Svar på fråga.
Anonym:
En liten fråga, var ni en till i multigruppen förut? Hittade en bloggare som hade hoppat av för att hon typ hade kännt sig utanför
Ja, i vår Multy Family-grupp består vi av 7 tjejer, och det gör vi fortfarande, anledningar till att det 7:e tjejen kände sig utanför är inget jag kan prata om här, det är hennes privata ensak.
Det jag kan säga är att när man ska bli frisk, och man tänker bli frisk i grupp, så måste man satsa, satsa, satsa. Faller jag, faller du. Alla är pelare till ett torn som kommer falla om en pelare faller. Det är väldigt svårt att kunna vara en stark pelare, att vara så stark så ingen annan faller, och mycket viljestyrka måste in.
Att få så mycket viljestyrka & motivation kan vara svårt. Vissa har inte kommit dit än, utan står precis vid dörren och ska ta klivet in.
Föresten! Jag läste någonstans att någon ville ha ännu en frågestund, en stor en, vad tycker ni?
Har ni några frågor som ni skulle vilja skulle tas upp av alla under en ordentlig frågestund?
/Ellinor
Svar på fråga, och lite till.
Hej alla tjejer!
jag har en fråga som jag helst skulle vilja att ni alla svara på. Min kompis håller på att kämpa sig ur anorexin, jag vet att det kan ta lång tid att kämpa sig loss men hon verkar ha kommit tillbaka i det hela. Hon springer i varje trappa hon ser, vägrar att sitta och "små tränar" så fort hon får chansen. Det kanske bara är det att det tar lång tid att "friskna till" men jag börjar bli orolig, borde jag bli det eller är der helt normalt?
Kramar och pussar till er alla, ni är är alla jättestarka som vågar skriva om Anorexin!
jag har en fråga som jag helst skulle vilja att ni alla svara på. Min kompis håller på att kämpa sig ur anorexin, jag vet att det kan ta lång tid att kämpa sig loss men hon verkar ha kommit tillbaka i det hela. Hon springer i varje trappa hon ser, vägrar att sitta och "små tränar" så fort hon får chansen. Det kanske bara är det att det tar lång tid att "friskna till" men jag börjar bli orolig, borde jag bli det eller är der helt normalt?
Kramar och pussar till er alla, ni är är alla jättestarka som vågar skriva om Anorexin!
Jag vet att det kanske verkligen inte låter så tröstande, men att under tillfrisknanden så är det inte alls ovanligt att få små återfall.
Jag tycker absolut inte att du ska oroa dig dock, det är som sagt vanligt, och jag kan verkligen garantera att alla vi flickor på EscapeAna har fått den där obehagliga känslan "vågar jag? Nej! Aldrig, de ska aldrig få mig frisk! Men jag vill bli lycklig..." Så håller man på hela tiden, man är nästan lite schizofren.
Det du skulle kunna göra är att antingen prata med henne och säga vad du tänker, men ta det väldans förstiktigt, så hon inte blir sårad eller påhoppad. Om inte det fungerar så kan du ju nämna det för hennes föräldrar.
För även om det bara är ett "litet återfall" så kan vad som helst utvecklas.
Kom ihåg att hon med all säkerhet kämpar mellan miljarder tankar, alla som säger hela olika saker, i hennes huvud, och att hon kanske tillslut bara väljer det hon känner sig trygg med.
Hoppas det löser sig, berätta gärna hur det går!♥
Hihi, lite småunderlig/kul video jag hittade från den här bloggen
Nu ska väl jag fortsätta med min bullbakning!
Puss!
/Ellinor
Svar på kommentar
"Alltså ni kommer aldrig bli friska! För ofta när ni skriver att ni har ätit något så peppar ni er själva genomatt säga : "blev vi feta? nej!". Jag tycker det är lite synd att ni tar så stort avstånd från lite mulliga människor, ja är lite större och hur tror ni ni får mig att känna mig när ni skriver att visst, ni kan äta sålänge ni inte blir feta?? Dubbelmoral kallas det."
Svar till kommentar:
Pft! Klart att vi kommer bli friska! Vi är så jäkla peppade och klarar allt, allt, allt, vi är vinnare!
Jag vet inte hur insatt du är i en ätstörd persons tankebanor, men alla har olika argument för att mota bort anorexins röster. En anorektiker har ofta en egen sanningsbild om att "så fort man äter någonting så förvandlas maten till kroppsfett". Det stämmer inte, utan det är en lögn som anorexirösten sagt till oss så många gånger att det blivit en sorts falsk sanning. När man äter någonting så används energin till att göra en pigg, glad och till att få kraft att orka. När man använder "Blev vi feta? nej!" som argument så förstår jag att det kan missuppfattas av en frisk människa, men detta intalar vi oss själva för att inse att några kanelbullear hit eller dit inte syns det minsta lilla på vår kropp, utan kanelbullen gör oss piggare, gladare och så att vi orkar mer. Det är inte det att vi "kan äta så länge vi inte blir feta", verkligen inte. Några av oss har inte ännu nått sin målvikt, och tvärt om så ÄR alltså får strävan att gå upp i vikt, för vi vill ju bli friska! Men som sagt så är det argumentet något som vi tar till för att ändra våra falska sanningar om hur mat påverkar vårt utséende. Äter du en ärta så får du liksom inte en ärtstor tillökning fett på kroppen.
Jag vet säkerligen att ingen av oss "tar avstånd från mulliga människor". Tvärt om! Vi skulle mycket hellre se ett sunt, hälsosamt och individualiserat ideal, och jag diskuterade senast i helgen med en av multitjejerna att vi tycker det är sjukt snyggt med kurviga tjejer! För att ge ett exempel som alla känner till så kan jag nu nämna klassikern Marilyn Monroe - hur snygg är inte hon!? Jag har idag kommit väldigt långt i mitt tillfrisknande (känner jag själv i alla fall), och skulle jag idag välja mellan att få en anorektisk kropp, eller en kropp som till exempel Elsa Billgren, så skulle jag såååååååå välja Elsas! Och det är helt ärligt sagt, och ingen propagandalögn!
Så jag håller kort och gott inte med om att det är dubbelmoral :)
____
Jag har för övrigt ätit glass utöver både idag och igår? VEM ÄR BÄST!?
