I wish you'd never forget the look on my face when we first met...
En av de sötaste videos jag har sett, take a look!
Basically, I wish that you loved me...
Svar på kommentar
"Alltså ni kommer aldrig bli friska! För ofta när ni skriver att ni har ätit något så peppar ni er själva genomatt säga : "blev vi feta? nej!". Jag tycker det är lite synd att ni tar så stort avstånd från lite mulliga människor, ja är lite större och hur tror ni ni får mig att känna mig när ni skriver att visst, ni kan äta sålänge ni inte blir feta?? Dubbelmoral kallas det."
Svar till kommentar:
Pft! Klart att vi kommer bli friska! Vi är så jäkla peppade och klarar allt, allt, allt, vi är vinnare!
Jag vet inte hur insatt du är i en ätstörd persons tankebanor, men alla har olika argument för att mota bort anorexins röster. En anorektiker har ofta en egen sanningsbild om att "så fort man äter någonting så förvandlas maten till kroppsfett". Det stämmer inte, utan det är en lögn som anorexirösten sagt till oss så många gånger att det blivit en sorts falsk sanning. När man äter någonting så används energin till att göra en pigg, glad och till att få kraft att orka. När man använder "Blev vi feta? nej!" som argument så förstår jag att det kan missuppfattas av en frisk människa, men detta intalar vi oss själva för att inse att några kanelbullear hit eller dit inte syns det minsta lilla på vår kropp, utan kanelbullen gör oss piggare, gladare och så att vi orkar mer. Det är inte det att vi "kan äta så länge vi inte blir feta", verkligen inte. Några av oss har inte ännu nått sin målvikt, och tvärt om så ÄR alltså får strävan att gå upp i vikt, för vi vill ju bli friska! Men som sagt så är det argumentet något som vi tar till för att ändra våra falska sanningar om hur mat påverkar vårt utséende. Äter du en ärta så får du liksom inte en ärtstor tillökning fett på kroppen.
Jag vet säkerligen att ingen av oss "tar avstånd från mulliga människor". Tvärt om! Vi skulle mycket hellre se ett sunt, hälsosamt och individualiserat ideal, och jag diskuterade senast i helgen med en av multitjejerna att vi tycker det är sjukt snyggt med kurviga tjejer! För att ge ett exempel som alla känner till så kan jag nu nämna klassikern Marilyn Monroe - hur snygg är inte hon!? Jag har idag kommit väldigt långt i mitt tillfrisknande (känner jag själv i alla fall), och skulle jag idag välja mellan att få en anorektisk kropp, eller en kropp som till exempel Elsa Billgren, så skulle jag såååååååå välja Elsas! Och det är helt ärligt sagt, och ingen propagandalögn!
Så jag håller kort och gott inte med om att det är dubbelmoral :)
____
Jag har för övrigt ätit glass utöver både idag och igår? VEM ÄR BÄST!?
/SOFIA
Sommarkänslor
Dagen har susat förbi liksom vinden en höstdag. Vädret har varit på topp, humöret likså.
Mrs sommarkjol från H&M följde med mig hem, men tyvärr försvann Mr chokladboll spårlöst ner i min mage (ursäkta mitt töntiga språk) En härlig stund med Kajsa fikc jag också, vi pratade om allt och lite till.
Nu ligget kvälliset i min mage och jag kollar på Daiting in the dark.
Kram
Härliga och underbara dag ...
Här får ni ett smakprov från Hanna som liten. Fick en impuls av att visa er när jag fick se Ellinors inlägg.
Jag vet dock inte hur mycket andra bilder jag ska lägga in. Vi får se!
Min söndag har varit u n d e r b a r. Jag har mått så otroligt bra i dag och haft det så himla kul.
I morse blev jag snabbt irriterad på att sommartiden var inne= går miste om en timme. Men den irritationen tog snabbt slut och ersattes av lycka inför planerna för dagen.
Sure, jag hatar egentligen söndagar. Kallar det "hat-dag". Får bara skolångest och skit.
Men efter lunch mötte jag upp Sofia, vi tog oss in till stan tillsammans och började strosandet. Vi provade kläder, lekte på BR och fikade morotskaka och vanlij latte. Mums filibabba!
När det blev middagstid tog vi oss hem tillsammans och skjildes när var och en skulle åt olika håll. Min dag kunde inte blivit mer toppen!
-
Jag kände strålar av lycka i hela kroppen när jag kom hem och det smittades såklart över på resten av familjen. Vi hade en lång och pratfull (speciellt från mitt håll, när jag väl börjat prata får man inte stopp på mig) middag som bestod av spagetti och köttfärssås.
-
Nu ska jag ta vara på min underbara-känsla och kolla på OTH med pappa och Ella. Härlig med söndag hörrni!!!!!!
PÖÖÖSSS OCH KYSSAR. (hundra procent seriös, hoho)
Ellinor då & nu.
Här kommer det, Ellinors lilla liv i bilder:
Ellinor 1 år. Hade alltid med sig sin lilla blåa väska (som senare skulle bli en pärlväska) på resor.
Extremt omtyckt lillasyster, kan jag nog påstå. Min ena bror Andreas på andra bilden.
Lilla jag år -97, alltså 3 år, vid sjön som vi bor vid som jag och pappa alltid gick till och lekte. På vårarna var det alltid sumpmark i skogen vid sjön. Där brukade jag leka att jag var strandsatt på de små plättarna(eller öar, som jag kallade dem) som var över vatten.
4-åring. Jag har alltid haft en förkärlek till fruktsallad...
... Coca Cola(nam, nam)...
...och söta pojkar♥ My first crush. Kommer ihåg att det var på varma Kreta. En av våra djupa diskussioner var om det finns "lejon i gaddejobben".
År -99, 5 år. Wasn't I a doll?
6-årig Ellinor med storebror nummer två, Johan. Han är sjukt charmig, haha♥
Kommer ihåg när jag såg Johan hoppa hur pappas bil efter att ha varit i Italien och pluggat massor.
Usch vad jag tyckte det där skägget var fult, tur att det bara var en engångsgrej.
År 2002, 8 år med min lilla pappa♥
2003, och min blonda hårfärg är officiellt imperfekt. Typiskt.
Det är väl också här mina tankar på hur jag ser ut dyker upp. Jag kommer ihåg att min gamla mellanstadielärare sa "det är så synd att flickor som är lite äldre än er tänker så himla mycket på sin figur"
"Vad är figur för något?" Frågade någon.
"Sin kropp, hur man ser ut i kroppen." Förklarade hon.
Jag såg på min egen kropp i spegeln, och såg med besvikelse att min figur inte alls ser likadan ut som de andra flickorna i klassen.
Jag levde med den här besvikelsen så länge.
Hösten år 2008 så ville jag bli av med denna besvikelse. Så jävla dumt. Gud vad jag ångrar mig.
Snälla, bli av med besvikelsen genom att vara nöjd över vad det du ser i den spegelbild.
För att bli kompanjon med Ana gör en bara mer besviken, believe me.
Men nu är jag ju på väg mot livet igen! Alla har bumps in the road någon gång i livet. Mitt liv valde att ha det tidigt. Bra, då kan jag börja leva på riktigt och lyckligt nu och för evigt♥
Sömnig period
Dagen har bestått av vårsalongen, lunch på Sturehof och lite allmänt strosande i stan med pappa. Ångrar att jag inte tog med kameran faktiskt, det kunde ha blivit riktigt fina bilder i stan.
Nu ligger sista målet i magen och efter en ______ känns allt faktiskt lugnare. Oron finns ju och ligger och vibrerar i kroppen men jag orkar inte bry mig.
Våren är snart här, det är plusgrader dygnet runt och jag vaknar upp till fågel kvitter. Sånt gör mig glad!
I morgon blir det mer strosande tillsammans med en otroligt fin tjej, men innan dess ska det bli mycket sömn. Usch, jag är så trött nu för tiden. Jag vill liksom skynda på kvälliset för att sedan få sova. Mmmmmmm ... en varm, mjuk och fluffig säng som står i ett svalt rum och mörk belysning. Shit alltså! nu blev jag trött.
kindpussar /Hanna
Lördag!
Jahap så gick det med de jobbet... Jag och Lisa slutade.
Imorrse mötte jag upp Lisa hemma oss henne, sen gick vi och köpte mellis och sen gick vi för att möta upp Robin. Vå åkte iväg till nått ställe där vi skulle sälja. Första rundan gick jag med Lisa, hon är skitduktig på att sälja. Jag fick inte så många sålda och andra rundan bestämde vi oss för för att sluta. Det blev helt enkelt för mycket press. Man behöver gå och vara så himla glad och det orkde vi inte. Och träningstankarna blev bara värre när man skulle springa mellan alla husen. Så jag och Lisa bestämde oss för att sluta. Vi måste prioritera vårat mående före allt. Så vi åkte in till stan och åt lunch halv tre, det blev SUSHI!!! Sen var det mellis på en gång, det blev en chockladboll och en lite sojalatte, MUMS!!!
Nu sitter jag här och vi haha eller Lisas familj ska ha gäster vi ska äta oxfile´och rotfrukter i ugn. Sen ska vi bara mysa hela kvällen!!
-
Gissa vad jag är inne och kollar på på internet?! RESOR till Fuengirola. Jag och Lisa SKA till Spanien i skommar och vi ska ha så himla kul. Nu tusan ska vi kämpa så att vi kan det!!! Vi kommer ha det så himla kul. Ligga på stranden och äta glass och sola och spana in alla snygga killar. Åh ni tusan ska vi bli friska så att vi kan ¨åka dit!!!
-
Hoppas eran kväll blir bra!
Pussar och kramar!!
Jordgubbar från sommar på en dimmig vårdag.
Min lilla pappa fyller år idag, han är ganska gammal, ganska jättegammal faktiskt. Han har fått massor av rynkor, speciellt på halsen, och runt ögonen.
Han hör ganska dåligt också, även fast han har öron som skulle lätt vara i samma liga som Dumbo's. Hihi.
Men han är världens snällaste. Även fast han ibland säger lite fel saker vid fel tillfällen som kan göra mig lite ledsen i ögat, men han menar aldrig något illa. Och det är det som betyder. Att han alltid menar väl.
Förra veckan började vi med genitik på biologin, då skulle man skriva upp egenskaper man har, både från arv och miljö, sedan vem man kan ha fått det ifrån. Jag hade nästan allt från min lilla pappa.
Så vi är mycket lika, på många sätt, tänker ganska lika, men ändå väldigt olika.
Hur det än är, så älskar jag dig, min lilla pappa.
~
Vi fick gäster idag, och då bjöds det på tårta. Chokladbotten, blåbär, banan, grädde och jordgubbar som blev plockade i somras, och sedan infrysta till denna dimmiga vårdag i mars.
Jag tog en stor bit, och satt där och njöt. Min pappa höjde sin kaffekopp med en nickning och leende, jag höjde min kopp tea och nickade med, sedan tog vi en klunk.
~
På torsdag är det 1:a april, 1:a riktiga-vårdagen. Då ska jag ha min svarta klackskor som har en stor rosett vid tårna. Dem är riktigt fina. Även fast det regnar ska jag bära dem. Bara för att det är 1:a riktiga-vårdagen.
~
Embrasse-moi, chéri (franska är ett så förfärligt fint språk)
Fredag!
Äntligen fredag! Den här veckan har jag tagit mig i örat och gått till skolan varje dag. Det känns bra, men har verkligen fått sätta på mig en mask så fort jag kommit in i skolbyggnaden. Jag vet inte vad det är med mig men jag känner mig verkligen så värdelös och misslyckad, behöver någon att prata med´. men min psykolog har inte tid för ens på påskliget. Som tur är har jag träffat min underbara vän Ella varje dag och när vi har haft lite längre reste har vi gått till cafet och köpt lite te och snackat. Åh vad hon är underbar! Hon kan verkligen få en på bra humör även fast man mår skit.
-
Idag börjar jag 12.20 så jag ska möta upp pappa i bromma och köpa med mig sushi till lunch, mums! Sen är det skola till 15.15 har engelska, no och spanska, usch hatar spanska! Sen kanske jag kan sitta kvar lite med ella i skolan och prata lite och sen hem och äta middag, tror det blir tacos. Om jag orkar och inte mår lika dåligt som vanligt ska jag och träffa lite kompisar men annars blir jag hemma och kollar på let´s dance med familjen. Heja Mattias!!!
-
Imorgon är det min första dag på jobbet. Ska sälja te med Lisa från 11-20. Ska faktiskt bli gabnske kul! Vi ska äta på McDonalds eftersom vi är så duktiga och klarar det. Sen om jag orkar ska jag förmodligen sova hos Lisa. Då blir det väl mys framför tv:n.
-
På söndag ska jag fika med mina klasskompisar. Lite födelsedags fika eftersom jag fyller på på torsdag. Vet fortfarande inte vad jag önskar mig... Men fika med klasskompisarna ska bli väldigt mysigt. Det var så länge sedan vi sågs på ett annat ställe en skolan. Och jag hoppas det går bra att äta mellis med dem, vi är på espresso house så jag vet ju vad man kan välja att fika.
-
Nu ska jag gå till bussen för att möta upp pappa och köpa lie sushi.
Puss <3
Efterlängtade fredag
Nu sitter jag i bilen på väg in till SCÄ. Ärlig talat är jag sjukt nervös, pirrar i hela kroppen, och inte på ett sånt där bra-pirr-sett. Jag ska väga mig idag, vilket jag inte gjort på två veckor, sen efter vägningen ska vi ha snack med min läkare och mina behandlare. Bra start på en fredag, huh? Nej, knappast. Ikväll blir det som sagt fredagsmys, vad för mys vet jag inte än, kanske kompis-mys eller familje-mys. Det bestäms nog under dagens gång.
Håll tummar och tår att våren snart kommer för jag fryser till döds snart.
Förlåt, förlåt, men våren därute lockar så...
Vi alla har varit riktigt dåliga på att uppdatera, usch skäms på oss!
~
Jag vill dela med mig med en sak, en liten "vet ni vad?", eller hur man kan kalla det.
Idag tog jag mig en Chailatte, alltså mellis, helt unbelieveble, freaking själv. Gud vad härligt det var!
Gå runt i stan med musiken ploppade in i öronen, bärande på små påsar med små accessoarer från stora och små butiker, och en varm Chailatte i en mugg där det stod "Expresso House" på.
~
Även fast det var iskallt ute, så hade jag på mig min blåa/gråa jacka som man knyter lite fint vid midjan och strumpbyxor med knästrumpor på. Håret var uppsatt med en stor, röd rosett bredvid. Jag kände mig ganska fin.
Jag välkomnade våren lite sådär underbart, även fast den inte ville bli väkomnad, men det gjorde inget.
~
Jag var så lycklig där jag gick, stolt sippande på den rykande varma Chailatten (och senare teat, måste ju hålla den underbara värmen). En riktigt söt kille något-år-äldre-än-mig såg på mig några sekunder för länge, såg mig rakt i ögonen, som log lite. Det tyckte jag om. Alla såg så vänliga ut idag, och var så trevliga och kära.
I alla fall genom mina blåa ögon. För dem var glada.
Ler man själv så känns det som hela världen ler med en, eller hur?
Ibland drömmer jag att jag kunde flyga.
Halleluja ...
Snön håller på att dö ut, halleluja! Idag var det sol och jag kunde till och med sitta och sola mig en stund på lunchrasten.
Middagen och extra mellisen ligger precis i magen och nu är det bara ett mål kvar. All den här planerade maten blir lite övervälldig ibland.
I morgon fyller ingen mindre än Julia år och det är som sagt våffeldagen då också, ska ni äta våfflor? Kom igen!! ni vågar.
Fortsätta att utmana monstret, nästa gång ni ska fika/eller något liknande och ni stannar framför en jättelik gräddbakelse och huvudet skriker "Neeeeeeeej!" Då vet ni precis vad ni ska göra, springa snabbt till kassan och köpa en. För det är då ni trotsar henne, och det gör henne mindre på långsikt.
/H
nya tag
Hellojsan. Ny vecka, nya tag. Ny kör vi allihopa!
Dagen har varit ganska skön. Lite lektioner, lite glass med Lisa och lite SCÄ. Ja, ganska så bra.
Vad hände med våren egentligen? Jag som jublade för fullt när snön höll på att smälta och fåglarna kvittrade. Men nej, gud gillade mig inte så mycket, utan var tvungen att reta mig genom att göra världen snötäckt igen. Grrr ... sånt blir jag irriterad på!
Nästa station ..... KVÄLLIS.
God natt, dröm sött och sov tungt.
Dagen har varit ganska skön. Lite lektioner, lite glass med Lisa och lite SCÄ. Ja, ganska så bra.
Vad hände med våren egentligen? Jag som jublade för fullt när snön höll på att smälta och fåglarna kvittrade. Men nej, gud gillade mig inte så mycket, utan var tvungen att reta mig genom att göra världen snötäckt igen. Grrr ... sånt blir jag irriterad på!
Nästa station ..... KVÄLLIS.
God natt, dröm sött och sov tungt.
Vår.
Jag tänker planera min vår. För min förra vår vill jag ska ersättas, helt och hållet. Jag trodde, ända tills igår, att min vår redan var planerad, jättefint planerad. Men antagligen har livet en annan plan för mig.
Låt oss börja.
~
Det kommer snart bli påsk. Då ska jag åka den lilla plätt som Gud glömde och fira påsk med min släkt. Man måste verkligen åka färja för att komma dit, så att rymma är mer eller mindre omöjligt, eftersom man skulle bli påkommen långt innan man ens har hunnit kolla färjtiderna.
Sedan kommer jag vara hemma hela påsklovet. Då ska jag busa massor, göra saker jag aldrig gjort förut, eller bara ha väldans kul.
Veckan efter det kommer Julias fest. Då ska jag ha fantastiskt med människor jag älskar, och människor som jag än så länge kallar främling. Jag ska ha köpt en riktigt fin present till Julia också, den ska vara inslagen i ett glänsande papper och en stor rosett ska vara knuten runt det.
Jag ska träffa pojkar som jag inte tänker bli kär i, utan bara ha, och dem ska ha mig, vi ska ha varandra. Men aldrig bli kära.
I slutet av maj ska jag och min kompis shoppa sommar. Vi ska köpa klänningar och klackskor. Denna dag ska en vara extra varm dag, och pojkarna som har satsat på beach 2010 ska gå utan tjocktröjor, med bara t-shirts från H&M och i slitna jeans. Vi ska ta våran traditionella yoghurtglass i Gallerian i början av dagen, båda tar med ananassmak och något färgglatt strössel på. Senare på dagen ska vi ta en strutglass i Kungsträdgården och sätta oss på stentrappan som alla andra. En pojke ska sätta sig bredvid mig, ge mig lite blickar, jag kommer då le lite generat. Sedan när han går ska en lapp där han ha suttit ligga där hans mobilnummer ska stå nerskrivet, under ska det stå med slarviga bokstäver "du är fin".
Inte mycket senare kommer det bli sommar. Då ska jag gå på massor av sommarfester, så det så, jag ska bada i en och annan pool och ta nattbad med en kär vän.
Sen kommer jag åka till landet och träffa" han som jag inte har träffat sen förra sommaren". Jag får äntligen reda på hans efternamn och skriver direkt in det i mobilen när han vänder sig om, för att inte glömma det. Vi ska bli jättebra kompisar, bara kompisar, och snacka skit på trampolinen hela natten. Han får gärna spela gitarr medans, för det tycker jag är så himlans fint.
