Svarsdel número uno på många, många frågor...Ellinor
Hur gamla är ni?
Jag blev 16 år i februari.
Jag blev 16 år i februari.
Kan inte alla göra som Julia, lägga in lite bilder från förr, innan ana.
Absolut, jag kan göra det under veckan. Jättekul att ni vill veta mer om oss, och inte bara oss som dem sjuka!
Absolut, jag kan göra det under veckan. Jättekul att ni vill veta mer om oss, och inte bara oss som dem sjuka!
Vad var den största orsaken till att ni drabbades av ana?
Ojoj... Hade varit missnöjd med mig, Ellinor, så himla länge. Jag vet inte hur jag egentligen träffade Ana, eller hur hon fick mig att lyssna på henne. Det är väl någon sorts förbannelse hon har.
Ojoj... Hade varit missnöjd med mig, Ellinor, så himla länge. Jag vet inte hur jag egentligen träffade Ana, eller hur hon fick mig att lyssna på henne. Det är väl någon sorts förbannelse hon har.
Reagerade omgivningen rätt? Jag menar reagerade dem över huvetaget, eller "blundade" dem för sanningen.
Blundade till en början, för de visste inte vad det var. Mina vänner blundade för att de trodde jag hade blivit en bitch som aldrig ville gå ut eller vara med dem längre. Mina föräldrar blundade för de trodde väl "detta kan väl inte vara möjligt?" Sedan när det gick upp för alla, så fanns alla där för mig, och det betydde mer än vad jag då trodde.
Blundade till en början, för de visste inte vad det var. Mina vänner blundade för att de trodde jag hade blivit en bitch som aldrig ville gå ut eller vara med dem längre. Mina föräldrar blundade för de trodde väl "detta kan väl inte vara möjligt?" Sedan när det gick upp för alla, så fanns alla där för mig, och det betydde mer än vad jag då trodde.
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Hello sötnos. Ni läsare betyder massor, så om det är några som ska få massor av vackra ord så är det ni!
Nej, kan jag med en underbar stolthet säga nu. Sedan kanske jag inte känner mig stark för att resa bort i en vecka utan mina föräldrars hökögon, men en dag utan problem.
humm.... vad är näringsdryck förnågot?
Näringsdryck är något som är extremt äckligt, ges till dem som behöver gå upp i vikt. Liknar lite drickyogurt, kan man lätt beskriva det.
Haha, en ganska klockren bild.
Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?
Jag har vunnit livet. Jag har vunnit frihet i mig själv. Att med frihet kunna tillåta mig saker, naturliga, vardagliga saker som jag förut förbjöd mig själv förut. Jag har vunnit min egen tillit och har tillåtit mig själv att bli kär.
hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?
Hello sötnos. Ni läsare betyder massor, så om det är några som ska få massor av vackra ord så är det ni!
- Olika, men senast jag kollade låg vi runt 120/dag. Skulle säga att det brukar ligga från 80 och uppåt.
- Skulle nog kunna säga (samtidigt som jag rodnar lite lätt) att jag nog mer eller mindre har en<3 det är underbart.
Detta gjorde min dag. Hihi.
- Självklart har man tvekat fram och tillbaka, hit och dit. Särskilt när man började komma i det stadie jag är i nu. "Shit, jag vill inte längre, gud så läskigt!" Sedan kunde det låta helt tvärtom andra dagen.
Men nu kör jag på, gasen i botten, livet, here I come!
- Jag skulle gärna vilja det, skulle vara jätteroligt att kunna dela med mig av mina erfarenheter till dem som undrar.
- Jättesvår, men samtidigt viktig fråga. I början, när jag inte kände mina underbaringar, så ja, gud vad jag jämförde, topp till tå. Men inte nu, för nu har jag sån kärlek till dessa flickor att jag inte jämför på samma sätt. Jag jämför mest vem som har vågat mest "nä nu jäklar ska jag också äta sånt!"
När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning? Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
Under hela första tiden i insjukningen så var jag medveten vad jag höll på med. Jag velade, för jag visste att det egentligen inte är ett varken smart eller bra sätt att göra det på. Jag skrev tom i min dagbok "anorexi-metoden". Hur jag velade mellan dessa. Men.. kanske ett par, några månader.
Vad är det godaste/enklaste att äta?
Under hela första tiden i insjukningen så var jag medveten vad jag höll på med. Jag velade, för jag visste att det egentligen inte är ett varken smart eller bra sätt att göra det på. Jag skrev tom i min dagbok "anorexi-metoden". Hur jag velade mellan dessa. Men.. kanske ett par, några månader.
Vad är det godaste/enklaste att äta?
JORDGUBBAR! Åhh... vad jag älskar jordgubbar! Doppa gärna i lite choklad.. nomnom..
Skriv några bra filmtips TACK :D
Lite filmer som värmer:
- The Notebook (detta är ett måste-bara-se)
- Pride and prejudice (Stolthet och fördom)
Filmer som en liten tönt som jag älskar: Starwars-filmerna, se gärna de som gjorda under -90talet och 2000-talet, bra gjort.
Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Det var mina föräldrar som märkte att jag hade en ätstörning. Jag själv förnekade det en väldigt lång tid. Men självklart, för det är föräldrarna som kommer hjälpa och stötta dig igenom allt, de kommer aldrig lämna dig hur mycket du än skriker åt dem. De älskar dig.
hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
Hejsan. Gör som jag skrev för några veckor sedan, vänd på sådant som du ser som något dåligt i dig själv till något bra. Du måste tänka till. Du ser tex dina fötter som stora och klumpiga, men så kommer någon och säger "men du har ju jättesöta fötter!", behåll den kommentaren, samla på dig den. Sedan när du sitter där och ojar dig över dina fötter, så ta fram den kommentaren, då kommer den värma enormt!
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Då och då. Jag brukar ta fram mitt förflutna då Ana är dum mot mig, då tar jag fram den tiden, jämför hur mitt liv SÖG då, sedan frågar jag mig själv "vill jag ha det så igen eller?". Jag tar bara fram det för att övertyga mig om att mitt liv är wonderbart nu.
Ni har skrivit så många, bra frågor att det blev alldeles för mycket att skriva i ett inlägg!
Imorgon får ni min fortsättning.
Pussar, alla vackra läsare!
Kommentarer
Postat av: LIENE
Bra svar här med:)
Trackback