/SOFIA
Hanna svarar på frågor, del 2
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
Det här en fråga som jag gärna svarar på. Ett par röda converse och ett par beiga hasbeens skulle jag uppskatta om dem satt på mina fötter till våren och sommaren . Plus massor av ballerinaskor i olika färger och former. Jeansshorts och klänningar i olika slag, korta, långa, mellan. Sen massor av tunikor och blusar som skulle vara perfekt till brännan jag förväntar mig i sommar. Smycken är också något som står med på listan, gärna mycket ringar i färger som turkost.
Något i den stilen.
Något i den stilen.
läste ni pro ana bloggar/forum m.m under tiden ni insjuknade?
Oja, hela tiden. Dugnet runt satt jag inne på dem förskräckliga sidorna, samtidigt som jag var inne på recept sidor som tasteline och matbloggar.
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Det är verkligen inte något som försvinner av sig själv en dag, men jag tror att det kan svalna med tiden. Sen är det också en vana som man måste träna bort. Jag försöker tänka att det spelar faktiskt ingen roll. Jag ska äta maten som ligger på tallriken, punkt slut, inga men. Så varför göra det värre genom att exakt veta vad det innehåller?
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
Jag försvann helt enkelt. Hanna fanns inte där längre, sure ... kompisar gick till lärare men jag log och sa att jag bara var lite trött "så här, slutet på terminen." Men främst min mamma och min bror var på mig om den stora viktnedgången. Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Ja, sju familjer, föräldrar sitt sjuka barn som träffas 11 gånger under ett år.
Hur ofta går ni till SCÄ?
Ungefär 2 ggr i veckan. Ibland mer, ibland mindre.
Vilka skolor går ni alla i?
Jag går i täby musikklasser, i näsbydalskolan, Täby.
Vad är det roligaste ni varit med om?
Det senaste roligaste var tillsammans med multqvistarna. Första gången vi alla träffades utanför SCÄ, första gången vi sov över hos Lisa. Stunden när vi satt i en av rigolettos biosalonger, skickade runt en sprite zero och hela min kropp pirrade av lycka. Jag kunde inte sluta le!
Vad är det hemskaste ni varit med om?
Livet som jag ständigt lever med anorexin. Ångest, tvångstankar och mardrömmar under sjukdoms perioden.
Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
Of course!!!!! Tveka inte en sekund. Bara bestämm dig för att utrota häxan.
Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Arja, Sidsel, Caisa, Christina, Raymond, Annika H, Göran och någon annan tjej och kille första gången jag kom in på SCÄ. Var dock för ointresserad av att lära mig mina behandlares namn då. Kommer nästan inte ihåg hur dem såg ut från den tiden eftersom jag mest stirrade ner i golvet.
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Tack, hjärtat! Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Allt. Den äckliga kontrollen sjukdommen har över min kropp och saker som hon får mig att göra. Handlingar som inte går att styra över och paniken som fanns. Men också den stora bubblan som finns över en viss tid, att inte komma ihåg.
Har alla fått tillbaka sin mens
Yes box. Hanna Olin Månsson har sin mens en gång i månaden.
Hej!
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
-I början var det så, men med tiden har vi lärt känna varann bättre och insett hur mycket mer gemensamt vi har. Men när vi träffas blir det dock oftast mat eftersom vi äter mer än ofta.
-Vi träffades genom en gruppterapi som kallar sig multifamily på SCÄ.
- Ja, det gör dem eftersom dem också träffas på multifamily möterna.
-Vi träffades genom en gruppterapi som kallar sig multifamily på SCÄ.
- Ja, det gör dem eftersom dem också träffas på multifamily möterna.
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Nja .... inte riktigt. Jag har på sistånde varit ganska så öppen om mina problem. Att faktiskt acceptera och inse att jag är sjuk, jag får hjälp och är på bättringsväg. Att äta en chokladboll är i vårt läge ganska så fantastiskt, även fast vi vet att vanliga människor tänker "Men människa, jag kan äta 100 utan att känna mig fantastisk."Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Mer svar på era fantastiska frågor!
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Ja jag kan tyvärr inte säga att jag slutat med det... men försöker att tänka att det inte spelar någon roll, mat som mat och mat måste man äta annars dör man, and that's it! Men jag tror man helt enkelt får bestämma sig att men ska sluta räkna kalorier men om man har tur kanske det bara kommer av sig själv när man verkligen har bestämt sig för att bli av med den här skiten.
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
Det var nog inte mina föräldrar som märkte det i första hand. Det var kompisar som sa till föräldrar och lärare som började rtata med mina föräldrar. Mina föräldrar tyckte så klart att jag börjat äta lite lite mat. Men jag tror det var mina kompisar som varnade.
Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Ja! Den finns på SCÄ och den pågår under ett år och det är en grupp varje år.
Just nu är det det bäste som hänt mig!!! Multqvist <3
Just nu är det det bäste som hänt mig!!! Multqvist <3
Hur ofta går ni till SCÄ?
Jag går och väger mig en gång i veckan sen går jag och pratar med två personer typ var annan vecka. Sen har jag också en psykolog på BUP som jag försöker gå till varje vecka.
Vilka skolor går ni alla i?
Jag går i en dans och sång skola som heter Kulturama och ligger i hammarby sjöstad.
Vad är det roligaste ni varit med om?
Den första dagen allt vände på multyfamily!
Vad är det hemskaste ni varit med om?
Oj det var en bra men svår fråga. Men en sak som gjorde väldigt ont i mig var när min lilla syster Fanny blev jätte ledsen och arg en av många gånger då anorexin var ganska star och hon skrek och berätta hur trött hon var på allt det här och att hon inte orkade med allt det här. Usch fick sånt himla dåligt sanvete! STACKARS MINA SYSKON!!
Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år?
Ja det tror jag absolut! Du måste helt enkelt bara bestämma dig för att nu tusan ska jag bli av med den här dumma saken och så måste du ha ett bra stöd som hjälper dig genom de joggigaste dagarna. Har du någta nära kompisar som kan hjälpa dig ocg peppar dig? Men jag tror och är nästan säker på att du kommer bli frisk någon gång i livet. För du vill väl ha tillbaka ditt gamla liv med kompisar och fester?!
Ja det tror jag absolut! Du måste helt enkelt bara bestämma dig för att nu tusan ska jag bli av med den här dumma saken och så måste du ha ett bra stöd som hjälper dig genom de joggigaste dagarna. Har du någta nära kompisar som kan hjälpa dig ocg peppar dig? Men jag tror och är nästan säker på att du kommer bli frisk någon gång i livet. För du vill väl ha tillbaka ditt gamla liv med kompisar och fester?!
Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Som docktor har jag Anne-maj Engström, från mobila har jag Annika någonting och har haft Carolin någonting men hon har precis slutat. Sen går jag hos Raymond och Kajsa.
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Tack!!
Oj jag har ganska många hämska minnen från när det var som värst. Men en sak var väl i början precis när jag börjat gå till SCÄ och började med det här mat schemat och värje gång man skulle höja något. En annan sak som jag nästan förträngt men det som nog var den jobbigaste och vä'rsta tiden var nog när jag låg instängd på avdelningen i 6 månader i sommras. Usch det var inte kul. Varje gång den där hemska klockan ringde var det dags gör mat...
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Tack!!
Oj jag har ganska många hämska minnen från när det var som värst. Men en sak var väl i början precis när jag börjat gå till SCÄ och började med det här mat schemat och värje gång man skulle höja något. En annan sak som jag nästan förträngt men det som nog var den jobbigaste och vä'rsta tiden var nog när jag låg instängd på avdelningen i 6 månader i sommras. Usch det var inte kul. Varje gång den där hemska klockan ringde var det dags gör mat...
Har alla fått tillbaka sin mens
Nej :( Men den kommer nog snart! Hoppas jag...
Hej!
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Ja det är klart!!! Men tyvärr blir det ju så att man måste äta någon gång eftersom vi alla måste äta var tredje timme... Vi träffades via SCÄs behandling, Mutyfamilys familjeterapin.
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
I början var det väl lite så men just nu så bryr jag mig inte om folk tycker jag är konstig för att jag skriver att jag ätit en chockladboll. Ibörjan skriv jag inget om hur det gick med maten för jag skämdes men nu är jag bara stolt!!
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
I början var det väl lite så men just nu så bryr jag mig inte om folk tycker jag är konstig för att jag skriver att jag ätit en chockladboll. Ibörjan skriv jag inget om hur det gick med maten för jag skämdes men nu är jag bara stolt!!
Svaren från Julia
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Behöver ju inte vara just outfits, utan liksom bara "vardagskort"? :)Hur många kalorier innehåller en chai latte? :)
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Behöver ju inte vara just outfits, utan liksom bara "vardagskort"? :)Hur många kalorier innehåller en chai latte? :)
Inga faktiskt! Om man tänker så istället för att räkna dem kan jag lova att man blir myyyyyycket lyckligare och slipper tänka på kalorier. Så det så :)
Hur fick ni/varför fick nu sjukdomen?
Hur fick ni/varför fick nu sjukdomen?
Ja du.. Det borde jag ägna ett helt inlägg åt.. Men det är väl en salig blandning av dåligt självförtroende, kontrollbehov, uppmärksamhetsbehov och att testa sig själv.. Jag ville gärna vara bäst på allt.
Julia- Kan inte du lägga ut fler dagens outfit och skriva vart kläderna kommer ifrån? Du har så otroligt fina kläder (alla andra har säkert också det, men innan så läste jag julias blogg!) :) KRam
Julia- Kan inte du lägga ut fler dagens outfit och skriva vart kläderna kommer ifrån? Du har så otroligt fina kläder (alla andra har säkert också det, men innan så läste jag julias blogg!) :) KRam
Jo absolut! Jag jobbar på det men just nu är min systemkamera utan laddare och då är det tråkigt att bara lägga upp webcam-bilder :)
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
Oj, vi har haft 80 och vi har haft 200.. Så det skiftar, men vi har väl ett medel på kanske 110..
-Har någon ut av er pojkvän?
-Har någon ut av er pojkvän?
Jag har inte, men jag är öppen för att hitta någon.. He he he. :)
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
Jag förstår dig precis.. Men det går att jämföra med att ha en pojkvän som misshandlar en. Han slår en varje dag, oavbrutet och man mår så dåligt av det men man är för kär för att göra slut. Man kan inte se ett liv utan honom eftersom han är så snygg och man har varit ihop så länge. Och ju längre man är ihop med honom ju sämre mår man och ju svårare är det att göra slut och ringa polisen. Men man vill det fortfarande, trots att det är en trygghet. Hoppas du förstår
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
Ja, absolut! Jag gör allt för att få hjälpa andra. Säg till bara!
-Jämför ni er med varandra?
-Jämför ni er med varandra?
I början var det en slags outtalad tävling om vem som vägde minst, vem som åt minst och vem som var sjukast. Men efter årsskiftet ändrades det till en tävling om vem som mår bäst, vem som ätit störst mellis och vem som tycker den själv är snyggast. Vi peppar varandra till tusen idag, därav denna blogg.
1. När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning?
Först i april 2008.. Sen slutade jag över sommaren men som allra, allra värst augusti 2008 och det var redan i december 2008 som jag togs in på SCÄ..
2. Hur mycket vägde ni som minst och hur långa är ni?
2. Hur mycket vägde ni som minst och hur långa är ni?
De siffror tänker jag inte ge ut. Jag vägde på tok för lite och där stannar vi. Jag vill aldrig väga så lite igen för om man fokuserar på sin vikt kommer man aldrig ur det tänker och kan aldrig bli frisk/fri.
Vad är det godaste/enklaste att äta?
För att variera mig från alla andra som säger sushi (det tycker även jag är jättegott) så tycker jag nog spenatsoppa (så gott att jag dör lite), flingor med yoghurt, och klyftpotatis..
Skriv några bra filmtips TACK :D
Moulin Rouge, Stranger than fiction, Anchor man, Rat Race, Austin Powers and the goldmember och alla Stieg Larssonfilmerna.. :)
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Absolut.. Och de kommer bli både ledsna och arga och oroliga. Men så fort du berättat det så kommer de samtidigt bli lättade och målinriktade. Du kommer en dag tacka dig själv för att du berättade det.
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
Det är den där jävla äckliga Ana i ditt huvud som vill få dig att få för dig att du är äcklig, ful och värdelös. Men det är inte sant. För Ana skulle säga precis samma sak till Jessica Alba eller Kate Moss, enligt Ana är ALLA fula och värdelösa och de kommer aldrig att duga. Så det bästa du kan göra är att trotsa ana för kung och fosterland och sparka henne i ansiktet. Du kommer var så stolt över dig själv för att du trotsade Ana i slutändan :)
hej, jag är lite överviktig och jag undrar om ni har några tips? Jag vet att ni gärna inte vill dela med er, men jag skulle gärna behöva lite hjälp. Det är trots allt en blogg om ätstörningar och vikt. Tack, Lina
Jag säger såhär.. Du får aldrig börja gå på någon diet, för dieter tar över ens liv och man får ingen fritid. Men så länge du äter tills du är mätt och dricker mycket vatten och äter en allsidig kost kommer din kropp hitta till dens normalvikt och om du fortfarande är lite överviktig, ja då är det så din kropp ska se ut och då får du lära dig att leva med den och älska den!