Min andra kompis och jag kommer sitta på en brygga som ligger var-som-helst. Kan vara vid sjön som bara ligger någon kilometer ifrån våra hus, eller i stan. Vi kommer plaska lite med tårna vid vattenytan och äta massor av jordgubbar.
Hon vill så gärna ha klackskor till sommaren. Så hennes sprillans, jättefina klackskor ska stå bredvid oss, eller ena har ramlat till liggande i all hast att få ner fötterna i vattnet, men det gör inget.
LovefromLisa.blogg.se
Hej gullungar! Det var länge sedan jag skrev här märker jag nu. Dåligt av mig... Men jag har faktiskt viktigare saker för mig nu förtiden, som att försöka leva. Nu ska jag inte säga att den här bloggen får mig o-levande, tvärtom. Den har fört mig ut i livet igen. Men till platsen den har fört mig kan jag inte längre ha sällskap av dens trygga famn. Jag måste våga släppa taget och lita på att jag kan bäras upp av mina egna ben. Att jag faktiskt också kan lära mig att bli självständig och modig igen.
-
Det är viktigt tror jag. Att jag börjar leva mitt egna liv. Börja bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla helt av mig själv. Kanske är då inte en gemensam anorexi blogg den bästa vägen för mig att ta. Särskilt inte om inte alla går i samma hastighet som jag själv. Mitt liv är inte som alla andras, jag är unik, precis som alla andra människor på jorden. Mina känslor och mitt mående förändras på sitt alldeles särskilda vis vars mönster ingen annan kan följa. Det är så vi människor är skapta av naturen, helt biologiskt.
-
Därför tänkte jag återuppta min gamla blogg: http://lovefromlisa.blogg.se igen. Men med en lite ny touch. En ny design är beställd och det ska bli ett litet nytt upplägg. Den bloggen ska inte först och främst vara baserad på hur jag mår, vilket känns ganska tråkigt och egoistiskt. Jag tänkte snarare ha lite stil-insperation aktigt, inte alls som en modeblogg, för jag är ingen modemänniska. Jag är en stil människa. En sån som skiter helt i modet utan istället intresserar mig för vad jag tycker är fint och intressant, vilket såklart varierar. Sedan ska det bli lite skönhetsprodukts nörderi, eftersom det är ett av mina huvudintressen i livet. Allt från tånaglarna till hårtopparna som jag brukar säga.
-
Jag tänker helt enkelt börja bygga upp en personlighet igen. Sluta ha "anorektikern-personligheten" och gömma mig bakom den, utan bli en ny och egen människa. Sedan blir det en hel del peppande också, både för mig och alla andra. För att det behövs helt enkelt. Hela tiden, dygnet runt. Åt rätt håll förstås.
-
Så nu kommer ni nog helt enkelt få se mig där istället för här i fortsättningen. Kommer kanske gästblogga någon gång då och då här om jag har lust, men nu känner jag att satsa på LfL. Läs och kommentera gärna om ni har lust, kom in eller stå kvar - vilket ni behagar, som min käre pippi skulle ha sagt.
-
Tack för mig, Love from Lisa ♥
Humörsvängingar
Jag vet faktiskt inte vad jag känner. Så otroligt skumt, när jag känner efter så ... nej, ingenting.
Gårdagen började tomt, allt vara tomt och trist. Mamma kallade dagen "städ-dag". Wiiue, det blir man pigg av. Så jag rev, bokstavligt talat alltså, rev ut alla mina kläder i garderoben och började rensa och vika.
Men efter en hallonpaj med Ellinor, Sofia och Sara var humöret på topp igen. Jag var så där härligt hyperaktiv. Ville springa runt, hoppa, skrika och dansa.
Jag kom hem till middag och åt lite "fort", innan jag satt och väntade ivrigt på att Sofia skulle ringa och höra av sig. Och Ppppiiiiip ... så gjorde hon det. Jag packade fort ihop lite saker, dvs sovkläder, kudde, tandborste, film och ett jävlans glatt humör.
Jag pussade mamma och Ella hejdå och skyndade mig hemmifrån, mot Sofia.
¨Medan jag och Sofia väntade på Ellinor drack vi te och tog årets roligaste foton på photobooth. Får tvinga Sofia att lägga ut dem sen så ni alla kan få er ett gott skratt. Vi fortsatte driva när Ellinor kom och det blev mer te. Te, photobooth och tuttmemori. Somnade gjorde vi inte fören runt 02.00.
Åtta timmar senare vaknade vi 10.10!!!! jag tror inte att jag sovit så länge på jag vet inte hur länge, men vanligtvis måste jag gå upp senast nio på helger eftersom jag måste få in alla målen.
Vi gjorde god smoothie och mackor, när vi avslutat frukosten påbörjade vi mellisen.
Ja, idag har hela dagen varit som gårdagen började. Helt grå, grått och svart. Jag har gått runt, osminkad som en zoombie. Mamma bad mig följa med mig och handa, så vi stosade runt i affärer och jag hittade en supersöt och stor mugg, till de köpte jag en tesil och en matchande burk.
DET GJORDE MIN DAG! =)
Nu kollar jag på gossip girl tillsammans med familjen. Vi hörs senare, kram och kyssar. Föresten ... BAJS FÖR DET HÄR VÄDRET.
Gårdagen började tomt, allt vara tomt och trist. Mamma kallade dagen "städ-dag". Wiiue, det blir man pigg av. Så jag rev, bokstavligt talat alltså, rev ut alla mina kläder i garderoben och började rensa och vika.
Men efter en hallonpaj med Ellinor, Sofia och Sara var humöret på topp igen. Jag var så där härligt hyperaktiv. Ville springa runt, hoppa, skrika och dansa.
Jag kom hem till middag och åt lite "fort", innan jag satt och väntade ivrigt på att Sofia skulle ringa och höra av sig. Och Ppppiiiiip ... så gjorde hon det. Jag packade fort ihop lite saker, dvs sovkläder, kudde, tandborste, film och ett jävlans glatt humör.
Jag pussade mamma och Ella hejdå och skyndade mig hemmifrån, mot Sofia.
¨Medan jag och Sofia väntade på Ellinor drack vi te och tog årets roligaste foton på photobooth. Får tvinga Sofia att lägga ut dem sen så ni alla kan få er ett gott skratt. Vi fortsatte driva när Ellinor kom och det blev mer te. Te, photobooth och tuttmemori. Somnade gjorde vi inte fören runt 02.00.
Åtta timmar senare vaknade vi 10.10!!!! jag tror inte att jag sovit så länge på jag vet inte hur länge, men vanligtvis måste jag gå upp senast nio på helger eftersom jag måste få in alla målen.
Vi gjorde god smoothie och mackor, när vi avslutat frukosten påbörjade vi mellisen.
Ja, idag har hela dagen varit som gårdagen började. Helt grå, grått och svart. Jag har gått runt, osminkad som en zoombie. Mamma bad mig följa med mig och handa, så vi stosade runt i affärer och jag hittade en supersöt och stor mugg, till de köpte jag en tesil och en matchande burk.
DET GJORDE MIN DAG! =)
Nu kollar jag på gossip girl tillsammans med familjen. Vi hörs senare, kram och kyssar. Föresten ... BAJS FÖR DET HÄR VÄDRET.
Jag väljer att inte le idag.
Jag har alltid vetat att jag inte ska lita direkt på alla man lär känna. Jag vet att jag borde ta ett steg bak och tänka till lite, inte bara hoppa rätt utför och hoppas på det bästa. Jag vet ju det, jag har ju varit med om det förut, jag har vad man brukar kalla erfarenhet av det.
Men jag får skylla mig själv. Jag är jag, och jag är inte älskad på ett sådant sätt, och det är något jag kan kanske inte kommer förstå, men inse.
Jag är den där dockan som man blir förälskad i i leksaksaffären, man tänker "den ska jag köpa!".
Man leker med henne varje dag, hon får följa med vart man än går, hon är favoritdockan. Ingen får låna henne, hon är bara min, och man saknar henne hela tiden då man är utan henne.
Men sedan går tiden, och efter ett tag tröttnar man, man minns inte vad det var sin fick en att vilja ha denna docka från början, eller vad det var som fick just denna docka att bli favoriten.
Så man packar ner henne i hennes lilla låda igen, tejpar ihop ändarna och lämnar tillbaka henne i leksaksaffären igen, för man behöll ju hela tiden kvittot.
Corny .. Porny ... HORNY! :D (internt)
Vilken sinnessjuk dag måste jag säga. Eller dygn rättare sagt. Jag känner inte för att gå in på detaljer eftersom Kajsa redan berättat ... i stor sett allt. Hih. Förra gången vi var på multi var den gången allt vände. Så det kändes så konstigt, att vara där med några av sina närmaste kompisar.
Dem här gångerna kunde vi sitta med, skratta när föräldrarna skrattade och vara lite smått oseriösa när snacket blev för deppigt.
Istället för att stanna kvar på SCÄ i mellispauserna och dricka näringsdryck rymde vi till rival och åt morotskaka.
Lunchen funkade ju super, förutom att maten var bara ... uäääääk!
När dagen gick mot sitt slut traskade vi hem till Lisa, bosatte oss i dubbelsängen och gick in i en sorts dvala, men efter Lisas mamma drog oss tillbaka till verkligeheten gick vi ut i köket och deltog allesammans med middagsmaten. Och som ni redan vet blev det Tacos.
Efter mycket gosande, mumsande på godis och b&j blev det sängdags och allihopa trängde ihop sig i dubbelsängen. Sure, jag sover inte mycket men jag känner mig trygg och har inget emot att ligga vaken brevid mina tjejer.
På morgonen var dem flesta pirriga. Vad ska vi få för utmaning? Det är säkert något töntigt.. etc
Men pangbom! Ni ska äta på mcdonalds. Inte bara vara där inne utan ni ska ÄTA, och det är ingen ceasarsallad vi snackar om utan en hel meny. Jesus kristus, hur ska det här gå?
Men ja ni, det gick. Dog vi av det? svar: NEJ. Och faktum är att den portionen vi åt dvs. Stor hamburgare, pommes och dricka är EN måltid. Så ni behöver inte hålla inne. Ta för er och ät av den snuskiga maten!
I morgon går alla tillbaka till sina liv, sina skolor och klasskompisar. Känns så konstigt med kontrastet. Ena dagen bor vi i stort sett på SCÄ, är där från morgon till kväll och umgås med behandlare. Medan nästa dag sitter man som vanligt i ett klassrum och antecknar flitigt.
Hoppas er vecka varit skön och jag önskar er en underbar helg. Vi hörs!
/H
Dem här gångerna kunde vi sitta med, skratta när föräldrarna skrattade och vara lite smått oseriösa när snacket blev för deppigt.
Istället för att stanna kvar på SCÄ i mellispauserna och dricka näringsdryck rymde vi till rival och åt morotskaka.
Lunchen funkade ju super, förutom att maten var bara ... uäääääk!
När dagen gick mot sitt slut traskade vi hem till Lisa, bosatte oss i dubbelsängen och gick in i en sorts dvala, men efter Lisas mamma drog oss tillbaka till verkligeheten gick vi ut i köket och deltog allesammans med middagsmaten. Och som ni redan vet blev det Tacos.
Efter mycket gosande, mumsande på godis och b&j blev det sängdags och allihopa trängde ihop sig i dubbelsängen. Sure, jag sover inte mycket men jag känner mig trygg och har inget emot att ligga vaken brevid mina tjejer.
På morgonen var dem flesta pirriga. Vad ska vi få för utmaning? Det är säkert något töntigt.. etc
Men pangbom! Ni ska äta på mcdonalds. Inte bara vara där inne utan ni ska ÄTA, och det är ingen ceasarsallad vi snackar om utan en hel meny. Jesus kristus, hur ska det här gå?
Men ja ni, det gick. Dog vi av det? svar: NEJ. Och faktum är att den portionen vi åt dvs. Stor hamburgare, pommes och dricka är EN måltid. Så ni behöver inte hålla inne. Ta för er och ät av den snuskiga maten!
I morgon går alla tillbaka till sina liv, sina skolor och klasskompisar. Känns så konstigt med kontrastet. Ena dagen bor vi i stort sett på SCÄ, är där från morgon till kväll och umgås med behandlare. Medan nästa dag sitter man som vanligt i ett klassrum och antecknar flitigt.
Hoppas er vecka varit skön och jag önskar er en underbar helg. Vi hörs!
/H
Multyfamily!
Nu har två underbara dagar med multyfamily precis tagit slut. Det har varit helt fantastiskt!! Igår var vi och fika på varje mellis och vi pratade men inte så att det blev jobbigt. Sen på kvällen åkte vi alla hem till Lisa och gjorde taco (första gången på ett år som jag åt det), det blev jättegott. Sen gick vi och hyde film och köpte kvällis. Vi satt uppe och kollade på hipp hipp hora och lilja 4-ever och vi gick och lade oss typ 00.00. Så imorse var man inte direkt utsövd. Idag kom Ingeborg till oss på morgonen, hon är sjukgymnast på SCÄ. Vi gjorde avslappningsövningar, som jag gjort hos henne förut. Sen maserade föräldrarna oss!!! Det var skönt men det var lite svårt att slappna av när alla låg i samma rum, men det var skitskönt när man var så himla trött. Innan lunchen gick vi upp till målarrumet och fick hålla på med lera. Det var jättekul, har inte gjort det så mycket så det var kul att testa! Vi skulle göra något som symbolisera en känsla eller ett stöd som man hjälpa till när man mår dåligt. Jag gjorde en kvinna. Sen var det dags för dagens UTMANING!!! Gissa vad det var????
McDonalds!!!!
Hambörgare, pomasfritt och en stor läsk var det som gällde för oss. Vi fick inte välja sallas så klart, ingen utmaningt. Ellinor körde på chicke mcnuggets istället för hambörgare. Men vi alla tyckte faktiskt att det var ganska gott. Vi förädrar hälldre en lyxig restaurang men det här var en bra utmaning för oss. Och va klarade det!!!! Vi lekte lite i bollhavet, blev utslängda efter några minuter så vi återvände till SCÄ.
När vi kom till SCÄ fick vi gå till musikrumet!! Vi spelade bongotrumma och lärde oss att jonglera, eller en början till att lära sig kanske jag ska säga. Sen gjorde vi en övning tillsammans med våra föräldrar och sen var det slut för den här gången.... Men vi ska ses på löärdag igen så jag överlever!!! Nästa multyfamily träff kommer i maj och då är det SOMMAR!!! Längtar dit!!!
PUSS <3 <3
McDonalds!!!!
Hambörgare, pomasfritt och en stor läsk var det som gällde för oss. Vi fick inte välja sallas så klart, ingen utmaningt. Ellinor körde på chicke mcnuggets istället för hambörgare. Men vi alla tyckte faktiskt att det var ganska gott. Vi förädrar hälldre en lyxig restaurang men det här var en bra utmaning för oss. Och va klarade det!!!! Vi lekte lite i bollhavet, blev utslängda efter några minuter så vi återvände till SCÄ.
När vi kom till SCÄ fick vi gå till musikrumet!! Vi spelade bongotrumma och lärde oss att jonglera, eller en början till att lära sig kanske jag ska säga. Sen gjorde vi en övning tillsammans med våra föräldrar och sen var det slut för den här gången.... Men vi ska ses på löärdag igen så jag överlever!!! Nästa multyfamily träff kommer i maj och då är det SOMMAR!!! Längtar dit!!!
PUSS <3 <3
Denna vecka.
Imorgon ska man träffa flickorna wonderbara, sedan är det take away mat och sleep over hos Lisa, dagen efter ska man få vara med flickorna IGEN, otroligt mysigt!
~
Men sedan, efter att dessa dagar kommer att ha gått alldeles för fort för att jag ska ha hunnit andas ordentligt, så är det helg, helg, underbara helg!
Då ska jag träffa vänner som aldrig har träffat mina kära Multqvistare, som inte vet om varför jag helt plötsligt inte kommer vara i skolan eller logga in på Facebook för att prata med dem.
Då kommer det bli sleep over med dem, men på ett helt annat plan.
~
En himla konstigt dubbelliv man lever, när man är en tillfrisknande anorektiker.
Vissa lever och går igenom exakt samma liv vid matborden, andra lever och går igenom exakt samma känslor och situationer i vardagen.
Alla min vänner betyder allt för mig. Alla bor en liten fin låda hos mig, en lila låda med glitter i olika färger, extra mycket guld, det tycker jag är fint, och mina vänner ska bara ha det finaste. Fast alla låder ligger på lite olika platser hos mig, på olika avstånd och vinklar från mig, så jag lätt kan nå dem, och öppna dem när jag vill.
~
Jag hoppas att något nytt och officiellt sker i helgen, jag vågar inte skriva det än, det blir så svart på vitt då, men håll gärna en och annan tumme för mig, att något fint kommer hända.
Ni kommer vara en av dem första som får veta, i så fall♥
Hål i naveln!!
Idag har jag haft en ganska händelserik dag, vilket är bra för då hinner man inte på hur dåligt man mår eller hur ledsen man är. Så min dag började med att jag vaknade, väldigt trött, år frukost med mamma och sen vi 10 äkte jag för att möta Lisa. Vi sågs på centralen och åkte tillsammans hem till henne. Där åt vi räksoppa med två mackor. Soppan var god med SKIT stark, så jag och Lisa drack många glas vatten. Sen tog vi var sin sojalatte, med mycket kanel i och satte oss vid tv och kollade på en prinsessas dagbok 1 och sen kollade vi på någon annan film, kommer inte ihåg vad den hette.
Sen var det dags att gå och träffa Robin på café dacapo. Han berätta om jobbet och hur det fungerar, och det verkar skitbra!! Så jag ska börja jobba i helgen, förhoppningsvis på söndag samtidigt som Lisa men jag kanske inte får plats.
Sen skyndade jag mig hem för att jag var tvungen att äta innan jag skulle åka och ta hål i naveln. Åt lax med coscos och tomat-basilika sås till och så en sojalatte med vaniljsmak efterråt. Så nu har jag HÅL I NAVELN!!!!!
Jag har som mål, tillsammans med multqvistarna, som mål att kunna visa magen i sommar och då kommer jag ha ett smycke som hänger och dinglar från naveln. JIPPI!!!
Imorgon gäller det!!! MULTYFAMILY har kommer vi!!!!
Puss <3 <3
Businesswomen..
Tjenare gullungar! Ehm ... ja. I natt jävlades onda drömmar och oroligt tänkande med mig så det blev tyvärr inte så mycket sömn. När jag sedan vaknade kände jag ett starkt behov av att vara borta frå omvärlden en dag och spendera lite tid brevid pappa på hans jobb. Hela förmiddagen har jag suttit och pluggat matte, ja ... jag är inte jättesmart så det tar tid. Nu har vi precis kommit tillbaka till kontoret efter en lunch på East. Jag tog någon kycklingsoppa (med ris) men det var dock min "hat-krydda" som jag inte minns namnet på i soppan, inte bara lite utan hela soppan bestod typ av kryddan. Not so yummie.
Men alla fall, inget att grina över. Det är nästan tomt här på det stora kontoret, för hela jobbet är på någon resa till Åre, utan pappa som skulle ha mig och mina syskon den här veckan.
