e-a

Det var en gång en flicka, ja en riktigt svensk flicka. Hon hade isblåa ögon, blont, tjockt hår och ett leende som lätt spred sig i rummet.

Hon var älskad, och det visste hon, så hon var en mycket lycklig liten tös.

Hon drömde sig gärna bort till världen som inte fanns. Oftast drömde hon om att hon skulle finna en golden retriever valp i buskarna på väg till förskolan, helst med en stor, röd rosett runt halsen.

Hon skulle klappa den mjuka pälsen, den lena tungan skulle slicka hennes hand och hon skulle fnittra.

Flickan ville kalla valpen för Natasha, hon tyckte det var en så otroligt fint hundnamn.

Sedan skulle hon säga, med en bestämd ton "Nej, nu måste jag gå till skolan, Natasha, men sitt kvar och vänta på mig. Jag kommer om några timmar."

Sedan skulle hon skutta iväg till skolan.

Timmarna skulle gå, och när hon återvände till busken, skulle valpen sitta kvar där väntande på henne, vifta lite på den där lilla svansen.

Den lilla flickan dagdrömde alltid om just den drömmen, om och om igen, samma ord skulle sägas, samma päls skulle klappas, samma sol skulle skina.

Ju äldre flickan blev, desto mer suddades drömmen ut, desto mer sällan dök den upp. Tillslut ersattes den av nya drömmar. Hon fann nu andra ting på andra platser, andra ord skulle yttras, andra känslor skulle övervälla henne.

Nu, nu är hon inte stor, men inte liten längre, hon är lite mittemellan. Därför drömmar hon om lite mittemellan. Lite sådant man kan hitta en liten flickas drömmar, men även mycket man kan hitta i en stor flickas drömmar.

Och just nu, i denna stund, tycker flickan det är ganska skönt.

Skönt att kunna drömma om allt och ingenting.

Underbart att fortfarande kunna drömma.

Drömmar får ens fantasi på snurr och ens känslor att stiga upp i skyn.

Det är en kick, en drog som flickan kan tillåta sig själv att ta en dos av då och då.

Det är en drog hon faktiskt kan tänka sig att rekommendera till sina vänner.

Bli lycklig för stunden, få en kick, flyg iväg långt bort.

Dröm drömmarna.

♥