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Varje dag, hela tiden, varje måltid, varje minut.. Men jag har lärt mig ignorera de tankarna och inse att de kommer följa mig hela livet. Det är bara att lägga på luren när Ana ska ringa
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Sure thing! :)
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
Gud vilken rolig fråga! Den gillade jag! Jo, men jag kommer bära någon av mina jeansjackor (odd molly har de finaste, he he (-:), mina röda converse, köpa nya träskor från hasbeens och ett par snygga ballerina, samt mina bruna skinnballerina från Miu miu. Min typiska outfit för våren kommer vara; jeans (helst ljusblå eller svarta), röda converse, snygg tunika/blus och jeansjacka samt en snygg panamahatt och min favorit-väska från Gucci. Men ska du satsa på ett plagg på våren så är det absolut en jeansjacka eller brun skinnjacka! Jackan gör hela outfiten!
läste ni pro ana bloggar/forum m.m under tiden ni insjuknade?
Oooooja! Det var det enda jag läste, förutom då jag läste tasteline eller calorieking. dEt är egentligen helt sjukt hur mycket man läser och thinspireras.
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Varje gång en tallrik med mat läggs upp frmaför mig börjar jag frebilt räkna.. "kyckling.. hmmmm hur mycket kan den väga?" men så fort det kommer upp så bara slår jag bort det. Jag börjar direkt tänka på något annat. Så huvudmåltiderna har jag lärt mig sluta räkna. Mellis är lite svårare eftersom det är lättare att räkna, men öva dig genom att gå på ett café och äta något där. För där har man ingen aning om vad grejerna innehåller.
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Läs allt på min egen blogg; juliaholknekt.blogg.se och läs inläggen "sagan del 1" och "sagan del 2"
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
De såg helt enkelt att jag gått ner en massa i vikt. Framför allt mamma, så det var hon som konfronterade mig.
1. Har någon av er haft LPT?
Jag har inte haft det, de andra vet jag inte..
2. Väger ni normalt nu?
2. Väger ni normalt nu?
Jag skulle kunna gå upp ett par kilo tycker nog mina läkare och behandlare på SCÄ, men jag trivs här och har precis fått min mens så jag MÅSTE inte gå upp i vikt.
3. Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
3. Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Japp! Multifamily kallas den och den håller på i ett år.
4. Har någon av er gått på något annat ställe än SCÄ?
4. Har någon av er gått på något annat ställe än SCÄ?
I början fick jag åka till BUPs akutställe vid Sachska barnsjukhuset ett par gånger, men det var aldrig till någon hjälp..
5. Hur ofta går ni till SCÄ?
5. Hur ofta går ni till SCÄ?
1-2 gånger i veckan.
6. Vilka skolor går ni alla i?
6. Vilka skolor går ni alla i?
Jag har precis slutat på Adolf Fredriks musikklasser och börjar på Enskede Skola.
7. Vad är det roligaste ni varit med om?
7. Vad är det roligaste ni varit med om?
När jag fick min mens efter två års uppehåll! :)
8. Vad är det hemskaste ni varit med om?
8. Vad är det hemskaste ni varit med om?
Att bli sjuk och att vara sjuk.
9. Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
9. Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
Oja! En vän till min familj hade anorexi/ätstörningar i ca 20-30 år och är idag helt frisk. Men man behöver sjukdomsinsikt och sluta läsa anorexibloggar som peppar en neråt. That's it :)
10. Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
10. Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Nu ska vi se om jag kan komma ihåg alla; Raymond, Caisa, Maria, Annika S, Göran, Anette, Marie, Ann Christin, Helene, Annika H, Emma, Lena, Ali, någon Christoffer en gång, någon annan tjej som var med i mobila i början som jag inte vet vad hon heter, Christina, Sidsel och de som jobbar på Vårdavdelningen.
Har alla fått tillbaka sin mens
Jag har! En gång i två dagar, hoppas den kommer snart igen!
Om man gått ner mycket i vikt, haft problem med att äta o ätit jätte lite varje dag. Är det då jätte lätt att gå upp i vikt om man t.ex äter normalt för en dag? Eller nått onyttigt
Eftersom dina celler är väldigt tomma kan du gå upp ca 5 kg utan att det syns.. Men för att du ska gå upp ett kilo i kroppsfett behöver du äta 8000 kalorier utanför de 2000 kalorier som är ditt dagliga dagsbehov. 1 kg fett = 8000 kcal. Resten får du räkna ut.
läser era föräldrar/behandlare bloggen?
Mina föräldrar gör det och min psykolog Maria gör det :)
Har någon av er haft bulimi EFTER anorexin?
Nope.. Jag hade bara anorexi med kräkningar. Aldrig bulimi
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Ja då det kan vi absolut! Även om vi ofta umgås över mat eftersom vi måste äta typ varannan var tredje timme men vi pratar inte om mat hela tiden och så
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Vi träffade varandra genom att vi är med i en terapigrupp som hete multifamily och där ingår även våra föräldrar så ja, de känner varandra!
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Så länge andra kan inspireras och peppas av vårat hårda arbete så tycker vi det bara känns bra att berätta sånt. För kan vi så kan ni!
Hej! En fråga till Julia
hur är det att ha en pappa som är "känd"?
hur är det att ha en pappa som är "känd"?
Alltså, jag ser inte på min pappa som "känd".. Visst, det är faktiskt jobbigt när det står saker om honom i tidningen som inte stämmer men alltså jag kan handskas med det. Värre är det när folk försöker utnyttja mig för vad min pappa har och vem min låtsasmamma är.. Det är falskt och äckligt.
Har du påverkats negativt av det?
Har du påverkats negativt av det?
Läs ovan ;)
Och snälla snälla snälla kan inte du lägga ut en bild på din garderob??? :D :D
Lycka till!! Ni ÄR BÄST
Och snälla snälla snälla kan inte du lägga ut en bild på din garderob??? :D :D
Lycka till!! Ni ÄR BÄST
Absolut! Ska visa så fort jag får tag i en bild! Tack sötnos :)
Hur gamla är ni?
Jag och hanna är yngst, vi är 95:or.. Men jag fyller faktiskt 15 om två veckor :)
Reagerade omgivningen rätt? Jag menar reagerade dem över huvetaget, eller "blundade" dem för sanningen.