Innan dagen är slut ska vi gå ner och ta oss en fika på espressohouse. Ska bli lite ...mysigt, jag är lite nervös men skit samma. Nu pratar jag med Elin i telefon, sen ska jag gå runt och inspektera kontoret, hihi.
/H
Spontan fika med Ella
Idag var inte min underbara vän Ella i skolan, för hon gjorde intagningsprov på rythmus, vilket gjorde min dag i skolan ganska tråkig... Men så på min andra lektion ringer min underbara Ella och säger att hon är klar med intagningsprovet och säger att det gick jättebra. Då blev jag så himla glad för hennes skull för hon förtjönar verkligen att komma in på rythmus. Men iallafall så bestämde jag min för att hoppa över sista lektionen och gå och fika med Ella istället, så sjukt mycket mysigare än att ha engelska, haha. Så jag spreng till tvärbanan och åkte till centralen och vi möttes på Espresso house. Jag åt mitt mellis, en STOR latte och Ella tog också en stor latte. Man får inte glömma att ha kanel i!!!! Så satt vi där och prata om allt möjligt, sen kom vi på att vi inte ska ses på typ fyra dagar. Usch det är inte kul!!! Så när vi skulle skilljas åt kramades vi en lång stund och sen skilldes vi åt.
Som tur är är det pga. en bra sak som gör att jag inte kommer träffa Ella på fyra dagar, nämligen MULTYFAMILY!!!!! JIPPI!!!! Det ska bli så himla kul. Längtar så till på onsdag! Då ska vi alla sova hos Lisa också och laga mat tillsammans och kanske kolla på bio. Ska bli så kul!!
Ses snart mina underbara multqvistat!!!!!!!
PUSS <3 <3
Som tur är är det pga. en bra sak som gör att jag inte kommer träffa Ella på fyra dagar, nämligen MULTYFAMILY!!!!! JIPPI!!!! Det ska bli så himla kul. Längtar så till på onsdag! Då ska vi alla sova hos Lisa också och laga mat tillsammans och kanske kolla på bio. Ska bli så kul!!
Ses snart mina underbara multqvistat!!!!!!!
PUSS <3 <3
Bra förebild bland unga bantare
Läste just på en väldigt klok tjejs blogg:
"Mitt bästa träningstips är att träna när du känner för det. Jag vet att det kanske inte är det ultimata om man är som jag och skippar träningen i veckor i bland men samtidigt handlar träningen om att ha roligt för mig. Jag vill längta efter att träna annars skippar jag träningen. Jag är nog alldeles för kär i livet och i mig själv för att pressa mig själv att göra saker bara för att man ska. Frågan är; vad känner du för just nu!"
Tyckte att det lät så bra och moget. Det är precis så som det ska vara. Texten kommer från Isabella Löwengrips blogg (blondinbella). Min personliga åsikt om henne är att hon tar sitt ansvar för att vara en stor förebild för många unga, framförallt tjejer. Hon är en sån vacker kvinna och har ett sånt sunt tankesätt som alla borde ta efter.
Ville bara få det sagt. Kram
"Mitt bästa träningstips är att träna när du känner för det. Jag vet att det kanske inte är det ultimata om man är som jag och skippar träningen i veckor i bland men samtidigt handlar träningen om att ha roligt för mig. Jag vill längta efter att träna annars skippar jag träningen. Jag är nog alldeles för kär i livet och i mig själv för att pressa mig själv att göra saker bara för att man ska. Frågan är; vad känner du för just nu!"
Tyckte att det lät så bra och moget. Det är precis så som det ska vara. Texten kommer från Isabella Löwengrips blogg (blondinbella). Min personliga åsikt om henne är att hon tar sitt ansvar för att vara en stor förebild för många unga, framförallt tjejer. Hon är en sån vacker kvinna och har ett sånt sunt tankesätt som alla borde ta efter.
Ville bara få det sagt. Kram
Ledsen....
Jag fattar inte vad det är som håller på att hända! Det känns som om ett svart måln som blixtrar har kommit åvanför mig och inte vill försvinna. Allt som händer tolkar jag på ett sätt som gör att jag blir skit ledsen. Har börjat blir så himla känslig för minsta lilla grej eller kommentar. Om någon tex inte svarar på mina sms eller om mamma eller pappa säger, eller enligt mig hackar, att något jag vill eller gör inte är så bra eller "klokt" eller om en kompisa inte pratar lika myckte med mig som med andra eller om någon inte frågar mig om jag tex vill vara med på festen. Allt sånt gör mig så himla ledsen jag har bara lust att lägga mig på golvet och gråta och skrika. Jag tål ingenting just nu. Det är skitjobbigt för vilken sekund som helst kan jag bryta ut i gråt, det går inte att kontrollera. Känner mig så misslyckad och dålig. Det känns som att vad jag än gör så känns det alltid som om någon inte gillar det eller mår dåligt av det. Jag vet inte vad jag ska göra för att kunna tränga bort dessa tankar. Jag trodde jag bara hade en jobbig och skitdålig helg men jag kanske är inne i en skitdålig period...
Någon som har någon bra ide´ eller tips på vad jag kan göra för att tränga bort tankarna?!
PS. Jag har haft några bra stunder idag ändå!!! Och imorgon ska jag träffa Lisa så då kommer det bli bra ett tag iallafall!!!
<3
Ät och var glad
Känns lite tomt här på bloggen, Vart är alla egentligen?
Aja, nu till min dag. Jag gick som vanligt i skolan, men slutade tidigt. Sedan mötte jag upp fin-Elin och vi traskade vidare till Mathilde. Där stod vi och dreglade över allt fint. Sedan bar det av till Le Café i sturegallerian och vi og var sin sån här STOR maräng. Haha, jag hade aldrig testat förut så det var lite spännande. Ja den var .... söt i allafall, och god. Vi gick från butik till butik, minuter efter minuter. Sen utbrast Elin "Ska vi köpa godis?". "Eee, HELL YEAH!" Men det blev inte godis den här gången, utan en smarrig yoghurtglass i gallerian. Lika gott det!!
Hur har er dag varit? Några utmaningar, eller ätit något gott? Kram
Aja, nu till min dag. Jag gick som vanligt i skolan, men slutade tidigt. Sedan mötte jag upp fin-Elin och vi traskade vidare till Mathilde. Där stod vi och dreglade över allt fint. Sedan bar det av till Le Café i sturegallerian och vi og var sin sån här STOR maräng. Haha, jag hade aldrig testat förut så det var lite spännande. Ja den var .... söt i allafall, och god. Vi gick från butik till butik, minuter efter minuter. Sen utbrast Elin "Ska vi köpa godis?". "Eee, HELL YEAH!" Men det blev inte godis den här gången, utan en smarrig yoghurtglass i gallerian. Lika gott det!!
Hur har er dag varit? Några utmaningar, eller ätit något gott? Kram
Kvällis-utmaning
Gissa vad jag ska äta till kvällis? VA VA VA? Gissa dåå .... Okej, jag säger. Damsugare!!!! Det har länge varit en favorit hos mig sen jag var liten. Och jag åt ju faktiskt det med Elin för en vecka sen så varför skulle jag inte klara det med familjen? Är faktiskt lite nervös, men det kommer gå så bra så.
/ H
/ H
Mysstund med söta Ella!
Imorse var mina tankar igång på hög nivå igen. Hatar dem! Varför ska de få förstöra min dag?! Men jag höll ut tills kl.14.20 då jag träffade en av mina bästa kompisar, Ella. Vi gick föra att fika på mitt favoställe, nämligen ESPRESSO HOUSE!! När vi kom dit var det skitfullt men vi satt oss i de stora sofforna bredvit ett annat par. Vi kopte var sin stor god kaffe latte.
Sen sat vi och prata om allt möjligt men jag fick chansen att prata ut om mina dumma känslor som spökar i mig nu för tiden. Det var skönt och min kompis är så klok och säger så bra saker! Det är så skönt att bara sitta och lyssna på vad hon säger, för det är verkligen bra det hon säger, även om vi inte alltid är överens. Hon är den kompis som kämpade med mig i somras när jag låg inne på avdelningen och hon bakade inte bara för att jag blev sjuk. Så hon betyder läldigt mycket för mig!!
Vi satt och prata i en och en halv timme sedan var jag tvungen att åka hem. Men hon fick mina tankar att försvinna för en stund. Så himla underbart!!!
Hoppas ni haft en bra dag <3
Sen sat vi och prata om allt möjligt men jag fick chansen att prata ut om mina dumma känslor som spökar i mig nu för tiden. Det var skönt och min kompis är så klok och säger så bra saker! Det är så skönt att bara sitta och lyssna på vad hon säger, för det är verkligen bra det hon säger, även om vi inte alltid är överens. Hon är den kompis som kämpade med mig i somras när jag låg inne på avdelningen och hon bakade inte bara för att jag blev sjuk. Så hon betyder läldigt mycket för mig!!
Vi satt och prata i en och en halv timme sedan var jag tvungen att åka hem. Men hon fick mina tankar att försvinna för en stund. Så himla underbart!!!
Hoppas ni haft en bra dag <3
Säg något fint.
I förrigår sa någon att jag är söt, riktigt snygg.
Min första reaktion var nästan självklart att inte ta till mig det alls, att bara "nej, men herre gud människa, hur tänker du?"
Jag ser verkligen inte det. Haha. Snygg? Nejnej.
Och utan smink? Ha!
~
Jag har tänkt lite på dem meningarna jag fick höra av min kompis, som hade sagt detta.
Hon älskade min näsa till exempel.
Jag hatar min näsa. Om det är något jag hatar i mitt ansikte så är det den. Jag vill kväva folk med en kudde när de lägger ut bilder på mig på Facebook när jag står i profil.
~
Men nu, nu när dem otroligt fina sakerna hon sa till mig, har sjunkit in lite, så kan jag faktiskt se mig själv i spegeln och se på mig själv några sekunder till, och tänka på dem orden.
Orden har legat i bakgrunden i mina tankar dessa dagar och satt in sina rötter lite, dem tänker stanna där och envisas, då blir det automatiskt att jag faktiskt måste titta en extra sekund i spegeln.
~
En tanke hinner springa genom mitt huvud.
"Jag kanske är ganska.. söt?"
Sedan kanske jag avfärdar den några sekunder senare, suckar och försöker fixa till håret lite, försöka göra något lite fint i den där reflektionen.
~
Men det är så stort egentligen, för mig i alla fall.
Tänk, att från att sett sig själv i spegeln dag in och dag ut, och bara tänka orden "Jag är så jävla ful", och blivit arg för att folk har sagt att jag är söt "Varför ljuger de för mig? Jag vet hur jag ser ut, jag vet hur grotesk jag är." till att faktiskt till en viss del hålla med i några sekunder.
Något är på gång, jag känner det i tåspetsarna.
Kan det vara någon sorts självkänsla och något sorts självförtroende som börjar gro?
"Jag är faktiskt... helt okej. Jag är ganska..söt."
Att tre små ord kan betyda så enormt mycket för någon. "Du är söt", och plötsligt börjar en glädje i en själv växa.
~
~
Så jag tycker man kan tänka på det ibland, att om man tycker att någon är söt, snygg eller vacker, så ska man säga det.
Personen kanske inte tar åt sig det alls när hon eller han får höra det.
Men låt det sätta sin rötter och växa lite inom personen, så kan du kanske tillslut se en liten glädje som personen känner i sig själv.
Vad fint det skulle vara, att man tack vare att bara säga vad man ärligt tycker faktiskt kan ändra något i någon som sitter så djupt och fast i henne eller honom. Man kan faktiskt dra upp en del av detta, kasta det i en komposter, och plantera något nytt och fint på den platsen istället.
Man brukar ju säga att ord kan ge djupa sår, och ärr som kommer sitta kvar för evigt.
Glöm inte att ord kan också göra underbara, fantastiska saker, som inget annat kan klara av.
Ord kan läka sår, sy ihop det och plåstra om det, sedan göra något fint vid detta före detta sår, något som inte riktigt kan förklaras med just ord.
Ganska otroligt, va?
Hannsibanansi och julisfulis :D
Igår hade jag en underbar dag! Först fikade jag med Kajsa och Hanna på espresso house och åt en fruktansvärt äcklig blåbärspaj, så ovärt.. Och så drack jag ett blomté till som var ännu äckligare. Tydligen såg någon oss tre på Espresso House utifrån, lite pinsamt sådär eftersom jag hade en väldig fuldag igår... :/
Hur som häst, sen åkte jag och hanna hem till mig. Vi satt lite vid datorn och kollade roliga grejer, sen åt vi middag. Kyckling med pasta och sås, yummie! När vi ätit gick vi upp och klädde ut oss, haha barnsliga i know men det var sjukt kul. Vi tog sen en promenad till ICA där vi handlade kvällsmellis (godis) och efter det gick vi hem. Ni kan ju gissa om vi fick blickar.. Aja, jag hade otroligt jättekul med Hanna, eller Hannsibanansi som jag kallar henne! Hon är så himla fin tjej, love her <3
PÅ ONSDAG OCH TORSDAG ÄR DET MULTIFAMILY, YAAAAAAAY!!!!!
Jobbig dag men ändå bra ögonblick!
Det jag verkligen hatar är att vakna på morgonen och känna sig som världens misslyckade och fulaste människa! Idag var en sådan morgon... Jag började inte för äns 12.20 så jag hade lång tid på mig att sjunka ännu längre ner i mina dystra tankar, vilket inte var bra. Men känslan av att vara värdelös och känslan av att inte dug som kompisa och person blev bara starkare och starkare. När jag kom till skolan trodde jag att det skulle gå över men nej det gjorde det inte. Så jag gick där och kände mig som världens mest misslyckade människa som inte är bra på någonting och kan någontig och inte är så där snygg som man måste vara i dagens samhälle. Men tanken på att jag snart skulle få träffa Julia och Hanna fanns där men LÅNGT LÅNGT borta. Först tänkte jag strunta i att träffa dem, ville bara åka hem och gråta. Men jag tog all kraft jag hittade och tog mig till t-centralen. När Julia och Hanna kom, kom de med varsitt stort leende på läpparna!! Då försvan den jobbiga känslan och den glada kajsa kom fram igen! De började prata om hur lyckliga de blir av solen och det är sant!! ÄLSKAR SOLEN!!! Så vi promenerade till espresso house, i den skinande solen och det fanns inte ett ända moln på himmelen, så himla underbart!!! Det kan verkligen göra en lycklig!!! På espresso hous tog Hanna och Julia var sn bit blåbärspaj med vaniljgrädde i, den var tydligen inte god, och te. Själv tog jag en liten chockladmuffins och en liten sojalatte med kanel på, så gott. Älskar sojalatte, tack vara min underbara vän Lisa!!
Chockladmuffins och sojalatte med kanel!
Vi satt och prata om allt möjligt i kanske en halv timme sen gick vi in på NK och kollade i dyra affärer, så kul!!!! Önskar man var så rik att man kunde köpa vad man ville!! Men ska kanske börja jobba med Lisa och Sofia så kommer tjäna pengar då.
Sen gick vi in på Mathilde och där hittade jag min underbara jacka från obb molly som jag vill ha. Den är så fin!!!
Den fast i mörk grå.
Så ska ringa farmor och fråga om hon vill betala xD Sen åkta jag hem och då kom alla himla tankar igen... NEJ jag orkar inte ha dem. Det är så himla jobbig men de har förhoppningsvis försvunnit imorgon när jag vaknar!!
Ha en bra kväll <3
Chockladmuffins och sojalatte med kanel!
Vi satt och prata om allt möjligt i kanske en halv timme sen gick vi in på NK och kollade i dyra affärer, så kul!!!! Önskar man var så rik att man kunde köpa vad man ville!! Men ska kanske börja jobba med Lisa och Sofia så kommer tjäna pengar då.
Sen gick vi in på Mathilde och där hittade jag min underbara jacka från obb molly som jag vill ha. Den är så fin!!!
Den fast i mörk grå.
Så ska ringa farmor och fråga om hon vill betala xD Sen åkta jag hem och då kom alla himla tankar igen... NEJ jag orkar inte ha dem. Det är så himla jobbig men de har förhoppningsvis försvunnit imorgon när jag vaknar!!
Ha en bra kväll <3
magont
Godmorgon!
-
Gissa vad som får mina känslor mörkna? Snö. Det bajssnöar utanför mitt fönster! NEEEEEEJ!!! Jag vill bara skrikagråtasparka. Inte igen. Hallå, det höll på att bli vår ju?! Varför, VARFÖR snöar det då utanför mitt fönster? Jävla skit.
-
Ont i magen har jag också. Sånt där olidligt knip innanför revbenen som alldrig verkar ge sig. Frågan är om jag orkar med skolan? Med en mage som tar upp alla mina tankar. Man kanske ska vara hemma. Det snöar ju ute. Vad finns det då för mening med att gå utanför dörren?
-
Om jag känner mig själv rätt är det nog det väntande scä mötet kl 2 som spökar. Huh. Två veckor sedan nu, alltför lång tid. Snacka om att jag inte har kollen nu, inte alls. Jag orkar inte med att inte veta. Fy tusan.
-
Nej nu ska jag försöka tänka lite positivt. Söta Elin möter mig vid scä, sedan går vi hem till mig och äter ett brakmellis och efter det är det dags för jobb! Då kommer jag få träffa Sofia, Alva och Ivana också. De är alltid humörhöjare. Så mitt liv är inte så himla dåligt som jag vill få det att värka för tillfället.
-
Lite snö har ingen dött av.
-
popin en vårhelg ♥
Underbart.
Source
Det var en gång en flicka, ja en riktigt svensk flicka. Hon hade isblåa ögon, blont, tjockt hår och ett leende som lätt spred sig i rummet.
Hon var älskad, och det visste hon, så hon var en mycket lycklig liten tös.
Hon drömde sig gärna bort till världen som inte fanns. Oftast drömde hon om att hon skulle finna en golden retriever valp i buskarna på väg till förskolan, helst med en stor, röd rosett runt halsen.
Hon skulle klappa den mjuka pälsen, den lena tungan skulle slicka hennes hand och hon skulle fnittra.
Flickan ville kalla valpen för Natasha, hon tyckte det var en så otroligt fint hundnamn.
Sedan skulle hon säga, med en bestämd ton "Nej, nu måste jag gå till skolan, Natasha, men sitt kvar och vänta på mig. Jag kommer om några timmar."
Sedan skulle hon skutta iväg till skolan.
Timmarna skulle gå, och när hon återvände till busken, skulle valpen sitta kvar där väntande på henne, vifta lite på den där lilla svansen.
Den lilla flickan dagdrömde alltid om just den drömmen, om och om igen, samma ord skulle sägas, samma päls skulle klappas, samma sol skulle skina.
Ju äldre flickan blev, desto mer suddades drömmen ut, desto mer sällan dök den upp. Tillslut ersattes den av nya drömmar. Hon fann nu andra ting på andra platser, andra ord skulle yttras, andra känslor skulle övervälla henne.
Nu, nu är hon inte stor, men inte liten längre, hon är lite mittemellan. Därför drömmar hon om lite mittemellan. Lite sådant man kan hitta en liten flickas drömmar, men även mycket man kan hitta i en stor flickas drömmar.
Och just nu, i denna stund, tycker flickan det är ganska skönt.
Skönt att kunna drömma om allt och ingenting.
Underbart att fortfarande kunna drömma.
Drömmar får ens fantasi på snurr och ens känslor att stiga upp i skyn.
