e-a

Den friska Julia

Åh, ni skulle träffat mig när jag var liten. Jag var ett litet energiknippe. Jag sprang runt, var alltid glad och pratade o-a-v-b-r-u-t-e-t. Fröknarna på dagis kallade mig deras radio och så gjorde även pappa.

Ni som läser mina inlägg noga lade nog märke till att jag skrev att min mamma jobbat i reklambranschen, tack vare hennes jobb var jag med i en massa reklamer som liten. Så som barnängen, ICA och AMF pension. Någon som minns en pappa och en dotter som åkte skateboard inomhus och den lilla tjejen sa "JAG KLARADE DET!", den lilla tjejen var jag och pappan var min pappa. Min pappa har faktiskt varit skateboardproffs i USA, tro det eller ej.

Sen var jag även med i H&Ms katalog en gång när jag var liten där de intervjuade mig och min vän Herkules. De intervjuade oss om kärlek, väldigt gulligt ska jag säga er..

Jag åt alltid som en häst. Alltså, jag åt som om det inte fanns någon morgondag. Ställdes det fram kakor, åt jag 8 stycken med 3 glas o'boy. Serverades det pannkakor hade jag tävling med de andra för att verkligen få äta.

Trots det gick jag aldrig upp i vikt. Jag har aldrig mullig eller tjock. Jag var helt normal. Min kropp låg på sin stabila vikt trots att jag åt dubbelt så mycket som mina kompisar.

Kanske var det mitt ätbeteende som jag helt plötsligt vid 12 års ålder fick nog av och gjorde någon slags revolt genom att sluta äta. Som att kompensera allt jag tidigare ätit, på något sätt. Jag fick för mig att folk äcklades av att jag åt så mycket och kanske trodde de skulle gilla mig mer om jag inte åt. Kanske det var då jag skulle bli "gulligullad" av de vuxna.. För det blev jag liksom aldrig på det där sättet. Min fadder i skolan sa aldrig att jag var söt och orkade inte lyfta mig. Jag tolkade det såklart som om hon tyckte jag var tjock och ful.

Men trots mina tankar om att jag kanske inte var så smal och söt som de andra tjejerna, var jag glad. Under hela lågstadiet var jag happyface dygnet runt och var väldigt (väldigt) duktig i skolan. Så pass att jag fick gå undan på svenskalektionerna för att gå till biblioteket och läsa kapitelböcker med bibliotikarien tillsammans med min andra snillekompis Henrik. Vi blev intervjuade av skoltidningen och ett antal gånger ville de flytta upp mig en klass, eller byta mig till en svårare skola inne i stan. En matteskola som verkligen satsade på eleverna. Mamma och pappa gick till flera olika skolor på möten men efter konstigare och konstigare skolor bestämdes det att jag skulle söka in till Adolf Fredriks musikklasser. I femte klass kom jag in där.

Som sagt, jag har alltid haft väldigt lätt för mig i skolan. Anledningen till att jag har lite motstånd nu är för att jag aldrig riktigt har lärt mig plugga. Allt kom gratis för mig. Jag behövde inte göra läxorna i lågstadiet utan det räckte med bara skolgången. I mellanstadiet räckte det att jag var aktiv på lektionerna så klarade jag alla prov och läxförhör, utan att plugga.

Här är jag, år 2007 i min normala kropp. Så här vill min kropp att jag ska se ut. Just på denna bilden är jag i grekland och där åt jag nutellamackor till frukost, toast till lunch och pizza till middag. Jag åt precis vad jag ville och hur mycket jag ville. Jag blev aldrig riktigt mätt och när jag väl blev mätt kunde jag ändå trycka i mig lite till.

Men erkänn att min kropp var helt smashing? Snacka om kurvor på rätt ställe och en perfekt solbränna. Jag kan även lägga till att jag hade en näsan b-kupa då. Det skulle jag inte tacka nej till nu. Detta, mina vänner.. Detta är en kroppsform man kan sträva efter. Inte Isabelle Caros..

Här är jag även i min normala kropp men jag var ganska djupt inne i kaloritänket då. Detta är sommaren 2008, månaderna innan allt totalrasade ihop. Sådär på riktigt rasade ihop.

Är inte det här en sund kropp? I San Francisco var vi sommaren 2008 och jag åt liksom precis vad jag vill och INTE gick jag upp ett gram.. Så här vill min kropp se ut och såhär kommer jag antaligen alltid se ut.

Även denna bild är tagen i San Francisco. Snacka om killer-legs! På avdelningen kunde jag ligga och skrika och med hela mitt hjärta HATA dessa bilder. Allt jag såg var en vedervärdig, grotest och vidrig kropp som inte förtjänade att leva. Men på dessa bilderna hade jag alltså ett BMI på den lägre skalan av normalvikt. Ett par kilo ner och jag hade varit underviktig. Så ni ska veta att jag har aldrig varit tjock eller överviktig.

Det är alltså den här kroppen läkarna på SCÄ vill ha mig tillbaka till. Och jag får väl snällt acceptera det. Jag kommer aldrig vara en spinkis, många i min släkt är kurviga och har kvinnliga kroppar och det kommer även jag ha. Jag vill tillbaks till den gamla Julia. Den gamla Julia är IdealJulia.

Det här är min mamma. Hon är så in i gatan snygg och har en riktigt kvinnlig kropp. Hon är så sjukt vacker och varje gång jag får höra att jag är lik henne blir jag glad. Hon är min förebild, älskade mamma.

då behöver du ju inte bli rädd för att gå upp till den vikten du hade förut, du var sjukt vacker!:D

Kroppen du hade i Grekland var sjukt snygg! Visst hade du kurvor där, men du var samtidigt smal. :)

Jag vet inte hur du ser ut nu, men du var riktigt jävla snygg på bilderna!!! Och vilken sötnos du va som liten!!!

Med dit ansikte kan man lika väl strunta i kroppen!

Du är vacker!

Du är så fin på dom där bilderna!

Jag avundas dig! Det är verkligen en kropp att sträva mot! Men främst ska man sträva mot att vara glad och frisk!

Gud vilken snygg kropp du hade!

sjuuuukt snygg kropp du hade där i grekland! helt rätt att sträva efter! du är värd mer än så. och om jag får sägfa det, det verkligen lyser om dig på dem bilderna. det strålar om dig. den är inte alls grå, den är soool! all styrka.