Oj, de flesta blundade. De trodde inte jag var riktigt sjuk. Så när de läser på min förra blogg "sagan del 1" och "sagan del 2" samt ser bilder så blir de flesta ledsna och skriver till mig hur mycket de ångrar att de inte fanns där och insåg hur sjuk jag egentligen var..
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
Oj, de flesta blundade. De trodde inte jag var riktigt sjuk. Så när de läser på min förra blogg "sagan del 1" och "sagan del 2" samt ser bilder så blir de flesta ledsna och skriver till mig hur mycket de ångrar att de inte fanns där och insåg hur sjuk jag egentligen var..
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
Neej, absolut inte. För 2 månader sen behövde de det. Men inte längre, jag har kommit långt :)
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu.. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?
Åh, du! Vi har vunnit ALLt! Jag är numera lycklig, jag kan se folk i ögonen, tycka att jag är snygg, ha på mig jeans jag kan göra ALLT. Jag träffar vänner, jag äter god mat. Jag är fri men till vissa begränsningar. Jag älskar livet!
humm.... vad är näringsdryck förnågot? vad innehåller det?
Åh, det är en äcklig sörja som är en kaloribomb som man dricker för att kompensera de gånger man inte klarar att äta eller då man behöver gå upp i vikt. När man tränar t.ex måste vi dricka en extra näringsdryck. De är från fortimel och finns i smakerna vanilj, choklad, jordgubb, banan och tropik. Bläää..
-
SÅÅÅ!!! NU är jag äntligen klar med frågorna, nu måste jag skynda mig iväg till skolan. Hoppas ni är nöjda med svaren, take care!
Svar från Hanna, del 1
Hur gamla är ni?
Jag blir 15 i juni.
Jag blir 15 i juni.
Kan inte alla göra som Julia, lägga in lite bilder från förr, innan ana.
Jo, verkligen. Jag tycker annars det är lite jobbigt att kolla tillbaka på bilder som jag avskyr men det blir nog sunt för mig.
Jo, verkligen. Jag tycker annars det är lite jobbigt att kolla tillbaka på bilder som jag avskyr men det blir nog sunt för mig.
Vad var den största orsaken till att ni drabbades av ana?
Ja du, Hanna Olin Månsson har alltid varit missnöjd med sin kropp. En väldigt målinriktad och amitiös tjej som börjar banta slutar inte bra.
Ja du, Hanna Olin Månsson har alltid varit missnöjd med sin kropp. En väldigt målinriktad och amitiös tjej som börjar banta slutar inte bra.
Reagerade omgivningen rätt? Jag menar reagerade dem över huvetaget, eller "blundade" dem för sanningen.
Min ätstörning satte fart våren 2007, då jag gick i feman. Min mamma var på mig och vi tog aldrig till professionell hjälp. Men när mitt tillstånd sedans sjönk djupt 2009 blundade nog rätt många. Varför skulle det hända mig lixsom? Fanns nog inte i någons tankar att det skulle bli så.
Min ätstörning satte fart våren 2007, då jag gick i feman. Min mamma var på mig och vi tog aldrig till professionell hjälp. Men när mitt tillstånd sedans sjönk djupt 2009 blundade nog rätt många. Varför skulle det hända mig lixsom? Fanns nog inte i någons tankar att det skulle bli så.
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
Jag har kommit till den nivån att jag ätit med tjejerna bakom bloggen, inga andra utan mina föräldrar eller ensam. Men det kommer.
humm.... vad är näringsdryck förnågot?
En vidrig vätska med ungefär samma konsistens som yoghurtshake. Den hjälper till med viktuppgång och kan ibland ersätta måltider om det blir för jobbigt.
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?
Det är något jag dagligen arbetar med. Vad jag vunnit på att lämna anorexin? Nja ... lämnat har jag tyvärr inte gjort en. Men jag har smått upptäckt att det finns så mycket mer än sjukdommen. Livet består så mycket mer av ett midjemått. Jag tror att jag kommer vinna mig själv i det hela, vinna mig själv tillbaka, vinna tillbaka kontrollen över min egen kropp och kunna ta hand om mig själv.
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Hejsan gullis.
- 80 och uppåt. Det har dock blivit mindre dem senaste veckorna *snyft*, i början hade vi betydligt mer.
- Jag kan med ett ledset hjärta medela att jag är SINGEL.
- Ja, oja vad det är svårt. "Jag vill bli frisk, nu kör vi Hanna". "Neeeeeej, de klart att du inte ska fika idag jäcla fetto. Du ska inte bli frisk, Faktum är att du inte ens är sjuk juuu!!"
Så där låter det ofta. Det kan handla om sekunder som motivationen ändras. Men jag har inget val, jag ska bli frisk.
- Sure, jag skulle gärna som Ellinor sa dela med mig av alla erfarenheter som jag fått.
- Ärligt? Ja. Det gör jag. Men jag kan också säga att det är inte på samma sätt som förut, när vi inte kände varann och det ända vi hade gemensamt var att vi alla var ätstörda så var det extremt mycket. Jag granskade dem andra i varje rörelse. Men nu kan jag slappna av med min sötnosar och ibland till och med känna mig bekväm. Men som svar på frågan .... ja, jag jämför mig med dem andra men egentligen får jag ingenting ut av det förutom att jag kan må sämre. Men jag mår så otorligt bra av att träffa dem så att en sån sak får jag slänga åt sidan.
- 80 och uppåt. Det har dock blivit mindre dem senaste veckorna *snyft*, i början hade vi betydligt mer.
- Jag kan med ett ledset hjärta medela att jag är SINGEL.
- Ja, oja vad det är svårt. "Jag vill bli frisk, nu kör vi Hanna". "Neeeeeej, de klart att du inte ska fika idag jäcla fetto. Du ska inte bli frisk, Faktum är att du inte ens är sjuk juuu!!"
Så där låter det ofta. Det kan handla om sekunder som motivationen ändras. Men jag har inget val, jag ska bli frisk.
- Sure, jag skulle gärna som Ellinor sa dela med mig av alla erfarenheter som jag fått.
- Ärligt? Ja. Det gör jag. Men jag kan också säga att det är inte på samma sätt som förut, när vi inte kände varann och det ända vi hade gemensamt var att vi alla var ätstörda så var det extremt mycket. Jag granskade dem andra i varje rörelse. Men nu kan jag slappna av med min sötnosar och ibland till och med känna mig bekväm. Men som svar på frågan .... ja, jag jämför mig med dem andra men egentligen får jag ingenting ut av det förutom att jag kan må sämre. Men jag mår så otorligt bra av att träffa dem så att en sån sak får jag slänga åt sidan.
