e-a

Ellinor då & nu.

Här kommer det, Ellinors lilla liv i bilder:

Ellinor 1 år. Hade alltid med sig sin lilla blåa väska (som senare skulle bli en pärlväska) på resor.

Extremt omtyckt lillasyster, kan jag nog påstå. Min ena bror Andreas på andra bilden.

Lilla jag år -97, alltså 3 år, vid sjön som vi bor vid som jag och pappa alltid gick till och lekte. På vårarna var det alltid sumpmark i skogen vid sjön. Där brukade jag leka att jag var strandsatt på de små plättarna(eller öar, som jag kallade dem) som var över vatten.

4-åring. Jag har alltid haft en förkärlek till fruktsallad...

... Coca Cola(nam, nam)...

...och söta pojkar♥ My first crush. Kommer ihåg att det var på varma Kreta. En av våra djupa diskussioner var om det finns "lejon i gaddejobben".

År -99, 5 år. Wasn't I a doll?

6-årig Ellinor med storebror nummer två, Johan. Han är sjukt charmig, haha♥

Kommer ihåg när jag såg Johan hoppa hur pappas bil efter att ha varit i Italien och pluggat massor.

Usch vad jag tyckte det där skägget var fult, tur att det bara var en engångsgrej.

År 2002, 8 år med min lilla pappa♥

2003, och min blonda hårfärg är officiellt imperfekt. Typiskt.

Det är väl också här mina tankar på hur jag ser ut dyker upp. Jag kommer ihåg att min gamla mellanstadielärare sa "det är så synd att flickor som är lite äldre än er tänker så himla mycket på sin figur"

"Vad är figur för något?" Frågade någon.

"Sin kropp, hur man ser ut i kroppen." Förklarade hon.

Jag såg på min egen kropp i spegeln, och såg med besvikelse att min figur inte alls ser likadan ut som de andra flickorna i klassen.

Jag levde med den här besvikelsen så länge.

Hösten år 2008 så ville jag bli av med denna besvikelse. Så jävla dumt. Gud vad jag ångrar mig.

Snälla, bli av med besvikelsen genom att vara nöjd över vad det du ser i den spegelbild.

För att bli kompanjon med Ana gör en bara mer besviken, believe me.

Men nu är jag ju på väg mot livet igen! Alla har bumps in the road någon gång i livet. Mitt liv valde att ha det tidigt. Bra, då kan jag börja leva på riktigt och lyckligt nu och för evigt♥

"det är så synd att flickor som är lite äldre än er tänker så himla mycket på sin figur"

det där var lågt sagt för en lärare! sånt ska man inte prata om före problemen börjat, när man är så liten än. Då börjar man ju bara undra, utforska och tänka på sin egen figur. Ett barns kropp har ju inte hunnit utvecklas då och man ser så annorlunda ut då än senare när man växt klart.