu, just drför skriver jag inte så mycket. Jg är för upptagen med att leva nu för tiden.
Ellinor är faktiskt sjuk.
Igår var jag och min klass i Romme Alpin och åkte skidor. Jag är egentligen ingen åka-skidor-människa, men det var faktiskt väldigt roligt, jag och tre kompisar satt i caféet i två timmar, sen åkte vi kanske sammanlagt i fyra.
Jaja, i alla fall. Nu kan man ju undra, hur gick det med maten? Hur gjorde vi med den?
Min lärare satt framför mig i bussen och sa till när det var mellis, tjuvkikade lite då och då under ätandet. Under lunchen satt hon med mig med hökögon.
Jag tänker inte gå in på detalj, för det vill jag inte och det tror jag inte min familj Multqvist vill att jag ska heller.
Jag tänker säga att det mesta gick bra, faktiskt riktigt bra. Min kompis hade med sig en blåbärsmuffin som jag smakade en bit av, jag sa att den var "jättegod, verkligen", och talade sanning, den var väldigt god. Men allt gick inte bra.
På kvällen, precis när jag skulle säga hej då till folket på facebook, så kom pappa inrusande. Han hade starkare röst än vad hans samtalston brukar vara, och viftade med föremålen i hans händer.
"DU FÅR ALDRIG, ALDRIG FÖLJA MED PÅ EN UTFLYKT IGEN!"
Jag satt tyst, öppnade munnen för att protestera, men stängde den igen.
Mamma lade sig sen bredvid mig i sängen och ville prata. Det ville inte jag.
"Jag får mer utskällning när jag har gjort fel än uppmuntrande när jag har gjort något bra," sa jag. Mamma höll såklart inte med.
Jag försöker ju vara en duktig Multqvist, men ibland tar något annat över mig. En demon. Det är inte jag som gör fel, det är hon.
Jag berättar det här för er, för att ni inte ska tro att jag vill gömma mig för er. Det vill jag inte.
Jag vill att ni ska få ta del av en del av min vardag, som en av era önskningar i kommentarerna var, för att ni ska få veta att jag inte försöker låtsas som ingenting.
För det här är allt allting.
Detta är min vardag.
Kärlek till alla!
Svar på kommentar
LÄSARE om Hos mag ...:
hej tjejer. jag har en fråga. vet inte om ni besvarar frågor men jaja;
det är såhär att jag har en kompis som fått diagnosen anorexia. jag vill jättegärna hjälpa henne, men samtidigt pendlar hennes humör upp och ner, hon är mest tyst och fundersam. en helt annan person än för några månader sen. det jag frågar är; hur liksom ska man umgås? ska man prata om sjukdomen? för det känns som allt man gör cirklar kring mat. man försäjer sig hela tiden känns det som. jag bara undrar om ni har några tips, för självklart vill jag hjälpa henne. men det känns som jag inte lyckas..
KRAM TILL ER ALLA PÅ DENNA FINA BLOGG!
Hej tjejen.
Vad ledsen jag blir av att höra om din vän. Jag vet att du befinner dig i en väldigt svår situation och jag vet hur jobbigt det kan vara att försöka hjälpa en anorektiker. Jag kan bara tala efter hur jag känner, men jag tror att de flesta med anorexi kan hålla med mig.
¤ Var där för henne, visa att du bryr dig och att du tycker om henne för den hon är, inte för hur hon ser ut.
¤ Prata ALDRIG om kroppen, ge henne ingen uppmärksamhet kring hennes kropp, beröm istället sådant som verkligen spelar någon roll -personligheten.
¤ Försök att undvika att prata om sjukdomen. Även fast hon kanske vill prata om mat och om kalorier hela tiden, så måste du sätta stopp. Försök att ha en "vanlig" vänskapsrelation, hon behöver inte en till förälder.
¤ Få ut henne i det verkliga livet, visa henne allt som är friskt. Ät vad du vill i hennes närvaro, hon måste inse att det är normalt att äta. Men tvinga henne inte till något, för hon vill inte behöva bli arg på dig (vilket hon kommer bli om du försöker få henne att äta)
¤ Hon kommer troligtvis dra sig undan och försöka isolera sig. STOPPA HENNE! Låt henne inte isolera sig, även fast hon påstår sig vilja vara ensam. Det är sjukdomen som talar, inte hon. Träng dig på, bryt dig in i hennes hus, visa att du finns och bryr dig. Visa henne att du inte kommer att släppa henne.