Det är en kick, en drog som flickan kan tillåta sig själv att ta en dos av då och då.
Det är en drog hon faktiskt kan tänka sig att rekommendera till sina vänner.
Bli lycklig för stunden, få en kick, flyg iväg långt bort.
Dröm drömmarna.
♥
yttepytte
När folk frågar hur det går frågar jag mig själv samma sak. Hur går det egentligen? Går det framåt, bakåt eller står jag och trampar på ett och samma ställe? Men om jag skulle gå på magkänslan tar jag yttepytte steg framåt varje dag, eller alla fall varannan. Dagen började tung, tung och seg, trött och sömnig. Jag hade glömt skåpnyckel för första gången i mitt liv, men jag löste problemet genom att slänga in mina saker i min kompis skåp. Andra lektionen vände allting, livet började gilla mig igen och ge min en ny chans att försöka uppskatta dagen. Jag pratade lite med Julia på några sms, jag blev glad, började sakna vissa kompisar och längtade till helgen.
Så ja, jag tror det går framåt, jag hoppas att det går framåt.
Kläder från nelly!
Efter några dagar kom min beställning från Nelly.com. Jippi!!
Underbar ros klänning!
Tröja/klänning i lite grå färg med siden på sidorna och jättefina armar!
Visst är de fina?!
PUSS <3
Underbar luch med Lisa!
Idag gick jag från slöjden kl.11 och åkte raka vähen till centralen för att möta upp min älskade Lisa!! Vi åt susih och satt och snacka om allt som händer i våra liv just nu och va som kommer att hända i framtiden. Det var så himla underbart att ses igen, hade inte träffat Lisa på över en vecka, så det började bli lite kris! Blir så himla glad av att träffa mina underbara kompisar!! Va skulle jag vara utan dem?!
När vi suttit och prata och ätit i ca. 45 min gick vi till espresso house och tog oss var sin liten sojalatte, eftersom vi inte drack något till lunchen, så gott!! Där satt vi och prata om vad vi ska göra i sommar. Vi kom på en toppen idé!!! Vi tjejer ska åka till Spanien på kristihimmelfärd!! Lisa har en släkling där som vi kan bo hos, om det blir av altså. Men det skulle vara så underbart att åka dit tillsammans!!! Fatta oss tjejer i bikini (ja vi ska klara av det då!) liggandes på stranden i sköna solstolar i solen med cirka 30 grader varmt!! Fy vad kul vi skulle ha, LEVA LIVET!!
Sen var det dags att åka hem men först gick jag och köpte en kokbok som Lisa tipsat om. Den verkar jätte bra. Så nu ska det provas nya maträtter här.
Imorgon ska jag träffa några till av mina solstrålar, nämligrn Hanna och Julia! Jag får stå ut tills dess!
PUSSAR <3
När vi suttit och prata och ätit i ca. 45 min gick vi till espresso house och tog oss var sin liten sojalatte, eftersom vi inte drack något till lunchen, så gott!! Där satt vi och prata om vad vi ska göra i sommar. Vi kom på en toppen idé!!! Vi tjejer ska åka till Spanien på kristihimmelfärd!! Lisa har en släkling där som vi kan bo hos, om det blir av altså. Men det skulle vara så underbart att åka dit tillsammans!!! Fatta oss tjejer i bikini (ja vi ska klara av det då!) liggandes på stranden i sköna solstolar i solen med cirka 30 grader varmt!! Fy vad kul vi skulle ha, LEVA LIVET!!
Sen var det dags att åka hem men först gick jag och köpte en kokbok som Lisa tipsat om. Den verkar jätte bra. Så nu ska det provas nya maträtter här.
Imorgon ska jag träffa några till av mina solstrålar, nämligrn Hanna och Julia! Jag får stå ut tills dess!
PUSSAR <3
Störtsoft dag
Jag försöker hitta ett bra ord för min dag. Dagen har varit ...soft. Jag slutade halv tolv, efter bara tre inte-så-jobbiga-lektioner. Då åt jag thai till lunch med mamma, provade sagolika klänningar som jag kände mig som en prinsessa i och köpte en fin kofta på rea. När jag strosat runt i butiker några timmar och väntade otåligt att klockan skulle bli kvar över två. Då åkte jag in till stan och mötte upp underbaraste Julia på SCÄ. Sedan traskade vi vidare (åkte tunnelbana!) till tc och mötte älsklings Ellinor. Vi, tre ´störtcoola tjejer gick till Le Café i sturegallerian och beställde in var sin (stor) bit hallonpaj och VANLIJVISP. Läget var härligt må jag säga.
Efter en trevlig stund tillsammans med pajen gick vi till Odd molly, ryckte åt oss alla fina plagg och gick in i provrum och provade allt. Åååååå mmmmm varför höjs inte min månadspeng? mycket sånna kommentarer blev det (från mig och Ellinor förstås, hihi)
När jag runt middagstid rullade hemmåt på min mage (:P) var jag dödstrött. Allra helst ville jag sova, sova tills det var sommar. Men icke sa nicke. Middagen serverades och jag fick äta lydigt.
Men kvällen uppmuntrades av mina närmaste kompisar Bella och Maggie som kom till mig runt sju. Jag skrattade fast att jag egentligen inte orkade, men genast fick jag ny energi och var konstiga (vanliga) Hanna igen.
Lite kortfattat min dag. Sov gott
/H
Fantastisk dag, men vill ändå inte le.
Jag vill inte le idag. Nej.
Ville gråta på väg till skolan, men torkade tåren innan det skulle vara försent, innan den skulle börja rinna på min rosiga kind.
Var inte där idag, alltså därdär. Borta. Ville inte le.
Alla frågade om Ellinor var trött idag? "Du kanske vill gå hem och vila?".
Nej. Stick, jag vill bara finnas, men inte vara där.
Försökte vara en god vän och krama en behövande, när jag själv egentligen behövde en, men ville inte vara begärande.
Alla skrattade så mycket idag, alla hade så mycket energi, medan jag bara ville ligga på golvet med musiken strömmande genom öronen.
Kollade på mobilen hela tiden "var det där min sms-signal? Kan det vara från..? Nej."
Fikade med Hanna och Julia på Sturegallerian, åt en fantastisk hallonpaj med smulpajsdeg på, delicious.
Men sedan när jag kom hem var jag ensam. Jätte ensam.
Ser mitt icke existerande leende i spegeln.
Bara de där jäkla sorgsna ögonen, lite rynkor precis ovanför ögonbrynen, dem där rynkorna som dyker upp när Ellinor är sådär besvärad, då allt inte står rätt till.
Hatar att se mig sådär, för då får jag det så bekräftat. Allt står verkligen inte rätt till idag.
Nä, hoppas allt löser sig ikväll. Annars kommer det bli en väldigt lång natt för Ellinor.
♥
Våren nalkas
Vilket underbart väder det är ute! Jag älskar sol och jag älskar vår och jag älskar att snön äntligen smälter. Det är tur att det händer nu. Om det hade varit grått och kallt skulle jag nog inte ha orkat längre. Fast så är det så lätt att säga, det är klart att jag skulle ha orkat. Det skulle bara varit lite svårare.
-
Det är mycket som pågår i mitt liv just nu. Mina föräldrars och mina vänners öron skrumpnar av alla mina översvallande bekymmer och händelser som aldrig verkar sluta. Riktigt vad som är på gång kan jag inte skriva för än det är bestämt, annars kommer jag bara förvirra alla och mig själv. Vardagsbrytande är det iallafall helt klart.
-
Jag försöker att inte tänka så mycket. Det är bäst så, för när jag tänker tappar jag alltid bort mig själv långt borta i någon avlägsen tankebana. Istället fokuserar jag på gummistövlarna som måste inhandlas innom kort. Uggs fungerar inte riktigt i slask-stockholm, inte heller tygskor. Läderskor blir förstörda. Gummistövlar måste det bli.
-
Fast jag kan verkligen inte bestämma mig! Hunter eller Tom Joule? Det lutar nästan åt TJ, de är så söta med den lilla rosetten som man lätt kan byta ut och variera i det oändliga. Men hunter är mer klassiska och jag gillar oliv-färgen. Problemas! Dessutom vet jag inte vad jag ska ha för jacka på mig i det här för-varmt-för-täckjacka-men-för-kallt-för-jeansjacka vädret. Vad har ni på er? Jag kan lixom inte bestämma mig. Hum.
-
Nu ska jag äta gnocci till lunch och sen övertala mig själv till att gå tillbaka till skolan. I eftermiddag är det ju trots allt ridning i solskenet! Något värt att kämpa för. Love it. Ta hand om er nu!
-
Två frågor kvar
Fina ni. Min dag har varit bra! Klämde in en fika, som verkligen behövdes innan SCÄ. Jag behövde ladda upp mina batteri en aning och jag får ström från "ni vet vilka".
Jag hittade just ett par frågor som jag inte svarat på, kanske är fler men här kommer några alla fall:
Jag hittade just ett par frågor som jag inte svarat på, kanske är fler men här kommer några alla fall:
1. Väger ni normalt nu?
Jag har några kilo kvar till min målvikt.
2. Har någon av er gått på något annat ställe än SCÄ?
Jag har gått till BUP eftersom jag var bortrest när allt var som jobbigast, och jag vägrade att åka hem för att komma in akut till SCÄ, så det fick bli BUP några få gånger. Men jag tycker dock inte det hjälpte mycket. Men det var väl bra att det fanns tillängligt i det läget.
2. Har någon av er gått på något annat ställe än SCÄ?
Jag har gått till BUP eftersom jag var bortrest när allt var som jobbigast, och jag vägrade att åka hem för att komma in akut till SCÄ, så det fick bli BUP några få gånger. Men jag tycker dock inte det hjälpte mycket. Men det var väl bra att det fanns tillängligt i det läget.
Kittelfjäll 2010
Efter en 12 timmars busstur och en stadig frukost begav vi oss ut i de solbelysta snötäckta backarna, förmiddagsmellis i solen är inte helt fel!
Första middagen, vi var enormt trötta och på natten blev jag magsjuk, så jag mår ganska illa när jag tänker tillbaka på vad jag åt den kvällen...
Andra kvällen, notera hur blek och sliten jag ser ut i jämförelse med Julia som hade varit ute och åkt skidor i strålande sol hela dagen. Själv hade jag legat i stugan med en hink vid sidan av sängen.
Några få av alla hundratals bilder som togs, mer kommer!
Min dag!
Idag har jag varit ledig från skolan så först var det tänkt att jag skulle äta lunch med Lisa, men hon blev sjuk. Så jag fick äta hemma med mamma sen bar det av till sjukgymnasten och sen drog jag till stan en liten stund innan jag skulle träffa några av mina underbaringar. Jag hade sägt till mig själv att jag inte skulle köpa något men.... så blev det inte! Jag gick in på Scorett och där!!!!
Visst är de underbara!? Det var faktiskt på rea så jag tyckte faktiskt att det var bra pris ändå. Visste vad jag skulle få för reaktion av mamma men det sket jag i. Så nu har jag en till sko till min sommar/vår sammling!!!
Sen mötte jag Hanna och Ellinor utanför Åhléns ingång kl.15.oo sen drog vi till Espresso house för att fika mellis. Vi var duktiga och tog det vi var sugna på.
Jag och Hanna tog var sin chockladboll och grönt passions te. Ellinor tog en kaka med chocklad i typ och en kopp te med lite mjölk i. Det var jättegått men så himla masstigt!
Så min dag har varit bra! Imorgon är det skola igen men snart ska jag träffa mina underbaringar igen! Längtar!!
Pussisar och kramisar
<3
Visst är de underbara!? Det var faktiskt på rea så jag tyckte faktiskt att det var bra pris ändå. Visste vad jag skulle få för reaktion av mamma men det sket jag i. Så nu har jag en till sko till min sommar/vår sammling!!!
Sen mötte jag Hanna och Ellinor utanför Åhléns ingång kl.15.oo sen drog vi till Espresso house för att fika mellis. Vi var duktiga och tog det vi var sugna på.
Jag och Hanna tog var sin chockladboll och grönt passions te. Ellinor tog en kaka med chocklad i typ och en kopp te med lite mjölk i. Det var jättegått men så himla masstigt!
Så min dag har varit bra! Imorgon är det skola igen men snart ska jag träffa mina underbaringar igen! Längtar!!
Pussisar och kramisar
<3
Stövel-trubbel
Hej gott folk! Idag har jag varit hemma, jag är lite efterbliven i huvudet så ibland behöver jag stanna upp mitt liv för att mitt psyke ska ha en chans att hinna ikapp. Nu sitter jag ute på min balkong (!) som förvisso är inglasad, men ändå, 22 grader i mars är inte illa. Älskar hur solen påverkar mitt humör. Mina sprudlande vårkänslor får mig att börja tänka på vad jag ska ha på mig i den kommande årstiden. Gummistövlar behöver jag helt bestämt. Frågan är vilka? Hunter och Tom Joule står som två starka kanditater, ilse jacobssen är inte riktigt min stil. Jag vill ha ett par riktiga gummistövelstövlar, inget krimskrams. Däremot är inte rosetten på Tom Joule stövlarna något minus, tvärtom! De är otroligt söta. Fast hunter stövlarna är lite mer klassiska på något vis. Olivgröna, de gröna är för ljusa för min smak. De olivgröna är helt perfekta! Fast TJ är så söta... Besluuuutsss åååångeeeeeest.
Vad tycker ni????
Lisa svarar på frågor
Postat av: Stephanie
Hur många kalorier innehåller en chai latte? :)
Hur fick ni/varför fick nu sjukdomen?
Julia- Kan inte du lägga ut fler dagens outfit och skriva vart kläderna kommer ifrån? Du har så otroligt fina kläder (alla andra har säkert också det, men innan så läste jag julias blogg!) :) KRam
2010-02-23 @ 22:11:38
Jag skulle aldrig hjälpa någon annan att räkna kalorier på det sättet som jag har gjort. Det är slöseri med tid och helt onödigt. Ät vad du vill med måtta istället och skit i vad det innehåller, det blir du lyckligare av.
Varför jag blev sjuk skulle jag kunna skriva en hel bok om (har övervägt tanken haha) så det kan jag inte gå in på så djupt här. Dessutom är det väldigt personligt, och det vill jag hålla för mig själv. Men jag kan säga att det är en blandning av en jobbig uppväxt, bråk inom familjen, osäkerhet, dåligt självförtroende, prestationskrav, avundsjuka och en omänsklig ideal bild.
Postat av:
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Lite många frågor kanske, men jag antar att ni tycker att det är roligt :-)
Stor kram
2010-02-23 @ 22:14:57
Mellan 90-200 besökare per dag.
Inte än, but we working on it.
Jag förstår precis hur du menar, för du sätter fingret precis på anorexins svaga punkt. Själva sjukdomen är att man inte vill bli frisk (=gå upp i vikt). Det är det som gör att vägen till att bli frisk är lång och svår. Om man ville bli frisk (=gå upp i vikt), skulle det inte vara några problem. Då skulle det bara vara att äta upp sig till sin målvikt, och på vägen skulle man märka av effekten då hjärnan får mer energi och man blir gladare och piggare. Ångesten äter man bort, och då tankarna blir lättare blir man också gladare. Då vikten har stabiliserats är man då istort sett frisk. Problemet ligger i att få anorektiker vill gå upp i vikt, eftersom att en del av sjukdomsbilden är viktfobi, precis som vilken fobi som helst. Det gör att bara tanken på att gå upp i vikt är skräckinjagande, och man utsätts för tvångsmatning och inläggning för att ens egen vilja(ANAS!) inte längre spelar någon roll. Det är det som är det svåra med anorexin.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag skulle väldigt gärna ställa upp på en intervju/föredrag om min sjukdom etc. Hela idén med den här bloggen var att få med oss så många som möjligt till ett friskt liv, ju fler desto bättre. Att komma ut och prata om sjukdomen är en väldigt bra möjlighet att sprida information som varnar andra att sätta sig i samma situation som vi här har hamnat i.
Jämförelsen finns alltid, även det är en del av sjukdomsbilden. Jag blir otroligt triggad av de andra, hela tiden på alla möjliga sätt. Men det spelar ingen roll, för jag riskerar inget med det. Mina föräldrar eller SCÄ kommer aldrig släppa kontrollen över mig, så det är omöjligt för mig att påverka min vikt negativt på något sätt. Kärleken till mina underbara multqvistare är starkare en anorexins jämförelse. Den finns där, men jag bryr mig inte om den.
Sedan måste jag ju säga att jämförelsen kan vara positiv också. Jag känner ofta så att om jag nu är så här tjock och ful så kan ju iallafall de andra känna sig extra snygga när de är med mig. Det får mig på bättre humör, då det bästa jag vet är att få andra att må bra och bli glada.
Postat av:
1. När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning?
2. Hur mycket vägde ni som minst och hur långa är ni?
Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
2010-02-24 @ 10:15:44
1. Jag kommer faktiskt ihåg dagen då jag verkligen bestämde mig. Jag minns det som det var igår. Men det är ytterligare en alltför lång historia.
2. Vi skriver inte ut några siffror i bloggen då det kan vara triggande.
Postat av:
Vad är det godaste/enklaste att äta?
2010-02-24 @ 16:51:24
Sushi! Love it love it love it. Underbara fantastiska sushi. Även sashimi är en stor favorit. Som mellis är det helt klart gallerians underbara yoghurtglass, den är min drog! Som dryck är det soyalatte som är en stor favorit. Fruktsallad är såklart både gott och lätt att äta också.
Postat av: Agnes
Skriv några bra filmtips TACK :D
2010-02-24 @ 17:14:57
Såg precis "miss Potter", det var en väldigt söt film. Annars gillar jag Big Fish och harry potter filmerna (haha). Jag gillar filmer som är värklighetsflykter, det behöver jag.
Postat av: Liten och orolig
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
2010-02-24 @ 19:29:32
Tyvär måste jag svara ja på den frågan. Dina föräldrar måste veta för att kunna hjälpa dig, och tro mig, du behöver hjälp. De kommer absolut bli ledsna av att inse att du är sjuk, men de skulle vara ännu ledsnare om de visste att du valde att dölja det för dem. Dölj aldrig något för dina föräldrar, de älskar dig och vill dig bara ditt bästa. Det kommer att bli bra, jag lovar.
Postat av:
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
2010-02-24 @ 23:00:47
Först och främst, får du vård? Om inte måste du prata med dina föräldrar/skolkurator/sjuksyster omgående innan ätstörningen blir värre. Det är livsviktigt. Anorexi är en dödlig sjukdom och inget att leka med. Om det är dit du är på väg är det otroligt viktigt att du får hjälp NU, innan det är försent.
Det där med att ta åt sig av komplimanger är väldigt svårt, något som jag jobbar med varje dag. Ett tips är att ha en fin liten bok som du skriver ner alla komplimanger du har fått i varje kväll. De känns på något vis mer värkliga när man har dem nedskrivna.
Ta hand om dig!
Postat av: Lina
hej, jag är lite överviktig och jag undrar om ni har några tips? Jag vet att ni gärna inte vill dela med er, men jag skulle gärna behöva lite hjälp. Det är trots allt en blogg om ätstörningar och vikt. Tack, Lina
2010-02-25 @ 15:40:21
Det är svårt att ge dig råd när jag inte vet hur du ser ut på riktigt. Du kan mycket väl vara en annonym anorektiker som bara vill ha lite bantar-tipps. Det skulle jag aldrig ge ut, aldrig att jag skulle trigga någon till att bli sjuk/sjukare.