När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning? Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
Det är oehört svårt att säga. Eftersom jag inbillade mig att det var hur sunt som helst, men efter några månader så blev kraven högre och allt sånt och så fortsatte allting tills jag låg på botten och trodde inte att jag kunde sjuka lägre, men så gjorde jag det. Börja aldrig banta!!!!!
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Det är oehört svårt att säga. Eftersom jag inbillade mig att det var hur sunt som helst, men efter några månader så blev kraven högre och allt sånt och så fortsatte allting tills jag låg på botten och trodde inte att jag kunde sjuka lägre, men så gjorde jag det. Börja aldrig banta!!!!!
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Godaste och lättaste är olika saker för mig. Det godaste är oftaste inte det som är lättast och minst svårt. Jag måste nog hålla med Ellinor .... jordgubbar är nog något av det godaste som finns.
Skriv några bra filmtips TACK :D
Filmer som går hem hos mig:
- Twilight & New Moon. Ja, som ni vet är jag freak.
- Breakfast at Tiffany´s. En gammal goding till tjejfilm som är en personlig favorit.
- Moulin Rouge.
-
- Twilight & New Moon. Ja, som ni vet är jag freak.
- Breakfast at Tiffany´s. En gammal goding till tjejfilm som är en personlig favorit.
- Moulin Rouge.
-
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Ja, dem finns till för att hjälpa och stötta. Min familj betyder så oehört mycket för mig och hjälper till till tusen i behandligen. Dem älskar dig, och sure .... det är väl klart att dem kommer bli ledsna, vem skulle inte bli det? Men den kommer finnas där för dig och vill så klart göra allt för att du ska må bra.
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
Det finns så mycket frågor som jag egentligen själv skulle behöva få svar ifrån. Att kunna ta emot är ett stort problem. Om någon till exempel säger "Vad fin tröja du har idag!", istället för att tänka "Ha! det sa hon bara för att vara snäll, min tröja är ju inte ens speciell. Den kanske sitter åt för mycket så då vill hon att jag ska uppmärksamma tröjan och kommer då se hur mycket min mage sticker ut!!!" så tänk, vad skulle hon tjäna på att ljuga mot dig? varför skulle hon ens lägga energi på det. Istället för att i fråga sätta alla snälla komplimanger- ta åt dig. Sätt huvudet högt och tänk "Ja, min tröja är faktiskt riktigt snygg".
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Ofta, riktigt ofta. Om och om igen. Jag spelar upp filmer och bilder i mitt huvudet för scener för ett halv år sen. Ja, det må jag säga är något av det jobbigaste. Att tänka tillbaka på dem värsta veckorna och ibland till och med sakna det. Att det finns bilder, videoinspelningar, dagböcker och platser som påminner om tiden. Att hela tiden på påmind om vissa händelser. Jag tänker ofta bakåt, men har som mål att istället tänka framåt. I framtiden, allt nytt och kul som kommer hända.
Sussa gott!
/ Hanna
Sussa gott!
/ Hanna
Svarsdel número dos på många, många frågor...Ellinor
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
Klänningar och kjolar, strumpbyxor och knästrumpor och ev. en parkas jacka!
läste ni pro ana bloggar/forum m.m under tiden ni insjuknade?
Jaa, men höll mig aldrig fast vid någon, men visst, det jag gjorde jag.
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Det är en enormt svår fråga, för det finns ingen trollformel och så POFF så försvinner det. Det är att bara sätta ner foten och tänka "nä nu jäklar!". Det är något som måste tränas bort, jag räknar fortfarande lite på kalorier, men inte lika hårt som förut. Jag ser bara på förpackningen hur mycket det är, av ren sjuk nyfikenhet, sen så äter jag det.
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
Jag försvann, personligheten var som bortblåst, hela jag var borta.
Jag minns en morgon i början av sommaren då pappa satt vid frukostbordet och sa "Ellinor, jag vill prata med dig." Jag ställde mig bredvid honom och han tog ett djupt andetag. Han berättade om sin kollegas dotter som hade anorexia. Hela hennes liv var förstört, hon hade förlorat vänner, alltallt. Tårar rann ner för min pappas kinder och han snyftade "jag vill inte att det ska hända dig med."
Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Oui, MultiFamily. Det är under ett år, några familjer erbjuds det och det finns varje år en grupp.
Om man är riktigt snäll kan man få göra en sån här rolig liten sak på MultyFamilyn!
Hur ofta går ni till SCÄ?
En gång i veckan hos psykolog, vägning varannan-var tredje vecka.
Vilka skolor går ni alla i?
Jag går i lillalilla Milstensskolan i Täby, Skarpäng.
Vad är det roligaste ni varit med om?
Då jag upptäckte livet på riktigt. Det var en väldigt trevlig upplevelse, tycker jag.
Vad är det hemskaste ni varit med om?
Då mardrömmer smyger på en under dagen, det är ju hemskt att behöva drömma dem, måste de förfölja en också?
Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
Jaadå, allt är möjligt, livet är långt och finns alltid tillgängligt! Men desto längre man väntar desto mer slipprar det ur ens händer.
Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Finska Arja "någonting", som slutade i Januari, och norska Sidsel "någonting", nu har jag psykologen Eva "någonting". Jag borde verkligen lära mig att komma ihåg folks namn ordentligt...
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Åh, vad fint sagt, underbara du!
Det värsta minnet är minnet av ingenting. Svart hål. Det är det hemskaste. Att inte ens minnas de få ljusglimtarna som sken under den tiden. Bara ett jäkla svart hål. Pussar.
Har alla fått tillbaka sin mens
O'yes, Ellinor har sin, den är gaaanska regelbunden (jag vet i vilken del av månaden den kommer i alla fall). Wiewie;D
Hej!
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Hallå i blåbärsriset! Ja, klart. Vi pratar om allt och ingenting, och samtalet flyr ofta iväg mot snygga killar och bitchiga vänner, och allt däremellan.
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Absolut inte, vi finns här för er, vi har alla olika erfarenheter som vi är villiga att ge till er, för vi vet vilken jäkla pest det är att ha anorexia.
Haha, nej faktiskt inte. Jag brukar skämmas så mycket för mig själv, så jag kanske inte ska säga något. Men alla som läser denna blogg har väl mer eller mindre insett vilken big deal det är för oss att äta vissa saker ibland, och vi vill därför skriva hur jävla fantastiska vi är när vi gör det, så ni själva ska inse hur underbara ni är.