¤ Då hon får i sig för lite energi har hon inte krafterna till att vara "sitt vanliga jag". Hon orkar inte vara glad, pigg och sprallig. All energi hon får i sig går endast till att få hennes kropp att fungera, därför är hon troligen även inne i en depression.
¤ Försök att rycka upp henne -även fast det kan kännas omöjligt svårt och jobbigt. Det kommer påskynda friskhetsprocessen om hon har någon som gör henne glad. Någon som får henne att vilja leva ett normalt liv. Var hennes förebild.
¤ Om du skulle hamna i en situation där du ska äta något av hennes mål tillsammans med henne (troligen i närvaro av hennes föräldrar) finns det några EXTREMT VIKTIGA punkter:
* Ät MER än henne. Oavsett hur mycket hon måste äta. Det är en måltid för dig, det betyder ingenting för dig, men det betyder allt för henne. Om du äter mindre än henne kommer hon antagligen bryta ihop totalt över att hon känner att hon äter mest -och är fetast. Även fast det inte är sant! Det gör så otroligt mycket om du kan offra dig och äta lite extra, då slipper hon att känna att hon äter mest och är störst.
* Titta inte på henne när hon äter. I ansiktet går bra (normalt), men studera inte hennes ätande. Även fast det kan se märkligt ut. Prata med henne och hennes föräldrar och försök göra måltiden till en positiv upplevelse utan krav.
* Om hon blir ledsen efteråt, håll om henne och var i hennes närhet. Men prata inte så mycket, försök inte att förstå -det kommer du ändå aldrig att göra. Visa att du bryr dig om henne och finns där för henne. Låt henne vara ledsen och låt henne öppna sig för dig.
¤ Bjud med henne på fester/filmkvällar, hon behöver få komma ut och roa sig. Göra allt som inte är sjukt.
¤ Sist med inte minst! -Diskutera ALDRIG viktnedgång med henne. Kom inte på tanken att själv försöka gå ned i vikt och tala om det för henne. Hon är så otroligt känslig över allt som rör det ämnet, så undvik det helt. Försök (iallafall när du är med henne) verka som att du inte bryr dig om hur din kropp ser ut och att ingen annan gör det heller. Då kanske hon kan ta efter den tanken och inte bry sig lika mycket om sig själv längre.
Ja det var en liten samling på det jag tycker är viktigt. Det finns såklart en uppsjö av fler tips och råd, så det är bara att fråga om det är något. Tipsa henne även om vår blogg, den kanske kan ge henne lite stöd.
Lycka till! Kram Lisa
Hos mag ...
Nu sitter jag hos maggie och väntar på att dem ska äta upp. Jag åt middag hemma innan. Hoppas att alla får en toppen dag. KramÖver normal
yeah! mitt IQ är "över normal" enligt mensas IQtest! that's great, huh??
Fina du.
"Tänk, att få ligga sådär näranäranära dig, pilla med ditt guldhalsband, höra dina andetag, känna dina mjuka, lätta fingrar mot mitt käkben, vidare till kinden. Om du är modig så rör du mycket lätt vid mina nyckelben, men har en säker hand på min mage, precis nedanför brösten.
Jag vill att du ska viska något fint i mitt öra, eller något som får mig att fnittra och kyssa dig för att du är så charmig. Jag vill att du sedan ska säga tyst ”kom”, ta min hand och leda mig till ditt rum. Det är lite stökigt, men inget jag egentligen lägger märke till, för det enda jag har blicken på är du. Jag vill att du sedan lägger dina händer på min midja, och drar mig lätt till dig. Jag vill att du ska kyssa mig hårt och fint, jag kommer ställa mig på tå för att nå dina läppar. Din tunga smyger sakta mellan mina läppar, min gör detsamma. Du ska krama mig hårdare, och jag kommer sätta min händer runt din nacke, leka lite lätt med ditt hår, som jag alltid gör.