Däremot kan jag ge dig lite allmänt sunda tipps:
¤ Ät sex gånger varje dag: frukost, mellis, frukost, e.m mellis, middag och kvällis.
¤ Ät aldrig för lite, huvudmåltid= ca 600 kcal, mellis= ca 300 kcal.
¤ Ät mycket frukt och grönt, det är gott och ger massor av bra vitaminer och mineraler (det kan du äta utöver alla andra måltider - hur mycket du vill!)
¤ Förbjud INGET! Tillåt dig att äta precis allt, bara inte hela tiden. Tänk på tänderna också, godis på lördagar, men bullar och kakor på vardagar går utmärkt.
¤ Skippa "tränings-måsten". Kör på vardagsmotion istället. En prommenad i friska luften, cyckla till skolan och gör sånt som du tycker är roligt.
¤ Drick mycket vatten, gärna två glas till varje måltid.
Om du följer de riktlinjerna kommer du att bli full med ny energi och livskraft, och då är det bara att börja älska din kropp precis som den är.
Postat av:
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Behöver ju inte vara just outfits, utan liksom bara "vardagskort"? :)
2010-02-25 @ 19:03:19
Ens förflutna är med en hela tiden. Det går aldrig att glömma saker i det förflutna, bara bearbeta och acceptera det. Men jag försöker att tänka på det så lite som möjligt.
Ja, om alla samtycker så absolut kan jag lägga upp fler bilder :)
Postat av:
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
2010-02-25 @ 22:11:14
Jeans shorts, vackra blusar, söta ballerina, en snygg brun läderväska och bruna ben. Samt träskor!
Postat av: peva
läste ni pro ana bloggar/forum m.m under tiden ni insjuknade?
2010-02-26 @ 17:26:47
Ja det är väl ganska svårt att undvika, och jag måste säga att det hjälpte mitt insjuknande väldigt mycket på traven. Därför HATAR jag pro ana bloggar och att det ens får excistera. Det är förfärligt. Massmord.
Postat av:
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
2010-02-26 @ 22:50:17
Det är svårt. Men jag tror mycket på människans förmåga att bara bestämma sig. Helt enkelt bara ge fan i att räkna något mer. Inte tillåta sig själv att ens tänka tanken. Utmana sig själv i det oändliga med att äta saker som man inte har en aning om vad det innehåller och inse att det verkligen inte spelar någon roll.
Ett av de värsta är helt klart att åka ambulans ut från scä till akuten. Det var nog den värsta upplevelsen i hela mitt liv.
Postat av:
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
2010-02-27 @ 15:43:24
De såg det på mig, märkte det på mitt ätande och mitt beteende. Men det var först när min skolkurator ringde dem som de verkligen insåg.
Postat av: Mikaela
2. Väger ni normalt nu?
3. Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
4. Har någon av er gått på något annat ställe än SCÄ?
5. Hur ofta går ni till SCÄ?
6. Vilka skolor går ni alla i?
7. Vad är det roligaste ni varit med om?
8. Vad är det hemskaste ni varit med om?
9. Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
10. Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
2010-02-28 @ 13:36:38
URL: http://www.babydollie.bubbleroom.se
URL: http://www.babydollie.bubbleroom.se
2. Nej det är en bit kvar.
3. Ja, multi family på scä, men den finns även i göteborg.
4. Ja bup.
5. ca 2 ggr i veckan.
6. Östra Real än så länge.
7. Det är så sällan jag tänker på roliga minnen att jag nästan glömmer dem. Men jag har haft en hel del fantastiska upplevelser. Thailand med min älskade vän Lovisa är en av dem.
8. Ambulansen...
9. Ja allt går, ingenting är omöjligt! Ingen är dömd till anorexi på livstid, alla förtjänar att leva livet de är födda till att leva.
10. Christina Lillman, Annika Heiman, Lisa (minns inte efternamnet) och Ingeborg(sjukgymnasten, minns inte hennes efternamn heller... mitt minne är inte riktigt vad det borde vara) Det är de som har varit med mest.
Postat av:
Har alla fått tillbaka sin mens
2010-02-28 @ 13:42:08
Jag har fått tillbaka den iallafall, och behållit den genom en tuff period så det är jag enormt lättad över!
Postat av:
Om man gått ner mycket i vikt, haft problem med att äta o ätit jätte lite varje dag. Är det då jätte lätt att gå upp i vikt om man t.ex äter normalt för en dag? Eller nått onyttigt
2010-02-28 @ 14:26:09
Att gå upp i vikt är nog det svåraste som finns, både fysiskt och psykiskt. Att gå ned i vikt är som att åka störtlopp i en svart backe. Tänk dig att försöka stanna någon som gör det. Vilken enormt kraftansträngning som behövs för att parera den höga hastigheten och få skidåkaren att stanna. Det är samma sak som när man ska bryta en viktnedgång. Att bara hålla vikten utan att tappa ner är en enorm kraftansträngning som kräver galet mycket energi. Att sedan gå upp i vikt därifrån är precis lika tungt som att gå uppför en svart backe i pjäxor. Det är tungt, det går långsamt, och du kan räkna med att ramla omkull några gånger, och kanske tillochmed glida ned en liten bit. Men med scä är man aldrig ensam. De går bakom en i backen för att fånga en om man skulle råka glida ned. Då man väl är uppe på toppen är man fortfarande väldigt skakig och trött, och behöver då ännu mer energi för att orka hålla sig uppe där och inte ramla ner igen. Men när man väl har fått i sig den energi som man behöver och har vilat upp sig, så är man redo att gå ut i livet utan att behöva ha scä som stöd bakom sig.
Postat av:
läser era föräldrar/behandlare bloggen?
när t ex. sofia skrev om mat i sin gamla blogg, var det på låtsas för att hålla uppe skenet typ?
2010-03-01 @ 18:58:53
Våra föräldrar läser, men jag är tveksam om våra behandlare gör det, fast det kanske de gör? Jag vet inte. Men iallafall allt jag skriver här är sanning, om jag ljög skulle ingenting bli trovärdigt, och vad är det då för vitts att blogga?
Postat av:
Har någon av er haft bulimi EFTER anorexin?
2010-03-02 @ 13:39:25
Nja, snarare en bit under. Anorexi/UNS - bulimi - anorexi.
Postat av:
Hej!
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
2010-03-02 @ 19:04:18
Vi träffades genom gruppterapin multi family på SCÄ, som alla vi är med i tillsammans med våra föräldrar, så ja de känner varandra.
Det är klart att maten alltid ligger i åtanke, men vi kan numera umgås som helt vanliga (hoho) tonåringar.
Postat av:
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
2010-03-03 @ 19:11:03
Jo, alltså det där är alltid en balansgång. Jag har lätt att tänka att alla andra tänker precis som jag. Jag dömmer aldrig någon, försöker alltid förstå och ser det bästa i allt och alla. Men jag får det hela tiden bevisat att jag inte ska ha så höga tankar om människor som jag vill ha. Det är synd.
Visst kan jag ibland inse hur otroligt korkade många måste tycka att vi är. Men det bjuder jag på, jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker längre, jag har fullt upp med mina egna tankar om mig själv så ingen annans får plats. Varken positiva eller negativa saker.
Så, nu har ni fått er lite svar från mig, om det är något särskilt ni undrar kan ni kontakta mig på [email protected] eller lisa högkil på facebook. Kram ♥
Hanna svarar på frågor, del 2
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
Det här en fråga som jag gärna svarar på. Ett par röda converse och ett par beiga hasbeens skulle jag uppskatta om dem satt på mina fötter till våren och sommaren . Plus massor av ballerinaskor i olika färger och former. Jeansshorts och klänningar i olika slag, korta, långa, mellan. Sen massor av tunikor och blusar som skulle vara perfekt till brännan jag förväntar mig i sommar. Smycken är också något som står med på listan, gärna mycket ringar i färger som turkost.
Något i den stilen.
Något i den stilen.
läste ni pro ana bloggar/forum m.m under tiden ni insjuknade?
Oja, hela tiden. Dugnet runt satt jag inne på dem förskräckliga sidorna, samtidigt som jag var inne på recept sidor som tasteline och matbloggar.
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Det är verkligen inte något som försvinner av sig själv en dag, men jag tror att det kan svalna med tiden. Sen är det också en vana som man måste träna bort. Jag försöker tänka att det spelar faktiskt ingen roll. Jag ska äta maten som ligger på tallriken, punkt slut, inga men. Så varför göra det värre genom att exakt veta vad det innehåller?
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
Jag försvann helt enkelt. Hanna fanns inte där längre, sure ... kompisar gick till lärare men jag log och sa att jag bara var lite trött "så här, slutet på terminen." Men främst min mamma och min bror var på mig om den stora viktnedgången. Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Ja, sju familjer, föräldrar sitt sjuka barn som träffas 11 gånger under ett år.
Hur ofta går ni till SCÄ?
Ungefär 2 ggr i veckan. Ibland mer, ibland mindre.
Vilka skolor går ni alla i?
Jag går i täby musikklasser, i näsbydalskolan, Täby.
Vad är det roligaste ni varit med om?
Det senaste roligaste var tillsammans med multqvistarna. Första gången vi alla träffades utanför SCÄ, första gången vi sov över hos Lisa. Stunden när vi satt i en av rigolettos biosalonger, skickade runt en sprite zero och hela min kropp pirrade av lycka. Jag kunde inte sluta le!
Vad är det hemskaste ni varit med om?
Livet som jag ständigt lever med anorexin. Ångest, tvångstankar och mardrömmar under sjukdoms perioden.
Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
Of course!!!!! Tveka inte en sekund. Bara bestämm dig för att utrota häxan.
Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Arja, Sidsel, Caisa, Christina, Raymond, Annika H, Göran och någon annan tjej och kille första gången jag kom in på SCÄ. Var dock för ointresserad av att lära mig mina behandlares namn då. Kommer nästan inte ihåg hur dem såg ut från den tiden eftersom jag mest stirrade ner i golvet.
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Tack, hjärtat! Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Allt. Den äckliga kontrollen sjukdommen har över min kropp och saker som hon får mig att göra. Handlingar som inte går att styra över och paniken som fanns. Men också den stora bubblan som finns över en viss tid, att inte komma ihåg.
Har alla fått tillbaka sin mens
Yes box. Hanna Olin Månsson har sin mens en gång i månaden.
Hej!
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
-I början var det så, men med tiden har vi lärt känna varann bättre och insett hur mycket mer gemensamt vi har. Men när vi träffas blir det dock oftast mat eftersom vi äter mer än ofta.
-Vi träffades genom en gruppterapi som kallar sig multifamily på SCÄ.
- Ja, det gör dem eftersom dem också träffas på multifamily möterna.
-Vi träffades genom en gruppterapi som kallar sig multifamily på SCÄ.
- Ja, det gör dem eftersom dem också träffas på multifamily möterna.
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Nja .... inte riktigt. Jag har på sistånde varit ganska så öppen om mina problem. Att faktiskt acceptera och inse att jag är sjuk, jag får hjälp och är på bättringsväg. Att äta en chokladboll är i vårt läge ganska så fantastiskt, även fast vi vet att vanliga människor tänker "Men människa, jag kan äta 100 utan att känna mig fantastisk."Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Mer svar på era fantastiska frågor!
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Ja jag kan tyvärr inte säga att jag slutat med det... men försöker att tänka att det inte spelar någon roll, mat som mat och mat måste man äta annars dör man, and that's it! Men jag tror man helt enkelt får bestämma sig att men ska sluta räkna kalorier men om man har tur kanske det bara kommer av sig själv när man verkligen har bestämt sig för att bli av med den här skiten.
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
Det var nog inte mina föräldrar som märkte det i första hand. Det var kompisar som sa till föräldrar och lärare som började rtata med mina föräldrar. Mina föräldrar tyckte så klart att jag börjat äta lite lite mat. Men jag tror det var mina kompisar som varnade.
Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Ja! Den finns på SCÄ och den pågår under ett år och det är en grupp varje år.
Just nu är det det bäste som hänt mig!!! Multqvist <3
Just nu är det det bäste som hänt mig!!! Multqvist <3
Hur ofta går ni till SCÄ?
Jag går och väger mig en gång i veckan sen går jag och pratar med två personer typ var annan vecka. Sen har jag också en psykolog på BUP som jag försöker gå till varje vecka.
Vilka skolor går ni alla i?
Jag går i en dans och sång skola som heter Kulturama och ligger i hammarby sjöstad.
Vad är det roligaste ni varit med om?
Den första dagen allt vände på multyfamily!
Vad är det hemskaste ni varit med om?
Oj det var en bra men svår fråga. Men en sak som gjorde väldigt ont i mig var när min lilla syster Fanny blev jätte ledsen och arg en av många gånger då anorexin var ganska star och hon skrek och berätta hur trött hon var på allt det här och att hon inte orkade med allt det här. Usch fick sånt himla dåligt sanvete! STACKARS MINA SYSKON!!
Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år?
Ja det tror jag absolut! Du måste helt enkelt bara bestämma dig för att nu tusan ska jag bli av med den här dumma saken och så måste du ha ett bra stöd som hjälper dig genom de joggigaste dagarna. Har du någta nära kompisar som kan hjälpa dig ocg peppar dig? Men jag tror och är nästan säker på att du kommer bli frisk någon gång i livet. För du vill väl ha tillbaka ditt gamla liv med kompisar och fester?!
Ja det tror jag absolut! Du måste helt enkelt bara bestämma dig för att nu tusan ska jag bli av med den här dumma saken och så måste du ha ett bra stöd som hjälper dig genom de joggigaste dagarna. Har du någta nära kompisar som kan hjälpa dig ocg peppar dig? Men jag tror och är nästan säker på att du kommer bli frisk någon gång i livet. För du vill väl ha tillbaka ditt gamla liv med kompisar och fester?!
Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Som docktor har jag Anne-maj Engström, från mobila har jag Annika någonting och har haft Carolin någonting men hon har precis slutat. Sen går jag hos Raymond och Kajsa.
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Tack!!
Oj jag har ganska många hämska minnen från när det var som värst. Men en sak var väl i början precis när jag börjat gå till SCÄ och började med det här mat schemat och värje gång man skulle höja något. En annan sak som jag nästan förträngt men det som nog var den jobbigaste och vä'rsta tiden var nog när jag låg instängd på avdelningen i 6 månader i sommras. Usch det var inte kul. Varje gång den där hemska klockan ringde var det dags gör mat...
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Tack!!
Oj jag har ganska många hämska minnen från när det var som värst. Men en sak var väl i början precis när jag börjat gå till SCÄ och började med det här mat schemat och värje gång man skulle höja något. En annan sak som jag nästan förträngt men det som nog var den jobbigaste och vä'rsta tiden var nog när jag låg instängd på avdelningen i 6 månader i sommras. Usch det var inte kul. Varje gång den där hemska klockan ringde var det dags gör mat...
Har alla fått tillbaka sin mens
Nej :( Men den kommer nog snart! Hoppas jag...
Hej!
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Ja det är klart!!! Men tyvärr blir det ju så att man måste äta någon gång eftersom vi alla måste äta var tredje timme... Vi träffades via SCÄs behandling, Mutyfamilys familjeterapin.
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
I början var det väl lite så men just nu så bryr jag mig inte om folk tycker jag är konstig för att jag skriver att jag ätit en chockladboll. Ibörjan skriv jag inget om hur det gick med maten för jag skämdes men nu är jag bara stolt!!
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
I början var det väl lite så men just nu så bryr jag mig inte om folk tycker jag är konstig för att jag skriver att jag ätit en chockladboll. Ibörjan skriv jag inget om hur det gick med maten för jag skämdes men nu är jag bara stolt!!
Ett jaghadeingetannatförmig-inlägg...
...som får bli ett outfitsinlägg ala idag!
Nu är våren här, på med linnena och vik upp byxorna! (Men med overknee-strumpor under och en kofta över)
Fina halsband och jaghadeingetannatförmig-målade naglar.
Fint att ni finns där ute, pussar!
Svaren från Julia
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Behöver ju inte vara just outfits, utan liksom bara "vardagskort"? :)Hur många kalorier innehåller en chai latte? :)
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Behöver ju inte vara just outfits, utan liksom bara "vardagskort"? :)Hur många kalorier innehåller en chai latte? :)
Inga faktiskt! Om man tänker så istället för att räkna dem kan jag lova att man blir myyyyyycket lyckligare och slipper tänka på kalorier. Så det så :)
Hur fick ni/varför fick nu sjukdomen?
Hur fick ni/varför fick nu sjukdomen?
Ja du.. Det borde jag ägna ett helt inlägg åt.. Men det är väl en salig blandning av dåligt självförtroende, kontrollbehov, uppmärksamhetsbehov och att testa sig själv.. Jag ville gärna vara bäst på allt.
Julia- Kan inte du lägga ut fler dagens outfit och skriva vart kläderna kommer ifrån? Du har så otroligt fina kläder (alla andra har säkert också det, men innan så läste jag julias blogg!) :) KRam
Julia- Kan inte du lägga ut fler dagens outfit och skriva vart kläderna kommer ifrån? Du har så otroligt fina kläder (alla andra har säkert också det, men innan så läste jag julias blogg!) :) KRam
Jo absolut! Jag jobbar på det men just nu är min systemkamera utan laddare och då är det tråkigt att bara lägga upp webcam-bilder :)
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
Oj, vi har haft 80 och vi har haft 200.. Så det skiftar, men vi har väl ett medel på kanske 110..
-Har någon ut av er pojkvän?
-Har någon ut av er pojkvän?
Jag har inte, men jag är öppen för att hitta någon.. He he he. :)
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
Jag förstår dig precis.. Men det går att jämföra med att ha en pojkvän som misshandlar en. Han slår en varje dag, oavbrutet och man mår så dåligt av det men man är för kär för att göra slut. Man kan inte se ett liv utan honom eftersom han är så snygg och man har varit ihop så länge. Och ju längre man är ihop med honom ju sämre mår man och ju svårare är det att göra slut och ringa polisen. Men man vill det fortfarande, trots att det är en trygghet. Hoppas du förstår
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
Ja, absolut! Jag gör allt för att få hjälpa andra. Säg till bara!
-Jämför ni er med varandra?
-Jämför ni er med varandra?
I början var det en slags outtalad tävling om vem som vägde minst, vem som åt minst och vem som var sjukast. Men efter årsskiftet ändrades det till en tävling om vem som mår bäst, vem som ätit störst mellis och vem som tycker den själv är snyggast. Vi peppar varandra till tusen idag, därav denna blogg.
1. När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning?
Först i april 2008.. Sen slutade jag över sommaren men som allra, allra värst augusti 2008 och det var redan i december 2008 som jag togs in på SCÄ..
2. Hur mycket vägde ni som minst och hur långa är ni?
2. Hur mycket vägde ni som minst och hur långa är ni?
De siffror tänker jag inte ge ut. Jag vägde på tok för lite och där stannar vi. Jag vill aldrig väga så lite igen för om man fokuserar på sin vikt kommer man aldrig ur det tänker och kan aldrig bli frisk/fri.
Vad är det godaste/enklaste att äta?
För att variera mig från alla andra som säger sushi (det tycker även jag är jättegott) så tycker jag nog spenatsoppa (så gott att jag dör lite), flingor med yoghurt, och klyftpotatis..