Jag har något sjukt beroende av att bjuda på mig själv lite väl mycket ibland.
Svar på era bra frågor - Kajsa
Hur gamla är ni?
Jag blir 16 år 1:a april!
Jag blir 16 år 1:a april!
Kan inte alla göra som Julia, lägga in lite bilder från förr, innan ana.
Ja det är klart! Ja, det är verkligen kul att ni vill veta lite mer om oss och inte bara om de sjuka oss. Vi har ju faktiskt förändrats en hel del efter alla det här.
Ja det är klart! Ja, det är verkligen kul att ni vill veta lite mer om oss och inte bara om de sjuka oss. Vi har ju faktiskt förändrats en hel del efter alla det här.
Vad var den största orsaken till att ni drabbades av ana?
Ja som för det flesta var det väl känslan av att inte vara näjd med sig själv och sitt utseende. Men för mig handlade det också om att bli en bättre människa för att jag skulle kunna räcka till för mina kompisar och jag började inte med allt detta bara för min egen skull utan också för att jag trodde att mina kompisar skulle gilla mig bättre om jag blev smalare... Men det stämmer inte har jag kommit fram till!! En riktig kompis gillar en för den man är! Som mina älsklingar här!!
Ja som för det flesta var det väl känslan av att inte vara näjd med sig själv och sitt utseende. Men för mig handlade det också om att bli en bättre människa för att jag skulle kunna räcka till för mina kompisar och jag började inte med allt detta bara för min egen skull utan också för att jag trodde att mina kompisar skulle gilla mig bättre om jag blev smalare... Men det stämmer inte har jag kommit fram till!! En riktig kompis gillar en för den man är! Som mina älsklingar här!!
Reagerade omgivningen rätt? Jag menar reagerade dem över huvetaget, eller "blundade" dem för sanningen.
Asså jag har haft tre stycken av mina klasskompisar som haft ana så alla var väldigt uppmärksamma och kom ofta fram och fråga mig hur det var. Det var otroligt jobbig men i längden var det väl bra för nu har jag insett hur många de var som brydde sig och verkligen ville mig väl. Men det tog ändå ganska länge inan någon insåg hur allvarligt det var.
Asså jag har haft tre stycken av mina klasskompisar som haft ana så alla var väldigt uppmärksamma och kom ofta fram och fråga mig hur det var. Det var otroligt jobbig men i längden var det väl bra för nu har jag insett hur många de var som brydde sig och verkligen ville mig väl. Men det tog ändå ganska länge inan någon insåg hur allvarligt det var.
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
- Ja jag tror också att det kanske ligger runt 80 om dagen
- Nej tyvärr inte. Önsar att jag hade en!
Förut var det så. Åt inte ett enda mål utan mina föräldrar. Men nu det senaste har jag kunnat äta tillsammans med mina underbara älsklingar här och det går jättebra och då får man ju mer frihet att äta själv om man visar att man klarar det.
humm.... vad är näringsdryck förnågot?
Ucsh, man äter det för att gå upp i vikt och för att man kanske inte klara av att äta "vanlig" mat just då. Det är så himla äkligt!!!!!!
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?
Jag måste enkänna att jag fortfarande kan ha svårt att hitta motivation men när jag är med mina kompisar (Multgvist och klasskompisar) så känner jag mig normal och börjar länfta tillbaka till livet igen. Har levt ett instängt liv i över ett år nu och jag är trött på det nu!!! Så frihet och glädjen!!
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
- Ja jag tror också att det kanske ligger runt 80 om dagen
- Nej tyvärr inte. Önsar att jag hade en!
- Ne jag förstår precis hur du menar! Ja asså för mig är det verkligen både och vissa dagar (när jag varit med mina multqvistar) vill jag bara bli helt frisk så att vi kan åka runt och göra precis vad vi vill när vi vill. Men vissa dagar önskar jag att allt var som när det var som värst. Men det är bara att knipa ihop och kämpa sig igenom det ändå!
- Ja det är klart!
- En väldigt bra fråga! Ja asså innan jag lärde känna mina älsklingar så jämförde jag med på precis ALLA sätt. Ucsh har betätta för dem att jag hatade dem men nu älskar jag dem och tänker inte längre i de banorna. Men det är klart att jag halkar dit ibland med så är det bara att tänka på hur underbart i har det tillsamman och att vi kämpar på.
- Ja det är klart!
- En väldigt bra fråga! Ja asså innan jag lärde känna mina älsklingar så jämförde jag med på precis ALLA sätt. Ucsh har betätta för dem att jag hatade dem men nu älskar jag dem och tänker inte längre i de banorna. Men det är klart att jag halkar dit ibland med så är det bara att tänka på hur underbart i har det tillsamman och att vi kämpar på.
När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning? Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
Det är en svår fråga, men bra. Om jag ska vara ärlig så vet jag aktiskt inte riktigt. Jag har ju haft ganska många kompisar som haft ana och har tyckt att de varit korkade och därför trodde jag väl aldrig att jag skulle få det. Men efter att jag bantat "normalt" i två tre månader gick det väl över till "sjuklig bantning"
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Det är en svår fråga, men bra. Om jag ska vara ärlig så vet jag aktiskt inte riktigt. Jag har ju haft ganska många kompisar som haft ana och har tyckt att de varit korkade och därför trodde jag väl aldrig att jag skulle få det. Men efter att jag bantat "normalt" i två tre månader gick det väl över till "sjuklig bantning"
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Om man tänker på någon mat som är lite lättare att äta (och god) är det sushi som gäller för mig!
Skriv några bra filmtips TACK :D
- Avatar
- Män som hatar kvinnor
- The proposoal
- Bröllopsduellen
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Några bar filmer:
- Avatar
- Män som hatar kvinnor
- The proposoal
- Bröllopsduellen
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Aa asså jag tycker nog att de måste veta det. För man behöver några som kan kämpa med en. Och det kommer kanske bli lite ledsa över att deras lilla flicka blivit drabbad men de kommer inte bli sura eller arga. Det kommer göra allt för att hjälpa dig!
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
Jag håller verkligen med Ellinor!! Ta åt dig och lägg komentaren på en lite hylla i hjärnan som du sedan kan ta fram när du behöver den!
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Jag tänker ganska ofta på det men det är ju verkligen inte alldig jag vill tillbaka! Ibland jämför jag hur lite frihet jag hade då och nu och då får jag även mer motivation till att inte hamna där igen för jag vill verkligen inte gå tillbaka och inte få träffa kompisar eller gå i skolan!