Det behöver inte hända speciellt mycket mer. Jag är mer än nöjd, bara jag får vara med dig, fina du."
Denna vecka har varit omtumlande för mig. Ana har skrikit i mitt öra, lyckats övertala mig allt för många gånger än vad jag egentligen klarar av.
Jag har skrattat med vänner, fräst åt mina föräldrar, anklagat mina lår för allt, blivit besviken för att sedan velat gråta, velat ha någon att krama för att sedan märka att huset är tomt, kommit närmare betydande vänner, haft långpromenader med nya vänner, tagit utmaningar, fotat fula till fina bilder osv, osv...
Men just nu vill jag bara ha en kram från dig, fina du, en bekräftelse för att du fortfarande är du, och att jag bara överdriver allt i världen.
Yoghurtdoppade russin i gallerian
Idag har det varit en ... otroligt fin och härlig dag. Eller snarare en eftermiddag. Skoldagen i sig har inte varit så speciell.
Efter skolan så mötte jag upp Elin och Julia vid t-centralen och våra planer var att gå till gallerian och köpa mellis, sen vidare till Odd Molly.
Innan vi gick till Odd så köpte vi var sin STOR yoghurtglass med yoghurtdoppade russin i. Jag tog smakerna blåbär, päron och vanilj. Blåbär gillade jag mest!
Glassen var gudomligt god, dels för att det var första gången i mitt liv jag åt yoghurtglass och sen har jag inte ätit glass på över ett år, snart två. Men det var mättande, riktigt mättande.
Illamående snarare.
Vi tog bilder, provade jackor och myste runt bland alla vackra skapelser. Jag längtar till alla vår- och sommarplagg.
Klockan fyra tog himmelfärden slut och jag var åter på väg till SCÄ för vägning och snack.
Men min humör lyftes upp när jag träffade Lisa och Kajsa i väntrummet och fick snabbt visa vad jag köpt.
Jag vet inte riktigt vad ni tycker om att lägga upp bilder. Jag har bilder som jag tagit på mig själv (bara från midjan och upp till hackan) med plaggen som jag köpte. Kommentera gärna er åsikt så kanske jag lägger ut mina bakelser på bloggen.
Update: eftersom jag bara har fått possitiva kommentarer om att lägga upp kläderna så göra jag det. Om någon ogillar skriv en arg kommentar. hihi
- Hanna
Det är dags för torsdagsmys ...
Nu sitter jag på tåget med en gullig tant bredvid mig som har en fin hatt på sig. Påminner mig om tant grön, tant brun och dem. Hon luktar läppstift och gucci parfym. Jag ska strax fika med julia och lisa, sen ska vi kolla på odd molly rean. Därefter blir det möte på scä. Kram
Skoldags!
- Ha en bra dag! Se allt positivt då går allt lättare ♥
Kvällis
Yo broes! Jag sitter och äter mitt kvällsmål, vaniljyoghurt med frysta hallon. Har blivit en hel del yoghurt för mig idag.. Först yoghurtglass och latte t eftermiddagsmellis och nu yoghurt med hallon. Men i like yoghurt. It's yummie for my little (big) belly.
-
Förlåt för att jag aldrig skriver. Men jag är inte riktigt på det humöret nu för tiden. Känner mig mest likgiltig. Bryr mig knappt om skolan för att det bara skiter sig. Men men.. Ska träffa Maria på SCÄ imorgon. Skönt att få prata lite. Och så ska jag fika med några multitjejer plus elin. Och så ska jag vara med på gympan. En rätt kul dag. Eller intressant i alla fall.
-
Jag vill ha röda converse...
CHING CHONG
Nu blir det thairesturang med pappsen, god mat+resturang utmaning+glad lisa= lyckad kväll!
Nhu's thai
Fika såhär på lill-lördagen
Nu har fåglarna Hanna och Ellinor gjort det igen! Fika på Expresso House vilket innebar varsin Chailatte (eller två för klantiga Hanna som tappade sin och fick köpa en ny (brorsan betalar!))
Här sitter vi i ett par underligt formade fotöljer som man inte riktigt vet hur man ska sitta i dem.
