Postat av: Stephanie
Hur många kalorier innehåller en chai latte? :)
Hur fick ni/varför fick nu sjukdomen?
Julia- Kan inte du lägga ut fler dagens outfit och skriva vart kläderna kommer ifrån? Du har så otroligt fina kläder (alla andra har säkert också det, men innan så läste jag julias blogg!) :) KRam
2010-02-23 @ 22:11:38
Jag skulle aldrig hjälpa någon annan att räkna kalorier på det sättet som jag har gjort. Det är slöseri med tid och helt onödigt. Ät vad du vill med måtta istället och skit i vad det innehåller, det blir du lyckligare av.
Varför jag blev sjuk skulle jag kunna skriva en hel bok om (har övervägt tanken haha) så det kan jag inte gå in på så djupt här. Dessutom är det väldigt personligt, och det vill jag hålla för mig själv. Men jag kan säga att det är en blandning av en jobbig uppväxt, bråk inom familjen, osäkerhet, dåligt självförtroende, prestationskrav, avundsjuka och en omänsklig ideal bild.
Postat av:
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Lite många frågor kanske, men jag antar att ni tycker att det är roligt :-)
Stor kram
2010-02-23 @ 22:14:57
Mellan 90-200 besökare per dag.
Inte än, but we working on it.
Jag förstår precis hur du menar, för du sätter fingret precis på anorexins svaga punkt. Själva sjukdomen är att man inte vill bli frisk (=gå upp i vikt). Det är det som gör att vägen till att bli frisk är lång och svår. Om man ville bli frisk (=gå upp i vikt), skulle det inte vara några problem. Då skulle det bara vara att äta upp sig till sin målvikt, och på vägen skulle man märka av effekten då hjärnan får mer energi och man blir gladare och piggare. Ångesten äter man bort, och då tankarna blir lättare blir man också gladare. Då vikten har stabiliserats är man då istort sett frisk. Problemet ligger i att få anorektiker vill gå upp i vikt, eftersom att en del av sjukdomsbilden är viktfobi, precis som vilken fobi som helst. Det gör att bara tanken på att gå upp i vikt är skräckinjagande, och man utsätts för tvångsmatning och inläggning för att ens egen vilja(ANAS!) inte längre spelar någon roll. Det är det som är det svåra med anorexin.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag skulle väldigt gärna ställa upp på en intervju/föredrag om min sjukdom etc. Hela idén med den här bloggen var att få med oss så många som möjligt till ett friskt liv, ju fler desto bättre. Att komma ut och prata om sjukdomen är en väldigt bra möjlighet att sprida information som varnar andra att sätta sig i samma situation som vi här har hamnat i.
Jämförelsen finns alltid, även det är en del av sjukdomsbilden. Jag blir otroligt triggad av de andra, hela tiden på alla möjliga sätt. Men det spelar ingen roll, för jag riskerar inget med det. Mina föräldrar eller SCÄ kommer aldrig släppa kontrollen över mig, så det är omöjligt för mig att påverka min vikt negativt på något sätt. Kärleken till mina underbara multqvistare är starkare en anorexins jämförelse. Den finns där, men jag bryr mig inte om den.
Sedan måste jag ju säga att jämförelsen kan vara positiv också. Jag känner ofta så att om jag nu är så här tjock och ful så kan ju iallafall de andra känna sig extra snygga när de är med mig. Det får mig på bättre humör, då det bästa jag vet är att få andra att må bra och bli glada.
Postat av:
1. När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning?
2. Hur mycket vägde ni som minst och hur långa är ni?
Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
2010-02-24 @ 10:15:44
1. Jag kommer faktiskt ihåg dagen då jag verkligen bestämde mig. Jag minns det som det var igår. Men det är ytterligare en alltför lång historia.
2. Vi skriver inte ut några siffror i bloggen då det kan vara triggande.
Postat av:
Vad är det godaste/enklaste att äta?
2010-02-24 @ 16:51:24
Sushi! Love it love it love it. Underbara fantastiska sushi. Även sashimi är en stor favorit. Som mellis är det helt klart gallerians underbara yoghurtglass, den är min drog! Som dryck är det soyalatte som är en stor favorit. Fruktsallad är såklart både gott och lätt att äta också.
Postat av: Agnes
Skriv några bra filmtips TACK :D
2010-02-24 @ 17:14:57
Såg precis "miss Potter", det var en väldigt söt film. Annars gillar jag Big Fish och harry potter filmerna (haha). Jag gillar filmer som är värklighetsflykter, det behöver jag.
