Svar på era bra frågor - Kajsa

Hur gamla är ni?
Jag blir 16 år 1:a april!

Kan inte alla göra som Julia, lägga in lite bilder från förr, innan ana. 
Ja det är klart! Ja, det är verkligen kul att ni vill veta lite mer om oss och inte bara om de sjuka oss. Vi har ju faktiskt förändrats en hel del efter alla det här.
Vad var den största orsaken till att ni drabbades av ana?
Ja som för det flesta var det väl känslan av att inte vara näjd med sig själv och sitt utseende. Men för mig handlade det också om att bli en bättre människa för att jag skulle kunna räcka till för mina kompisar och jag började inte med allt detta bara för min egen skull utan också för att jag trodde att mina kompisar skulle gilla mig bättre om jag blev smalare... Men det stämmer inte har jag kommit fram till!! En riktig kompis gillar en för den man är! Som mina älsklingar här!!
Reagerade omgivningen rätt? Jag menar reagerade dem över huvetaget, eller "blundade" dem för sanningen.
Asså jag har haft tre stycken av mina klasskompisar som haft ana så alla var väldigt uppmärksamma och kom ofta fram och fråga mig hur det var. Det var otroligt jobbig men i längden var det väl bra för nu har jag insett hur många de var som brydde sig och verkligen ville mig väl. Men det tog ändå ganska länge inan någon insåg hur allvarligt det var.
Måste era föräldrar vara med varje gång ni ska äta?
Förut var det så. Åt inte ett enda mål utan mina föräldrar. Men nu det senaste har jag kunnat äta tillsammans med mina underbara älsklingar här och det går jättebra och då får man ju mer frihet att äta själv om man visar att man klarar det.
humm.... vad är näringsdryck förnågot?
Ucsh, man äter det för att gå upp i vikt och för att man kanske inte klara av att äta "vanlig" mat just då. Det är så himla äkligt!!!!!!

Jag försöker hitta motivation till att bli frisk, men det är svårt nu. Vad har ni vunnit på att lämna anorexin?
Jag måste enkänna att jag fortfarande kan ha svårt att hitta motivation men när jag är med mina kompisar (Multgvist och klasskompisar) så känner jag mig normal och börjar länfta tillbaka till livet igen. Har levt ett instängt liv i över ett år nu och jag är trött på det nu!!! Så frihet och glädjen!!

hello babes!
Ni är alla supervackra och jätteklocka och starka tjejer! Ni är balla som klarar det här tillsammans!!
Här är mina frågor:
-Hur många unika läsare har ni varje dag? :-)
-Har någon ut av er pojkvän?
-svår fråga kanske: vill ni blir friska, eller vill ni blir friska men ändå inte.. Om ni förstår vad jag menar? Klart att ni vill bli friska, men vissa dagar kanske ni inte vill det, på samma sätt. Att ni kanske tycker synd om er själva. -missförstå mig inte!!
-Skulle ni kunna ställa upp i tex ett "reportage", till skolan. Tex om jag skulle få intervjua er någon gång?
-Jämför ni er med varandra?

- Ja jag tror också att det kanske ligger runt 80 om dagen
- Nej tyvärr inte. Önsar att jag hade en!
- Ne jag förstår precis hur du menar! Ja asså för mig är det verkligen både och vissa dagar (när jag varit med mina multqvistar) vill jag bara bli helt frisk så att vi kan åka runt och göra precis vad vi vill när vi vill. Men vissa dagar önskar jag att allt var som när det var som värst. Men det är bara att knipa ihop och kämpa sig igenom det ändå!
- Ja det är klart!
- En väldigt bra fråga! Ja asså innan jag lärde känna mina älsklingar så jämförde jag med på precis ALLA sätt. Ucsh har betätta för dem att jag hatade dem men nu älskar jag dem och tänker inte längre i de banorna. Men det är klart att jag halkar dit ibland med så är det bara att tänka på hur underbart i har det tillsamman och att vi kämpar på.
När "slog det över" för er? För, antagligen är ju inte tanken när man börjar gå ner i vikt att man ska få anorexia. Så, när övergick vanlig bantning till..sjuklig bantning? Fortsätt kämpa :) (och fortsätt blogga ;P)
Det är en svår fråga, men bra. Om jag ska vara ärlig så vet jag aktiskt inte riktigt. Jag har ju haft ganska många kompisar som haft ana och har tyckt att de varit korkade och därför trodde jag väl aldrig att jag skulle få det. Men efter att jag bantat "normalt" i två tre månader gick det väl över till "sjuklig bantning" 

Vad är det godaste/enklaste att äta?
Om man tänker på någon mat som är lite lättare att äta (och god) är det sushi som gäller för mig!

Skriv några bra filmtips TACK :D
Några bar filmer:
- Avatar
- Män som hatar kvinnor
- The proposoal
- Bröllopsduellen

Tycker ni att ens föreldrar måste få veta om man har anorexia? Jag vill inte att mina ska bli lessna.
Aa asså jag tycker nog att de måste veta det. För man behöver några som kan kämpa med en. Och det kommer kanske bli lite ledsa över att deras lilla flicka blivit drabbad men de kommer inte bli sura eller arga. Det kommer göra allt för att hjälpa dig!

hej jag har en ätstörning. jag är lång och väger alldeles för lite för min längd. varje dång nån kommenterar någor om mig och min kropp omvandlar jag det DIREKT till nåt dåligt, kritik. hur ska jag göra för att börja ta åt mig av t.ex komplimanger?
Jag håller verkligen med Ellinor!! Ta åt dig och lägg komentaren på en lite hylla i hjärnan som du sedan kan ta fram när du behöver den!
Hur ofta tänker ni på när ni mådde som sämst, erat förflutna?
Jag tänker ganska ofta på det men det är ju verkligen inte alldig jag vill tillbaka! Ibland jämför jag hur lite frihet jag hade då och nu och då får jag även mer motivation till att inte hamna där igen för jag vill verkligen inte gå tillbaka och inte få träffa kompisar eller gå i skolan!

Ni är underbara och har jättera frågor! Kommer mer svar imorgon.
Puss och kram Kajsa

Kommentarer
Postat av: LIENE

Bra svar!:)

2010-03-07 @ 09:18:49
URL: http://lienes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0