Hej igen!
Efter att vi virrtjejor har funderat över vad våra inloggningsuppgifter var till denna blogg, så kände jag att en uppdatering behövdes. Anledningen till vårt avslut på bloggande tror jag mest berodde på att alla höll på att bli så himla bra, att man verkligen ville lägga det gamla bakom sig för att klara av att blicka framåt.
Hej igen.
Jag, Ellinor, friskförklarades under augusti/början av september, i perfekt timing till gymnasiet, vilket verkligen var ett tillfälle för mig att ta sats och som sagt: blicka framåt.
Jag går på samhälle estet med inriktning teater. Vi ettor har precis medverkat i tvåornas uppsättning av Peter Pan där vi spelade tre scener som indianer, sjöjungfrur och älvor.
Här är jag och min kära vän Astrid som indianer, härligthärligt (alltså jag är till höger föresten)
Hur är mitt liv nu?
Jag ska inte ljuga, eftersom jag är en hemsk lögnare till och med i text. Vissa dagar är gråa och trista och jag känner att håret ligger fel, fötterna är i size Big Foot och sminket lägger sig fel. Andra dagar är perfekta, då jag går på gatan och har så gott självförtroende att jag med all säkerhet tror att alla människor tittar på mig när de går förbi och tänker "daaaaaamn!" (klicka för total förstådd inlevelse)
Skillnaden är att de gråa dagarna är så få, och så oerhört obetydelsefulla i jämförelse med dem perfekta. Inte blir jag "påverkad"för det, snarare går jag och lägger mig och tänker "Imorgon tar jag en extra stor kopp kaffe i min blomkopp och glömmer det här!" (blomkoppen fick jag föresten av Hanna i 17-års present, används flitigt!). Dagen efter skiner solen och mamma har köpt extra gott bröd till frukost. Kläderna sitter som en smäck, jag behöver inget smink för att känna mig vacker, håret bara är svallande av sig själv och det sista jag ser innan jag går ut genom ytterdörren är mitt eget leende mot mig själv i hallspegeln. "Vem hinner ens lägga en tanke på kaloriinnehåll då?" Känner jag. Jag har glömt hur det är att vakna varje morgon i rädsla inför dem kommande timmarna. Det är överraskande hur något har ändrats på bara något mer än ett år. Det är överraskande att jag, lilla Ellinor som var så envis i att ha dåligt självförtroende, nu står på helt egna ben.
Har nu en egen blogg: http://ellinorkraft.webblogg.se/ CHECK IT OUT, yeah.
Samtidigt hör jag både flickor och pojkar som har diagnoserats, som sliter i sitt skin i desperat ångest, som ser på andra med avundsjuka ögon. Såna som aldrig ser sig själv i ögonen och förstår att det här är jag.
Det är då, när man kan möta sig själv och älska sig själv, som allt det där bra kommer, som kärlekkärlekkärlek. Jag har varit så kär att jag har gråtit av lyckar över så många killar under detta år, och fler ska det bli.
Älska dig själv, så kommer kärlek komma till dig.
Som Marilyn Monroe sa flera gånger så bra:
"The body is meant to be seen, not all covered up."
"När en kvinna vill visa sig från sin bästa sida ska hon inte sitta på den."
"I'm very definitely a woman and I enjoy it."
Hur har ni det?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Åh gud vad kul med lite uppdattering, och att det går så bra för dig. Satt just och funderade på hur det går för er :) Hälsa gärna de andra bloggarna att ta efter dig, vore jättekul att höra något från dem med! :D
Lycka till med allt!
Postat av: linnea
användarnamn: linneasol
lösen: mittliv
hejsan jag bara undrar är du helt fri från ana nu? isf vad jag är glad för din skull och vad stolt jag blir att du inte gav upp! <3
Postat av: J
Vad skönt att det är bättre nu, jätte bra kämpat!
Trackback