Skriv några bra filmtips TACK :D
Moulin Rouge, Stranger than fiction, Anchor man, Rat Race, Austin Powers and the goldmember och alla Stieg Larssonfilmerna.. :)
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Absolut.. Och de kommer bli både ledsna och arga och oroliga. Men så fort du berättat det så kommer de samtidigt bli lättade och målinriktade. Du kommer en dag tacka dig själv för att du berättade det.
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
Det är den där jävla äckliga Ana i ditt huvud som vill få dig att få för dig att du är äcklig, ful och värdelös. Men det är inte sant. För Ana skulle säga precis samma sak till Jessica Alba eller Kate Moss, enligt Ana är ALLA fula och värdelösa och de kommer aldrig att duga. Så det bästa du kan göra är att trotsa ana för kung och fosterland och sparka henne i ansiktet. Du kommer var så stolt över dig själv för att du trotsade Ana i slutändan :)
hej, jag är lite överviktig och jag undrar om ni har några tips? Jag vet att ni gärna inte vill dela med er, men jag skulle gärna behöva lite hjälp. Det är trots allt en blogg om ätstörningar och vikt. Tack, Lina
Jag säger såhär.. Du får aldrig börja gå på någon diet, för dieter tar över ens liv och man får ingen fritid. Men så länge du äter tills du är mätt och dricker mycket vatten och äter en allsidig kost kommer din kropp hitta till dens normalvikt och om du fortfarande är lite överviktig, ja då är det så din kropp ska se ut och då får du lära dig att leva med den och älska den!
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Varje dag, hela tiden, varje måltid, varje minut.. Men jag har lärt mig ignorera de tankarna och inse att de kommer följa mig hela livet. Det är bara att lägga på luren när Ana ska ringa
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Sure thing! :)
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
Gud vilken rolig fråga! Den gillade jag! Jo, men jag kommer bära någon av mina jeansjackor (odd molly har de finaste, he he (-:), mina röda converse, köpa nya träskor från hasbeens och ett par snygga ballerina, samt mina bruna skinnballerina från Miu miu. Min typiska outfit för våren kommer vara; jeans (helst ljusblå eller svarta), röda converse, snygg tunika/blus och jeansjacka samt en snygg panamahatt och min favorit-väska från Gucci. Men ska du satsa på ett plagg på våren så är det absolut en jeansjacka eller brun skinnjacka! Jackan gör hela outfiten!
läste ni pro ana bloggar/forum m.m under tiden ni insjuknade?
Oooooja! Det var det enda jag läste, förutom då jag läste tasteline eller calorieking. dEt är egentligen helt sjukt hur mycket man läser och thinspireras.
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Varje gång en tallrik med mat läggs upp frmaför mig börjar jag frebilt räkna.. "kyckling.. hmmmm hur mycket kan den väga?" men så fort det kommer upp så bara slår jag bort det. Jag börjar direkt tänka på något annat. Så huvudmåltiderna har jag lärt mig sluta räkna. Mellis är lite svårare eftersom det är lättare att räkna, men öva dig genom att gå på ett café och äta något där. För där har man ingen aning om vad grejerna innehåller.
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Läs allt på min egen blogg; juliaholknekt.blogg.se och läs inläggen "sagan del 1" och "sagan del 2"
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
De såg helt enkelt att jag gått ner en massa i vikt. Framför allt mamma, så det var hon som konfronterade mig.
1. Har någon av er haft LPT?
Jag har inte haft det, de andra vet jag inte..
2. Väger ni normalt nu?
2. Väger ni normalt nu?
Jag skulle kunna gå upp ett par kilo tycker nog mina läkare och behandlare på SCÄ, men jag trivs här och har precis fått min mens så jag MÅSTE inte gå upp i vikt.
3. Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
3. Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Japp! Multifamily kallas den och den håller på i ett år.
4. Har någon av er gått på något annat ställe än SCÄ?
4. Har någon av er gått på något annat ställe än SCÄ?
I början fick jag åka till BUPs akutställe vid Sachska barnsjukhuset ett par gånger, men det var aldrig till någon hjälp..
5. Hur ofta går ni till SCÄ?
5. Hur ofta går ni till SCÄ?
1-2 gånger i veckan.
6. Vilka skolor går ni alla i?
6. Vilka skolor går ni alla i?
Jag har precis slutat på Adolf Fredriks musikklasser och börjar på Enskede Skola.
7. Vad är det roligaste ni varit med om?
7. Vad är det roligaste ni varit med om?
När jag fick min mens efter två års uppehåll! :)
8. Vad är det hemskaste ni varit med om?
8. Vad är det hemskaste ni varit med om?
Att bli sjuk och att vara sjuk.
9. Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
9. Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
Oja! En vän till min familj hade anorexi/ätstörningar i ca 20-30 år och är idag helt frisk. Men man behöver sjukdomsinsikt och sluta läsa anorexibloggar som peppar en neråt. That's it :)
10. Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
10. Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Nu ska vi se om jag kan komma ihåg alla; Raymond, Caisa, Maria, Annika S, Göran, Anette, Marie, Ann Christin, Helene, Annika H, Emma, Lena, Ali, någon Christoffer en gång, någon annan tjej som var med i mobila i början som jag inte vet vad hon heter, Christina, Sidsel och de som jobbar på Vårdavdelningen.
Har alla fått tillbaka sin mens
Jag har! En gång i två dagar, hoppas den kommer snart igen!
Om man gått ner mycket i vikt, haft problem med att äta o ätit jätte lite varje dag. Är det då jätte lätt att gå upp i vikt om man t.ex äter normalt för en dag? Eller nått onyttigt
Eftersom dina celler är väldigt tomma kan du gå upp ca 5 kg utan att det syns.. Men för att du ska gå upp ett kilo i kroppsfett behöver du äta 8000 kalorier utanför de 2000 kalorier som är ditt dagliga dagsbehov. 1 kg fett = 8000 kcal. Resten får du räkna ut.
läser era föräldrar/behandlare bloggen?
Mina föräldrar gör det och min psykolog Maria gör det :)
Har någon av er haft bulimi EFTER anorexin?
Nope.. Jag hade bara anorexi med kräkningar. Aldrig bulimi
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Ja då det kan vi absolut! Även om vi ofta umgås över mat eftersom vi måste äta typ varannan var tredje timme men vi pratar inte om mat hela tiden och så
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Vi träffade varandra genom att vi är med i en terapigrupp som hete multifamily och där ingår även våra föräldrar så ja, de känner varandra!
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Så länge andra kan inspireras och peppas av vårat hårda arbete så tycker vi det bara känns bra att berätta sånt. För kan vi så kan ni!
Hej! En fråga till Julia
hur är det att ha en pappa som är "känd"?
hur är det att ha en pappa som är "känd"?
Alltså, jag ser inte på min pappa som "känd".. Visst, det är faktiskt jobbigt när det står saker om honom i tidningen som inte stämmer men alltså jag kan handskas med det. Värre är det när folk försöker utnyttja mig för vad min pappa har och vem min låtsasmamma är.. Det är falskt och äckligt.
Har du påverkats negativt av det?
Har du påverkats negativt av det?
Läs ovan ;)
Och snälla snälla snälla kan inte du lägga ut en bild på din garderob??? :D :D
Lycka till!! Ni ÄR BÄST
Och snälla snälla snälla kan inte du lägga ut en bild på din garderob??? :D :D
Lycka till!! Ni ÄR BÄST
Absolut! Ska visa så fort jag får tag i en bild! Tack sötnos :)
Hur gamla är ni?
Jag och hanna är yngst, vi är 95:or.. Men jag fyller faktiskt 15 om två veckor :)
Reagerade omgivningen rätt? Jag menar reagerade dem över huvetaget, eller "blundade" dem för sanningen.
Oj, de flesta blundade. De trodde inte jag var riktigt sjuk. Så när de läser på min förra blogg "sagan del 1" och "sagan del 2" samt ser bilder så blir de flesta ledsna och skriver till mig hur mycket de ångrar att de inte fanns där och insåg hur sjuk jag egentligen var..
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
Oj, de flesta blundade. De trodde inte jag var riktigt sjuk. Så när de läser på min förra blogg "sagan del 1" och "sagan del 2" samt ser bilder så blir de flesta ledsna och skriver till mig hur mycket de ångrar att de inte fanns där och insåg hur sjuk jag egentligen var..
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
Neej, absolut inte. För 2 månader sen behövde de det. Men inte längre, jag har kommit långt :)
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu.. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?
Åh, du! Vi har vunnit ALLt! Jag är numera lycklig, jag kan se folk i ögonen, tycka att jag är snygg, ha på mig jeans jag kan göra ALLT. Jag träffar vänner, jag äter god mat. Jag är fri men till vissa begränsningar. Jag älskar livet!
humm.... vad är näringsdryck förnågot? vad innehåller det?
Åh, det är en äcklig sörja som är en kaloribomb som man dricker för att kompensera de gånger man inte klarar att äta eller då man behöver gå upp i vikt. När man tränar t.ex måste vi dricka en extra näringsdryck. De är från fortimel och finns i smakerna vanilj, choklad, jordgubb, banan och tropik. Bläää..
-
SÅÅÅ!!! NU är jag äntligen klar med frågorna, nu måste jag skynda mig iväg till skolan. Hoppas ni är nöjda med svaren, take care!
Svar från Hanna, del 1
Hur gamla är ni?
Jag blir 15 i juni.
Jag blir 15 i juni.
Kan inte alla göra som Julia, lägga in lite bilder från förr, innan ana.
Jo, verkligen. Jag tycker annars det är lite jobbigt att kolla tillbaka på bilder som jag avskyr men det blir nog sunt för mig.
Jo, verkligen. Jag tycker annars det är lite jobbigt att kolla tillbaka på bilder som jag avskyr men det blir nog sunt för mig.
Vad var den största orsaken till att ni drabbades av ana?
Ja du, Hanna Olin Månsson har alltid varit missnöjd med sin kropp. En väldigt målinriktad och amitiös tjej som börjar banta slutar inte bra.
Ja du, Hanna Olin Månsson har alltid varit missnöjd med sin kropp. En väldigt målinriktad och amitiös tjej som börjar banta slutar inte bra.
Reagerade omgivningen rätt? Jag menar reagerade dem över huvetaget, eller "blundade" dem för sanningen.
Min ätstörning satte fart våren 2007, då jag gick i feman. Min mamma var på mig och vi tog aldrig till professionell hjälp. Men när mitt tillstånd sedans sjönk djupt 2009 blundade nog rätt många. Varför skulle det hända mig lixsom? Fanns nog inte i någons tankar att det skulle bli så.
Min ätstörning satte fart våren 2007, då jag gick i feman. Min mamma var på mig och vi tog aldrig till professionell hjälp. Men när mitt tillstånd sedans sjönk djupt 2009 blundade nog rätt många. Varför skulle det hända mig lixsom? Fanns nog inte i någons tankar att det skulle bli så.
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
Jag har kommit till den nivån att jag ätit med tjejerna bakom bloggen, inga andra utan mina föräldrar eller ensam. Men det kommer.
humm.... vad är näringsdryck förnågot?
En vidrig vätska med ungefär samma konsistens som yoghurtshake. Den hjälper till med viktuppgång och kan ibland ersätta måltider om det blir för jobbigt.
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?
Det är något jag dagligen arbetar med. Vad jag vunnit på att lämna anorexin? Nja ... lämnat har jag tyvärr inte gjort en. Men jag har smått upptäckt att det finns så mycket mer än sjukdommen. Livet består så mycket mer av ett midjemått. Jag tror att jag kommer vinna mig själv i det hela, vinna mig själv tillbaka, vinna tillbaka kontrollen över min egen kropp och kunna ta hand om mig själv.
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Hejsan gullis.
- 80 och uppåt. Det har dock blivit mindre dem senaste veckorna *snyft*, i början hade vi betydligt mer.
- Jag kan med ett ledset hjärta medela att jag är SINGEL.
- Ja, oja vad det är svårt. "Jag vill bli frisk, nu kör vi Hanna". "Neeeeeej, de klart att du inte ska fika idag jäcla fetto. Du ska inte bli frisk, Faktum är att du inte ens är sjuk juuu!!"
Så där låter det ofta. Det kan handla om sekunder som motivationen ändras. Men jag har inget val, jag ska bli frisk.
- Sure, jag skulle gärna som Ellinor sa dela med mig av alla erfarenheter som jag fått.
- Ärligt? Ja. Det gör jag. Men jag kan också säga att det är inte på samma sätt som förut, när vi inte kände varann och det ända vi hade gemensamt var att vi alla var ätstörda så var det extremt mycket. Jag granskade dem andra i varje rörelse. Men nu kan jag slappna av med min sötnosar och ibland till och med känna mig bekväm. Men som svar på frågan .... ja, jag jämför mig med dem andra men egentligen får jag ingenting ut av det förutom att jag kan må sämre. Men jag mår så otorligt bra av att träffa dem så att en sån sak får jag slänga åt sidan.
- 80 och uppåt. Det har dock blivit mindre dem senaste veckorna *snyft*, i början hade vi betydligt mer.
- Jag kan med ett ledset hjärta medela att jag är SINGEL.
- Ja, oja vad det är svårt. "Jag vill bli frisk, nu kör vi Hanna". "Neeeeeej, de klart att du inte ska fika idag jäcla fetto. Du ska inte bli frisk, Faktum är att du inte ens är sjuk juuu!!"
Så där låter det ofta. Det kan handla om sekunder som motivationen ändras. Men jag har inget val, jag ska bli frisk.
- Sure, jag skulle gärna som Ellinor sa dela med mig av alla erfarenheter som jag fått.
- Ärligt? Ja. Det gör jag. Men jag kan också säga att det är inte på samma sätt som förut, när vi inte kände varann och det ända vi hade gemensamt var att vi alla var ätstörda så var det extremt mycket. Jag granskade dem andra i varje rörelse. Men nu kan jag slappna av med min sötnosar och ibland till och med känna mig bekväm. Men som svar på frågan .... ja, jag jämför mig med dem andra men egentligen får jag ingenting ut av det förutom att jag kan må sämre. Men jag mår så otorligt bra av att träffa dem så att en sån sak får jag slänga åt sidan.
När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning? Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
Det är oehört svårt att säga. Eftersom jag inbillade mig att det var hur sunt som helst, men efter några månader så blev kraven högre och allt sånt och så fortsatte allting tills jag låg på botten och trodde inte att jag kunde sjuka lägre, men så gjorde jag det. Börja aldrig banta!!!!!
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Det är oehört svårt att säga. Eftersom jag inbillade mig att det var hur sunt som helst, men efter några månader så blev kraven högre och allt sånt och så fortsatte allting tills jag låg på botten och trodde inte att jag kunde sjuka lägre, men så gjorde jag det. Börja aldrig banta!!!!!
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Godaste och lättaste är olika saker för mig. Det godaste är oftaste inte det som är lättast och minst svårt. Jag måste nog hålla med Ellinor .... jordgubbar är nog något av det godaste som finns.
Skriv några bra filmtips TACK :D
Filmer som går hem hos mig:
- Twilight & New Moon. Ja, som ni vet är jag freak.
- Breakfast at Tiffany´s. En gammal goding till tjejfilm som är en personlig favorit.
- Moulin Rouge.
-
- Twilight & New Moon. Ja, som ni vet är jag freak.
- Breakfast at Tiffany´s. En gammal goding till tjejfilm som är en personlig favorit.
- Moulin Rouge.
-
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Ja, dem finns till för att hjälpa och stötta. Min familj betyder så oehört mycket för mig och hjälper till till tusen i behandligen. Dem älskar dig, och sure .... det är väl klart att dem kommer bli ledsna, vem skulle inte bli det? Men den kommer finnas där för dig och vill så klart göra allt för att du ska må bra.
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
Det finns så mycket frågor som jag egentligen själv skulle behöva få svar ifrån. Att kunna ta emot är ett stort problem. Om någon till exempel säger "Vad fin tröja du har idag!", istället för att tänka "Ha! det sa hon bara för att vara snäll, min tröja är ju inte ens speciell. Den kanske sitter åt för mycket så då vill hon att jag ska uppmärksamma tröjan och kommer då se hur mycket min mage sticker ut!!!" så tänk, vad skulle hon tjäna på att ljuga mot dig? varför skulle hon ens lägga energi på det. Istället för att i fråga sätta alla snälla komplimanger- ta åt dig. Sätt huvudet högt och tänk "Ja, min tröja är faktiskt riktigt snygg".
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Ofta, riktigt ofta. Om och om igen. Jag spelar upp filmer och bilder i mitt huvudet för scener för ett halv år sen. Ja, det må jag säga är något av det jobbigaste. Att tänka tillbaka på dem värsta veckorna och ibland till och med sakna det. Att det finns bilder, videoinspelningar, dagböcker och platser som påminner om tiden. Att hela tiden på påmind om vissa händelser. Jag tänker ofta bakåt, men har som mål att istället tänka framåt. I framtiden, allt nytt och kul som kommer hända.
Sussa gott!
/ Hanna
Sussa gott!
/ Hanna
Svarsdel número dos på många, många frågor...Ellinor
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
Klänningar och kjolar, strumpbyxor och knästrumpor och ev. en parkas jacka!
läste ni pro ana bloggar/forum m.m under tiden ni insjuknade?
Jaa, men höll mig aldrig fast vid någon, men visst, det jag gjorde jag.
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Det är en enormt svår fråga, för det finns ingen trollformel och så POFF så försvinner det. Det är att bara sätta ner foten och tänka "nä nu jäklar!". Det är något som måste tränas bort, jag räknar fortfarande lite på kalorier, men inte lika hårt som förut. Jag ser bara på förpackningen hur mycket det är, av ren sjuk nyfikenhet, sen så äter jag det.
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
Jag försvann, personligheten var som bortblåst, hela jag var borta.
Jag minns en morgon i början av sommaren då pappa satt vid frukostbordet och sa "Ellinor, jag vill prata med dig." Jag ställde mig bredvid honom och han tog ett djupt andetag. Han berättade om sin kollegas dotter som hade anorexia. Hela hennes liv var förstört, hon hade förlorat vänner, alltallt. Tårar rann ner för min pappas kinder och han snyftade "jag vill inte att det ska hända dig med."
Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Oui, MultiFamily. Det är under ett år, några familjer erbjuds det och det finns varje år en grupp.
Om man är riktigt snäll kan man få göra en sån här rolig liten sak på MultyFamilyn!
Hur ofta går ni till SCÄ?
En gång i veckan hos psykolog, vägning varannan-var tredje vecka.
Vilka skolor går ni alla i?
Jag går i lillalilla Milstensskolan i Täby, Skarpäng.
Vad är det roligaste ni varit med om?
Då jag upptäckte livet på riktigt. Det var en väldigt trevlig upplevelse, tycker jag.
Vad är det hemskaste ni varit med om?
Då mardrömmer smyger på en under dagen, det är ju hemskt att behöva drömma dem, måste de förfölja en också?
Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
Jaadå, allt är möjligt, livet är långt och finns alltid tillgängligt! Men desto längre man väntar desto mer slipprar det ur ens händer.
Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Finska Arja "någonting", som slutade i Januari, och norska Sidsel "någonting", nu har jag psykologen Eva "någonting". Jag borde verkligen lära mig att komma ihåg folks namn ordentligt...
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Åh, vad fint sagt, underbara du!
