Dansar barfota

Hej däggdjur, hej universum och hej stjärnor! Det är Hanna som skriver.
Fick lite överskottsenergi i fingertopparna och ett genast sug att klottra ner lite ord till er.
Sist jag skrev hade jag precis varit inlagd på SCÄ, jag var stolt när jag vågade äta glass och så förvånad över att det fanns ett liv utan anorexi.
Så knäppt att se var jag skrivit och hur långt ner i skiten jag var.
Är mitt liv en sammetslen smekdröm som Sofia sa? Jag ska heller inte ljuga. Ibland suger livet. Ibland kryper jag under täcket med ett tungt hjärta och med tårar ner för kinderna. Ibland känner jag för att slå huvudet i väggen, sluta existera och aldrig någonsin visa mig igen. Men så går det en timme, två eller en dag. Jag vaknar och rycker på axlarna, sätter på mig min absoluta favorit tröja, polo och orange, ler mot spegeln och åker till skolan.
-
Gymnasiet. Ack, vad jag längtade dit för någon år sedan. Jag längtade till mognad, självständighet och äldre snubbar. Vad kan jag nu säga om gymnasiet utan att ge er för höga förhoppningar, jo, gymnasiet är tiotusen gånger bättre en grundskolan. Jag går heltid i skolan, dag ut och dag in. Sena eftermiddagar, tidiga morgonar. Och jag njuter! Jag har inte gått så här mycket i skolan på nästan fyra år. Jag njuter över att få klaga på den korta rasten, den extra timman matte och den långa matkön. Just nu är jag i ett läge då jag uppskattar vardagen mer än helgen, jag älskar rutinen, jag älskar en schemalagd vardag, jag har nya och gamla vänner, ser hollister-hunkar överallt i skolan och läser franska för första gången i mitt liv.

Jag klagar över för höga chokladpriser, får alla rätt på läxförhör (tvärt om ibland), pratar lite för mycket på vissa lektioner, dricker för mycket alkohol ibland, kysser fel killar, kramar vänner i korridoren och längtar efter sommar.

Jag är ute och reser, äter nya maträtter, planerar festivaler, står längst fram på konserter och dansar tills jag inte orkar mer.

 

Jag har tältat, träffat fransmän, kommit in på krogen, bråkat med familjen, skrattat med familjen och haft feber. Jag har skolkat, gråtit över betyg, fotograferat, målat, gått utan jacka i november, nattfikat, hånglat, klätt ut mig, somnat på nattbussen och varit i New york, Maine, Paris, Bryssel, Florens, Lerici, Bryssel igen, Grenoble, Lyon, Egypten, Monaco, Cannes, Kroatien, Göteborg, Halmstad, Karlstad och Nyköping.

 

Jag har sett livet och jag har sett världen. Jag vill resa! utforska! hångla! känna! Drömmarna är många och jag har alla möjligheter att genomföra dem. Jag känner livet och jag känner mig själv. Jag vill vara mig själv och jag trivs med det.

 

Eloge till den som läser allting. Det hade jag nog inte orkat.

För att läsa mer om mitt liv - kaffeblask.devote.se

För den som vill se det i bilder - koffeinfritt på instagram.




Att leva är annat än att bara överleva.
Nu ska jag fortsätta att baka pepparkakshus och gosa med min katt. Sen är det bara att invänta snön.

RSS 2.0