Läget
Mitt läge är ostabilt, och jag hatar det. Jag hatar att inte kunna bestämma mig, jag hatar att alltid få så mycket alternativ att mitt huvud spricker och jag hatar läget jag är i nu.
Ett mellanting mellan att välja två vägar. Jag vet vilken väg jag borde ta, vill ta, mår bäst av att ta. Men samtidigt vill mitt psyke inte lyda.
Jag hatar att vara maktlös i min kropp. Jag känner mig instängd, kvävd. Just nu söker jag all hjälp som är möjligt. Även fast mitt huvud skriker och slås väljer jag hjälpen bort från det här läget. För vet ni? ... Det SUGER!
Bild
Även fast det är som det är så känner jag mig ovanligt stark. Jag har med mig ett stort föråd med ord och peppande meningar som jag kan ta till mig om demoner spökar med mig. För nu har jag viljan mer än någonsin, vilket jag inte hade för någon/några månader sen.
Det är bara att bryta som gäller. Bryta tankesett och dåliga vanor som skiter ner min vardag.
Nu är jag på gång. Halllllåååå livet, här kommer jag!
Ett mellanting mellan att välja två vägar. Jag vet vilken väg jag borde ta, vill ta, mår bäst av att ta. Men samtidigt vill mitt psyke inte lyda.
Jag hatar att vara maktlös i min kropp. Jag känner mig instängd, kvävd. Just nu söker jag all hjälp som är möjligt. Även fast mitt huvud skriker och slås väljer jag hjälpen bort från det här läget. För vet ni? ... Det SUGER!
Bild
Även fast det är som det är så känner jag mig ovanligt stark. Jag har med mig ett stort föråd med ord och peppande meningar som jag kan ta till mig om demoner spökar med mig. För nu har jag viljan mer än någonsin, vilket jag inte hade för någon/några månader sen.
Det är bara att bryta som gäller. Bryta tankesett och dåliga vanor som skiter ner min vardag.
Nu är jag på gång. Halllllåååå livet, här kommer jag!
Kommentarer
Postat av: LIENE
Bra att du iaf är stark, go girl!:)
Postat av: anonym
Hej alla tjejer!
jag har en fråga som jag helst skulle vilja att ni alla svara på. Min kompis håller på att kämpa sig ur anorexin, jag vet att det kan ta lång tid att kämpa sig loss men hon verkar ha kommit tillbaka i det hela. Hon springer i varje trappa hon ser, vägrar att sitta och "små tränar" så fort hon får chansen. Det kanske bara är det att det tar lång tid att "friskna till" men jag börjar bli orolig, borde jag bli det eller är der helt normalt?
Kramar och pussar till er alla, ni är är alla jättestarka som vågar skriva om Anorexin!
Trackback