Under denna fika hann vi upptäcka; unika ljudeffekter, hur en perfekt kille ska vara, hur kåt Hanna egentligen är i Robert Pattinson(who can blame her?), att alla man känner verkar samlas i Täby Centrum och framför allt, hur gott Chailatte verkligen är.
Enjoy!
Pga den extrema segheten när man ska ladda upp flera bilder i ett inlägg, så kommer de i omgångar!
I-lands problem
Jag har världens dilemma här. Pappa åker till frankrike imorgon, och nu när han ska få åka iväg på värsta lyxresan får han minsann tänka lite på sin dotter också. Därför ska jag skicka med en liten önskelista på lite produkter han kan få vara så snäll att köpa åt mig i taxfreen på arlanda/geneve.
Är det någon som vet om det finns victorias secret i frankrike? Har inte riktigt koll på vad som finns på den flygplatsen... Men jag har några parfymer jag velar emellan, och jag kan verkligen inte bestämma mig! Så nu är det upp till er, vilken ska jag ta?! HJÄLP!
Miss Deor Cherie L'Eau EDT
Flora by Gucci EDT
Marc Jacobs Daisy EDT
Marc Jacobs Lola
V&R Flowerbomb EDT
Eller har ni något annat bättre förslag? HJÄLPHJÄLPHJÄLP!
Planering för eftermiddagen
Eftersom att det inte blev någon ridning idag (snyft!) får jag göra det bästa av saken, här är min lilla planering:
¤ Städa iordning i rummet och fixa så att allt blir fint och mysigt
¤ Ta bort gammalt nagellack och måla nytt
¤ Krypa upp i sängen och läsa massa modeblaskor (och BARA koncentrera mig på vackra naturliga modeller, riva bort alla bilder på way to skinny modeller).
¤ Klippa ut bilder och reportage som inspirerar mig till ett bra liv (till ett kollage som jag har fått i läxa av scä att göra)
¤ Fixa iordning mig och sen gå ut och äta med pappa som åker till Frankrike imorgon
Låter inte så illa iallafall? Ska nog ta mig en bulle sen också, de blev riktigt smaskiga trots allt!
Puss
Vad min kropp behöver
På skolgården ligger en blodig fågelvinge. Och fötterna ligger några meter bort. Det är fågelfjädrar överallt och blodspår. En fågel som har slitits itu. Det är precis vad sjukdomen har gjort med oss. Vi måste vi börja bygga upp vår kropp igen. Min kropp behöver för tillfället fika. Och det är precis vad dem ska få i eftermiddag, tillsammans med Ellinor.
-Hanna
-Hanna
Ett litet missförstånd?
Hej alla ni.
Jag fick två små kommentarer som jag såg nu, där ni säger att "lycka och perfektion är inte samma sak", "det kan finnas lycka utan perfektion".
Jag vet inte om detta är kritik, ett "nej, så är det inte alls", eller om det är ett "håller med", för de kommentarerna är precis det jag försökte säga, eller är det jag som har missförstått? Det jag i alla fall ville ha ut av detta inlägg var en sorts perfektion i livet.
Många i världen, med eller utan anorexia, med eller utan pengar i fickan eller ett stort eller ett litet rum, strävar efter att ha det där idealet av hur ett bra liv borde vara. Det går efter en ritad mall av personer med vild fantasi. Det går inte att ha allt. Jag vill att ni ska förstå det, att lycka är att vara nöjd. Nöjd över det som finns och kännas sig tillfreds, uppskattar det som finns, och att man har alla pengar i världen gör ingen skillnad i detta.
Många som har någon sorts ätstörning har en underliggande anledning till det, någon sorts olycka i livet. Allt efter tiden går, man stävar mer och mer åt ett nästan obefintligt ideal som man ser i tidngarna, så strävar också mer och mer åt ett nästan obefintligt ideal i livet, denna mall av fantasifulla människor.
Jag ville bara udnerstryka betydelsen av att älska det och dem man har, för då man faktiskt känna, om bara en liten bit, av någon sorts lycka.
Om det nu råkade vara ett litet missförstånd, ville jag bara få det sagt, få det ur mig.
Ha en bra kväll nu. Pussar.
Motivation
Motivation.
Det är just det som oftast är svårast.