Det värsta minnet är minnet av ingenting. Svart hål. Det är det hemskaste. Att inte ens minnas de få ljusglimtarna som sken under den tiden. Bara ett jäkla svart hål. Pussar.
Har alla fått tillbaka sin mens
O'yes, Ellinor har sin, den är gaaanska regelbunden (jag vet i vilken del av månaden den kommer i alla fall). Wiewie;D
Hej!
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Hallå i blåbärsriset! Ja, klart. Vi pratar om allt och ingenting, och samtalet flyr ofta iväg mot snygga killar och bitchiga vänner, och allt däremellan.
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Absolut inte, vi finns här för er, vi har alla olika erfarenheter som vi är villiga att ge till er, för vi vet vilken jäkla pest det är att ha anorexia.
Haha, nej faktiskt inte. Jag brukar skämmas så mycket för mig själv, så jag kanske inte ska säga något. Men alla som läser denna blogg har väl mer eller mindre insett vilken big deal det är för oss att äta vissa saker ibland, och vi vill därför skriva hur jävla fantastiska vi är när vi gör det, så ni själva ska inse hur underbara ni är.
Jag har något sjukt beroende av att bjuda på mig själv lite väl mycket ibland.
All good things are wild & free.
Bort med vintern, fram med våren!
Hur länge ska snön ligga kvar egentligen?! Nu är jag så himla trött på snön och kylan, jag vill ha vår!
Våren är en sån underbar månad, snödropparna kommer fram i landen och gräset börjar bli grönt och fåglarna börjar kvittra. Det är så hima underbart! Men det jag längat mest efter är skorna man kan börja använda! Åh tänk när man kan börja använda alla vår skor och när man inte behöver ha på sig allt tjocka jackor och ett par extra strumpbyxer under jeansen varje gång man går utanför dörren. Och slippa frysa!! Och vakna på morgonen av att solen skiner in genom fönstret.
Nej nu är jag trött på vintern! Fram med våren!!
Här är mina älskade vår/sommar skor. Det var ett dyrt köp på topshop, men det var det värt!!
De har fått min dag att bli mycket bättre, då folk kommer fram på tunnelbanan och säger att mina skor är jätte fina då blir man bara så över lycklig!
Så fram med våren och alla vårskor!!
Puss kajsa
Våren är en sån underbar månad, snödropparna kommer fram i landen och gräset börjar bli grönt och fåglarna börjar kvittra. Det är så hima underbart! Men det jag längat mest efter är skorna man kan börja använda! Åh tänk när man kan börja använda alla vår skor och när man inte behöver ha på sig allt tjocka jackor och ett par extra strumpbyxer under jeansen varje gång man går utanför dörren. Och slippa frysa!! Och vakna på morgonen av att solen skiner in genom fönstret.
Nej nu är jag trött på vintern! Fram med våren!!
Här är mina älskade vår/sommar skor. Det var ett dyrt köp på topshop, men det var det värt!!
De har fått min dag att bli mycket bättre, då folk kommer fram på tunnelbanan och säger att mina skor är jätte fina då blir man bara så över lycklig!
Så fram med våren och alla vårskor!!
Puss kajsa
Svar på era bra frågor - Kajsa
Hur gamla är ni?
Jag blir 16 år 1:a april!
Jag blir 16 år 1:a april!
Kan inte alla göra som Julia, lägga in lite bilder från förr, innan ana.
Ja det är klart! Ja, det är verkligen kul att ni vill veta lite mer om oss och inte bara om de sjuka oss. Vi har ju faktiskt förändrats en hel del efter alla det här.
Ja det är klart! Ja, det är verkligen kul att ni vill veta lite mer om oss och inte bara om de sjuka oss. Vi har ju faktiskt förändrats en hel del efter alla det här.
Vad var den största orsaken till att ni drabbades av ana?
Ja som för det flesta var det väl känslan av att inte vara näjd med sig själv och sitt utseende. Men för mig handlade det också om att bli en bättre människa för att jag skulle kunna räcka till för mina kompisar och jag började inte med allt detta bara för min egen skull utan också för att jag trodde att mina kompisar skulle gilla mig bättre om jag blev smalare... Men det stämmer inte har jag kommit fram till!! En riktig kompis gillar en för den man är! Som mina älsklingar här!!
Ja som för det flesta var det väl känslan av att inte vara näjd med sig själv och sitt utseende. Men för mig handlade det också om att bli en bättre människa för att jag skulle kunna räcka till för mina kompisar och jag började inte med allt detta bara för min egen skull utan också för att jag trodde att mina kompisar skulle gilla mig bättre om jag blev smalare... Men det stämmer inte har jag kommit fram till!! En riktig kompis gillar en för den man är! Som mina älsklingar här!!
Reagerade omgivningen rätt? Jag menar reagerade dem över huvetaget, eller "blundade" dem för sanningen.
Asså jag har haft tre stycken av mina klasskompisar som haft ana så alla var väldigt uppmärksamma och kom ofta fram och fråga mig hur det var. Det var otroligt jobbig men i längden var det väl bra för nu har jag insett hur många de var som brydde sig och verkligen ville mig väl. Men det tog ändå ganska länge inan någon insåg hur allvarligt det var.
Asså jag har haft tre stycken av mina klasskompisar som haft ana så alla var väldigt uppmärksamma och kom ofta fram och fråga mig hur det var. Det var otroligt jobbig men i längden var det väl bra för nu har jag insett hur många de var som brydde sig och verkligen ville mig väl. Men det tog ändå ganska länge inan någon insåg hur allvarligt det var.
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
- Ja jag tror också att det kanske ligger runt 80 om dagen
- Nej tyvärr inte. Önsar att jag hade en!
Förut var det så. Åt inte ett enda mål utan mina föräldrar. Men nu det senaste har jag kunnat äta tillsammans med mina underbara älsklingar här och det går jättebra och då får man ju mer frihet att äta själv om man visar att man klarar det.
humm.... vad är näringsdryck förnågot?
Ucsh, man äter det för att gå upp i vikt och för att man kanske inte klara av att äta "vanlig" mat just då. Det är så himla äkligt!!!!!!
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?
Jag måste enkänna att jag fortfarande kan ha svårt att hitta motivation men när jag är med mina kompisar (Multgvist och klasskompisar) så känner jag mig normal och börjar länfta tillbaka till livet igen. Har levt ett instängt liv i över ett år nu och jag är trött på det nu!!! Så frihet och glädjen!!
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
- Ja jag tror också att det kanske ligger runt 80 om dagen
- Nej tyvärr inte. Önsar att jag hade en!
- Ne jag förstår precis hur du menar! Ja asså för mig är det verkligen både och vissa dagar (när jag varit med mina multqvistar) vill jag bara bli helt frisk så att vi kan åka runt och göra precis vad vi vill när vi vill. Men vissa dagar önskar jag att allt var som när det var som värst. Men det är bara att knipa ihop och kämpa sig igenom det ändå!
- Ja det är klart!
- En väldigt bra fråga! Ja asså innan jag lärde känna mina älsklingar så jämförde jag med på precis ALLA sätt. Ucsh har betätta för dem att jag hatade dem men nu älskar jag dem och tänker inte längre i de banorna. Men det är klart att jag halkar dit ibland med så är det bara att tänka på hur underbart i har det tillsamman och att vi kämpar på.
- Ja det är klart!
- En väldigt bra fråga! Ja asså innan jag lärde känna mina älsklingar så jämförde jag med på precis ALLA sätt. Ucsh har betätta för dem att jag hatade dem men nu älskar jag dem och tänker inte längre i de banorna. Men det är klart att jag halkar dit ibland med så är det bara att tänka på hur underbart i har det tillsamman och att vi kämpar på.
När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning? Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
Det är en svår fråga, men bra. Om jag ska vara ärlig så vet jag aktiskt inte riktigt. Jag har ju haft ganska många kompisar som haft ana och har tyckt att de varit korkade och därför trodde jag väl aldrig att jag skulle få det. Men efter att jag bantat "normalt" i två tre månader gick det väl över till "sjuklig bantning"
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Det är en svår fråga, men bra. Om jag ska vara ärlig så vet jag aktiskt inte riktigt. Jag har ju haft ganska många kompisar som haft ana och har tyckt att de varit korkade och därför trodde jag väl aldrig att jag skulle få det. Men efter att jag bantat "normalt" i två tre månader gick det väl över till "sjuklig bantning"
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Om man tänker på någon mat som är lite lättare att äta (och god) är det sushi som gäller för mig!
Skriv några bra filmtips TACK :D
- Avatar
- Män som hatar kvinnor
- The proposoal
- Bröllopsduellen
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Några bar filmer:
- Avatar
- Män som hatar kvinnor
- The proposoal
- Bröllopsduellen
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Aa asså jag tycker nog att de måste veta det. För man behöver några som kan kämpa med en. Och det kommer kanske bli lite ledsa över att deras lilla flicka blivit drabbad men de kommer inte bli sura eller arga. Det kommer göra allt för att hjälpa dig!
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
Jag håller verkligen med Ellinor!! Ta åt dig och lägg komentaren på en lite hylla i hjärnan som du sedan kan ta fram när du behöver den!
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Jag tänker ganska ofta på det men det är ju verkligen inte alldig jag vill tillbaka! Ibland jämför jag hur lite frihet jag hade då och nu och då får jag även mer motivation till att inte hamna där igen för jag vill verkligen inte gå tillbaka och inte få träffa kompisar eller gå i skolan!
Ni är underbara och har jättera frågor! Kommer mer svar imorgon.
Puss och kram Kajsa
Puss och kram Kajsa
Svarsdel número uno på många, många frågor...Ellinor
Hur gamla är ni?
Jag blev 16 år i februari.
Jag blev 16 år i februari.
Kan inte alla göra som Julia, lägga in lite bilder från förr, innan ana.
Absolut, jag kan göra det under veckan. Jättekul att ni vill veta mer om oss, och inte bara oss som dem sjuka!
Absolut, jag kan göra det under veckan. Jättekul att ni vill veta mer om oss, och inte bara oss som dem sjuka!
Vad var den största orsaken till att ni drabbades av ana?
Ojoj... Hade varit missnöjd med mig, Ellinor, så himla länge. Jag vet inte hur jag egentligen träffade Ana, eller hur hon fick mig att lyssna på henne. Det är väl någon sorts förbannelse hon har.
Ojoj... Hade varit missnöjd med mig, Ellinor, så himla länge. Jag vet inte hur jag egentligen träffade Ana, eller hur hon fick mig att lyssna på henne. Det är väl någon sorts förbannelse hon har.
Reagerade omgivningen rätt? Jag menar reagerade dem över huvetaget, eller "blundade" dem för sanningen.
Blundade till en början, för de visste inte vad det var. Mina vänner blundade för att de trodde jag hade blivit en bitch som aldrig ville gå ut eller vara med dem längre. Mina föräldrar blundade för de trodde väl "detta kan väl inte vara möjligt?" Sedan när det gick upp för alla, så fanns alla där för mig, och det betydde mer än vad jag då trodde.
Blundade till en början, för de visste inte vad det var. Mina vänner blundade för att de trodde jag hade blivit en bitch som aldrig ville gå ut eller vara med dem längre. Mina föräldrar blundade för de trodde väl "detta kan väl inte vara möjligt?" Sedan när det gick upp för alla, så fanns alla där för mig, och det betydde mer än vad jag då trodde.
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Hello sötnos. Ni läsare betyder massor, så om det är några som ska få massor av vackra ord så är det ni!
Nej, kan jag med en underbar stolthet säga nu. Sedan kanske jag inte känner mig stark för att resa bort i en vecka utan mina föräldrars hökögon, men en dag utan problem.
humm.... vad är näringsdryck förnågot?
Näringsdryck är något som är extremt äckligt, ges till dem som behöver gå upp i vikt. Liknar lite drickyogurt, kan man lätt beskriva det.
Haha, en ganska klockren bild.
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?
Jag har vunnit livet. Jag har vunnit frihet i mig själv. Att med frihet kunna tillåta mig saker, naturliga, vardagliga saker som jag förut förbjöd mig själv förut. Jag har vunnit min egen tillit och har tillåtit mig själv att bli kär.
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Hello sötnos. Ni läsare betyder massor, så om det är några som ska få massor av vackra ord så är det ni!
- Olika, men senast jag kollade låg vi runt 120/dag. Skulle säga att det brukar ligga från 80 och uppåt.
- Skulle nog kunna säga (samtidigt som jag rodnar lite lätt) att jag nog mer eller mindre har en<3 det är underbart.
Detta gjorde min dag. Hihi.
- Självklart har man tvekat fram och tillbaka, hit och dit. Särskilt när man började komma i det stadie jag är i nu. "Shit, jag vill inte längre, gud så läskigt!" Sedan kunde det låta helt tvärtom andra dagen.
Men nu kör jag på, gasen i botten, livet, here I come!
- Jag skulle gärna vilja det, skulle vara jätteroligt att kunna dela med mig av mina erfarenheter till dem som undrar.
- Jättesvår, men samtidigt viktig fråga. I början, när jag inte kände mina underbaringar, så ja, gud vad jag jämförde, topp till tå. Men inte nu, för nu har jag sån kärlek till dessa flickor att jag inte jämför på samma sätt. Jag jämför mest vem som har vågat mest "nä nu jäklar ska jag också äta sånt!"
När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning? Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
Under hela första tiden i insjukningen så var jag medveten vad jag höll på med. Jag velade, för jag visste att det egentligen inte är ett varken smart eller bra sätt att göra det på. Jag skrev tom i min dagbok "anorexi-metoden". Hur jag velade mellan dessa. Men.. kanske ett par, några månader.
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Under hela första tiden i insjukningen så var jag medveten vad jag höll på med. Jag velade, för jag visste att det egentligen inte är ett varken smart eller bra sätt att göra det på. Jag skrev tom i min dagbok "anorexi-metoden". Hur jag velade mellan dessa. Men.. kanske ett par, några månader.
Vad är det godaste/enklaste att äta?
JORDGUBBAR! Åhh... vad jag älskar jordgubbar! Doppa gärna i lite choklad.. nomnom..
Skriv några bra filmtips TACK :D
Lite filmer som värmer:
- The Notebook (detta är ett måste-bara-se)
- Pride and prejudice (Stolthet och fördom)
Filmer som en liten tönt som jag älskar: Starwars-filmerna, se gärna de som gjorda under -90talet och 2000-talet, bra gjort.
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Det var mina föräldrar som märkte att jag hade en ätstörning. Jag själv förnekade det en väldigt lång tid. Men självklart, för det är föräldrarna som kommer hjälpa och stötta dig igenom allt, de kommer aldrig lämna dig hur mycket du än skriker åt dem. De älskar dig.
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
Hejsan. Gör som jag skrev för några veckor sedan, vänd på sådant som du ser som något dåligt i dig själv till något bra. Du måste tänka till. Du ser tex dina fötter som stora och klumpiga, men så kommer någon och säger "men du har ju jättesöta fötter!", behåll den kommentaren, samla på dig den. Sedan när du sitter där och ojar dig över dina fötter, så ta fram den kommentaren, då kommer den värma enormt!
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Då och då. Jag brukar ta fram mitt förflutna då Ana är dum mot mig, då tar jag fram den tiden, jämför hur mitt liv SÖG då, sedan frågar jag mig själv "vill jag ha det så igen eller?". Jag tar bara fram det för att övertyga mig om att mitt liv är wonderbart nu.
Ni har skrivit så många, bra frågor att det blev alldeles för mycket att skriva i ett inlägg!
Imorgon får ni min fortsättning.
Pussar, alla vackra läsare!
STOPP OCH BELÄGG!
Tack för alla kloka, nyfikna och många frågor!
Det är roligt att ni undrar så mycket och att så många frågor vågas frågas, men nu har tiden gott ut mina vänner. Kom ihåg att aldrig vara rädd att sticka in någon fråga senare som ni känner behov av att få svar på, vi svarar mer än gärna!
Vi svarar på alla frågor individuellt, så allas svar kommer droppa in under den kommande veckan.
Gå in på kategorin Svar på frågor! för att hitta svaren!♥
Ha en så mysig lördag!
Pussar!
Borta bra, men hemma bäst
Kära hjärtanes vad skönt det är att vara hemma. Äntligen har jag kommit hem, JAG ÄR HEMMA! Jag tror inte att jag haft sån hemlängtan förut. Alla omständigheter och dem nya rutinerna blev för mycket för mig. Det är en sån lättnad att få komma hem, hem till dem gamla rutinerna och mitt rum, åå mitt rum.
Jag är så glad just nu, så lättad och så pirrig. Vi har precis köpt hem thai mat, min favorit. Kycklig i gröncurry och ris. Innan dess provade jag världens finaste klänning på Odd molly. Den ska jag sälja te för att köpa. Den var så fin på mig. Hörde ni det? JAG TYCKTE ATT JAG VAR FIN I DEN KLÄNNINGEN!!!
Nu ska jag gå ner och äta middag med min älskade och fina familj, sen ska vi se på filmen Prinsessa.
Åå, livet är härligt just nu.
Jag är så glad just nu, så lättad och så pirrig. Vi har precis köpt hem thai mat, min favorit. Kycklig i gröncurry och ris. Innan dess provade jag världens finaste klänning på Odd molly. Den ska jag sälja te för att köpa. Den var så fin på mig. Hörde ni det? JAG TYCKTE ATT JAG VAR FIN I DEN KLÄNNINGEN!!!
Nu ska jag gå ner och äta middag med min älskade och fina familj, sen ska vi se på filmen Prinsessa.
Åå, livet är härligt just nu.
Hälsa
Så här är det. Jag tror jag vet varför jag är sur, grinig, trött, är förstoppad, sover dåligt och har huvudvärk hela tiden. Jag tror jag äter lite konstigt. Ta inte detta fel nu, jag säger inte att jag äter för mycket och tänker dra ner på det. Jag tänker inte heller sluta är någonting eller förbjuda mig att äta någonting. Däremot ska jag lägga till lite grejer på mitt matschema.
T.ex såhär;
När jag vaknar dricker jag ett stort glas vatten. Mamma har sagt till mig för länge sen att man ALLTID ska ta ett glas vatten på morgonen, det första man gör när man vaknar. Det sätter igång kroppen och då märker den att det är dags att vakna till liv.
Till frukosten gör jag en stor kopp pepparmintsté för att man dels blir pigg av mint och det är gott och så.
Göra en fruktsallad på mina favoritfrukter (ananas, mango, melon, kiwi och jordgubbar) och ta minst två skålar om dagen.
Dricka 1 kopp kvällsté med massa mjölk och honung på kvällen.
Ha en kiwi till frukosten; kiwi innehåller lika mycket c-vitamin som 10 apelsiner (har jag hört, har dock svårt att tro på det).
5 glas vatten (med bubblor är ok, hi hi).
Byta ut kaffet mot juice. Jag får nämligen en väldigt konstig känsla i magen när jag druckit för mycket kaffe. Det pirrar på det sättet det pirrar när man är nervös. Och jag blir nästan lite överlycklig.. Pirret är som ett slags förväntanspirr som gör mig glad och hoppfull, nästan överdrivet glad och lättsam. Maria säger att det är koffeinet. Plus att juice är bombat med vitaminer och så.
Om jag inte "hinner" eller får tag i någon frukt under dagen så kan jag alltid ta ett glas c-vitamin brus på kvällen.
Äta mycket morötter! Det stärker pigmentet!