Ni är underbara och har jättera frågor! Kommer mer svar imorgon.
Puss och kram Kajsa
Puss och kram Kajsa
Svarsdel número uno på många, många frågor...Ellinor
Hur gamla är ni?
Jag blev 16 år i februari.
Jag blev 16 år i februari.
Kan inte alla göra som Julia, lägga in lite bilder från förr, innan ana.
Absolut, jag kan göra det under veckan. Jättekul att ni vill veta mer om oss, och inte bara oss som dem sjuka!
Absolut, jag kan göra det under veckan. Jättekul att ni vill veta mer om oss, och inte bara oss som dem sjuka!
Vad var den största orsaken till att ni drabbades av ana?
Ojoj... Hade varit missnöjd med mig, Ellinor, så himla länge. Jag vet inte hur jag egentligen träffade Ana, eller hur hon fick mig att lyssna på henne. Det är väl någon sorts förbannelse hon har.
Ojoj... Hade varit missnöjd med mig, Ellinor, så himla länge. Jag vet inte hur jag egentligen träffade Ana, eller hur hon fick mig att lyssna på henne. Det är väl någon sorts förbannelse hon har.
Reagerade omgivningen rätt? Jag menar reagerade dem över huvetaget, eller "blundade" dem för sanningen.
Blundade till en början, för de visste inte vad det var. Mina vänner blundade för att de trodde jag hade blivit en bitch som aldrig ville gå ut eller vara med dem längre. Mina föräldrar blundade för de trodde väl "detta kan väl inte vara möjligt?" Sedan när det gick upp för alla, så fanns alla där för mig, och det betydde mer än vad jag då trodde.
Blundade till en början, för de visste inte vad det var. Mina vänner blundade för att de trodde jag hade blivit en bitch som aldrig ville gå ut eller vara med dem längre. Mina föräldrar blundade för de trodde väl "detta kan väl inte vara möjligt?" Sedan när det gick upp för alla, så fanns alla där för mig, och det betydde mer än vad jag då trodde.
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Hello sötnos. Ni läsare betyder massor, så om det är några som ska få massor av vackra ord så är det ni!
Nej, kan jag med en underbar stolthet säga nu. Sedan kanske jag inte känner mig stark för att resa bort i en vecka utan mina föräldrars hökögon, men en dag utan problem.
humm.... vad är näringsdryck förnågot?
Näringsdryck är något som är extremt äckligt, ges till dem som behöver gå upp i vikt. Liknar lite drickyogurt, kan man lätt beskriva det.
Haha, en ganska klockren bild.
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?
Jag har vunnit livet. Jag har vunnit frihet i mig själv. Att med frihet kunna tillåta mig saker, naturliga, vardagliga saker som jag förut förbjöd mig själv förut. Jag har vunnit min egen tillit och har tillåtit mig själv att bli kär.
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Hello sötnos. Ni läsare betyder massor, så om det är några som ska få massor av vackra ord så är det ni!
- Olika, men senast jag kollade låg vi runt 120/dag. Skulle säga att det brukar ligga från 80 och uppåt.
- Skulle nog kunna säga (samtidigt som jag rodnar lite lätt) att jag nog mer eller mindre har en<3 det är underbart.
Detta gjorde min dag. Hihi.
- Självklart har man tvekat fram och tillbaka, hit och dit. Särskilt när man började komma i det stadie jag är i nu. "Shit, jag vill inte längre, gud så läskigt!" Sedan kunde det låta helt tvärtom andra dagen.
Men nu kör jag på, gasen i botten, livet, here I come!
- Jag skulle gärna vilja det, skulle vara jätteroligt att kunna dela med mig av mina erfarenheter till dem som undrar.
- Jättesvår, men samtidigt viktig fråga. I början, när jag inte kände mina underbaringar, så ja, gud vad jag jämförde, topp till tå. Men inte nu, för nu har jag sån kärlek till dessa flickor att jag inte jämför på samma sätt. Jag jämför mest vem som har vågat mest "nä nu jäklar ska jag också äta sånt!"
När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning? Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
Under hela första tiden i insjukningen så var jag medveten vad jag höll på med. Jag velade, för jag visste att det egentligen inte är ett varken smart eller bra sätt att göra det på. Jag skrev tom i min dagbok "anorexi-metoden". Hur jag velade mellan dessa. Men.. kanske ett par, några månader.
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Under hela första tiden i insjukningen så var jag medveten vad jag höll på med. Jag velade, för jag visste att det egentligen inte är ett varken smart eller bra sätt att göra det på. Jag skrev tom i min dagbok "anorexi-metoden". Hur jag velade mellan dessa. Men.. kanske ett par, några månader.
Vad är det godaste/enklaste att äta?
JORDGUBBAR! Åhh... vad jag älskar jordgubbar! Doppa gärna i lite choklad.. nomnom..
Skriv några bra filmtips TACK :D
Lite filmer som värmer:
- The Notebook (detta är ett måste-bara-se)
- Pride and prejudice (Stolthet och fördom)
Filmer som en liten tönt som jag älskar: Starwars-filmerna, se gärna de som gjorda under -90talet och 2000-talet, bra gjort.
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Det var mina föräldrar som märkte att jag hade en ätstörning. Jag själv förnekade det en väldigt lång tid. Men självklart, för det är föräldrarna som kommer hjälpa och stötta dig igenom allt, de kommer aldrig lämna dig hur mycket du än skriker åt dem. De älskar dig.
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
Hejsan. Gör som jag skrev för några veckor sedan, vänd på sådant som du ser som något dåligt i dig själv till något bra. Du måste tänka till. Du ser tex dina fötter som stora och klumpiga, men så kommer någon och säger "men du har ju jättesöta fötter!", behåll den kommentaren, samla på dig den. Sedan när du sitter där och ojar dig över dina fötter, så ta fram den kommentaren, då kommer den värma enormt!
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Då och då. Jag brukar ta fram mitt förflutna då Ana är dum mot mig, då tar jag fram den tiden, jämför hur mitt liv SÖG då, sedan frågar jag mig själv "vill jag ha det så igen eller?". Jag tar bara fram det för att övertyga mig om att mitt liv är wonderbart nu.
Ni har skrivit så många, bra frågor att det blev alldeles för mycket att skriva i ett inlägg!
Imorgon får ni min fortsättning.
Pussar, alla vackra läsare!