Jag kan säga er att jag verkligen inte alltid har velat bli frisk. Verkligen inte! Det var för några veckor sen, när jag blev syster med dem härliga tjejerna på bloggen som jag hittade min motivation.
Innan dess var det svårt.
Så därför ska jag försöka fördjupa mig i ämnet "försöka hitta motivation".
För alla saker funkar inte på alla. Man ska bara försöka hitta just sitt hjälpmedel.
Det svårast är nog att tänka "jag gör det för mig själv". Mammor, pappor, släkt och vänner som tjatar att man måste förstå att man gör kroppen illa och ska göra det för sin hälsa. Det funkar inte, det tror jag att vi alla vet!
En hjälp på traven för mig var min dans.
Jag dansar pardans två gånger i veckan och det var den glädjen jag fick när det var jobbigt. Men när min dans sen hotades, när jag kanske inte skulle få fortsätta satte jag mig upp på hästen igen och fick lite att kämpa för.
Men såklart kom Ana och röjde i mina tankar. "Du är ju ändå inte duktig på att dansa så du kan ju lika gärna sluta".
Men tur som jag hade var det ju precis några dagar innan multi mötet. Nu gör jag det för de andra underbara tjejerna. Lisa, Julia, Sofia, Ellinor och Kajsa. Jag gör det för dem, fikar för dem, äter för dem. Jag gör framsteg för att dem ska våga göra samma sak. Och på så sett är jag inte ensam.
En övning som alla säkert blivit tipsade om är att skriva upp negativa och positiva saker med sjukdommen. Och alla vet ju att dem negativa sakerna är fler hur vi än rör runt i grytan.
Jag har försökt att tänka på det här mycket. Men det var som om kraften i det positiva i att vara sjuk var mycket starkare än det positiva att vara frisk.
Det lockade mig mer och det fanns mitt fram för nästan. Jag hade bara lite hinder, dvs alla läkare, familj och vänner.
Sjukdommen lockade mig mer än livet. Att ständigt ha kontroll. Kontroll över maten och kontroll över sig själv.
Men nu kan jag ärligt säga att livet lockar mig mer än att tappa hår, få fjun på kroppen och ha märker över hela kroppen. Tänkt när man kan äta och inte tänka på att man äter. Att kunna tänka att maten man just åt var god och jag kanske ska ta mer.
När man känner sug efter något på stan och går och spontan-köper en godisbit eller en latte. Att inte planera vad man ska äta och att inte just maten är en sån stor grej.
Äta, sova, kissa.
För att äta innebär att leva. För sanningen är att vi klarar oss inte utan mat. Så enkelt är det. Vi behöver mat, våra kroppar behöver mat!
Mat är en social grej som man umgås kring.
"Ska vi träffas på en fika?"
*Vill du äta middag med mig?"
"Ska vi mysa med film och godis?"
Vi lever bara en gång så då ska vi fasiken inte slösa bort det.
Vi ska leva, inte bara vara.
Jag har hört det från många som försöker hjälpa mig. Att om man vågar att släppa lite på kontrollen, prova fika eller göra en utmaning så kommer man att märka att det bara blir bättre. Att man faktiskt mår lite bättre än vad man gjorde innan. Men räkna inte med att det kommer bli bättre efter en bulle. Nej, tyvärr! så enkelt är det inte.
Ge inte upp, fortsätt utmana.
Det handlar om att våga. Man måste våga i det här läget, för livet väntar inte.
Jag hade turen att våga släppa tillsammans tjejerna. Men ni som inte har någon nära, som skriver peppande och fina sms ni har oss. Hela bloggen. Skriv till oss och få stöd.
Det är vårt mål med escapeana.
-Hanna
the heart asks pleasure first
Stunder då jag bara glömmer
Jag har precis duschat. Inte var det någon kall dusch inte. Jag vred mer och mer. Varmare och varmare. Vattnet kokade på min kropp och det brändes, Ett tag. Sen hade skinnet vant sig. Vred mer tills det sa stopp. Då gjorde det bokstavligttalat ont så jag vred ner lite.
Jag stod där i duschen. Kunde varken röra armar eller ben, huvud eller händer. Jag stod med huvudet uppåt och lät vattnet forsa över mig.
Det var skönt..
