Hanna svarar på frågor, del 2
Vad är era "måste ha:n" till våren och dess mode :)
Det här en fråga som jag gärna svarar på. Ett par röda converse och ett par beiga hasbeens skulle jag uppskatta om dem satt på mina fötter till våren och sommaren . Plus massor av ballerinaskor i olika färger och former. Jeansshorts och klänningar i olika slag, korta, långa, mellan. Sen massor av tunikor och blusar som skulle vara perfekt till brännan jag förväntar mig i sommar. Smycken är också något som står med på listan, gärna mycket ringar i färger som turkost.
Något i den stilen.
Något i den stilen.
läste ni pro ana bloggar/forum m.m under tiden ni insjuknade?
Oja, hela tiden. Dugnet runt satt jag inne på dem förskräckliga sidorna, samtidigt som jag var inne på recept sidor som tasteline och matbloggar.
Hur får man bort "kaloritänket". Att ständigt räkna kalorier.
Det är verkligen inte något som försvinner av sig själv en dag, men jag tror att det kan svalna med tiden. Sen är det också en vana som man måste träna bort. Jag försöker tänka att det spelar faktiskt ingen roll. Jag ska äta maten som ligger på tallriken, punkt slut, inga men. Så varför göra det värre genom att exakt veta vad det innehåller?
Hur märkte era föräldrar att ni var sjuka?
Jag försvann helt enkelt. Hanna fanns inte där längre, sure ... kompisar gick till lärare men jag log och sa att jag bara var lite trött "så här, slutet på terminen." Men främst min mamma och min bror var på mig om den stora viktnedgången. Den dära terapin tillsammans , fanns den på SCÄ?
Ja, sju familjer, föräldrar sitt sjuka barn som träffas 11 gånger under ett år.
Hur ofta går ni till SCÄ?
Ungefär 2 ggr i veckan. Ibland mer, ibland mindre.
Vilka skolor går ni alla i?
Jag går i täby musikklasser, i näsbydalskolan, Täby.
Vad är det roligaste ni varit med om?
Det senaste roligaste var tillsammans med multqvistarna. Första gången vi alla träffades utanför SCÄ, första gången vi sov över hos Lisa. Stunden när vi satt i en av rigolettos biosalonger, skickade runt en sprite zero och hela min kropp pirrade av lycka. Jag kunde inte sluta le!
Vad är det hemskaste ni varit med om?
Livet som jag ständigt lever med anorexin. Ångest, tvångstankar och mardrömmar under sjukdoms perioden.
Tror ni att det går att bli frisk när man varit sjuk i 5år snart??
Of course!!!!! Tveka inte en sekund. Bara bestämm dig för att utrota häxan.
Vilka behandlare har ni haft och har ni på SCÄ?
Arja, Sidsel, Caisa, Christina, Raymond, Annika H, Göran och någon annan tjej och kille första gången jag kom in på SCÄ. Var dock för ointresserad av att lära mig mina behandlares namn då. Kommer nästan inte ihåg hur dem såg ut från den tiden eftersom jag mest stirrade ner i golvet.
Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Tack, hjärtat! Tack för en grym blogg! Ni är underbara allihopa!!
Många kramar
Och, Vad är erat värsta minne från sjukdomsttiden?
Allt. Den äckliga kontrollen sjukdommen har över min kropp och saker som hon får mig att göra. Handlingar som inte går att styra över och paniken som fanns. Men också den stora bubblan som finns över en viss tid, att inte komma ihåg.
Har alla fått tillbaka sin mens
Yes box. Hanna Olin Månsson har sin mens en gång i månaden.
Hej!
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
Jag undrar om ni kan umgås utan att det handlar om mat?
Hur träffades ni? Känner era föreldrar varann?
-I början var det så, men med tiden har vi lärt känna varann bättre och insett hur mycket mer gemensamt vi har. Men när vi träffas blir det dock oftast mat eftersom vi äter mer än ofta.
-Vi träffades genom en gruppterapi som kallar sig multifamily på SCÄ.
- Ja, det gör dem eftersom dem också träffas på multifamily möterna.
-Vi träffades genom en gruppterapi som kallar sig multifamily på SCÄ.
- Ja, det gör dem eftersom dem också träffas på multifamily möterna.
tycker ni aldrig att det är skämmigt att ''lämna ut'' er själva (eller möjligtvis anorexin) inför så många läsare?
Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Nja .... inte riktigt. Jag har på sistånde varit ganska så öppen om mina problem. Att faktiskt acceptera och inse att jag är sjuk, jag får hjälp och är på bättringsväg. Att äta en chokladboll är i vårt läge ganska så fantastiskt, även fast vi vet att vanliga människor tänker "Men människa, jag kan äta 100 utan att känna mig fantastisk."Är ni aldrig rädda att folk ska tycka att ni är konstiga när ni skriver,
''Yay! Jag åt en chokladboll jag är fantastisk!''
? :)
Kommentarer
Trackback