Postat av: Liten och orolig
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
2010-02-24 @ 19:29:32
Tyvär måste jag svara ja på den frågan. Dina föräldrar måste veta för att kunna hjälpa dig, och tro mig, du behöver hjälp. De kommer absolut bli ledsna av att inse att du är sjuk, men de skulle vara ännu ledsnare om de visste att du valde att dölja det för dem. Dölj aldrig något för dina föräldrar, de älskar dig och vill dig bara ditt bästa. Det kommer att bli bra, jag lovar.
Postat av:
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
2010-02-24 @ 23:00:47
Först och främst, får du vård? Om inte måste du prata med dina föräldrar/skolkurator/sjuksyster omgående innan ätstörningen blir värre. Det är livsviktigt. Anorexi är en dödlig sjukdom och inget att leka med. Om det är dit du är på väg är det otroligt viktigt att du får hjälp NU, innan det är försent.
Det där med att ta åt sig av komplimanger är väldigt svårt, något som jag jobbar med varje dag. Ett tips är att ha en fin liten bok som du skriver ner alla komplimanger du har fått i varje kväll. De känns på något vis mer värkliga när man har dem nedskrivna.
Ta hand om dig!
Postat av: Lina
hej, jag är lite överviktig och jag undrar om ni har några tips? Jag vet att ni gärna inte vill dela med er, men jag skulle gärna behöva lite hjälp. Det är trots allt en blogg om ätstörningar och vikt. Tack, Lina
2010-02-25 @ 15:40:21
Det är svårt att ge dig råd när jag inte vet hur du ser ut på riktigt. Du kan mycket väl vara en annonym anorektiker som bara vill ha lite bantar-tipps. Det skulle jag aldrig ge ut, aldrig att jag skulle trigga någon till att bli sjuk/sjukare.
Däremot kan jag ge dig lite allmänt sunda tipps:
¤ Ät sex gånger varje dag: frukost, mellis, frukost, e.m mellis, middag och kvällis.
¤ Ät aldrig för lite, huvudmåltid= ca 600 kcal, mellis= ca 300 kcal.
¤ Ät mycket frukt och grönt, det är gott och ger massor av bra vitaminer och mineraler (det kan du äta utöver alla andra måltider - hur mycket du vill!)
¤ Förbjud INGET! Tillåt dig att äta precis allt, bara inte hela tiden. Tänk på tänderna också, godis på lördagar, men bullar och kakor på vardagar går utmärkt.
¤ Skippa "tränings-måsten". Kör på vardagsmotion istället. En prommenad i friska luften, cyckla till skolan och gör sånt som du tycker är roligt.
¤ Drick mycket vatten, gärna två glas till varje måltid.
Om du följer de riktlinjerna kommer du att bli full med ny energi och livskraft, och då är det bara att börja älska din kropp precis som den är.
Postat av:
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Kan ni lägga ut flera kort på er?
Behöver ju inte vara just outfits, utan liksom bara "vardagskort"? :)
2010-02-25 @ 19:03:19
Ens förflutna är med en hela tiden. Det går aldrig att glömma saker i det förflutna, bara bearbeta och acceptera det. Men jag försöker att tänka på det så lite som möjligt.
Ja, om alla samtycker så absolut kan jag lägga upp fler bilder :)
Postat av:
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
2010-02-25 @ 22:11:14
Jeans shorts, vackra blusar, söta ballerina, en snygg brun läderväska och bruna ben. Samt träskor!
Postat av: peva
läste ni pro ana bloggar/forum m.m under tiden ni insjuknade?
2010-02-26 @ 17:26:47
Ja det är väl ganska svårt att undvika, och jag måste säga att det hjälpte mitt insjuknande väldigt mycket på traven. Därför HATAR jag pro ana bloggar och att det ens får excistera. Det är förfärligt. Massmord.
Postat av:
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
2010-02-26 @ 22:50:17
Det är svårt. Men jag tror mycket på människans förmåga att bara bestämma sig. Helt enkelt bara ge fan i att räkna något mer. Inte tillåta sig själv att ens tänka tanken. Utmana sig själv i det oändliga med att äta saker som man inte har en aning om vad det innehåller och inse att det verkligen inte spelar någon roll.
Ett av de värsta är helt klart att åka ambulans ut från scä till akuten. Det var nog den värsta upplevelsen i hela mitt liv.
Postat av:
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
2010-02-27 @ 15:43:24
De såg det på mig, märkte det på mitt ätande och mitt beteende. Men det var först när min skolkurator ringde dem som de verkligen insåg.