.. Tills jag kom tillbaka till verkligheten och kände att det var dags att sluta innan jag tog slut på allt vatten i världen.
Nu sitter jag som osminkade Hanna i stor kofta och myser, tänker på livet och tänker på alla val jag gjort, och kommer göra.
- Hanna
Bagar-Lisa
Jag står mitt i bullbaket med mjöl i håret och en jäsande bulldeg brevid mig. Men jag är lite orolig över min bagar prestation. Degen känns väldigt, eh, slaimig? Är lite oroad om den ens kommer att jäsa, tänk om jag har dödat de stackars jästsvamparna? Gulp... Det var så länge sedan jag bakade så jag tror att jag har glömt hur man gör. Märkligt, eftersom att jag bakade i princip varje dag i våras. Hum... Jag får väl skylla på att det var scäs konstiga bullrecept, med kanelbullar som inte inehåller mer kcal en en vanlig smörgås. Känns lite misstänksamt om man säger så. Får hoppas att de går att äta iallfall, annars känns det ju lite onödigt. Fast det är kul att baka iallafall! Lätt värt besväret.
Ni får se bildresultatet när bullarna är klara, men ha inte för höga förväntningar... Wish me luck.
Happyface
Idag är en bra-dag. Konstigt hur allt kan vända över en natt, men jag känner mig full av ny energi och glädje. Trots det ska jag på extra/akut möte på scä efter gårdagens bakslag, nio på morgonen -jippie! Bra för mig att vi bor bara fem minuter ifrån scä, eftersom att jag är där stup i kvarten. Tralalala, jag är glad. True story. Haha.
Jag och Sofia ska äta sushi tillsammans (själva!) till lunch idag. Jag längtar! Ska släpa med henne till AKKI, stans bästa. Ha en bra dag nu, tänk bara positiva tankar och andas. Glöm aldrig att ni inte är ensamma, vi har varandra, och tillsammans klarar vi oss igenom allt. (Ja, även ni jag inte känner!) Just nu har jag energi så att det räcker till hela jordens befolkning, plus några hundra rymdvarelser.
har en marininspirerad sommarklänning på mig, jag blir sommrig när jag är glad
Att vara stark
Vitt som snö
Idag har varit en panikdag. En bakslag dag. En ångestdag. En anorexidag. Det var länge sedan det var så kaotiskt som idag, men jag antar att det inte går att undgå. Jag orkar inte beskriva allt, och det är inte bra för er att läsa om heller. Men fan om ni visste. Fan om ni visste vilket jävla helvete den här sjukdomen är. Det är ingen dans på rosor med smala ben och synliga revben. Alla nackdelar fördunklas av den synliga undernärdheten, det man inte ser förstår man inte. Om ni såg det ni inte ser, såg hur jäkla svart jag är innuti, såg helvetet som brinner i min hjärna, skulle ni aldrig mer tveka om att ni inte vill vara sjuka. Ni skulle äta som om det gällde livet, för ni skulle aldrig vilja hamna här. Anorexi är ett levande helvete. Inget annat. Vad än någon himla Ana försöker övertala oss, hon är bara en bluff. Försök inte komma och bortförklara något nu, mitt liv är förgiftat av anorexin. Problemet är att jag själv måste tillverka mitt eget motgift, men jag har fortfarande inte hittat receptet.
Idag var det många stunder då jag allvarligt övervägde tanken att svälja hela pillerkartan med atarax som står i badrumsskåpet. Klunka i mig alla de små pillrerna, vita som snö. Sedan skulle det vara slut på helvetet, äntligen skulle allt bli tyst och lungt.
Men jag gjorde det inte. Jag har valt att välja livet, och då är det leva jag ska göra.
ett piller räcker.
Lycka.
Jo, jag vet, jag skriver ofta lite flum-, drömmandeinlägg, men det är så jag funkar antar jag.
Så, jag satt idag på bussen med några kompisar från skolan. Dumma jag hade glömt busskortet hemma, så jag fick betala mobilen för tre stationer. På bussen så kom jag med frågan, eftersom vi hade pratat lite om sådant på religonstimmen "Vad är lycka?".
En kille, pessimissten själv, himlade med ögonen "vadå 'vad är lycka?'"