Dubbelt så mycket grönsaker på tallriken. Ha en liten skål med coctailtomater och gurkstavar i kylen som jag går och tar av lite hela tiden.
Äta godis på helger.. Det här är BARA för att jag är livrädd för att få hål i tänderna och för att efter jag ätit godis blir jag först hyperaktiv i en kvart och sen jättenere och deppig. Jag har aldrig haft hål i tänderna förut och är livrädd för tandläkare..
Inte ha några förbjudna maträtter. Äta minst något extra gott om dagen. Inte bara köra på mackor. Bröd är tråkigt, bullar är gott!
LYSSNA på min kropp. Är jag hungrig så äter jag! Punkt slut.
Aldrig slarva med maten. Ett mellis får inte bli bara 100 kcal. Ett mellis ska vara mellan 250-300 kcal och där med basta, annars går man ner i vikt och det vill jag inte längre.
-
Jag ska prova det och se om jag blir piggare samt orkar mer. Just nu är jag väldigt sur på morgonen och kvällen. Jag kissar alldeles för sällan och min hy är inte OK. Jag somnar sällan före klockan 2 på natten och kan inte sova längre än till 7-8. Jag vill bli pigg och orka mer! Det här har INGENTING med bantning att göra, jag vill inte gå ner ett gram för då kommer mina jobbiga tankar tillbaka. Jag vill bara bli pigg, få bättre hy, sova bättre och ha regelbundna toalettbesök (förlåt om jag gav er äckliga bilder nu, ho ho).
-
Kom ihåg mina vänner.. En bulle om dagen är bra för magen!
Afterski-låten 2
Afterski-låten
Vill du tjäna stora pengar?
Då har jag jobbet för dig!
-
I söndags var min första dag på jobbet. Sofia mötte mig utanför eriksdalshallen och tio minuter senare kom en minibuss körandes för att hämta upp oss och en kille till. Vid ratten satt Robin som driver företaget café direkt. Vi hoppade in i bilen och undrade vart vi skulle. Hemlis var svaret, och Robin skruvade upp ljudvolymen på max så att högtalarna nästan sprängdes.
-
Hur känns det? Är ni nervösa? Njae... lite kanske.
-
Okej här börjar första rundan. Lisa du går med Sofia som har jobbat en gång tidigare. Ni ska gå i waxholm, kullö. Här är era teer, ni får 18 stycken var. Er målbudjet är att sälja mer en 6 stycken var. Sofia du ska sälja minst 7 för att få din bonus.
-
Vad är det alltså jag skriver om? - Teförsäljning!
-
Café direkt arbetar med ungdomar i åldern 14-18 från stockholm med omnejd. Man arbetar på provision, alltså att man får lön efter hur mycket man säljer. Kontraktet är inte bindande, så det går att sluta när man vill utan uppsägningstid eller liknande. Det är ett registrerat företag, man arbetar alltså inte svart. Lönen kommer in på ens konto varje onsdag och är tillgänglig redan på torsdagen. Det är en stor fördel till skillnad mot en månadslön som alltid tar slut i mitten av månaden.
-
Man jobbar minst en dag varje helg, antingen fredag 16.00-19.30, eller lördag 12.00-19.00. Fast man får såklart jobba hur många dagar man vill. Det är inte heller något tvång att jobba, så om man inte kan jobba alls någon helg är inte det något stort bekymmer, annat än att du inte får någon lön såklart.
-
Under en heldag (lör/sön) jobbar man i fem rundor. Först körs man till någon villaförort som täby, danderyd, waxholm, djursholm eller liknande. Därefter blir man avsläppt vid någon radhuslänga och sedan har man en timme på sig att sälja så mycket man kan till husen där. Sedan blir man upphämtad igen och körd till något nytt ställe. På så vis jobbar man på i fem rundor(som kan variera beroende på hustäthet och liknande). Det blir alltså en 5 timmars lång arbetsdag, exklusive resetider.
-
Vad tjänar man då på det här? Eftersom man jobbar på provision (du tjänar efter vad du säljer), så varierar lönen en hel del mellan nybörjare och mer erfarna försäljare. Första arbetstillfällena brukar man tjäna ca 500-600 kr. Jag tjänade 820 kr min första arbetsdag, vilket är bra över medel *stolt*. Det är inte så svårt egentligen, bara man är trevlig och flörtar med sina kunder så är de flesta ganska öppensinniga och köpglada.
-
Man lär sig otroligt mycket. Min första runda sålde jag 6 st tepåsar, och den sista rundan sålde jag 11. Det är intensivt men otroligt roligt! Som erfaren försäljare tjänar man upp till 1000-2000 kr per dag, vilket är galet mycket! Om man då jobbar en dag varje helg och tjänar 1500 varje gång, blir det 6000 i månaden. Inte illa va? Om man sedan jobbar två dagar varje helg blir det 12000... och om man jobbar tre dagar... ja ni fattar. Det finns stora pengar att tjäna!
-
En bra grej är att om jag värvar minst 3 st nya teförsäljare till företaget får jag 1000 kr, vilket jag inte direkt säger nej till. Så om du är intresserad av att bli en rik ungdom med arbetslivserfarenhet och många nya vänner, hör av dig till mig på [email protected] eller lisa högkil på facebook.
min bebis
Har inte jag världens sötaste hund?!
Vad min mun gillar
Hej bloggen. Det var ett tag sedan jag skrev nu, sorry. Varför vet jag inte riktigt. Har bara inte orkat helt enkelt, så kan det vara ibland. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om vad jag gillar att äta. Då menar jag vad jag tycker om, inte anorexin. Jag tror att mina smaklökar har förändrats lite från förr, men tro mig det här är vad jag tycker är godast i världen just nu, utan att tänka på vad det innehåller:
¤ rågmackor med philadelfia+kalkon+gurka
-
¤ naturell yoghurt med hallon och albran flingor
-
¤ fruktsallad
-
¤ kellogs k special red berries
-
¤ sushi
-
¤ naturgodisar: yoghurtdoppade havrekuddar+yoghurtdoppade cashewnötter
-
¤ mörk choklad
-
-
Det kanske låter lite märkligt, men det är precis vad jag tycker är godast att äta just nu. Bäst gillar jag nog yoghurten och sushin... Då helt utan att tänka på vad det innehåller. Jag undrar om jag någonsing kommer få normala smaklökar igen? Hum...
Kroppen vill ut
Solen strålar och snöar gör det inte. Nu drar vi ut i backen!
So long Njut av nuet
Jag har det väldigt bra här uppe bland alla skogstroll och tomtenissar som gömmer sig i skogens djupaste vinterdungar. Middagen och krämen är nu uppäten och filmen "Killing fields" väntar. Brasan är igång, ljusen är tända och magen mätt.
Maten har varit tätt inpå här uppe i fjällen och sjukdomen har dundrat på dag och natt. Efter middagen brukar jag och pappa gå ut fem till tio minuter bara för att lätta trycket. Men jag åker ju faktiskt skidor hela dagarna, så jag behöver all den extra maten. Tänk vad trist om jag inte hade fått följa med, för en månad sen hade det inte varit i samma läge som det är nu och då hade jag varit tvungen att sitta hemma hela lovet, inte så kul huh?
Så jag ska vara tacksam, tacksam för att jag kommit ganska långt på en månad, att jag sitter här med min favoritkofta och myser, att jag har en massor som tycker om mig och att jag är jag.
Nu ska jag luta mig tillbaka, låta bli att tänka på magen som snart spricker, och att kvällis är inom en timme. Nu ska jag njuta.
Hanna
FRÅGESTUND!
Lily Allen
Hon är typ coolast i världen
Den friska Julia
Åh, ni skulle träffat mig när jag var liten. Jag var ett litet energiknippe. Jag sprang runt, var alltid glad och pratade o-a-v-b-r-u-t-e-t. Fröknarna på dagis kallade mig deras radio och så gjorde även pappa.
Ni som läser mina inlägg noga lade nog märke till att jag skrev att min mamma jobbat i reklambranschen, tack vare hennes jobb var jag med i en massa reklamer som liten. Så som barnängen, ICA och AMF pension. Någon som minns en pappa och en dotter som åkte skateboard inomhus och den lilla tjejen sa "JAG KLARADE DET!", den lilla tjejen var jag och pappan var min pappa. Min pappa har faktiskt varit skateboardproffs i USA, tro det eller ej.
Sen var jag även med i H&Ms katalog en gång när jag var liten där de intervjuade mig och min vän Herkules. De intervjuade oss om kärlek, väldigt gulligt ska jag säga er..
Jag åt alltid som en häst. Alltså, jag åt som om det inte fanns någon morgondag. Ställdes det fram kakor, åt jag 8 stycken med 3 glas o'boy. Serverades det pannkakor hade jag tävling med de andra för att verkligen få äta.
Trots det gick jag aldrig upp i vikt. Jag har aldrig mullig eller tjock. Jag var helt normal. Min kropp låg på sin stabila vikt trots att jag åt dubbelt så mycket som mina kompisar.
Kanske var det mitt ätbeteende som jag helt plötsligt vid 12 års ålder fick nog av och gjorde någon slags revolt genom att sluta äta. Som att kompensera allt jag tidigare ätit, på något sätt. Jag fick för mig att folk äcklades av att jag åt så mycket och kanske trodde de skulle gilla mig mer om jag inte åt. Kanske det var då jag skulle bli "gulligullad" av de vuxna.. För det blev jag liksom aldrig på det där sättet. Min fadder i skolan sa aldrig att jag var söt och orkade inte lyfta mig. Jag tolkade det såklart som om hon tyckte jag var tjock och ful.
Men trots mina tankar om att jag kanske inte var så smal och söt som de andra tjejerna, var jag glad. Under hela lågstadiet var jag happyface dygnet runt och var väldigt (väldigt) duktig i skolan. Så pass att jag fick gå undan på svenskalektionerna för att gå till biblioteket och läsa kapitelböcker med bibliotikarien tillsammans med min andra snillekompis Henrik. Vi blev intervjuade av skoltidningen och ett antal gånger ville de flytta upp mig en klass, eller byta mig till en svårare skola inne i stan. En matteskola som verkligen satsade på eleverna. Mamma och pappa gick till flera olika skolor på möten men efter konstigare och konstigare skolor bestämdes det att jag skulle söka in till Adolf Fredriks musikklasser. I femte klass kom jag in där.
Som sagt, jag har alltid haft väldigt lätt för mig i skolan. Anledningen till att jag har lite motstånd nu är för att jag aldrig riktigt har lärt mig plugga. Allt kom gratis för mig. Jag behövde inte göra läxorna i lågstadiet utan det räckte med bara skolgången. I mellanstadiet räckte det att jag var aktiv på lektionerna så klarade jag alla prov och läxförhör, utan att plugga.
Här är jag, år 2007 i min normala kropp. Så här vill min kropp att jag ska se ut. Just på denna bilden är jag i grekland och där åt jag nutellamackor till frukost, toast till lunch och pizza till middag. Jag åt precis vad jag ville och hur mycket jag ville. Jag blev aldrig riktigt mätt och när jag väl blev mätt kunde jag ändå trycka i mig lite till.
Men erkänn att min kropp var helt smashing? Snacka om kurvor på rätt ställe och en perfekt solbränna. Jag kan även lägga till att jag hade en näsan b-kupa då. Det skulle jag inte tacka nej till nu. Detta, mina vänner.. Detta är en kroppsform man kan sträva efter. Inte Isabelle Caros..
Här är jag även i min normala kropp men jag var ganska djupt inne i kaloritänket då. Detta är sommaren 2008, månaderna innan allt totalrasade ihop. Sådär på riktigt rasade ihop.
Är inte det här en sund kropp? I San Francisco var vi sommaren 2008 och jag åt liksom precis vad jag vill och INTE gick jag upp ett gram.. Så här vill min kropp se ut och såhär kommer jag antaligen alltid se ut.
Även denna bild är tagen i San Francisco. Snacka om killer-legs! På avdelningen kunde jag ligga och skrika och med hela mitt hjärta HATA dessa bilder. Allt jag såg var en vedervärdig, grotest och vidrig kropp som inte förtjänade att leva. Men på dessa bilderna hade jag alltså ett BMI på den lägre skalan av normalvikt. Ett par kilo ner och jag hade varit underviktig. Så ni ska veta att jag har aldrig varit tjock eller överviktig.
Det är alltså den här kroppen läkarna på SCÄ vill ha mig tillbaka till. Och jag får väl snällt acceptera det. Jag kommer aldrig vara en spinkis, många i min släkt är kurviga och har kvinnliga kroppar och det kommer även jag ha. Jag vill tillbaks till den gamla Julia. Den gamla Julia är IdealJulia.
Det här är min mamma. Hon är så in i gatan snygg och har en riktigt kvinnlig kropp. Hon är så sjukt vacker och varje gång jag får höra att jag är lik henne blir jag glad. Hon är min förebild, älskade mamma.
Godaste...
Det här inlägget, ska helt och hållet tillägnas mat, snacks, dryck och sötsaker. Vad/var skulle vi vara utan föda? Jo, vi skulle ligga döda nere i jorden..
Att undvika att äta är som att tacka ja till ett helvete till liv. Och tackar man medvetet ja till det, ja då är man rejält skruvad i huvudet. Vilket alla vi escapeana-bloggare var lite smått.
Jag har lärt mig att uppskatta mat. Nu för tiden GILLAR jag mat. Jag tycker det smakar bra, jag vill äta och jag kan prioritera smak före kalorier.
Prioritera smak före kalorier, vad är då det?
Jo. Vi säger att vi har två olika fiskfiléer.. En torsk och en lax. Jag vet att jag själv tycker lax är mycket, mycket godare men jag vet även att det är mindre kalorier i torsk (och kom inte och säg att jag är en dålig förebild som berättar att det är mindre kalorier i torsk än lax för det kan vilken idiot som helst lista ut på google). Bara för 2-3 månader sen hade jag utan tvekan valt torsk, då det är mindre i men mindre gott. Idag kan jag absolut prioritera det goda, lite mer kaloririka än det äckliga, lite mer kalorifattiga. Detta är viktigt att lära sig..
.
Du måste även lyssna på din kropp. Att följa ett matschema, som vi gör just nu är bara bra tills man kommit ur svälten, och kommit ur svälten har man inte gjort förrän man nått normalvikt. Men försök att undvika matscheman och lyssna på din kropp istället. Kanske äter du frukost klockan sex en morgon, istället för att då gå och plågas av hunger fram till klockan tolv då matschemat säger lunch så kan du faktiskt äta ett stort mellanmål redan vid 9-10 om inte tidigare så du står dig till lunchen. Och om du vaknar klockan 10 på en helgmorgon och kanske äter frukost vid elva, då är du inte hungrig vid tolv och måste då inte äta lunch.
Kom ihåg! Din kropp är skapt för att veta hur du ska äta för att inte bara överleva utan även leva. Din kropp kommer säga till dig när det är dags att fylla på med energi och så länge du lyssnar på din kropp kommer du varken gå upp eller ner i vikt. För kroppen är den bästa dietisten, läkaren och behandlaren du kan hitta på detta jordklot.
Just därför blir du ibland sugen på godis, ibland på kött, ibland frukt och ibland bara vatten. För det kroppen har brist av blir du sugen på. Har du druckit för lite vatten, ja då gör kroppen så att du blir törstig. Har du inte ätit godis på ett tag, ja inte konstigt då att kroppen har för lite socker och då vill ha lite.
Som när jag hade svininfluensan, då kräktes jag och sov 20 timmar om dygnet. Jag var då ganska inne i anorexin och kunde omöjligt lyssna på vad jag var sugen på. Men jag var i alla fall fruktansvärt sugen på godis. När man är sjuk är kroppen i stort behov av socker, som gör en pigg och vitaminer, som gör en frisk. Så dumt att jag inte lyssnade på kroppen och tog mig en påse godis, när jag väl var sugen på det.
.
Just nu, är jag inte sugen på någonting alls. Jag har precis ätit frukost innehållande fyra av de fem viktigaste beståndsdelarna av en huvudmåltid, dvs fett (smör och ost), mejeriprodukter (mjölk i latten), kolhydrater(brödet) och vitaminer (juicen). Det enda jag inte åt till frukost var proteiner (kött) och just därför behöver jag proteiner till nästa huvudmåltid, alltså min lunch.. Jag har stoppat i mig några godisbitar här hemma för att just då var jag sugen på något sött, men nu är jag tillfredsställd och är inte sugen på någonting.
-
Man måste vara nöjd. Är du inte nöjd har du inget riktigt liv. Går du runt hungrig, orolig och missnöjd kommer du aldrig riktigt slappna av. Lyssna på din kropp. Jag kommer aldrig sluta tjata om det. Det är ingen tillfällighet att du är sugen på glass och kalla drycker på sommaren, du svettas ju som en tok och glass både svalkar och piggar upp. Äter du och dricker det till kropp behöver, kommer du vara nöjd. Din kropp kommer då även tacka dig, den kommer ge dig energi nog att orka träna, umgås med vänner och inga organ kommer sluta fungera.
-
Vill ni ha mer tips om kost och hälsa, fråga mig! Jag ger inte ut kaloriantal eller hjälper någon att gå ner i vikt, men jag kan gärna hjälpa er att inse hur mat är viktigt för er och VAD man ska prioritera när man äter.
Surt
God förmiddag! Det är lilla lycko-människan Julia som talar. Facebook attackeras av arga medlemmar som uttrycker sitt hat mot snön och SL, själv kan jag tycka det är rätt mysigt..
Jag sitter i vår stora vita soffa med en kopp pepparmintsté bredvid mig och då och då tar jag mig en sipp. Idag kommer bli en bra dag.
I morse vaknade jag av "bzz bzz bzz" under min mage. Vad kan det komma ifrån? Undrar ni säkert då.. Jo, jag kan berätta för er att jag, min strålningsgalning sover med mobilen i sängen. Annars tappar jag bort den, jag är lite småsenil och tappar bort saker kors och tvärs. Jag somnar med mobilen i handen uppe vid huvudkudden och vaknar ibland av att den ligger nere vid fötterna. Hur kommer den dit? Det måste ju vara mina drömmar som får mig att röra på mig så mycket i sömnen. Typiskt att man aldrig kommer ihåg vad man drömt.
Nåväl, åter till mitt "bzz bzz bzz". Jag hade alltså fått ett sms. Sådant brukar göra mig glad men när det är klockan 7 på ett lov och smset frågar om jag vill jobba hela dagen, njaa då sätter det stopp. Sicken tur att jag ska träffa lilla Saga idag och fika på Mocco. Minst sagt trevligt.
En annan sak som är värd att nämna, är hur glad jag blev över kommentarerna till inlägget "svar på kommentar", att ni fortfarande tycker jag är lik henne. Det gör mig happyface! Björk är otroligt vacker. Till och med jag kan se lite Jullsan i den här bilden.
Svammelmaja ska nu lägga ner sitt svammel, halsa i sig sitt té och kanske ta en tupplur. Men jag kan säga er att datorn lockar mer än min dejt, kudden..
Take care
J
Blåser bort
Lovet rullar på i all hast och jag har det bra här uppe bland snötäckta tallar. Idag har vi mindre tur med vädret, det är dubbelt så kallt som igår och blåser mer, så tanken är att vi åker lite längd nu på förmiddagen istället. Sen får vi se om det klarnar upp efter lunch.
Vi hörs! Kram