Postat av: Mikaela
2. Väger ni normalt nu?
3. Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
4. Har någon av er gått på något annat ställe än SCÄ?
5. Hur ofta går ni till SCÄ?
6. Vilka skolor går ni alla i?
7. Vad är det roligaste ni varit med om?
8. Vad är det hemskaste ni varit med om?
9. Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
10. Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
2. Nej det är en bit kvar.
3. Ja, multi family på scä, men den finns även i göteborg.
4. Ja bup.
5. ca 2 ggr i veckan.
6. Östra Real än så länge.
7. Det är så sällan jag tänker på roliga minnen att jag nästan glömmer dem. Men jag har haft en hel del fantastiska upplevelser. Thailand med min älskade vän Lovisa är en av dem.
8. Ambulansen...
9. Ja allt går, ingenting är omöjligt! Ingen är dömd till anorexi på livstid, alla förtjänar att leva livet de är födda till att leva.
10. Christina Lillman, Annika Heiman, Lisa (minns inte efternamnet) och Ingeborg(sjukgymnasten, minns inte hennes efternamn heller... mitt minne är inte riktigt vad det borde vara) Det är de som har varit med mest.
Postat av:
Har alla fått tillbaka sin mens
2010-02-28 @ 13:42:08
Jag har fått tillbaka den iallafall, och behållit den genom en tuff period så det är jag enormt lättad över!
Postat av:
Om man gått ner mycket i vikt, haft problem med att äta o ätit jätte lite varje dag. Är det då jätte lätt att gå upp i vikt om man t.ex äter normalt för en dag? Eller nått onyttigt
2010-02-28 @ 14:26:09
Att gå upp i vikt är nog det svåraste som finns, både fysiskt och psykiskt. Att gå ned i vikt är som att åka störtlopp i en svart backe. Tänk dig att försöka stanna någon som gör det. Vilken enormt kraftansträngning som behövs för att parera den höga hastigheten och få skidåkaren att stanna. Det är samma sak som när man ska bryta en viktnedgång. Att bara hålla vikten utan att tappa ner är en enorm kraftansträngning som kräver galet mycket energi. Att sedan gå upp i vikt därifrån är precis lika tungt som att gå uppför en svart backe i pjäxor. Det är tungt, det går långsamt, och du kan räkna med att ramla omkull några gånger, och kanske tillochmed glida ned en liten bit. Men med scä är man aldrig ensam. De går bakom en i backen för att fånga en om man skulle råka glida ned. Då man väl är uppe på toppen är man fortfarande väldigt skakig och trött, och behöver då ännu mer energi för att orka hålla sig uppe där och inte ramla ner igen. Men när man väl har fått i sig den energi som man behöver och har vilat upp sig, så är man redo att gå ut i livet utan att behöva ha scä som stöd bakom sig.
Postat av:
läser era föräldrar/behandlare bloggen?
när t ex. sofia skrev om mat i sin gamla blogg, var det på låtsas för att hålla uppe skenet typ?
2010-03-01 @ 18:58:53
Våra föräldrar läser, men jag är tveksam om våra behandlare gör det, fast det kanske de gör? Jag vet inte. Men iallafall allt jag skriver här är sanning, om jag ljög skulle ingenting bli trovärdigt, och vad är det då för vitts att blogga?
Postat av:
Har någon av er haft bulimi EFTER anorexin?
2010-03-02 @ 13:39:25
Nja, snarare en bit under. Anorexi/UNS - bulimi - anorexi.
Postat av:
Hej!
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
2010-03-02 @ 19:04:18
Vi träffades genom gruppterapin multi family på SCÄ, som alla vi är med i tillsammans med våra föräldrar, så ja de känner varandra.
Det är klart att maten alltid ligger i åtanke, men vi kan numera umgås som helt vanliga (hoho) tonåringar.
Postat av:
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
2010-03-03 @ 19:11:03
Jo, alltså det där är alltid en balansgång. Jag har lätt att tänka att alla andra tänker precis som jag. Jag dömmer aldrig någon, försöker alltid förstå och ser det bästa i allt och alla. Men jag får det hela tiden bevisat att jag inte ska ha så höga tankar om människor som jag vill ha. Det är synd.
Visst kan jag ibland inse hur otroligt korkade många måste tycka att vi är. Men det bjuder jag på, jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker längre, jag har fullt upp med mina egna tankar om mig själv så ingen annans får plats. Varken positiva eller negativa saker.
Så, nu har ni fått er lite svar från mig, om det är något särskilt ni undrar kan ni kontakta mig på [email protected] eller lisa högkil på facebook. Kram ♥ 