"Ja, men vad behövs i livet för att man ska helt lycklig?"
Han svarade "ja, när man har fått något som man vill ha..." Jag och min kompis avbröt honom förfärat "så du menar att lycka är ATT FÅ NÅGOT?!"
"Jaja, kanske inte att fåå något, men, när man har hittat den man älskar då?"
Jag blev tyst, lutade mig tillbaka och funderade, sen log lite. "Jaa... ja, det kan nog vara lycka". Han suckade ut lättat över att inte bli anklagad över vara helt bakom flötet (ett uttryck jag lärde mig idag föresten, haha).
Men när jag och min kompis var på väg upp till hennes hus så pratade vi om detta, och kom fram till, att ren lycka kan inte finnas. Tyvärr finns det alltid något negativt med allt.
Hon är vacker, men hennes näsa är lite sne. Han är så otroligt snäll, men så jäkla envis! Sängen är stor, men väldigt hård.
Samma sak är det ju med lycka. Man kan inte vara helt lycklig med varje katergori i sitt liv, det går inte. Vår hake i våra liv är väl att en viss Ana står och vakar över varje tugga vi tar och skäller på oss.
Så snälla ni, sträva inte efter perfektion, för den finns inte, jag förstår inte ens varför det ordet finns. Sträva över att fylla en kategori i ditt liv med lycka, för det går, det tror jag verkligen. Jag har fyllt en av mina kategorier med lycka. Mina vänner. Så automatiskt är jag lycklig, även fast Ana står och bankar på dörren.
Ingen snö är helt vit, det finns ingen ren lycka.
Genom att fylla en kategori, så känns glaset plötsligt halvfullt istället för halvtomt.
Goa, varma kramar!
Ett mästerverk
När jag stolt står i rulltrappan kollar jag på annonserna på väggen. På en står det något som "storleken på din röv visar att det inte är första gången du väljer rulltrappa." Ofyfan, vilken dålig timing. Jag stod envist still och kollade åt ett annat håll.
Mötet gick bra. Jag känner mig ovanligt motiverad. Jag fick måla en "tavla" av mitt landställe. Snarare en täckning med massor av kladd huller om buller. Konstverket kanske kommer upp på bloggen på torsdag då jag har tagit kort.
-Hanna
Väg till målarrummet
Nu sitter jag på tåget på väg in till scä. Det blev en halv dag idag vilket jag tycker är en skön start på veckan. Idag vid lunchen gjorde jag en riktigt läskig grej. Jag la upp mat själv!! Jag fick ju inte precis bestämma själv hur mycket jag skulle ta men bara att stå i matsalen ger mig rysningar. Nu skulle jag till och med ta mat när alla ser. Men det gick bra trots allt.
Idag ska jag få gå upp till bildsalen och måla. Det lovade mig psykolog förra gången. Där har jag varit många gånger. Ibland har det skrattats där inne och ibland har det varit en mörk tystnad.
- Hanna
Host host
Buhuu... Jag har någon lustig kombination av magont, precis under vänstra revbenen. Det är inget diffust som känns lite över hela magen utan det är verkligen precis mellan första och andra revbenet till vänster. Det kommer i vågor och just nu måste jag ligga ner på höger sida för att det ska släppa. Jag har vaknat inatt och varit tvungen att typ lägga mig först raklång på rygg, sen i fosterställning och så provade jag att lägga mig på höger sida och böja vänster ben och det hjälper.. Men jag känner igen den här grejen, hade det bara här om dagen och i Vietnam och flera gånger sen dess. Det kommer då och då men i Vietnam var det höger-revbenen och nu är det vänster.
och som inte det vore nog har jag en borrmaskin i halsen och den jävla frukosten var en plåga för halsen. inte yoghurten, men knäckemackan och så.. woah..
-
Jag ska i alla fall klä på mig och gå till skolan för att se om jag klarar av det och gör jag inte det så får jag väl gå hem.. Men det känns inte så kul då vi har ganska mycket viktigt i skolan idag. Så som att skriva rent debattartikeln. Det känns som om jag MÅSTE gå till skolan för det, men just nu känner jag mig svag som en mus. Eller en liten liten ekorre. Haha, jag vet inte.
Krya på mig,
Julia
